”De hade pratat om att göra en anmälan men inte hunnit”

Ur: ”Dagispersonal slog inte larm trots misstankar om misshandel mot en 2-årig pojke”: /Mitt i Bromma tisdag 23 augusti 2011

CC/Treehouse1977

”En tvåårig pojke kom in till sjukhuset med en svår brännskada. Sjukhuspersonalen upptäckte att pojken dessutom hade blåmärken över hela kroppen och anmälde föräldrarna till polisen. Åtal väcktes mot föräldrarna och de dömdes för grov misshandel. Under förhandlingarna kom det fram att dagispersonalen hade förstått att något inte stod rätt till med pojken, som vid blöjbyten ofta hade blåmärken. Det fanns också tecken på att pojken vanvårdades. Dagispersonalen är enligt lag skyldig att kontakta socialtjänsten så fort de misstänker att ett barn far illa. Dagispersonalen uppgav att de hade pratat om att göra en anmälan men ännu inte hade hunnit, samt att de i fortsättningen ska slå larm tidigare”.

Barn har rätt till skydd mot våld och vanvård. Dagispersonal – alla myndigheter vars verksamhet berör barn – har alltid en skyldighet att anmäla misstankar om detta till socialtjänsten. Ett barn som uppvisar blåmärken och tecken på vanvård är beroende av vuxna som ser och dessutom agerar till skydd för det. Det finns inte tid för bortförklaringar och undanflykter. Att blunda för tecken på misshandel och vanvård är att kränka det enskilda barnet och dess rättigheter.

Fall som ovan visar att det inom svensk myndighetsutövning finns akuta behov av ett uppdaterat synsätt på vad barn är, behöver och har rätt till. Barnkonventionen står för en sådan uppdaterad syn. Vore barnkonventionen svensk lag skulle myndigheter tvingas uppdatera sina kunskaper – de skulle tvingas ta barns rättigheter och behov på större allvar.

Det här var bara ett av flera exempel på undanflykter. Fler hittar du i vår film: ”UNICEF accepterar inte att man skyller ifrån sig”.

Text och bild är hämtad från www.unicef.se.

”Vi hörde hur ni skrek, men vad skulle vi göra?”

Varje år far barn i Sverige illa på grund av okunskap, rädsla, lathet eller att personer som borde ta ansvar inte gör det. Varför är det så? Det ska vi ta reda på. (Idag på FN-dagen den 24 oktober drar vi igång vår egen variant av ett ”realtidsgräv” på temat undanflykter.)
En person som fått höra många skylla ifrån sig och komma med undanflykter är författaren och skådespelaren Morgan Alling. Här kommer hans egen berättelse:

Morgan Alling. Foto: Thron Ullberg

- ”Åh, Morgan så roligt att se dig igen efter alla dessa år!”
Jag och min fru Anna-Maria står utanför det hus jag och min bror var fosterhemsplacerad i som femåring. Ett hem som var fint utåt sett med kyrkobesök och söndagsskola, men innanför väggarna var det inte lika fint. Där pågick fysiska och psykiska bestraffningar, tvångsmatning och vi kunde bli inlåsta i ett litet rum i flera timmar medan familjen åkte iväg.

När vi står där i solskenet kommer några grannar glatt ut och vi småpratar om allt. Plötsligt från ingenstans säger någon allvarligt:
 - ”Vi hörde hur ni skrek, men vad skulle vi göra?”

Jag söker Anna-Marias blick samtidigt som jag försöker lindra deras dåliga samvete:
 - ”Ja, nej, vad skulle ni göra”, skrattar jag.

I bilen på väg hem kan Anna-Maria inte hålla sig längre.
 - ”Det där var inte okej! Man kommer inte 35 år senare och säger att man hörde era rop på hjälp men valde att inget göra!”
 - ”Det är inte så himla lätt”, försöker jag.
 - ”Jo, det är lätt när man hör barn blir sönderslagna”, fortsätter min arga vackra fru.

Självklart har hon rätt! Man får inte vara tyst, man knackar på och frågar om man kan hjälpa till. Nästa gång ska förövarna veta att grannarna hör och då är det inte lika lätt att slå. Klart de har dåligt samvete, det ska de ha. Hade de valt att ta sitt sociala ansvar hade de varit stolta i 35 år istället.

Det handlar om medmänsklighet, moral och civilkurage och det gäller alla; grannar, vänner, släktingar, klasskamrater, lärare, poliser, sociala myndigheter, politiker, rättsväsendet, ja alla i hela samhället.
De som far illa ska känna att de inte är ensamma i sin smärta. De måste känna att hela samhället står bakom de, att vi är en enda stor massa av civilkurage. Men då krävs det att vi pratar med varandra. Vi knackar på.

Idag lever 100 000-tas barn med svek, lögner, smärta. Barn som blir utsatta för sexuella övergrepp, barn till missbrukare, som blir mobbade i skolan, flyktingbarn som inte får rättvis bedömning. Barn som står utanför sina egen dörr med handen på handtaget och ont i magen för hur deras föräldrar mår, ont i magen för att gå till skolan.
115 000 barn ringde till BRIS förra året.
20 000 lever inom socialtjänstens beskydd.

Det som gör mig förbannad är att till varje utsatt barn så finns det minst flera personer som sett, hört men ingenting gjort. När det sen uppdagas skyller folk ifrån sig. Kanske är det mänskligt att inte vilja vara den personen som gjort fel. Men för mig tar man ansvar för sina handlingar. Att man gör fel och misstag är mänskligt, det gör vi alla varje dag och det är OK, men problemet är när man inte erkänner sina fel och sen rättar till det.

Vad ska man göra då?
Det är ganska lätt. Man engagerar sig, pratar, lägger en hand på axeln, ger beröm, lyssnar, tar strid för mänskliga rättigheter. Man står upp för den maktlösa individen. Man knackar på. Man ringer till alla de organisationer och myndigheter som arbetar dagligen med utsatta barn. Att inte göra det när man ser någon som far illa är också ett val.

Tar man inte sitt sociala och moraliska ansvar får man stå 35 år senare framför ett hus som Gud glömde och skämmas.
 /Morgan Alling

(Jag är lite seg i starten, så dessa inlägg kommer lite försenat. Men de är så läsvärda att jag struntar i det och visar att jag inte tänker skylla ifrån mig.
Text och bild är hämtad från www.unicef.se och du kan läsa mer om deras kampanj UNICEF gillar inte att man skyller ifrån sig på deras hemsida.)

Jag tror att han vill mig något, jag kan bara inte luska ut vad det är...

Ser ni den fina målningen inne på toaväggen också? Det är Lellefant. Tänkte om ni blev nyfikna...

Nu har jag fått en sån där snilleblixt igen...

Ni vet, som med förvaringsskåpen i matvarubutikerna som även är kylskåp. Denna vecka har jag nämligen gått upp alldeles för tidigt för mitt eget bästa. Jag menar, till o med hunden tycker det är för tidigt och vägrar gå ut i mörkret för att pinka. Det är en stor sak för honom ska ni veta, slippa ett hoppande barn och få ligga ute i kylan alldeles själv - där man kan lukta på blommorna och höra fåglarna och sniffa på dofter som kommer farande från skogen.

