Read me, I dare you!

När man läser ikapp sig på alla bloggar man följer hittar man en och annan pärla. Som sätter ord på sånt som man inte riktigt lyckats med själv.

Listar några sånna inlägg jag just läst klart.

Lady D skriver: Alla män är potentiella våldtäktsmän, För att kvinnor fortfarande överallt i världen mördas, våldtas, torteras, fängslas och tystas ner just för att de är kvinnor, Tycker du att nåt annat är viktigare? Skriv ett eget inlägg om det!

Karin Ketchupmamman: Pruttar och annat som är viktigt för barn

Favorit i repris

Imorse hade sonen och jag en favorit i repris. Fast jag är tveksam för att han tycker att det är en favorit...

Det här hände imorse.

Men lägg till att han innan påklädningen SA till mig föjja me.

Ni, heltidsarbetande, föräldrar. Svara mig.

Hur får ni kvällarna att gå ihop? Jag sitter just nu och funderar på hur jag ska handskas med en övertrött 2-åring till kvällen. Och jag får verkligen inte ihop det i mitt lilla huvud.

Gubben lagar maten, så den biten ska jag inte behöva tänka på. Tack o lov! Men alla våra inrutade kvällsrutiner kommer att gå i stöpet. Allt blir förskjutet. För att inte tala om den obligatoriska powernapen pojken tar från dagiset och hem, på totalt helt fel tidpunkt. (Åhåja, försök själv hålla en ilsken 2-åring vaken nästan en halvtimme utan att själv få panik eller göra livet surt för ungen.)

Hur gör ni? En frukt på väg hem från dagis är standard och fungerar toppen. Inga fler tårar efter mat i bilen efter att det upptäcktes. Men sen, när ni kommit hem. Hur gör ni då??

Säkert överreagerar jag, men det kan inte hjälpas just nu. Jag gillar inte när vi blir på dåligt humör för att vi är trötta, hungriga osv. Gillar det verkligen inte.

Vi hade i alla fall kul

Hemma, sen kanske två timmar tillbaka, från Kalmar och Lattjo Landet. Orkar knappt hålla uppe ögonen ikväll. Vilka ungar!

Så kul de hade. Så kul deras mammor hade. Hualigen. När jag har lite mer ork, imorgon kanske. Ska jag berätta om huliganernas (jo, syster Milla har verkligen också en huligan. Det är inte bara min pojk längre...) bravader.

Go'natt. Tack o adjö. Nu tänker jag slänga lite ved i pannan och sen går jag och sover tv.

Och hur äckligt lät inte det här??

Urk...

Ännu en spännande dag med familjen

Igår: Upprensning (läs stoppa undan, gömma längst in i en av de stora garderoberna) av två rum. Fasen, det är ju ett stort hus vi har. Det kunde man ju knappt ana bakom all bråte. Höhö! Och sen en tripp till bibblan. Jag säger bara det, min unge är tokig i böcker. Speciellt Max-böckerna. Hade uppläsning av Vem är ensam? under fikastunden. Fikan glömdes bort kan jag ju säga, han var helt tagen av boken. Underbart att se för en bokälskare som man är.

Vem är ensam? av Stina Wirsén

Idag: Planerat strömavbrott, typ hela dagen. Så vi flyr fältet. Hur mysigt o trevligt det än är med strömavbrott, har det nu hamnat på min ogilla-lista.

Små barn + strömavbrott = inget för mig. Punkt slut!

Vi flyr till Kalmar idag, till Lattjo Landet närmare bestämt. Sonen o jag möter upp min fina syster Milla och hennes huligan (hennes ord, inte mina. Vette fasen vad hon fått sånna ord ifrån. ;-) ) Och näädå. Vi kommer inte glömma IKEA. Vad tror ni? Så klart man måste in en sväng på IKEA... och på Modehuset... och på några andra ställen om det hinns med. Såklart!

Imorgon: Återgår vi till det normala med jobb och dagis.

Spännande liv vi lever va!? ;)

Jag har inte dött av helgens sviter..

.... jag har bara idétorka....

Nyinköp från Me & I

Vi kommer att vara assnygga i sommar!!

Fan vad jag gillar Pink! Om och om så gör hon det.

Wow.

Det är fredag idag, för er som inte märkt det än!

På fredagar är fredagsmys obligatoriskt. Jag undrar hur det kommer att se ut denna fredag. Det är nämligen den andra (eller är det tredje..? Hjärnsläpp.) fredagen sen jag o S bestämde oss för att varken äta godis eller dricka läsk. Och det går bra.

Hade en svacka för nån vecka sen, när jag fick reda på att jag inte skulle få vara kvar på mitt uppdrag. Och sen återupptäckte jag mina goda vindrinkar. Men förutom det har det gått bra. Är stolt som en tupp för att jag tackade nej till choklad på jobbet igår. Snap för mig! (ni vet, från Legally Blonde)

Hur som helst. Jag är stolt över att kunna låta bli godis så som jag gjort nu ett tag, för jag har varit inne i en svacka (på typ ett år) där jag varit ett godismonster. Fick jag inte godis blev jag verkligen ett monster. Sött godis alltså.

Det salta, popcorn speciellt, kan jag bara inte lägga av med. Popcorn är en av mina laster, så som läppsyl o min koksaltsnässpray (ny last). Och jag har desutom blivit fruktansvärt sugen på chips, och sånna sorter som jag inte tyckte om innan. Men jag är stark. Får jag bara mina popcorn går det bra. Men våga inte nalla av dem, för jag garanterar inte din säkerhet då.

Jo, jag vet nog egentligen hur vårat fredagsmys kommer att se ut. Efter att sonen har lagt sig blir det På spåret och en badtunnsstor popcornskål. Som bara är min. Gubben får nöja sig med skorpor. Eventuellt en film också, om vi inte ligger o snarkar båda två i soffan innan På spårets inledningstrudelutt är slut.

Julie & Julia

Filmen handlar om Julie Powell (spelad av Amy Adams) som bestämmer sig för att under ett år laga alla recept i Julia Childs kokbok "Att mästra det franska köket" (Mastering the Art of French Cooking 1961, 1970). Under tiden som man följer Julie under hennes matlagningsår får man också bekanta sig med Julia Child (spelad av Meryl Streep, som är som vanligt helt underbar) och Julias väg mot framgången. Från allra första gången hon klampar in i det franska köket till att hennes berömda kokbok publiceras.

Filmen är varm och kärleksfull. Man bli lite knasig på Julias röst och man blir galet hungrig av alla läckerheter som lagas i filmen. Jag skulle nog klassa filmen som en typiskt Må-bra-film.

Denna film kommer jag att se flera gånger, var så säker!

Alla själars natt

Jajamen, den här blir det nästa gång jag ska läsa en skönlitterär (heter det så??) bok.

Alla själars natt (Adlibris)

Back to work

Igår var min första "lediga" dag. Urk. Vill inte vara ofrivilligt ledig. Nu lät det dumt, jag vet. Jag vill ju vara med sonen så mycket jag kan, absolut. Men jag gillar att jobba, jag gillar min vardag. Och att vara ledig när ingen annan är ledig är skittråkigt.

Läste i måndags att det skulle vara så fint väder, phöö. Det verkar ha kommit idag istället. Nu är det klarblå himmel utanför fönstret, känns underbart. Våren är på gång!

Gårdagen började med lek och stoj inomhus, efter lunch o vila (och en betydligt gladare pojk efter tuppluren) gick vi ut och lekte i snön. Hade glömt hur roligt det är att gräva tunnlar i snön.
Vi har också turen att ha en sluttande tomt, jajamen - pulkabacke! Sonen gick in för det hårt och Brrr-ade hela vägen ner och hejade på mig att springa uppför "backen" sen. Vem behöver lämna tomten för att motionera egentligen? Träningsvärk idag? Oja!

Planerar redan för vad sonen o jag ska hitta på nästa vecka på mina lediga dagar. Älgparken i Virum är en het kandidat! Liksom en heldag på biblioteket. Någon som nappar o vill följa med?