Vad sägs om att biblioteket öppnar kl 7 istället för 10 på vardagar? Eller om man kan spatsera runt o fixa sina inköp i olika butiker och affärer innan kl 10? Då allt magiskt öppnar. För en småbarnsmorsa så har halva dagan gått redan när klockan slagit 10. Desutom är det då dags att börja förbereda lunchen och sen är det vila, efter det är det ju redan eftermiddag och man har fullt upp med att fixa inför middagen under tiden som barn ska lekas med.

Visst låter det bra??

Barns rätt stärks om barnkonventionen blir lag

Om barnkonventionen blev svensk lag skulle domstolar och myndigheter vara tvungna att tillämpa den. De skulle också kunna ställas till svars om de valde att strunta i den, och barns mänskliga rättigheter skulle tas på större allvar. Det visar en ny rapport om barnkonventionens status i Sverige, från UNICEF och Raoul Wallenberginstitutet.

Emma von Corswant/UNICEF

Idag gäller inte FN:s konvention om barnets rättigheter som svensk lag. I stället för att inkorporera barnkonventionen i svensk lagstiftning, har Sverige valt en transformeringsmetod som innebär att våra lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser.

Rapporten visar på argument för och emot inkorporering utifrån den politiska debatten, och är en genomgång av utredningar, rättsfall och forskning inom området. Slutsatsen är att den nuvarande transformeringsmetoden inte räcker för att garantera barn deras rättigheter.

I asylärenden till exempel, förekommer det ofta att man inte tar hänsyn till barnets bästa, eller att det bara nämns i förbigående. Det brister också när det gäller bedömningen av barns egna asylskäl. Även i vårdnadstvister och brottmål, till exempel sexualbrott eller misshandel av barn, saknas ett barnrättsperspektiv.

– Vi ser till exempel att barn betraktas som föräldrars bihang istället för individer med egna rättigheter, säger Christina Heilborn, barnrättsjurist vid UNICEF.

Rapporten pekar på att de argument som förts fram för och emot en inkorporering i första hand är rättspolitiska. Flera av argumenten, som att barnkonventionen inte är skriven på ett språk och med en teknik som passar in i svensk rätt, liksom att det skulle vara problematiskt att den även omfattar ekonomiska och sociala rättigheter, framstår idag som otidsenliga. Europakonventionen om mänskliga rättigheter gjordes ju till svensk lag redan 1995, och används nu naturligt av domstolarna.

Ett viktigt argument mot att göra barnkonventionen till svensk lag har varit att alltför mycket av tolkningsansvaret skulle läggas över på domstolarna, och att risken då är att barnkonventionen skulle tolkas för snävt, så att barns rätt skulle kunna försvagas istället för att stärkas. Rapporten framhåller att rädslan för att juridiken på detta sätt skulle få inflytande över samhällsutvecklingen tycks ha minskat. Ett exempel på det är migrationsrätten, där riksdagen 2006 beslutade att flytta över hela processen från förvaltningsmyndigheter och regering till förvaltningsdomstolar.
Erfarenheten från grannlandet Norge, som har gjort barnkonventionen till lag, visar dessutom att konventionen mycket väl går att tillämpa i domstol.

Överhuvudtaget visar det norska exemplet att inkorporeringen, som gjordes 2003, har varit en framgångsrik metod för att genomföra barnkonventionen. Barns rättsliga ställning har stärkts både rättsligt och i samhället i stort, genom att konventionen blivit mer känd. I Norge har man också kunnat se en tydlig ökning av hänvisningar till barnkonventionen i domstolarnas domar. Som en direkt följd av barnkonventionens artikel 12, har barn över sju års ålder numera en absolut rätt att bli hörda. Barnrättsperspektivet har fått ett större utrymme i både i utlänningslagen och plan- och bygglagen.

– Det krävs att barnkonventionen blir lag även i Sverige för att domstolar och myndigheter verkligen ska använda den i beslutsfattandet, vilket också FN:s barnrättskommitté påtalat i kritiken till Sveriges regering flera gånger, säger Christina Heilborn.

Rapporten konstaterar att det är mer än 20 år sedan som Sverige skrev under barnkonventionen, men att den fortfarande inte har fått det genomslag man hade kunnat hoppas på. År efter år lyfter FN:s barnrättskommitté fram brister, och visar hur Sverige inte följer barnkonventionen (den senaste kritiken kom i början av oktober i år). Enligt rapporten är det därför rimligt att öka trycket genom att göra konventionen till svensk lag, och därmed också öka dess formella status i svensk rätt.
Hör vår barnrättsjurist Christina Heilborn debattera frågan om barnkonventionen som lag i P1 morgon och även som nyhetsinslag i SR Ekot.

Läs hela rapporten online på Scribd!

Läs och ladda ner rapporten som PDF!



Text och bild är hämtad från www.unicef.se

"Är det lite genus?"

Karin skriver på sin blogg Ketchupmamman om vad som hände när hennes man gick till jobbet med målade naglar.

>> Kan vara svårt att se skillnad <<

"Vad är det, pappa?"

Fakta: Jag har världens sötaste lilla son.

Bevisning: Vi började morgonen med att göra en deg till lussebullarna. När degen skulle "sova" ville han naturligtvis berätta den stora nyheten för pappan. Så han tog telefonen och fick mig att slå numret. Efter att ha pratat om lite dittan dattan, visat vad han tittat på på TVn o så där skulle han komma till den stora nyheten (det är ju inte var dag vi bakar bullar här hemma precis). Så han stegar fram till platsen degen ligger o jäser, pekar:

- Titta pappa! Vad är det, pappa? WOOOW!!!

(försökte smått smyga in att pappan inte ser det han pekade på, genom telefonen. Och hur löser man det utan bildtelefon? Jo...)

Sonen sträcker fram telefonen ända fram till bunken och ropar:

- WOOOW pappa!!! Titta!!

Vet ni vad sånt kan göra med en julmusttokig jänta?

Idag tror jag faktiskt att jag ska skita i att laga någon mat. Skulle varit duktig o gjort antingen gryta eller soppa tänkte jag. Sånna där långkokare som man aldrig har tid med annars. Inte för att de är komplicerade utan vem fasen har tid att vänta tre timmar på mat liksom. Ungefär så.

Och så tror jag faktiskt att jag ska rymma hemifrån en liten liten stund när gubben kommer hem i eftermiddag. Nu har jag veckohandlar TVÅ GÅNGER utan att få se en enda julmustflaska. Vet ni vad sånt kan göra med en julmusttokig jänta? Nää, och du vill inte veta. Men är ni nyfikna kan ni ju fråga min storasyster hur livet tedde sig mellan påskmusten och julmusten. Eller min man hur ihjältjatade hans öron är vid det här laget. Hehe.... Men kom inte o säg att du inte suktat efterflaskorna alla pratat om!

Jo, just det. Rymma. Till en affär som har julmust. Och saffran. Och eventuellt något annat ätbart också.

Ett år senare

Läste lite bland gamla inlägg och upptäckte att jag för precis ett år sedan också klagade på en långdragen förkylning. Den har ju inte hållt i sig sen dess, men just nu känns det banne mig som att den aldrig gått över heller.

Man kan lugnt säga att jag blivit totalt beroende av nässpray och längtar till den dag då det inte känns som att man ska kvävas av snor så fort man försöker skippa sprayet. För nej, det är inte så att jag är utan vara. Nej nej, jag fattar faktiskt inte hur en människa kan producera så mycket klegg. Ärligt. Var kommer allt ifrån?

Döda hjärnceller? Tjaa, det skulle i så fall förklara min glömska och en hel del annat. Så vi kör väl på det då.

Jag tar tillbaka det...

... det ÄR varje dag man får se en soluppgång.

Nån som vill byta unge med mig? Jag tar gärna en som sover, typ jämt.

Man får see det från den ljusa sidan, det är inte varje dag man får se en soluppgång...

Efter en nästintill sömnlös natt är det alltid lika kul att gå upp extra tidigt.

Givande samtal med Telia aka Felia

I fredags ni vet, då skaffade ju jag mig en ny mobil. Klättrade några steg i tekniktrappstegen. Fick några avundssjuka blickar kastade åt mitt håll. Sånna där saker.

Öhm, jag tror att jag får ta o klättra ner igen. Antingen har jag blivit gammal (och nu pratar vi inte om några få siffror här utan typ 100 år gammal) eller så går tekniken inte framåt längre. Den går tvärsöver, runtomkring och plockar de saftiga äpplena från grannens trädgård.

Igår kväll slutade nämligen tangentbordet att fungera som det skulle för att imorse och på förmiddagen fungera ännu knäppare. Bli helt svart och ibland fungerade "tangenterna" ändå och ibland inte. Väldigt spännande. Inte. Så jag gjorde det alla gör, jag kontaktade återförsäljare och fick faktiskt hjälp - Gå in till butiken så byter de ut telefonen. Den är trasig. Så där ska den inte reagera.

Och jag gjorde som den trevliga damen i telefonen sa. Det var här det började gå riktigt snett.

Jag: Hej, jag var inne i fredags och köpte en Samsung S2. Den var lite knasig igår kväll och i dag på förmiddagen. Jag ringde på butiksnumret och fick information om att jag skulle gå tillbaka med den till butiken.

Försäljaren (lite småsur så där som man kan bli när ens kollega klickat fram alldeles för många nummer på displayen och man själv får ta skulden från otåliga kunder): Jaha, och vad är fel?

Jag: Jo, tangentbordet slutade fungera igår när jag chattade i Wordfeud och idag när jag skrev på Facebook och när jag skrev vanliga SMS.

Försäljaren: Jaha?

Jag: Och så tänkte jag fråga om det finns en instruktionsbok eller nått till telefonen också. Det följde inte med någon.

Försäljaren (suckar och tar ett djupt andetag, hon hade nog rabblat detta några gånger): Nej, instruktionsböcker följer inte med längre. De skulle bli jättetjocka och alldeles för invecklade. Med tanke på dagens teknik.

Jag: Även för sånna där basgrejer som hur man får dit T9 eller lägger upp genvägar?

Försäljaren: Ja.

Jag: Så, hur ska jag kunna veta hur man gör sånna saker?

Försäljaren: Det kan finnas en instruktionsbok på Samsungs hemsida.

Jag: Ja, den har jag hittat. Men den är på engelska och många ord som används är fackord och går inte att söka fram en översättning på. Desutom stämmer den inte helt.

Försäljaren (börjar bli irriterad): Ja, men det är inget vi kan göra något åt. Återigen, det skulle bli tjocka böcker om allt skulle översättas och skrivas.

Jag: Så, då kan jag komma in till er och få lite handledning och sånna här basgrejer?

Försäljaren (tittar lite förskräckt på mig): Nej! Jag har aldrig haft en sån mobil, så det kan jag inte. Föresten kan vi inte lära ut till alla hur Facebook fungerar...

Jag: Nja, fast jag menade ju hur man får dit T9 och lägger till/tar bort appar som följde med telefonen. Sånna saker.

Försäljaren: Då får man fråga vänner och bekanta, och din man. Det är så det fungerar idag.

Ungefär här började även jag tappa tålamodet. Jodå, jag kan vara riktigt otrevlig om det behövs och speciellt om jag inte bemöts särskillt trevligt heller. Under det väldigt givande samtalet fick jag även veta att det inte var fel på telefonen för att tangentbordet hade slutat fungera. Nejdå, fel kunde det inte vara. För det såg ju ut att fungera just då! Men ÅHH!!

Jag tjatade mig till några dagars frist ifall att telefonen skulle dumma sig igen. Känner mig lastgammal och börjar faktiskt allvarligt fundera på var tekniken är på väg när inte ens återförsäljare vet hur sakerna fungerar.

Du ska tänka på den som en dator... Pyttsan! Till o med till datorer får man en skiva med Gör-så-här-tips. Och vad fick man till den här telefonen? Jo, tryck i SIM-kortet och ladda telefonen med sladden. Men inte den minsta slags informationen hur man faktiskt kan använda telefonen, vilka applikationer man inte får ta bort eller ens hur man ändrar inställningarna för att bilderna ska sparas på SD-kortet istället för telefonen. Suck!!

Operation blöjfri går väl sådär om jag ska vara ärlig.

I somras tänkte vi att vi hade gott om tid att få sonen blöjfri, lagom till hösten ungefär. Njaa, riktigt så bra har det väl inte gott. Det började med att jag inte var ledig lika mycket i somras som det var planerat och gubben ville inte ta hela lasset själv. Förstårligt nog.

Och när jag väl fick semester var det inte på tal om att pottträna, skrutten fick vattenkoppor. Första dagen på semstern dök den första koppan upp. Och lagom till att vi anlänt till fina semsterstället (svärföräldrarna) var han full av dem och vi hade en veckas vakennätter att se fram emot. Eller bak på nu alltså. Suck! Fy fasen att få den där hemska sjukdomen precis i sommarvärmen, rekordvarmt - tropik nätter osv.

Sen var det jobb igen, och dagis, och nu är vi här. Utan jobb men med dagis. Och där verkar han vilja kissa på toan titt som tätt. Till o med att han haft en helt torr dag. Imponerad! Speciellt eftersom det var han som sa till varje gång och inte personalen.

Men, intresset för att gå utan blöja och därmed kissa/bajsa på pottan eller toaletten vill liksom inte infinna sig. Utan blöja - JA! Göra behov på toaletten - NEJ! Och jag vill inte tjata. Jag vill inte göra detta till en stor grej, inte berömma mig blå varje gång han gjort något på toan och inte skälla när han råkar göra det på golvet istället. Att gå på toaletten måste få bli en naturlig del av vardagen.

Så hur gör man? Är enda sättet att bunkra upp med ett storpack tvättmedel och ett berg av byxor eller finns det något annat sätt? Tips tack! Praktiskt tips.

Det som jag märkt inte fungerar är;

- läsa en saga på toan/pottan för att han ska sitta still en stund.
- sätta pottan framför TVn så att han ska sitta still en stund.
- berömma varje gång han kissar på toan (slutar med att han går och spolar hela tiden och klappar händerna efter varje gång).
- belöningssystem.

Kanske fungerar om ett tag, men just nu har han alldeles för många myror i baken för att sitta still en längre stund.

Liten blir stor, del 3

Såg en lapp idag när jag lämnade pojken på dagis. Och fick en liten liten knuta i bröstet. Jo, det är sant! På lappen står det nämligen att han ska börja gå på gympa. Fatta!! Jag har ett barn som är så stor nu att han ska få gå till skolans gympasal och springa efter bollar, klättra i stegarna och vara allmänt, tjaa - sig själv.

På att-göra-listan hamnar nu Inköp av inneskor. Så, alla ni som har barn som gympar... Vilken sorts innesko ska man satsta på. En sko eller en sockeplast/moccasin?

Fan.

Förkyld.

Inte bästa tidpunkten nu, nej.

Varför är det inte natt längre, just idag iallafall?