---------------

Ähh, va fasen!? Nu såg jag att älgparken inte hade öppet! Öppnar inte fören 1 maj. Snyft! Jag som ville se älgarna... =(

Prinsessan och grodan

Imorse kollade jag o sonen på Walt Disneys Prinsessan och grodan. Den innehöll allting som en klassisk Disneyfilm brukar göra. Nån som kämpar mot strömmen, otur en bit på vägen och sen romantik och allt blir bra till slut när huvudpersonerna äntligen förstår att de är kära.

Jag tycker att det är en av de bättre tecknade Disneyfilmerna jag har sett på ett tag. Men jag gillar inte att de fortfarande pockar på en att allt blir bra bara man hittar sin prins. Lite grymtvarning där.

Den fattiga Tiana arbetar hårt för att nå sina drömmars mål - att kunna öppna en egen restaurang i hemstaden New Orleans. När den tvättäkta prinsen Naveen kommer på besök i staden tror hennes stormrika väninna Charlotte att hennes dröm att gifta sig med en prins skall gå i uppfyllelse.

Den ondsinte voodootrollkarlen Facilier förvandlar dock Naveen till en groda och när Tiana kysser honom för att åter göra människa av honom går det fel och även hon blir en groda. De båda hamnar i Louisianas träskmarker där de får kämpa för att överleva.

Jag är löljligt förälskad i tecknade filmer, alltid varit och kommer säkert alltid att vara. Och den här är inget undantag, jag gillar den!

Näringsnyttig och smakrik lunch? Näää...

Nudlar is da new snabbmakarons, ya know...

Och jag som först tänkte på korvsoppa. Jaja, soppa blev det iaf. ;)

Måndagsmys

Tänk er... En badkarsstort tunna med popcorn. En stor skön kudde i ett mörkt vardagsrum. Det enda ljus som finns är från TVn. Och där visas.... Vampire diaries.

Det här är måndagsmys. Tack, go'natt o adjööö. Vi ses när vardagen smygit sig på igen.

Så, hur gick det i helgen?

Kunde ni hålla er från shopping i klädaffärer som säljer könsspecifika kläder?

Jag kunde, däremot så fick jag lite inhandlat till mig själv i stället. Så nu ser jag ut som en knallrosa potatissäck med två styltor nertill. Me like! Det kommer att ta mig ett tag innan jag vant mig vid detta mode, men färggrann är jag i alla fall. Och det är inte så illa det lilla!

Alltså, det här med kläder och genus - pojkigt och flickigt, skapar ju sånna jäkla diskutioner. Hur kul som helst att läsa. Är inte världens bästa på att argumentera för min sak, även om det låter bra i huvudet blir det inte alltid bra i skrift. Övning, övning...

För mig, betydde den här bojkotten att jag (jag säger jag här för pojken är än så länge inte helt intresserad av att välja kläder själv, inte kläder som går att använda i alla fall. Eller nja.. Inte för honom om man säger så. Men BHn han kom gåendes med härom veckan är faktiskt riktigt fin och skön.) ska kunna välja ett klädesplagg där storleken är densamma oavsett vilken färg man väljer.

Bojkotten betyder alltså inte att jag vill kunna klä min son i klänning och tajta tröjor. Nej. Men jag skulle göra mitt bästa för att inte säga nej den dagen han frågar om han får ha det på sig.

Att jag säger att jag ska göra mitt bästa är inte för att jag tycker att det är fel, utan för att jag faktiskt är rädd för andra barn. Helsjukt egentligen, eller hur?

Bojkotten betyder inte heller att jag ska börja klä mig i enbart mörka kläder (fast jag måste erkänna att jag är inne i en sån period nu - grönt, blått och andra mörka färger) eller att min man ska börja klä sig i kjol och pastellfärger.

Att inte förstå kopplingen (ta inte åt dig J, för detta är inte riktat till dig) mellan vad barnen har på sig, hur de bemöts och bemöter andra är för mig lite lustigt. Jag förstår själv inte vidden av det hela, absolut inte. Ta mig inte för någon allvetare här! Jag ser bara till mig själv inom detta.

För visst har jag kollat snett på punkarna när jag suttit o väntat på bussen en sen kväll, kollat och hoppats på att de inte ska rusa fram o mörda mig. Gått omvägar för att inte stöta på underliga människor. Och varför? Jo, för kläderna. Håret. Sminket. Utseendet. Min slutsats blir därför att kläderna gör skillnad. Även för mindre barn.

Om man säger att det inte är någon idé, att barnen ändå kommer att växa upp och bli självständiga män och kvinnor oavsett vad de har på sig under barndomen, så fine! Men jag tror att det krävs mycket mer jobb än om man börjar redan från dag ett.
Att visa barnen, inte bara älta, att det inte är utseendet som gör personen. Att bara för att Max har rosa leggings på sig betyder inte det att han inte är en lika bra lekkamrat som om han hade haft gröna jeans på sig.


//Suck! Och så har jag gjort det igen... Börjat på ett inlägg och fortsatt i min egen tankevurpa så det slutar i ett annat..  

Alla barnhjärtans månad

Ja, man kan ju undra vad som gått snett

Och så var det dags igen. En till förkylning. Jäklar. Vill inte, orkar inte. Kan inte någon annan ta över?

Förr, typ för en sisådär 2-3 år sedan bekom mig inte en enda förkylning. Gick o jobbade fast man egentligen skulle stannat hemma o kurera sig. Hade inte en ena sjukdag på hur länge som helst. (jovisst är jag stolt!)

Men nu, nu kan det gå förbi en ensam liten bacelusk tre kilometer härifrån och jag bli golvad med en gång. Märkligt fenomen det där. Och jag undra hur fasen det har kunnat bli så. För det är inte bara det att jag blir astrött, jag blir också världens mest gnälligaste lilla rabiata surkärring. Tycker synd om min man. Han har fått ta många kängor idag. Stackaren.

Och så fort jag vräkt ur mig nått dumt ångrar jag mig, men säger jag det eller? Nää... Otroligt korkat om jag får säga nått själv. Skriver upp på mig kom-i-håg-lista att göra något extra fint för honom och att ytterligare en gång lova mig själv att inte göra om det. Åhh, ge mig styrka att klara det - snälla!?

Utdrag ur en hund & en katts dagbok

Hundens dagbok:

Bilden är lånad från bilder.alltinggratis.se.

07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!


Kattens dagbok:

Bilden är lånad från bilder.alltinggratis.se.

783:e dagen i fångenskap…

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.

Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ”allergi”. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.

Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.

Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…

Kuddproblem, värdsliga problem, i-landproblem?

Jag har ett problem, ett stort problem i min lilla värld. Fluffet håller på att försvinna! För mig är det här illa, väldigt illa!

Har vaknat varje morgon denna vecka med en sjuhelvetes huvudvärk och allt på grund av min dumma kudde. Jag kräver nämligen en fluffig, mjuk kudde hela natten. Allt annat ger mig en sån otrolig huvudvärk. Mysko? Joo, men det är ju mig vi talar om inte sant?

Måste få tag i en kudde som håller sig fluffig länge. Dunkuddar går bort direkt. Det finns inte en enda grej du kan säga som får mig att ens överväga en dunkudde. Så det så! Men om någon annan har ett tips så hojta till! Mer än gärna, skrik ut det bara!

Idag har huvudvärken inte heller gått över när jag rör på mig. Uscha, var tvungen att ta en tablett för en stund sen för att den ska gå över. Och gör det inte det tänker jag lägga pöjken tidigt i kväll o gömma mig själv under mitt eget täcke. (Och kasta kudden åt fanderns.)

Knullar en kvinna

Wow, helt otroligt fantastiskt!

Någon har sökt på nätet Knullar en kvinna och kommit till min blogg. Fantastiskt! Om jag skulle gissa, och den här gissning är verkligen inte långsökt, skulle jag gissa på att så fort min sida hade laddats klar hade personen som sökte de orden redan klickat bort sig härifrån.


Bildbevis


Snacka om att bli besviken. Stackars sate krake!

Långdusch för en småbarnsmamma

Hade en tid att passa innan jag klev in i duschen igår, en inbillad tid alltså men ändå så att jag kollade klockan innan jag klev in. Men det var alldeles för skönt att duscha så jag struntade i tiden.