Man brukar ju säga "Sol inne, sol i sinne" eller nått liknande. Fungerar det på samma sätt med hösten och vinter?

Idag känns nämligen som en sån där dag då man inte ska kliva upp ur sängen. När man känner i varenda fiber i kroppen att nått, ungefär allt, kommer gå på tok.

Ryggen är helknasig och jag är tung i huvudet av antingen för lite eller för hård sömn. Gissar på för lite. Lite kaffe och några Ballerina-pepparkaks-kex på det kanske får igång huvudet lite ändå. Håll tummarna, eller se till att den där förjordade gula mackapären på himmeln kommer fram igen.

//trött

Help please!

Nu när jag blivit ett med tekniken, eller njaa... Det är väl att överdriva. Jag har närmat mig den övriga civilisationens teknikkunskap men står ändå flera kilometer bakom. I en plåtburk. I en sänka. Bakom en stor asp.

Hur eller hur, jag skulle vilja be om hjälp. Så här är det, jag var tvungen att byta e-postadress pga min snålhet och har nu alltså en ny sådan. E-postadress, inte snålhet. Men... Blogger vill inte riktigt sammarbeta genom att ändra min gamla adress till den nya. Och eftersom alla kommentarer o dylikt skickas till den gamla adressen vill jag ju byta. Den försvinner ju snart ändå. Och när den försvinner lär jag inte ens kunna logga in på blogger. Suck!
Så hur gör man det? Byter inloggningsadress på blogger.

Nästa sak gäller mest min telefon, en S2. Alla dessa widgetar och genvägar. Market och andra appar. Vilka måste jag ha? Exempelvis, GoogleMaps är ju bra, men jag behöver inte veta exakt var jag befinner mig just nu. Så hur stänger jag av. Och sen på den funktionen/appen/widgeten/vad-fan-det-nu-är???

Känner mig som en gammal tant med rullator på väg till ett PRO-möte där man ska lära sig hur en knapptelefon som man inte längre behöver veva igång fungerar. Steg 1, lyft på luren. Steg 2, tryck på knapparna. JO! På den nivån är det...

Att det ska vara så svårt att välja...

Är inne på att skaffa en ny mobil. Inte för att min är dålig, men för det jag använder den och vill använda den till så, ja... Då är den faktiskt lite dålig. Nu när jag tänker efter. Men den är ju inte trasig eller nått. Och då är det extra svårt för en sån som mig att motivera varför man ska skaffa sig något nytt. Känns så onödigt.

Den jag är inne på är en Samsung Galaxy S2. Nån med erfarenhet av en sån?

Men fy fasen vilken djungel det är med abonnemang. Blir tokig. Och vad jag än skulle välja så blir ju månadskostnaden högre än vad jag har nu. Så hur jag än gör kommer det att kännas som ett nerköp. Pengamässigt alltså. Teknikmässigt kommer jag gå en hel del trappsteg uppåt.

Så det jag undrar är, hur fasen gör man för att jämföra mobilabonnemangen på ett vettigt sätt? Och vart fasen ska jag kolla!? Säg inte compricer.se eller nån annan sån sida, jag vill kunna läsa om abonnemangen på ett vettigt sätt och jämföra ordentligt.

Föresten, betyder fria sms automatiskt fria mms? Eller ingår mms i datatrafiken?

Det jag vill är att kunna är att ringa (lite), smsa/mmsa (mycket) och surfa på mobilen. Som alla andra ju!

Aggrrhh, blir tokig!

Bibblan är helt klart underskattat!

Och speciellt dockskåpet som finns där. Ojojoj, det kan gå väldigt långa och koncentrerade minuter innan grabben ens tänker på att kolla var jag är, vad som händer i omgivningen eller bara springa runt och bläddra i alla färggranna böcker omkring.

Nån dag ska jag ha kameran i beredskap och fånga hans koncentration på bild. Jag lovar!

"Och var parkerar man bilen?"

Just nu är bilar väldigt hett hos pojken, allt som har hjul egentligen. Allt från cyklar och rullstolar till traktorer och bussar. Men hjul ska de ha. När det gäller den äkta varan alltså.

En ny grej som jag lagt märke till på sistone är att hans fantasi har börjat gå på ett snäpp högre än vanligt. Nu är det inte bara bilar som får vara bilar här hemma. Nu kan en äppelbit eller en köttbulle fungera perfekt som en bil.

Aha, tänker mamman då. Ett perfekt tillfälle o få en kanske inte så stillasittande unge att få i sig lite mat. För var parkerar man bilen?Om inte i munnen!

Fast jag är ärlig med att det inte är helt genomtänkt för även andra "bilar" får parkera i munnen. Pinnar, leksaker.... Min bil... Tydligen väldigt god att slicka på.

Boka upp den 18 november redan nu...

För ett efterlängtat biobesök.

Kläder efter väder

I helgen som var samlade jag ihop familjen för en liten brunch. Och lat som jag numera är ville jag göra det otroligt enkelt för mig, ja för oss. Så. Det blev korvgrillning utomhus.

Nästan hela gänget samlat, bara en liten (systersonen) plus en stor (gubben alltså) skruttunge som vägrade fastna på bild. Ska jag göra er avundsjuka också? Detta är typ våran bakgård... Med både blåbär, lingon och kantareller på.

Gillar gubbens kommentar: Varför har vi inte gjort så har förrut?

Mjo, kanske för att jag alltid fått ett nej om det tidigare. HAHA!

Dagisfotografering

Det är alltid lika spännande med fotografering på förskolor. Paniken, kaoset och lättnaden över att inte behöva jobba där - just den dagen.

I år var inget undantag, skrattar personalen när de tar hand om småttingar upp till 3-4 år. Trötta, hungriga och jag-vill-gå-ut-och-leka-nu-småttingar. Lovely! Först var fotografen försenad, väl på plats insisterar han på att skruva isär och montera om personalens soffa för att den bättre ska passa in i bilden. (Ska bli spännande o se om den verkligen kommer med i bilden eller bara skulle vara fin i ett hörn i fotografens hjärna.) Och eftersom fotograferingen skedde både i personalrummet och i matsalen hade personalen ingen chans att ge ungarna mat där. Typ som den viktiga nu-höjer-vi stämningen-och-blodsockernivån-till-det-normala fruktstunden.

Jojo, de kan ta sin fruktstund på andra ställen och de gjorde säkert också. Jag menar, de låter ju inte barnen svälta pga en fotografering. Men de är många små på samma ställe och det blir lätt kaos i vanliga fall när frukten kommer fram och alla sånger ska sjungar och sagor berättas. Därför går en del iväg (varav min son) och en del stannar kvar på avdelningen.

När dessa stackars barn fick lunch idag är jag nyfiken på att få höra imorgon. Mer än en timmes försening blev det. Och som alla vet.... Att få små barn att sitta still, inte bara en gång utan två, är inte det lättaste. Det tar tid - mycket lång tid ibland. Och fotografen skulle egentligen slutat vid 10:30, tror jag. Lunchen början vid 11, för första gänget. Hmm, sen lunch + sen middagsvila = supergriniga ungar.

Jo, jag är verkligen glad att det där inte var min arbetsplats idag. Och jag är verkligen glad att pojken inte gick sina timmar där idag utan kommer få mer normala dagar resten av veckan istället. Kan inte vara en så roliga kväll för en del föräldrar idag...