Kommer ut från duschen, tänker att så här länge var det länge sen jag duschade, gött!

Tittar på klockan...




...och upptäcker att det knappt gått fem minuter! FEM MINUTER!  Det var ju för fasen rekord i att vara snabb förut, nu kändes det som en långdusch. Sorgligt eller?

Ungefär lika sorgligt som när man upptäcker hur skönt det är att få skita ifred.

//suck

Pojkar gör mammor deprimerade

Jo, det är säkert! Enligt DNs artikel Pojkar gör mödrar mer nedstämda är de nyförlösta mammorna till små gossar "efter fem dygn ... 40 procent oftare nedstämda än mammorna som fått en flicka." Inte dåligt va!?


Kul att de visar en "nyfödd" bebis som är några
månader gammal. Bilden är lånad från DN artikeln.

Kan inte säga att jag har så stor erfarenhet, men sånna här grejer gör mig alltid extra misstänksam. Varför skulle man bli mer, eller ha större risk för att bli, deprimerad för att man har fött en pojke. Nu står det ju visserligen i artikeln att det kan handla om halten av hormonet Leptin i kroppen. Att nivåerna på hormonet skiljer sig mellan när man bär en flicka eller en pojke.

Och hormoner ska man aldrig underskatta! Så mycket har jag lärt mig under mina jordvarv.

Men jag tycker ändå att det låter lite som humbugg, kan inte hjälpas... Precis som när jag läste det där om att mammor kan äta sig till ett visst kön. Skitsnack!


Nå, och vad ville jag ha sagt? Ingenting. Bra va? Ville bara visa artikeln och säga grattis till er mammor med flickebarn; ni som aldrig äter salt och inte heller riskerar att bli deprimerade efter en förlossning.

Grattis för fan.

The Wolfman

Bestämde oss för lite fredagsmys i igår stället. Hade spelat in The Wolfman (2010) till gubben, så vi slängde igång den.

Njaa, jag vet inte riktigt om jag tyckte den var så bra. Alltså, filmen var bra om man gillar slafs hit o slafs dit. Specialeffekterna på när varulven tog sig en tugga var inte nådiga, om man säger så. Och ni med barn hemma - sänk för bövelen ljudet ordentligt när det sätter igång. Trodde flera gånger att grabben skulle vakna o storböla för allt skrikande.

Filmen handlar om en man (Lawrence Talbot) som kommer hem, efter ett brev från sin brors fästmö (Gwen), för att hjälpa till i broderns försvinnande men kommer hem lagom till att brodern återfinns död. Lawrence åtar sig sen, på Gwens begäran, att ta reda på vad som hände med brodern.

Under sin jakt på sanningen stöter han på varulven och blir själv biten. Han blir helad av en zigenerska och får varulvens förbannelse över sig.

Vid nästa fullmåne upptäcker han detta och gör en del hemska saker under sin natt som varulv.

När Lawrence vaknar upp som människa dagen efter konfronteras han med vad han gjort. Det ena leder till det andra och han bedöms som sinnessjuk och spärras in på ett mentalsjukhus.

Nu ska jag inte berätta resten, för då förstör jag slutet... Ni får helt enkelt se den själva.

Filmen var bättre än andra filmer jag sett på länge, minuset var slafset. Men det var ju en skräckfilm, så vad hade jag egentligen väntat mig. Eller hur?

Bloglovin

Måste slå ett slag för Bloglovin och finesserna. Det är supersmidigt att samla alla favoritbloggarna på ett o samma ställe. Man ser vilka man har läst, kan bläddra från ena nya inlägget till det andra. Man missar liksom ingenting! Kan det bli bättre i bloggvärlden? Nepp...

För att de ska komma upp i ens lista måste man ju självklart prenumerera på bloggarna i fråga. Så självklart tycker jag att du ska prenumerera på min blogg. Ett solklart fall.

Klicka på knappen uppe på sidan eller på länken i inlägget - bli medlem (om du inte redan är det) och lägg till min blogg för fanken!

Välkommen till Lindex, våra flickkläder har inbyggd rörelsebegränsning

När jag var på min stora shoppingrunda förra helgen, bland annat på Lindex, tänkte jag på det som hojtats om runtomkring ett tag. Eller ett tag? Så länge som jag minns nästan, fast nu är det mer högljutt än tidigare.

Hittade ett par fina lila byxor till lillgrabben i alla fall. På deras berömda "tre favoriter, betala för två" stänger. På flickavdelningen.

Klämde även till med några byxor och tröjor från pojkavdelningen. Då, i affären, tänkte jag att inte kan det väl vara olika storlekar på de här, det är ju bara andra färger. Jo, tjena!

Byxerna är ju för fasen mycket tajtare än de jag plockade på pojkavdelningen. Sjukt!

Påminner om bojkotten av klädaffärer som säljer könsspecifika kläder till barn, den 26 februari.

Arrggghhh!

Åhh, blir galen på GIMP, fattar inte hur någon kan jobba i det eländiga programmet! Give me Photoshop - NU!

Det går ju inte ens att få till en vettig header i det där programmet. Grr!

Tänkte bara meddela...

... att det känns bättre idag, men inte bra än.

>> Orsak <<

Inget fredagsmys här inte!

Idag är jag nere i en svacka, en djup svacka. Suck!

Fick reda på i förmiddags att mitt uppdrag inte kommer att fortsätta. Jobbar som konsult ute hos kunder åt ett av de större bemanningsföretagen. Och nu ska de skära ner här (hos kunden) också, vilket betyder att jag får gå. Trots att jag behövs. Trots att, ja. Trots att.

Fy, sånt här gillar jag verkligen inte. Tycker verkligen inte om att inte veta vad som händer i framtiden. Alltså så som jobb o dyl. Allt annat vill jag ska vara en överraskning. Fy, fanken vilken ångest att veta om allt som händer i framtiden. Nej usch...

S, idag kommer det vara extra svårt att hålla godis-och-läsk-förbudet. Du får komma o trösta mig i stället!

Jag trivs ju på jobbet, jag vill fortsätta här! Nu tycker jag ju knappt längre att det är långa resvägar! Jag gillar mina arbetskamrater. Sjukt trist, det är vad det är!

//går o gömmer mig ett tag o ska snegla ilsket på godiskartongen brevid...

...jag så glad att hon finns i mitt liv...

Det finns en person i mitt liv som jag är mäkta stolt över. Som gång på gång imponerar mig med sitt föräldraskap, matlagning, tålamod, sin vänskap och hon har alltid tid när man behöver prata.

Denna person är en av de personer som står mig allra närmast och jag så glad att hon finns i mitt liv.

♥ Min syster Milla. ♥

PS. N, du ska veta att jag är jäkligt stolt över dig också!! S, du är också med på min "lista", var så säker! ♥

Barn är för helvete barn, inte deras kön

Jag hatar mobbing. Jag hatar det så starkt att jag brusar upp mig själv när ens tanken faller på. Därför tillåter jag inte mig själv att tänka på det, inte det enklaste när man läser sånt här.

Barn som mobbar mår inte bra, på ett eller annat sätt så mår barnen just inte bra. Men jag tycker inte att detta gör det ens en uns okej. Inte det minsta.
Att hjälpa de barn som mobbar tycker jag däremot är bra, för hjälp behöver de. Jag skulle vilja säga att jag tycker att föräldrarna inte behöver gjort något fel, men det gör jag. Jag tycker verkligen att något har brustit, att de inte kunnat möta sitt barn - lära sitt barn - på bästa sätt. De har kanske gjort så gott de kunnat, men för mig räcker det inte.

Är det någon tröst för pojken i artikeln att barnet som knivhögg honom inte fått stöd hemifrån? Nej.

Mina gamla klasskamrater får säga vad de vill, men jag vet hur det känns att bli retad, mobbad. Nej, aldrig knivhuggen. Men puttad, spottad på. Det räcker. Aldrig att jag förlåter de handlingarna, aldrig. Personerna däremot har vuxit upp - en del är vad jag vet nu bra medmänniskor, en del har jag ingen aning om vad de gör eller vilka de är. De har jag förlåtit.

Jag var inte en modig person som vågade stå för att jag gillade något som klassades som udda. Jag var helt enkelt den som drog den kortaste stickan, inget annat.

Jag kan bara hoppas att pojken i artikeln fortsätter stå för vad han tycker om oavsett om det är rosa, nagellack och balett. Eller om han ändrar sig om ett halvår och börjar lyssna på rock och spela hockey.

Jag tänker också fortsätta försöka, nej- ta bort försöka från den meningen. Jag tänker fortsätta att ge min son möjligheten att både leka med bilar och dockor. Sätta upp hans hår i tofsar när han vill det och jag tänker fanimej skjutsa honom fram o tillbaka till balettträningar om det är det han vill om några år. Och den person som ens vågar säga emot, nej det vågar jag inte ens skriva ut här.

Barn är för helvete barn, inte deras kön!!!

I natt ska jag drömma om mina drömmar



Bilden är lånad från Alltommat.se



Ingredienser

100 g smör

2 dl strösocker

1 dl rapsolja

4,5 dl vetemjöl

1 tsk hjorthornssalt

3 tsk vaniljsocker

Gör så här

Rör ihop smör och socker. Tillsätt oljan och vispa tills smeten är porös och fått en vit färg.

Blanda mjölet med hjorthornssalt och vaniljsocker och rör ner i smeten.

Rulla små bollar av degen och lägg på bakpappersklädda plåtar. Bollarna ska vara som små köttbullar, kakorna flyter ut på plåten så lågg de gärna på plåten med lite mellanrum. (fick en gigantisk kaka)

Grädda i cirka 150 graders ugnsvärme i ungefär 17-20 minuter. Om kakan flyter ut och blir alltför platt kan du prova att sänka värmen något och istället öka tiden med någon minut.

Fan, jag har syndat...

Har en ny leksak här hemma, synd bara att man inte är så teknisk...

//suckar djupt

Släpig seg söndag

Nu är alla julgardiner nere. Jo, jag ljuger inte. Det har tagit mig tills nu att få ner gardinerna. Och jag är helt slut efter att ha sprungit fram o tillbaka, försökt få ner en gardin, hindra sonen från att riva ner nästa och samtidigt inte tappa humöret för att han egentligen bara vill hjälpa till. PMS är inte att leka med. Man borde kuna bli iväg skickad till ett ljusrum under de dagarna. Inlåst desutom!

Men nu är de nere, en sten har lyft från mina axlar. Nu ska bara de vanliga gardinerna upp. Att det ska vara så svårt att få upp några gardiner! Latmasken i mig är väl för stor för tillfället, eller nått.

Funderar på att köpa nya gardiner till, hela rasket i princip. Och krukor. Och pryttel. Och lampor. Får man skylla på det för att skippa sätta upp fler tråkgardiner? Snälla?

Egentligen skulle jag inte sitta här o tjöta, jag skulle ju passa på att stryka gardinerna o sätta upp dem nu när grabben sover middag. Men nää. Latmasken har talat, nej - skrikigt. Och jag bänkade mig framför dumburken nr 2.

Mot eftermiddagen får det bära iväg till Maxi för lite veckomathandlig. Åh, jag har ingen aning om vad matsedeln ska innehålla denna vecka. Latmat kanske? Det är jag för snål för så det vet jag att det inte blir. Men just nu känns tanken bra. Väldigt bekväm tanke.

Bowlingskryt

I fredags var jag o bowlade med jobbarkompisarna. O jäklar vad bra det gick! Har aldrig spelat så bra i hela mitt liv.

De hade delat in oss i lag (en tjej, ett "proffs" och en vanlig svensson i varje lag). Hamnade i ett jättebra lag. Åtta lag totalt. Gissa vilka som vann!? Mitt lag! Tjoohej! Och för en gångs skull var jag delaktig i vinnandet. Jag sänkte inte laget, jag bidrog. Stolt som en tupp, jajamen. Vi vann med 1355 poäng (heter det så i bowling?) tror jag. Lite drygt 100 poäng mer än tvåan.

Många var tvungna att gå förbi våran bana för att kunna gå o köpa dricka, fast de kunde lika gäran gå åt andra hållet. Men icke - de skulle promt gå förbi oss. En gissning på vem som var dragplåstret för deras omväg...

E på jobbet sa om o om igen att det var orättvisst att vi var tre proffs på våran bana, och att jag nästa gång kommer att lottas ut som "proffs". Hihi!

Bildbevis! (Hur fan vänder man på bilder??)

Jag brukar ligga runt 90 på en serie om jag har flyt. Så efter första serien på 97 var jag överlycklig. Sen hade jag ju ett proffs i laget som kunde guida mig och ge tips på hur jag skulle tänka. Han ligger bakom serie två, tackar o bugar.

Fan, vad bra jag är!! 153 är fasiken en sjukt bra serie!

Storshoppat Halleluja!

Impad av mig själv idag. Inte nog med att jag klarade av (hade hjälp av fina M också) att lördagsshoppa med sonen i släptåg. Jag shoppade desutom till mig själv!!! Wohoo!!

Börjar ana en trend här. Me like!

Eftersom sonen genomgått ytterligare en växtspurt har jag storshoppat mest till honom. Fyra par byxor, två bodys och en pyjamas. Så nu slipper han gå med byxorna på halv stång o använda en pyjamas i rätt storlek.

Guu, vilket tråkigt inlägg. Tappat stinget? Nää, jag skyller på att jag är trött efter all shopping.

Den här gången är det annorlunda

Imorgon ska jag och jobbgänget bowla och ha det trevligt på kvällen. Ska bli riktigt roligt, synd bara att man bor så pass långt borta att tigga skjuts känns elakt. Annars hade detta varit ett supertillfälle att tigga.

Jag har nästan alltid skiljt på jobb och fritid. Jobbvänner och fritidsvänner. Vet inte varför egentligen, personerna har alltid betytt lika mycket för mig oavsett om vi träffats på jobbet eller efter jobbet. Men alltid, alltid har jag dragit mig för att engagera mig för mycket i jobbevenemang. Inte för att jag inte tycker att man ska umgås, nää då. När jag väl kommer iväg på saker har jag alltid tyckt att det varit jätteroligt, trevligt att träffas utanför jobbets väggar o allt sånt.

Men jag har ändå tackat nej till fler grejer än jag tackat ja till.

Den här gången, det här jobbet är annorlunda. På den här arbetsplatsen är jag ingens dotter, syster, kompis eller vad jag nu alltid varit från början. På den här arbetsplatsen är jag - jag. Och det har gjort skillnad på mig och min syn på det här och min syn på mig själv.

Jag är inte längre dottern, systern, kompisen. Jag får äntligen visa vem jag är utöver allt det där, jag får växa i min takt. Göra mina misstag och stå för dem på mina villkor.

Känslan jag får när jag tänker på det är samma känsla som efter mina första dagar på gymnasiet. När jag var helt ensam (nåja, jag gick in i aulan helt ensam) och fick starta om på helt ny kula och visa vem jag var - inte vem jag varit.

När jag började på detta jobb kände jag med en gång att här måste man ge allt. Ge allt och få allt. I en sån liten grupp som vi ändå är finns inget utrymme för att vara girig. Det finns heller ingen lust till det. Sammanhållningen är otroligt stark och de har välkomnat mig med helt öppna armar.

Nu vill jag inte att någon av mina gamla jobbarkompisar ska tro att jag vantrivts, inte på något sätt har jag gjort det. De här tankarna nuddade jag inte ens vid då jag var i det kapitlet av livet.

Jag har alltid trivts på mina arbetsplatser, och har jag inte gjort det från början har jag sett till det blivit så. Att vantrivas på jobbet är inget jag skulle kunna göra.

Fluffigt värre

Det har kommit (och fortsätter komma) en massa fluffiga vita saker utanför mitt fönster. Och jag gillar det inte. Igår var det vårkänslor, idag halvt snöstorm (förutom blåsten, kylan och det ymniga snöfallet).

Det kommer bara bli en massa blask av det här. Skitiga kläder, ruggigt ute så man fryser häcken av sig och ingen ordentlig sol på hela dagen.