Denna artikel är för er som undrar VARFÖR jag börjat tjata om kläder, frisyrer och annat på pojken. Sånt som går emot normen alltså.

Ingen härntvätt, en artikel om två "barn" som gick på Tittmyrans förskola på 90-talet. En förskola med jämnställdhetspedagogik.

Fredag, fredag, fredag...

En riktig mysfredag tycker jag att det ska vara. Speciellt eftersom det blev en ganska tidig morgon och att jag för första gången den här veckan känner att kaffe inte är helt tokigt ändå.

Så idag blir det att möta upp den stora kärleken i stan för en del inhandling. Och åka buss med lillplutten. Tror faktiskt att han "tjatat" om det i ett halvår nu men jag har fortfarande inte kommit till skott o åka med honom. Idag, om tidtabellen tycker som jag, blir det en tripp med en av stadsbussarna.

Härligt med fredag!

Vill ni höra dagens skämt..?

Idag ska jag inte tänka på vikten och exempelvis äta äppelpaj med massor av glass till förmiddagsfikan och pizza till lunch. Sen ikväll ska jag vräka i mig ostbågar. För vet ni vad?

Idag är det min dag, och jag behöver inte bry mig ett dugg.


Sen är det ju ett plus att all onyttighetsinvräkning inte kommer synas ett dugg. Än.

------------------------------------

Jag sa ju mängder med glass, eller hur?
Och ni skulle bara veta hur gott det luktar här hemma nu av pajen.

Favorit i repris

Wohoo!! Idag fyller en viss donna år.

Grattis till mig!!

Snåljåpen i mig har talat...

Men jag vill faktiskt inte betala för en e-post som ändå inte fungerar som jag vill. Spray har nämligen kommit på den den helt genomtänkta idéen att erbjuda en gratis e-post UTAN e-postbiten. Smart va? Vill du alltså ha en e-postadress där MED tillhörande funktion måste du betala. Utan är gratis.

Så, nu måste jag inleda det enormt tråkiga arbetet med att skapa en ny e-postadress och meddela alla som behöver veta vad den nya adressen är.

Några tips på en bra och vettig e-postgrunka jag ska använda??

Det finns inget dåligt väder, bara dålig kordinationsförmåga

Sådärja, nu var jag tillräckligt uttråkad för att komma igång med dagens sysslor. Frågan är bara vad som är dagens sysslor.

En blick på köksbänken skvallrar ganska tydligt om att en av dem är att plocka ur och i diskmaskinen. En blick på tvätthögen skvallrar om behovet av att köpa en tre gånger så stor tvättmaskin, självgående.

Och en blick på sonen skvallrar om att jag kan skita i det mesta och istället klä på oss båda för att sedan traska ut i trädgården och plocka lite "päpplen" (glöm inte att räcka ut tungan när du säger ordet).



Jäklar. nu kom jag ihåg att jag måste skicka in grejer till a-kassan också. Skit. Får fixa det sen.

Det är fel där det är fel!

Och det är något allvarligt fel med våra Pippi-DVDskivor. Ibland vägrar de starta i spelaren "no disc" skriker aset åt mig. Ibland lever skivorna sitt eget lilla liv och envisas med att antingen starta på finska eller på danska - TROTS att jag ställt in svenskt tal. Eller fasen, starta? De ändrar på sig mitt under filmernas gång också!

Fan! Jag fattar att Pippi är en envis unge, men hon behöver väl inte ta ut det på mina spelare heller!!

Jo, men jaa. Lite snuskig fantasi har jag nog ändå.

Har under de senaste veckorna hört från flera och sett på flera ställen på nätet att det "nya" ordet för dammsugare är snabeldrake.

Och jo. Jag erkänner.

Jag trodde inte det var en dammsugare de pratade om första gångerna jag hörde det.

Funderar på hur man ska lägga upp dagen...

Och det enda vettiga jag kommer fram till är att:

Inte göra ett enda smack!

Någon som är med mig?

-------------------------------------
Och tror ni att jag gjort "inte ett smack" hittills? Nä! En maskin tvätt (som jag visserligen lämnar över till gubben att hänga upp) och en påbörjan på upprensning av leksaker i hemmet. Passade på att slänga några trasiga leksaker när pojken var upptagen med annat.

Men nu, nu ska jag verkligen inte göra något. Inte mer än att tappa upp ett skållhett bad och försöka mjuka upp och kurera ryggen en aning.

Ett, två, tre - SÅLD för ett öre!!

Jojomen! En ny rygg behöver inte vara dyrare än så. Kom o köp bara! Du får till o med dela upp betalningen om du vill.

Jag är inte svårflörtad, jag är faktiskt på gränsen till att betala dig för att ta min rygg. Men SCHYY!! Säg det inte till någon, jag kanske går miste om min ett öres vinst då...

//Aj som fan!

Ringarna på vattnet

Petter med flera.

Nån mer än jag som gillade låten? Är grymt imponerad av att de skrivit, komponerat och spelat in låten på en dag.

Min sons favoritprogram?

Jo, Leila bakar.

Förbaskat tråkigt bara att hon har ägg i precis allting. Stort minus för min del där, annars ser i stort sett allt läckert ut.

Kvällens botemedel mot en ond rygg

Bild lånad från olw.se

Psst, fan ta dig Millis!!

Tidig stund har guld i mun...

... eller nått sånt. Tja, på sättovis är det sant i sånna fall. För denna vecka ska jag jobba. Alltså blir mina tidiga mornar till pengar i fickan (eller lön som vanliga människor brukar säga).

Är liiite nervös då jobbet innebär en hel del ansvar och förra gången som jag var där  råkade jag klanta till mig lite. Men de ringde ju och ville att jag skulle komma nu så så farligt var det kanske inte. Hehe!

(Jo, det var det. Men de är nog desperata. Och eftersom jag är så bra, egentligen, hade de inget annat val än att ringa mig.)

Bye bye for now!

Gång på gång förvandlas jag till en tjatmamma med läppar stora som dasslock

Samma visa varje morgon, dag ut och dag in, när kläderna för dagen ska tas på. Usch och jag som verkligen kämpat för att inte bli en sån där tjatmamma - nu är jag en och på heltid verkar det som.

När vi började planera för att skaffa barn började jag med en gång göra upp planer på vilken sorts mamma jag skulle vara. Och jag utvecklade drömmamman undan för undan; när jag hörde något jag gillade eller såg något som jag inte tyckte var så bra. Och jag skulle definitivt inte bli en sån mamma som bara tjatade o tjatade.

En sån mamma som jag tyckte att min egen mamma var.

Jag förstod inte varför hon jämt tjatade på oss barn att ta på oss vantar eller varför vi inte fick vara uppe hur länge som helst. Eller varför vi inte fick äta ostbågar till middag.

Okej, jag erkänner att jag kanske fattade varför vi inte fick äta ostbågar till middag. Men själva tanken. Ungefär som att hon skulle sagt att vi slapp göra läxorna en dag "bara för att". Den var väldigt lockande. Och det är den fortfarande.

Jag ville bli en sån mamma som väcker ungarna mitt i natten för att kolla på den gigantiska månen; som skulle säga "idag struntar vi i skolan och bara umgås"; som tillät godis mitt i veckan OCH på helgen.

Sen fick jag barn.

Och nu står jag här, varje morgon och tjatar. Och tjatar. Och tjatar. Och tjatar. Det tar aldrig slut. Det är som att när dasslocken väl kommit i svaj så stannar de aldrig! Men jag står också helt vilsen. För jag vill inte tjata ändå är det oundvikligt.