Jag gillar snö, ärligt jag gör verkligen det. Men då ska det vara vinter och kallt. Inte plusgrader och inte när vårsolen tittat fram de senaste dagarna. Nu gillar jag verkligen inte snö. Och den som yppar ett snällt ord om snö åker på en propp!

Bojkott av klädaffärer som säljer könsspecifikt till barn 26/2

Jag kopierar... Från Lady D som kopierat från Nina Ruthström.
Klicka på rubriken för att komma till Lady Ds inlägg.

Carola Magnusson kom med den briljanta idén att vi alla, så många som möjligt, går ihop och BOJKOTTAR ALLA AFFÄRER SOM SÄLJER KÖNSSPECIFIKA BARNKLÄDER. Vi kom fram till att en lördag efter löning borde det normalt handlas mycket och kanske därför märkas mer, så den 26 februari blir det av. Den dagen sätter vi inte vår fot i berörda butiker.

Jag har (hittills) fått två ynka svar på de 14 mail med namninsamlingen jag skickade iväg till olika kedjor. Generellt verkar det som att klädföretagen försvarar sig med att ”den stora massan” vill ha uppdelade flick- respektive pojkkläder. Men hur vet de det!? När jag handlar väljer jag kläder från flickavdelningen till min son. Därför ska vi försöka motbevisa dem. Lör 26/2 är dagen för detta!

Sprid nu detta till alla ni känner och inte känner, på facebook, på era bloggar och hemsidor, skriv till er lokaltidning – det ska jag göra.

Jag har mailat världens bästa Gudrun Schyman, och fått svar. Hon kommer hjälpa oss att sprida budskapet. Nu hjälps vi åt att göra det här stort mina vänner. VI SKA KÄMPA FÖR ATT GÖRA SKILLNAD!

Som Carola skrev: Namninsamlingar i all ära men ”money talks”.

Fan, vad jag gillar...

... att retas.

Påskpynt

Joo, lite tidigt är det allt. Men för att jag ska få något sånt här gjort måste jag börja i tid. Och jag behöver tips till det här.

Jag skulle vilja göra egna påskkort, med hjälp av sonen. Fingerfärg kommer det att bli, men vilken sorts fingerfärg är att rekommendera när man gör vykort? Och vad för sorts papper???

Help please!

Svindlande underbara nyheter

Dagen började med ett tidigt och ganska sött uppvaknande, men på tok för tidigt som sagt. Och dagen avslutades med helt underbara nyheter. Är toklycklig, tjutfärdig och sprudlande glad!!!

Love you och längtar - du vet vem du är.

Prince of Persia

Filmen Prince of Persia går att sammanfatta på två olika sätt. Å ena sidan är det grymma specialeffekter men å andra sidan så är filmen trist.

En bra film att glo på när man är lite bakis och vill fördriva tiden eller när man måste vara uppe mitt i natten och vill fästa ögonen på något. Annars, tyvärr (det tar emot att säga att en film med Jake Gyllenhaal inte är bättre än så), måste jag nog säga att det inte är en sån bra film.

Jag funderade till o med på att göra något annat eller byta film. Så illa var det. Jag trodde att det skulle hända betydligt mer än vad det gjorde. Hade inte alls fattat att handlingen skulle utspela sig så. Kan vara det som spelar in för mitt usla omdöme.

Blev lite förvånad över att Ben Kingsley var med i filmen faktiskt. Inte ofta man ser honom nu för tiden.

Stort minus för handlingen men ett plus för effekterna.

I bara LÖÖV Villervalla

Titta bara, titta... Ahh... Njuter... Färgrant, fint. Åh, så fint!
(Alla bilder är lånade från www.villervalla.se)

Tackar definitivt inte nej om någon vill vara en vänlig själ o köpa rubbet... Nää nää, tackar definitivt inte nej.

//dreglar

Trevlig måndag på er då'rå

Måndag igen, en seg måndag dessutom. Segt i huvudet, segt väder, segt överallt.

Kanske skulle göra som en jobbarkompis sa åt mig: Testa att sova på natten. Inte ett dumt tips det inte! För den här natten vet jag inte vad jag styrt med. Men sova var det definitivt inte. Inte någon utvilande sömn i alla fall.

Och huvudvärk har jag också. Blä!

Nää, nu får jag skärpa mig. Ta ett extra glas vatten eller nått och definitivt hålla käften.

Trevlig genomrutten måndag på er då'rå...

Allt det här kompetenta får mig att känna mig inkompetent (eller okompetent?)

Håller på och läser Jesper Juuls Ditt kompetenta barn vilken får mig att känna mig ganska blåst ibland. Känns som en bok man måste sträckläsa för att få bättre koll på "tipsen".

Läsvärt är det ändå, man tänker till. Och det är väl första steget i att utvecklas som förälder. Men när nästa steg kommer, att verkligen göra en del grejer som står i boken, det lär dröja. I alla fall tills jag fattar nått...

Kycklingsoppa med curry

Ingredienser (4 port)


(recpet från tasteline.se)



Supergott!!



2 st kycklingfiléer

1 msk rapsolja

0,5 tsk curry

1 msk tomatpuré

Salt

6 dl vatten



3 dl passerade tomater

2,5 dl matlagningsgrädde

2 dl majskorn, frysta

2 tärningar hönsbuljong

Peppar

2 dl pastaskruvar

Till garnering

Basilika

Tillagning



1. Skär kycklingfiléerna i bitar/tärningar. Bryn i oljan. Tillsätt curry, tomatpuré, salt och peppar. Häll på vatten, passerade tomater, grädde och lägg i hönsbuljong och pastaskruvar.

2. Koka i 15 minuter. Tillsätt sedan majsen och låt koka några minuter till. Garnera med basilika.

Tips

Jag skippade pastaskruvarna och tog klippt spagetti istället. Faktiskt så kokade jag dem halvklara innan också, med grönsaksbuljong i vattnet.

Och så glömde jag grädden, upptäckte jag nu. Så vill du inte ha med det blir det gott ändå. (Det förklarar nog varför min soppa blev mycket rödare än på originalreceptets bild.)

Hällde även i lite extra curry och tomatpuré.

Receptet fungerar också med krossade tomater istället för passerade och som det syns på bilden använde jag en grönsaksblandning (paprika, gröna ärtor och majs) istället för enbart majs. Man tager vad man haver, eller hur!?

Dagens lunch

Testar ett nytt recept. Familjens bästa kycklingsoppa.


Luktar o ser än så länge bra ut. Hoppas det smakar bra också!

Om det är gott skriver jag ut receptet.

-----------------------

Update: Soppan blev såååå god. Recept kommer om en stund. Mums!

Män knullar och kvinnor älskar (eller män knullar och kvinnor blir knullade)

Smaka på meningarna.

Män älskar.

Kvinnor knullar.

Smakar lite illa eller hur. Varför? Det "betyder" ju samma sak, eller hur?

Läs Lady Ds inlägg Män knullar och kvinnor älskar (eller män knullar och kvinnor blir knullade). Läsvärt, jag lovar.

Nån som vill byta över dagen?

Idag tror jag allt att sonen min har vaknat på fel sida av rummet. Antingen det eller så kör han en tvärtomlek med oss utan att berätta reglerna och där leken går ut på att gråta, tjura och få mamma o pappa att slita av sig håret i frustration.

Till o med på småbarnssimmet skulle det tjuras, illa. Väldigt illa.

Någon som vill byta??

Kortare vila på dagen?

Hörrni, jag undrar över en sak. När bör man börja tänka på att korta ner de smås vila mitt på dagen? Alltså, jag börjar ana en tendens av att pöjken sover en aning bättre (och längre på morgonen) de dagar han har sovit dåligt på dagen.

Men det märks också tydligt att han behöver en rejäl vila på dagen, grinigare och mer närhetssökande unge får man leta efter de dagarna.

Eller är det närheten som gör att han sover bättre?

Man har ju börjat vänja sig vid lite sömn, även om man får bakslag ibland såklart. Men det skadar ju inte precis att få sova några timmar sammanhängande eller lite längre än kvart över 6 på morgonen - tisdag som söndag eller torsdag igen.

När han gick över från två till en vila på dagen visade han det så fruktansvärt tydligt, det gick inte att ta miste på. Och det fungerade klokrent från första dagen (vad jag minns nu, kanske förträngt resten?).

Så nu är jag helt rådvill, vet inte om jag ska tolka hans dåliga dagar som signaler o säga till på dagis att han inte får sova längre än bla bla för då sover han inte bra på natten. Eller om jag ska vänta ut det lite till och se vad som händer. Eller kanske köra på något mellanting, varannan dag eller nått?

Jag vet helt enkelt inte.

Fredagsmys o hotmys

Nu är det slut på veckan, nu är det dags för FREDAGSMYS....

Ps. jag ska hot-mysa lite med mannen också.. Tjänster o gentjänster. Hehe! Inte går jag på bolaget helt gratis när jag kan få en sovmorgon på köpet. Dum är jag inte.

Vimseby here we come!

När pöjken började klä på sig ytterkläderna, helt själv. Så där fint o sött ni vet. Jackan uppåner, skorna på fel fot och utan strumpor osv. Kände jag vi måste hitta på något förutom att gå i trädgården o strosa. Det var på tok för tidigt för en promenad med en sömnig liten kille. Så vi bestämde oss, njaa - jag bestämde för oss, för att åka till Vimmerby (Vimseby som det också kallas, vad jag har förstått. Rätta mig om jag har fel.) och strosa lite.

Höhö!! Vet ni vad som hände? Jag är fortfarande i chock, jag lovar. Jag kom hem med två kassar inhandlade go'bitar och inte en enda pryl eller grej var till pöjken! Framsteg, ja' säger då det! Kommer inte ihåg när det hände senaste gången.

Och jag kommer definitivt inte ihåg senaste gången jag shoppade utan dåligt samvete, I love REA!

Att jag egentligen borde shoppa ganska mycket mer för att byta ut en allt mer söndertvättad och sliten garderob gör konstigt nog inte saken bättre för mitt samvete. Trots att jag vet att jag måste ha saker, så känner jag varenda eviga gång flera stygn av det dåliga samvetet. Det finns så mycket annat jag borde lägga pengarna på. Ungefär så, fast nu en barnvänlig version, går tankarna när jag står i en kö eller kommer hem med något till mig själv.

Inhandlingen blev en tröja och två BHar, allt inhandlat på Cubus. En ny favorit affär för mig. Men inte på barnavdelningen, tycker det är konstiga storlekar där. Men för mig, när jag kan plocka på mig en S istället för M är det toppen! Wohoo för Cubus!

Ja, varför var man så feg egentligen?

När lille plutten var riktigt liten var jag alldeles för feg för att ge mig ut på äventyr med honom, fast jag hade chansen att verkligen göra saker. Knäppt ju. Nu när jag vågar är det inte riktigt lika lätt. Nu har ju pöjken en stark egen vilja. Och att gå i ex. affärer är inte något han uppskattar jämt. Eller ska jag kanske säga butikspersonalen och de andra kunderna som vill prova kläder ifred.

Nästa gång (ja, det blir en nästa gång. Men när är det ingen som vet. Så, avklarat, nu behöver du inte fråga.) ska jag inte vara lika feg. Det går ju heller inte att vara lika feg för bacellurer o annat, då kommer jag ju att ha en pöjk på dagis (med tillhörande helmysiga dagisbaciller) och mer erfarenhet. Två saker som verkligen tvingar ut en, kan jag tänka mig.

Jag kan verkligen störa mig på att jag var så feg då. Helt onödigt nu. Men jag gör det ändå. Och jag undrar verkligen varför man var så feg.

Var ni också det, fega? Blev det bättre när nästa lilla krabat kom till världen?

Att erfarenheten från den då stora pöjken måste ju spela in är ju självklart, tycker jag nu. För då visste man ju inte vad något handlade om. Minsta lilla pip och man trodde han skulle dö, ungefär. Nu har man lärt sig att det är skillnad på gråt o gråt; man får testa sig fram, det finns inga raka svar; de kan ha tjuriga dagar utan att vara dödssjuka. Listan kan göra lång, som nog de flera känner till. Eller hur?

Grr på min feghet och bättring till nästa gång!

Vem kan säga Nej till en liten herre som klätt på sig alla ytterkläderna och säger bestämt Mamma, hit! ?? Inte jag i alla fall, så nu förenar jag o pöjken nytta med nöje o drar oss till Vimseby för lite stadskoll.

Sjukstuga en sån här fin dag, pyttsan!

Jahopp, nu när vi hållit oss skapligt friska en hel vecka är det dags igen. I know. Man ska inte klaga, det finns alltid de som har de värre. Och jag klagar inte på så sätt, jag tycker bara att det är såå tråkigt att vi aldrig kan få vara friska en längre period. Alltid är det någon i familjen som kräks, hostar sig blå eller något annat skoj.

Det är ju inte precis smör för samvetet att vecka efter vecka ringa o säga att man inte kommer. Jag har verkligen tur som har förstående jobbarkompisar som inte är på mig om att jag vabbar eller själv är sjuk mycket. För det är ju inte med illmening jag gör det. Nej, jag har tur på den fronten.

Just nu sover lillfisen i sin vagn (har inte orkat bädda rent efter nattens bravader) med MTV-musik i bakgrunden. Snacka om att man blir nostalgisk. Så sov han jämt när han var pytteliten och jag var alldeles för feg för att låta honom sova på övervåningen själv. Haha, det har släppt nu kan jag lova! Nu föt tiden har jag knappt på babyvakten när han sover på kvällen. Vaknar han nu - då hörs det rejält. Ända ner till källaren om så krävs. Bra ju!

Sjukstugans planer för veckan blir att stanna hemma några dagar, tror inte jag blir poppis om jag släpar med en nyss magsjuk illbatting till dagis. Så jag håller tummarna för lika fint väder imorgon också. Ja, helst hela veckan faktiskt. Så vi kan njuta av solen extra mycket. Men idag blir en innedag, innedag med Emil i Lönneberga och en släng av Pippi.

Boktips

Just nu läser (lyssnar) jag boken Eragon av Christopher Paolini. Har sett filmen, långt innan jag läste boken, och jag måste säga att för en gångs skull överträffar boken filmen. Kan annars tycka att den man ser/läser först blir den bättre versionen. Eller, är det inte så??


Bilden är lånad från adlibris.com

Den fattige bondpojken Eragon hittar en vacker blå sten i skogen. Om han säljer den kan kanske hans familj slippa svälta under vintern. Men det blir inte som han hoppas. Stenen, som visar sig vara ett ägg, kläcks och en drake föds. Drakungen får namnet Saphira och hålls hemlig. Pojken och draken talar med varandra genom tankarna och blir de bästa vänner. Och deras öden knyts för alltid till varandra. Över en natt förändras hela Eragons liv. Han kastas in i en värld av magi, faror och maktkamp. Med bara ett svärd som hjälp och en gammal sagoberättare som vägledare måste Eragon och Saphira färdas genom platser där mörka krafter härskar, i ett imperium som styrs av en kung vars ondska inte har några gränser...

Lite kul onödig fakta: Christopher Paolini, var bara 15 år gammal då han skrev Eragon. Boken publicerades av hans föräldrars förlag när han var 17 år. Christopher är född 1983.

Man sitter fan inte barnvakt åt sina egna barn!

Jag har säkert sagt det förr men det tåls att sägas igen och om o om igen. Vad är det med folk som säger att de ska vara barnvakt en kväll - åt sina egna barn! Man är fan inte barnvakt åt sina egna barn!

Man varken passar eller vaktar barnen, man tar hand om sina barn som vilken förälder som helst. Varför envisas folk med att säga så ändå? Fattar det inte. Fattar det verkligen inte.

Att det i min umgängeskrets också till största del är män som säger så gör mig bara mer irriterad. Som om de vore sämre kapabla till att ta hand om sina barn. Varför förminska sig så?

Rent idiotiskt.

Den här gången väcktes min irritation av det här artikeln. Men här var det inte männen som förminskade sig själva, här var det kvinnorna som gjorde det jobbet. Vi, kvinnor, är inte ett dugg bättre på att ta hand om barn än vad män är. Punkt slut. Vi har bara så jävla mycket svårare att släppa järngreppet verkar det som.