Första steget är alltid att erkänna och att göra sig själv medveten om problemet. Nu är jag medveten. Igen. Och från och med nu SKA jag dra ner på mitt tjat.

Jag ska inte längre ställa krav på att sonen ska vara påklädd till dagis - om en unge kan protestera så vilt måste den också få känna på konsekvenserna av sitt beslut. Det kommer bli en hel del kalla mornar för honom, men jag tror (hoppas mest) att han till slut kommer förstå varför vi har kläder på oss och inte springer runt näck jämt o ständigt.

Och jag ska inte heller ta åt mig av kommentaren jag fick idag på dagis när jag ville förbereda dem på att han kanske kommer enbart i blöjan nästa vecka till dagis.










Men framförallt ska jag börja andas och njuta (ja, faktiskt) av att jag har ett sånt envist barn. Detta är en egenskap jag verkligen tycker att han kommer ha nytta av senare i livet. Så fort han lärt sig att ha lite tålamod alltså.

Hur man känner igen ett kön.

En pojke får ofta likamed-tecken med busighet, högljudhet, en som tar plats, bär mörka kläder och har kort hår.
En flicka får ofta likamed-tecken med klänning, prinsessor, pyssel, sång och har ljusa åtsittande kläder och långt hår. (för att kunna sätta upp i tofsar)

Så när en pojke har långt hår måste något vara fel, eller hur. Så ser våran normalitet ut här. Unga pojkar speciellt får/kan inte ha långt hår. En man som har långt hår är självklart hårdrockare. Right!

Ställ frågan "Varför sätter du upp din dotters hår" så får du nästan alltid svaret "För att det inte ska irritera/hamna i ögonen/vara i vägen" osv. Och nu pratar jag om barn som är så pass unga att de inte bryr sig om de är ljus- eller mörkhåriga. Då kan man ju undra varför barnet ska ha långt hår, egentligen. Om det är så pass i vägen att man måste sätta upp det (och ärligt - hur många ungar gillar att sitta stilla medan mamma eller pappa sätter upp håret?) varje dag, varför inte kapa av det. Låta barnet själv bestämma om och i så fall när det vill ha längre hår? Men se icke, det går inte med flickor. För flickor SKA ha långt hår. Och pojkar kort.

Vet ni vad jag fick höra första dagen på dagis (okej, förlåt - förskolan) efter att jag klippt sonen kortare än vanligt. Nejmen, nu ser han ju ut som en stor pojke. Inte varje fröken som la till stor heller utan bara ser ut som en pojke. Jaha? Till skillnad från innan då han såg ut som ett barn eller?

Pojken som artikeln handlar om, ville spara ut sitt hår för att kunna ge till cancersjuka. För detta blev han straffad, tvingad att sitta inne hos rektorn och göra sitt skolarbete istället för i klassrummen. Jag kan inte annat än att beundra pojkens och föräldrarnas mod. För jag kan tänka mig att tanken att "vi klipper av det och struntar i allt" kom flera gånger.
Och jag kan inte annat än att fasa över hur våran verklighet ser ut just nu. Alla dessa skönhetsideal, alla måsten med kön, alla regler att hålla reda på.

Om jag hade mera mod skulle jag enbart börja klä min son i klännigar pga en sån här sak. Låta hans hår växa i oändlighet. Om jag hade orkat ta fajten. Men det gör jag inte. Tyvärr. Det jag däremot kan göra att visa min son att alla färger är tillåtna, och vilken frisyr han än väljer att ha i framtiden så är det okej. (som just exempelvis visar han väldigt tydligt att han saknar sitt långa hår, så nu ska det sparas ut) Och att vissa regler faktiskt ÄR till för att brytas.

Jag önskar också att fler föräldrar skulle lyssna till barnen. Kanske finns det några till som vill hjälpa cancersjuka att få en peruk med riktigt hår. Eller något annat som de tycker är givande - även om det bryter mot vissa regler och normer.

Får jag inga köttbullar och glasspinne till efterrätt - bombar jag stället!

"Stängt på grund av tekniska problem" stod det på ytterdörren men egentligen var stället bombhotat, av en åttaåring.

I know! Man ska inte skratta, men på något morbid sätt kan jag inte låta bli...

Det är tur att strömmen kom tillbaka, annars hade det gått åt en helvetes massa våtservetter.

Och jag var lika fin...

Det svåraste är att erkänna att man faktiskt gjort skillnad

Ge ditt barn  möjligheter istället för 2!

Det är faktiskt så jag ångrar mig lite...

...att jag inte ens spelade in Dyngkåt och hur helig som helst. På vartenda FBstatus och i vartenda blogginlägg som jag gluttat på nu på morgonen står det om hur bra den var.

Fan.

//Hoppas på repris

Hyi hitto!

Nej, men alltså. Om man skulle ta o gå o lägga sig för att vakna på rätt sida, en dag som denna.

Om man säger så här om dagen hittills:

Det är inte skönt att bli sparkad i magen.
Gnälliga barn ger gnälliga föräldrar.
Uttjatningstekniker går en på nerverna till slut, hur bra argumenten än är.

Dessutom är jag trött.

Det är okej

Säg detta på Rapport nyss, tjuter fortfarande... Har inte sett hela. Men jag ska. Och jag sprider det vidare. Det är okej att känna som du gör.

Om vi startar en egen liten undersökning här, skulle du kunna gå en hel dag (vardag) utan smink?

I en artikel i Aftonbladet (Gå ut? Inte utan mitt smink!) kan man läsa om att var tredje brittisk kvinna inte skulle kunna tänka sig att gå ut osminkad. Är det samma antal här i Sverige? Är en av tre kvinnor här i vårat avlånga land livrädda för att visa sig osminkade?

Det är så man blir mörkrädd!

Men om man bryter ner det lite.. Vad är att vara sminkad? Räcker det med ett drag av en concealer* eller är det full mundering med underlagskräm och rouge som räknas?

I artikeln nämns det att kvinnorna inte ens skulle gå ut med soporna osminkade, fast jag kan inte låta bli att undra hur frågan ställdes egentligen. Vad det är baserat på liksom. Och vilka kvinnor har de frågat? Mestadels stadsboende eller landsbygdsboende kvinnor?

När jag sminkar mig, till vardags så att säga, är det concealer* och mascara som gäller. Och till fest kan det även bli underlagskräm, rouge och ögonskugga också utöver det där andra. Det tar max tio minuter för mig att bli klar. Och då är hårpiffet inräknat. Ska jag räknas som ovanlig? Hur är det för er andra?

Om vi startar en egen liten undersökning här, skulle du kunna gå en hel dag (vardag) utan smink?

Jag börjar - ja, det skulle jag. Och jag gör det mer och mer faktiskt. Prioriterar sömn och annat mer än att stå tråkiga minuter varje morgon framför spegeln.

Men vet ni vad det mest chockande är med artikeln/undersökningen? De har kommit fram till att kvinnor inte sminkar sig för män, kvinnor sminkar sig för kvinnor och det är nyttigt för dem/oss. Att det är en självkänslo-boost. Att vi får en mycket mer positiv inställning.

Öhh? Okej, känner man sig fin (oavsett om det är en ny frisyr eller ett nytt hårspänne) så utrålar man mer självsäkerhet. Det kan jag gå med på, jag köper det. Jag kan till o med relatera till det. Men! Har vi inte förlorat oss själva då? Lite grann. Som att vi bara är fina om vi kan visa upp overkliga sidor av oss själva?