Visst, vi behövs kanske lite extra i början med tanke på tuttarna (fast faktiskt inte egentligen). Men barn som av olika anledningar inte kan ammas i början är väl inte mindre människa för det? Anknytningen som är så viktig hänger ju inte på om man ammas eller inte. Det är ju så mycket mera än bara det. Och inte fan hänger det på om man tas omhand av enbart mamman.

Om det är meningen att vi ska leva i ett jämnställt samhälle kanske det är på tiden att faktiskt börja leva jämnställt också? Lita på varandra. Behandla varandra med respekt. Och inte förminska varandra.

Min Paus i helgen

I helgen som var åkte jag, svärmor, svägerska, vänninna plus dennes syster till Pausgården på Öland. Vi rymde alla från man, barn o tvätt med tillbehör. Härligt!!

Helgen började med att vi alla möttes upp och åkte till Öland i samlad trupp, framme på Pausgården åt vi lunch. Åhh, vilken lunch! Det vattnas i munnen när jag tänker på den! Tomatsoppa med gurka, räkor och fetaost. Mumsfillibabba!! Ingen sån där illröd tomatsoppa, nepp en annan helt underbart god tomatsoppa var det. Skulle kunna åka dit igen bara för att äta soppan!

Vem blir inte hungrig vid ett sånt här fint dukat bord??

En visning av själva stället hann vi med innan också, sen blev det relax för hela slanten. På med morgonrock o frottétofflor (okej, kanske inte frotté men det lät bättre än badtofflor.) och ner till bubbelpoolen o lugnet. Tjattrandes, fnittrandes och helt avslappnade var vi nog hela rasket.
Man tänker inte på hur roligt man kan ha det om man mixar åldrarna lite på gruppen man umgås med. Inte bara umgås med jämngamla alltså. Testa om du inte gjort det! Vilken samlad livserfarenhet det blir, helt otroligt.

Massagen var väldigt bra, kanske att man skulle bett om lite hårdare tag men det är inget att ångra nu. För det var sååå skönt. Dreglande-skönt. Och då är det skönt!

När vi alla var klara med våra behandlingar såg det ut som ett slagfält, jag tror inte nån av oss hade kunnat hålla oss vakna om vi slutade prata eller kom i närheten av en kudde. Säng? Nää, bara kudde... Så trötta var vi.

Jag, på rummet. Alla rum var inredda i olika
gamla stilar. Helmysigt!

Middagen på kvällen var också helt underbar. Röding för resten och gös för mig. Pressad potatis (äts alldeles för sällan) och citronsås. En väldigt god sallad med (hehe) sallad, melon, mango och lite annat och en citrondressing(?). Haha, första tjaa, kvarten? Tjugo minuter? Vet inte hur länge. Men vi satt o tjattrade på tills maten kom, sen blev det knäpptyst. Man hade kunnat höra en nål falla. En pytteliten. Inte ett ljud från nån...

För god mat + utsvultna tanter = maten tystar mun

Men så klart satte vi igång igen efter ett tag. Inget tyst gäng här inte!

Det dröjde dock inte länge innan vi alla började blinka, så det blev en tidig kväll. En tidig kväll och sen morgon (för mig alltså). Fick sovmorgon ända till halv 8!!! Wohoo!!
Efter en god frukost (vrålhungrig) blev det visning av produkter inom Ayur Veda och annat smått o gott. Några penninglappar fattigare blev man allt, men det får det vara värt. 

Om jag ska sätta betyg på helgen och stället, blir det en solklar 5:a eller 10:a om skalan går dit upp. Högsta betyg med andra ord!

Så ska du fjäska för någon, är detta rätta stället att göra det på. Garanterat!

Spooky me

Nu ska jag berätta något som inte är så ovanligt i min lilla värld - Jag blev skrämd. Väldigt, vääldigt vanligt när det gäller mig. Går jag förbi ett fönster och en lampa glimmar till i reflexen kan jag studsa flera meter. Lättskrämd alltså.

Men iallafall. Det var inte det jag skulle berätta om nu.

På väg från bilen in till jobbet måste jag gå igenom ett antal dörrar, vid en av dessa dörrar vrider jag alltid lite på huvudet för att kolla om någon är bakom mig. Man blir rätt döv av ljudnivån på ett ställe och eftersom jag inte heller vill vara otrevlig o smälla igen dörren mitt i ansiktet på någon så kollar jag oftast om jag har någon bakom mig. Och vad händer?

Joo, en svinstor svart plump skrämmer vettet ur mig. Ni vet, så där så man blir alldeles kall inombords och svettas. Fyyy, vad hemskt det var!

Men det värsta kommer nu för vet ni vad den där svinstora plumpen var för något? Min krage på kappushongen på jackan...

Nää, jag har aldrig påstått att jag är normal, jag är jag och jag är lättskrämd.

//suckar med skrattblandad gråt i halsen

På lördag lämnar jag man o barn...

Den här helgen har jag längtat efter, inte nog med att jag ska få njuta av lite avslappning. Jag ska också träffa några personer jag gillar men inte träffar särskillt ofta av olika anledningar.

Och snart är helgen här... Om några timmar (hrmpf, mååånga) så slutar jag jobbet, sen bär det av hem för en myskväll bara för pöjken o mig. Ska sniffa rejält på honom ikväll tror jag bestämt. Sen, sen är det dags.

På lördag lämnar jag man o barn hemma för att bege mig till Pausgården på Öland. (Ni får höra en recension när jag kommer tillbaka efter helgen.)

Åhh, vad jag ska njuta!

Svår nöt att knäcka?

Har ni, som jag gör ibland, tänkt på hur naturligt det känns att gå med skor inomhus på jobbet men hur knäppt det är att gå in med skorna hemma?

Why liksom? Båda ställena är under tak. Enda skillnaden är att dammråttorna på jobbet inte består av hundhår utan av grus, typ.

testing testing

Fixar o trixar lite, så bry er inte om detta inlägg.

:bigeyes:

Ja' vill åsså följa mää, haj-råå!

Mamman börjar klä på sig ytterkläderna för att åka till jobbet, halsduk först. Sonen tittar storögt på, sen snabbt upp med handen o visar sin handgest för "mössa".

Mössan tas fram och åker snabbt på lilla huvudet.

Mamman börjar ta sig jackan. Sonen tittar storögt på, springer sedan och hämtar sin jacka. Mamman får hjälpa sonen lite med att få på jackan. Ett stolt leende vilar på sonens läpparna.

Mamman pussar pappan hej-då och vinkar på väg till ytterdörren. Sonen tittar storögt på, slänger sen nappen och rusar fram till pappan för en puss. Vinkar sen glatt till pappan och går leende fram till mamman vid ytterdörren och säger samtidigt haj-råå till pappan.

Flera krokodiltårar rinner nerför kinderna när sonen får klart för sig att bara mamman ska åka till jobbet och sonen ska stanna hemma och leka med pappan hela dagen.

//mammahjärtat fyllt till brädden

God morgon flickor!

Med åren ökar vi kvinnor i vikt på grund av att vi tar emot så mycket information och visdom.
Till slut är huvudet fullt, och då tar resten av kroppen över. Vi är inte tjocka och feta; vi är enormt kultiverade, utbildade och glada.

Så, med start i dag:

När jag tittar i spegeln och ser min stora röv, säger jag bara:

Herrejisses så smart jag är!

Soffsöndag

Igår blev en riktig soffadag, flera filmer och knappt lämnat goa soffan. Påminde om gamla goda tider. Då vi bara var sambos, nästan, och hade bakissöndagar och han med stort H cyklade till McD för inhandling av mat o genade förbi macken för o hyra eller köpa en film. Eller två. Sen vände man TVn o låg i sängen (japp, bor man i en etta så är allt sånt möjligt) kollade på film o svullade McD!

Hua mig, vad jag inte längtar tillbaka till bakissöndagarna. Nää, den delen är förbi nu. Nu är det härligare med en söndag som innehåller lite mys, gråt o tandagnissel o massa skratt från sonen. En vanlig dag alltså. Det slår allt! ♥

Hörrni, man märker också att man är förälder när man sitter hemma, helt själv, och kommer på sig själv med att sänka ljudet på TVn så inte lillen ska vakna.

Bantningstips nr 1

Varning! -Ej för den klena och kräsmagne!

Steg 1, tag dig till närmaste dagis med magbacellurer hotandes bakom knuten.

Steg 2, leta upp en frivillig som springer med hinkar, dricka, kex osv.

Steg 3, åk hem och invänta första symptom. Vanligvis magkrångel.

Steg 4, när du känt av de första symptomen förbereder du dig genom att ta fram ett antal goa filmer, dämpa belysningen och placera den frivillige inom ett svagt säkerhetsavstånd.

Steg 5, om inget händer - åk tillbaka till dagiset och slicka på leksakerna. Helst de som småglinen leker flitigt med.

Steg 6, härda ut! Du kommer inte att dö, det bara känns så.

Steg 7, grattis - du har nu gått ner åtskilliga kilon och kommer inte kunna äta ordentligt på flera dagar. Bra biverkningar alltså.

Ja' se' de' smälter...

Nu ska jag hålla tummarna för att mildvädret håller i sig o att all snö smälter bort snabbt. Är lite ego här och tänker inte ett dugg på alla som drabbas av översvämningarna då. Jag vill inte ha blasket som blir om det ska töa - frysa och sen töa igen..

Att gå o frysa ända in till märgen är inget jag längtar efter. Alltså, bättre att det smälter fort och sen är varmt.

Tummen upp för smältande snö!

Ja, så kanske det fungerar för dem men definitivt inte för oss

Hipp hipp HURRA för alla dagisbaciller! U R K ! ! !

Fick veta i förbi farten, inte av pöjkens jobbande fröknar alltså, att det gick magsjuka på dagiset i onsdags/torsdags. Men lugn, det är på en av de andra avdelningarna. SO WHAT!? På eftermiddagarna hämtar jag upp honom på en annan avdelning och för att komma till den måste mamn gå igenom alla avdelningar. Hur tänkte dom då? Att man springer förbi bacillerna med sån fart att man inte drabbas?

Ja, så kanske det fungerar för dem men definitivt inte för oss!

Pöjken tror jag fick den där "vanliga" bebiskräksjukan - dålig-i-magen-men-kräks-inte-sjukan. Medan vi andra sprungit maraton fram o tillbaka till toan hela natten.

Dessutom vaknade pöjken upp mitt i ett sånt rejs o blev smått hysterisk, inte så konstigt med alla främmande o skrämmande ljud som blir. Det slutade med att mina föräldrar fick komma o hämta honom, typ vid halv 5 på morgonen. Det är tur att man har dom!

Idag blir det att kurera sig ännu mer och sanera. För jag tänkter INTE ha en sån här bantningskur en gång till snart!

FB-matskryt

Oj oj oj, vad alla på FB skryter om sina fredags-lördags och söndagsrätter. Lite fina så där. Extra skryt blir det också om man äter viltkött.

Så här kommer mitt skryt aka veckoplaneringen i matväg:

• Mexikansk tacogratäng med nachochips (älgfärs)
• Kötbullar med stuvade makaroner (sötgris- och älgfärs)
• Skinkstek med potatis och hemmagjord rödavinbärsgele(sötgris och tro inte att denna gris är köpt i en affär inte!)
• Fiskpinnar med potatismos (egengjorda fiskpinnar, köpt fisk visserligen)

Ja, det var väl dom grejerna i matväg som är lite speciella. Nu slipper jag skriva det på FB. ;-)

Apropå krig

Nu jäklar ska tröttheten bort!

Några som har erfarenhet av Blutsaft, fungerar det?

Att han aldrig får vara frisk!

Denna dagissjuka promenerar en på nerverna ibland, börjar känna att det börjar bildas en stig till o med. Suck. Men visst, klaga ska man väl inte göra fast det tänker jag göra ändå.

Nu verkar det vara dags igen för en omgång av segt snor, dum hosta o allmän slöhet och frustration. Skillnaden den här gången är att vi fått ett starkt råd att vara hemma med pöjken ett tag - strunta i dagiset. Låta pöjken bli frisk på riktigt och få lång tid på sig.

Frågan är bara hur lång tid vi pratar om här. En vecka? Två? En månad? Han har varit snorig, hostig o annat dumt så länge nu så det känns just nu som att han behöver en tillfriskningsperiod på lika lång tid = sex månader, minst.

Jag vill ju så gärna att han ska få bli frisk på riktigt nån gång, det gäller mig själv också för den delen. Har ju inte kunnat träna (jo, jag vill faktiskt det) sen i höstas pga hosta o snorighet. B I G  U R K ! ! ! Kanske nån som vill ta över mina bihålor ett tag, så att man slipper känna det som att huvudet ska sprängas så fort man lutar sig framåt?? Snälla?

Vi får väl se hur lång tid det tar, vi tänker iaf starta krig mot förkylningen från o med nu.

KRIG, I tell you!

Bra-att-ha-grej = en supportsvåger

// modemet hade lagt av desutom, tur att man har en supportsvåger. Nu väntar jag bara på modemleveransen. Håll för bövelen tummarna för att det bara är att plugga i det nya modemet utan att något annat krånglar!! //

Hungrig!

Ingen matlåda blev det igår, maten blev för god... Suck! Och nu glömde jag beställa mat på morgonen. (är på jobbet alltså, för er som inte förstått eller är lite morgontröga, som jag) Så fatta vilken besvikelse för mig det blir nu att jag måste ge mig ut värsta snöstormen!

Näänää, ingen snöstorm. Men det snöar, det är ruggigt och jag är vrålhungrig. Så då ÄR det snöstorm för mig!


Lite update...
Fick med en jobbarkompis ut o hämta mat. Jag - mat, hon - godis. Väldigt bra deal! Nu är jag mätt o go igen och på betydligt bättre humör. Blir som en rugguggla när jag är hungrig - ibland, jämt, typ...

Det är fan i mig inte rättvist!

Jag vet, eller borde kanske veta, att man inte ska gnälla på Försäkringskassan - egentligen. De sköter ett jobb, för det mesta gör de också jobbet på ett bra sätt. Det är inte många gånger som jag "råkat ut för" försäkringskassan - egentligen. Men när det blir så, att man råkar ut för dem då är det inte nådigt.

Man har inget att sätta emot känns det som, själv är man en myra och de en illsint unge med förstoringsglas. Vilka bra argument man än kommer med så spelar det ingen roll. När det gäller sånt går det tydligen inte att "tumma på reglerna". Men för andra som verkligen inte behöver samma sorts hjälp, då går det bra.

Okej, jag är orättvis. I know.  Men det är fan i mig inte rättvisst att vissa ska kunna lura sig igenom ett säkerhetsnät o få sin vilja igenom hur många de än skadar på vägen medan andra som verkligen behöver hjälp måste tigga, gråta och be men ändå inte få den hjälp de behöver. Det är fan i mig inte rättvist!

En charmkurs eller en kurs i medkänsla vore inte helt fel för en del som har det som jobb att ge dåliga nyheter.

> Försäkringskassan gör att jag mår dåligt

Om ni tycker att jag är ovanligt tyst, så är det inte så konstigt...

... vårat internet, hemma, har pajat. Vi är sånna där fruktanstvärt oturligt tekniskt felbegåvade att vi med jämna mellanrum pajar allt tekniskt i våran närhet. Och denna gång var det internetet som drabbades. RIP, eller nått.

Fan. Man är fruktanstvärt beroende av internet, det märker man när man inte har något. Typiskt. Och när man inte har något så kommer man ju på tonvis med saker man skulle ha gjort. Dubbeltypiskt. Och dubbelfan.

Röstfiskar lite bara

Tycker du som jag, att det är kul/skönt kalla det vad du vill, att läsa lite ordbajs ibland. Koppla av o skratta åt med en kompis?

Då ska du göra följande steg...

1, rösta på En ordbajsande mamma på FB. Tryck på länken och  r ö s t a !
2, börja läsa Jennifers blogg om hennes vardag - mammalivet o allt omkring. Du kommer inte att ångra dig!