Häng med nu, när man sminkar sig gör man det av en av två anledningar;

1, man vill dölja en defekt.
2, man vill framhäva något fint.

Det är de två stora anledningarna. Jag räknar inte med värsta halloweensminkningarna nu, bara vanliga vardagssminkningar. Men oavsett av vilken anledning man sminkar sig så är det ju något man vill visa upp. Extra piffet kring ögonen eller en finnfri haka.

Och visst, att framhäva något fint är inte alltid en negativ sak. Det är själva grejen att det är något fint, ett utseende. Inte en egenskap.

* Vette fasen om stavningen är rätt... Men jag hoppas ni fattar ändå. Annars får ni googla.

För vet ni hur jäkla gnällig och rent ut sagt elak man blir av sömnbrist?? Tänk dig Godzilla med tidernas värsta PMS. Det är den lindriga varianten.

Titt som tätt stöter man på texter på nätet, folk som propagerar och så vidare om hur viktigt det är att samsova med sina barn. Länge. Helst tills de flyttar hemifrån. Och jag kan väl inte egentligen säga emot. Det är mycket som talar FÖR samsovning med små barn. Det jag verkligen inte gillar med fenomenet av puschande föräldrar är att de inte kan se alla barn är olika och att alla barn (eller föräldrar) inte passar för samsovning.

Nämner man att ens (då) ettåring sov själv i sin säng höll man på att bli halshuggen i vissa kretsar. Why liksom?! Om ungen somnar och sover betydligt bättre själv än i samma säng som föräldrarna är det väl ett jäkligt bra tecken på att ungen inte vill samsova. Eller ska man tolka sånna tecken som tvärt-om?

Jag tänker aldrig neka mina barn att sova tillsammans med oss föräldrar så länge som det fungerar. Om merparten av familjen blir lidande ser jag faktiskt inget positivt med samsovning. För vet ni hur jäkla gnällig och rent ut sagt elak man blir av sömnbrist?? Tänk dig Godzilla med tidernas värsta PMS. Det är den lindriga varianten.

Man kan skapa närhet på många olika sätt, att sova tillsammans är inte enda sättet. Liksom att amma inte är enda sättet att skapa närhet och få den första kontakten med spädbarn. Det är vad du gör det till. Är mamman stressad och kroppen skriker ut att hon inte vill amma, kommer barnet att känna detta. Kan mamman/pappan istället flaskmata barnet i en lugn miljö skapas betydligt mycket mer närhet och kontakt. Logiskt, jag tycker det. Men amning är en helt annan debatt och det kan vi ta någon annan gång.

Gång på gång får man höra att barnen som samsover inte har några problem med att somna eller sova hela nätterna. Skitbra! Kul för er. Men bara för att era barn gör så betyder det inte att ALLA samsovande barn är likadana. Hört talas om individer? Det gäller även inom det här ämnet.

Om jag ville ha något sagt? Jo, propagera inte om att samsovning är det enda rätta. Om det passar eran familj - perfekt. Ni har hittat eran magiska ingrediens till en hel natts sömn. Föreslå det gärna om andra föräldrar frågar, men för bövelen! Låt det endast vara ett alternativ/en erfarenhet, tryck inte ner de föräldrarna som inte samsover. Det kan finns förklaringar till det som inte är kända. Förklaringar som endast får de sömntörstiga föräldrarna att skämmas för att andra står och trycker ner dem.

Tänk efter före!

Broccoligratäng med kassler

Bilden är lånad från tasteline.com

Ingredienser

2 st broccolibuketter
smör (till att smörja formen och steka med)
1 st gul lök
4 dl grädde
400 gram kassler, strimlad
2 dl ost(riven)
salt och peppar
Gör så här

Ugnen ska vara på 225 grader.

Skär broccolin i stora bitar. Koka upp vatten och förväll broccolin lätt i saltat vatten, cirka 3-4 minuter.
Lägg seden broccolin i en smörjd ugnsfast form. Ganska stor om du har mycket broccoli.

Hacka gul lök och fräs till den blir mjuk i en stekpanna eller gryta. Tillsätt grädden.
Lägg i kasslern, osten och krydda efter behag och låt såsen puttra ihop på svag värme cirka 5 minuter.

Häll såsen, med kasslern i, över broccolin. Gratinera i ugnen i ungefär cirka 15 minuter.


Servera med bandspagetti, potatis eller något annat gott. Vi tog bandspagetti - mums!

Liten blir stor?

Och så blev man utkörd från kvällsmyset. Bra eller dåligt? Jag kanske tar för stor plats i soffan eller så är det helt enkelt att jag inte kan hålla tyst under barnprogrammen?

När det är synd om en får man hyra film, äta smågodis och proppa i sig chips utan dåligt samvete. Okej?

Jo, vi gjorde faktiskt det igår. Sonen och jag. Åkte och handlade en massa nyttigheter (godis, chips, ostskruvar [jäkla syrran som fått en fast på det också] och cola. Och tandkräm.) och så hyrde vi film.

Draktränaren
Dumma mig
Life as we know it

Draktränaren fick helt klart godkänt av sonen, det var ju många "arrghh" i. Och arrghh är allt från grodor till krokodiler, men just här drakar alltså. Jag gillade också filmen. Men är lite besviken, än en gång, på att de visar i stort sett alla go'bitan på reklamerna. Då finns det knappt något över tills när man sitter bänkad i soffan med mysfaktorerna i högsta hugg.

Dumma mig kändes mer som en vuxen- eller ungdomsfilm pga alla skämt. Sonen fattade inte riktigt allt och övergav snabbt filmen för sin traktorbok. Inte en film som jag kommer att köpa direkt, men den var ganska söt. Bäst i filmen är när de besöker ett tivoli. It's so FLUFFY!!!

Och den sista filmen sparar jag till mig själv, så jag kan götta mig riktigt ordentligt.

Dagens tillstånd - oförbättrat

Det är dags för en repris...

Just nu, just i detta ögonblick har jag kommit på att jag hatar något. Ett starkt ord (intensiv o. ihållande känsla av ovilja mot ngn l. ngt [så att man önskar ondt över l. söker skada l. fördömer föremålet för denna känsla]; äv.: stor motvilja, avsky.), som man ska vara j*kligt försiktig med. Men det här hatar jag.




Att vara förkyld.

Off to the market and burn some cash

Visst är det okej att sätta ungen framför TVn en solig dag som denna när man åkt på världens ungen-har-börjat-dagis-förkylning? Och gubben jobbar över. Helt okej tycker jag.

Nu ska jag bara skiva ihop en ordentlig inköpslista och sen bege oss mot affären. Hittills har jag fått ihop;

alvedon,
nässpray,
cola,
chips
och eventuellt skinka.

Ifall vi ska ha varma mackor till middag alltså. Men bara då. Och så planerar jag att hyra en film också. eller två. För vi sov middag väldigt lääänge här idag. En sen kväll är att vänta alltså. Med två griniga småungar, varav en måste kryssa i andra åldersboxen vid undersökningar och den andra inte får kryssa i någon alls.

Åh, åh, vad skönt det är att gå naken!

250 kg kärlek - och jag kunde inte sagt det bättre än dem. Eller rättare sagt. Sonen kunde inte sagt det bättre. För vad är skönare än att kunna gå naken o kissa i det fria?

Toan (eller pottan) är roligare att sitta på efteråt, när allt är klart.

Jaja, ett steg framåt är det ju att han inte vill ha blöjan. Nu gäller det att få toan/pottan så rolig att lättandet hamnar där istället för på golvet.

Några tips?

Fatta, nu har de ju värsta chansen att sätta nya trender!

Jag gillar P4, skarpt. Inte bara för att de oftast har en härlig blandning av nya och gamla låtar (inte som Mix Megapol o RIX FM har utan en riktig blandning). Utan också för deras sätt att förmedla lite udda nyheter. Som inspelningsstoppet i USAs porrindustri (dra fram till ungefär 25 minuter så hör du inslaget).

Jag trodde först att de skämtade, men nej.. Det var ju inte något humorprogram jag lyssnade på precis. Det diskuterades om att en del aktörer har testats positivt för HIV och att en ny lag säger att de därför (oklart, eller om det helt enkelt är en ny lag punkt) måste börja använda kondom. Av inslaget att döma så var väl inte alla helt med på det och tills det klubbats igenom (kondom på) så har all inspelning stoppats.

*** Här hade jag tänkt lägga in lite bilder, men kom på hur opassande det skulle vara. Så ni får nöja er med halvdassiga ursäkt och själva googla fram porrbilder som visar kondomanvändandet inom branchen. ***

Att inte det här har kommit tidigare, eller "blommat ut" tidigare förvånar faktiskt. Jag har ingen aning om hur mycket människor det rör sig om, i själva "industrin" men det är ju en hel del pengar inblandade och så fort det är det är det också mycket folk. Så att det är en del aktörer som blivit smittade borde väl betyda att det är ganska många, eller? Jaja, hur eller hur...

Porrindustrin/filmerna sätter ju vissa trender. Ett tag var falukorv väldigt poppis och just nu är det rakat som gäller. Dessutom så verkar det ju onekligen som att kondomfritt också är en trend som går nu. Appropå att det blev sån hysteri för att de skulle på menar jag, alltså... Hrpmff... Åter till saken.

** Det är samma sak här med bilder. Men istället för en ursäkt kan jag tipsa om att ni googlar på "Fäbojäntan". För att fatta min hint till falukorven. Öhm, det var bara det. **

Många unga tittar på filmerna, inte bara från USA, jag menar hallå - internet? Hur många sider finns det inte. Tänk om alla dessa personer skulle börja göra en cool grej av att sätta på kondomer. Sexa upp det en aning. Inte sån där skämmig nu-ska-vi-sätta-kondomer-på-en-banan-teknik utan en teknik som får ungdomarna att faktiskt börja använda dem.

Jag tror faktiskt att det skulle vända den tråkiga trenden av att det är osexigt, okänsligt och framförallt inte ett dugg häftigt att använda kondom.

Om unga kan ta efter de dåliga sidorna (vissa rent av förnedrande, en del helt och hållet livsfarliga att ta efter) från porrfilmerna borde ju de goda (kondomanvändandet) sidorna också kunna hänga med efter ett tag. Så tänker jag.

Alla förebilder som kan skapa en positiv trend kan vi väl räkna som en bra förebild. Oavsett om bilden kommer i form av en silikontuttad donna eller en vaccumpumpad filur.

Jag bara säger det, okej?

Ibland är det jäkligt skönt att kunna lämna bort sonen, inte för att han är jobbig eller så. Utan för att jag är så förbannat trött. Man blir det efter en ganska sömnlösnatt.

Och det ska bli extra skönt idag. Väldigt skönt. Att jag ska direkt till frissan efter dagislämningen har absolut inget med saken att göra.

/funderar på om man kan starta en snarktävling under hårtvättningstiden

En kunskap att skryta med i sitt CV kanske?

Den som säger "ÅH, den här filmen kan jag se HUR många gånger som helst!!". Den personen har inga barn. Som går upp tidigt. Och kräver samma film om och om igen. Varje morgon.

Kämpa för varenda unge!

Jag är en bloggare för varenda unge, är du?

Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.

Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad.

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering.

På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller" facebooka" om barns rättigheter.

Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet.
Du kan göra större skillnad än du tror.

Ps. Vill du gå med i vårt nätverk bloggare för varenda unge - läs mer här!

Denna text är kopierad från UNICEFs hemsida.

xoxo och allt det där

Nu har jag sökt jobb!
Så håll tummarna för att jag fjäskat och skrytit på rätt saker så att jag, först o främst får komma på en intervju men även att jag får själva jobbet!

/klappar på axeln

Operation blöjfri påbörjad

Jag: Vill du ha underbyxor idag?

Sonen: Nää

Jag: Vill du vara blöjfri?

Sonen (hoppar upp o ner): JA!

Två par kalsonger senare och ett golv blötare så är vi igång med operation blöjfri. Tänker inte tvinga fram något, vill han ha en blöjfri dag i dag men inte imorgon är det helt okej. Jag ser ändå toppen av blöjhögen, ljuset i slutet av blöjtunnelntunnan och allt det där.

Desutom är han helnöjd i sina underbyxor. Känner efter, testar att studsa på rumpan, kikar in i och vrålar stolt "KISSIG" när saken är klar.

Men... Ska bara... Lovar!! Sen så.

Jag känner det på mig, idag kommer bli en sån där dag då jag vill alldeles för mycket.

Jag är ett geni!

Satt precis och tänkte på om jag inte kunde inhandla middagssakerna innan badhuset idag. Ni vet, så man slipper en trött ilsken 2-åring i mataffären. Inte kul för någon. Och jag kom på värsta affärsidén! Jag är ett geni!

Ni vet sånna där skåp som finns i nästa varje affär, som man kan skövla in sina redan inhandlade kassar i för en femma. Vad sägs om sånna kylskåp istället!? Ahh, ahh?? Smart va! Då kunde man ju handla innan, när ungen är glad, och bara åka dit och hämta ut grejerna efteråt, när ungen är sur.

Alltså, ibland förvånar jag t.o.m mig själv.

Fredag idag, stora planer idag!

Vaknar upp; ryggen är paj, gubben är trött som få (inte så underligt) och sonen hyperaktiv. En ganska vanlig morgon alltså. Förutom två saker - det är fredag och jag har smidit planer för dagen.

Jodå, förutom det vanliga härjet här hemma ska sonen och jag efter middagsvilan åka in till stora staden och in till badhuset. Och varför tänker ni, du hade ju ont i ryggen, ska du verkligen gå till badhuset med en 2-åring själv då. JO! För vet ni, då får jag stå hur länge som helst i duschen. I kanonvarmt vatten! Fatta vad skönt!!

Efter det när sonen är så där lagom go, ska vi snabbt svänga in på någon affär och inhandla grejerna till kvällens middag och mys. (Fast för myset blir det nog inga större inköp, sonen såg popcornskålen här hemma. Tror faktiskt att den räcker.)

Det, mina damer o herrar, är mina stora planer för denna fredag.

Kanelvåfflor

Ingredienser

75 g margarin eller smör
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 msk socker
1 msk kanel
1 krm salt
2 dl mjölk
1 ½ dl vatten

Gör så här

Smält margarinet/smöret och låt det svalna.

Blanda de torra mjöl, bakpulver, socker, kanel och salt i en skål. Tillsätt mjölken, vattnet och det avsvalande matfettet. Vispa smeten klumpfri.

Grädda våfflorna och njut!!


Supergott recept, påminner en aning om mjukpepparkaka. Så här hemma lär detta bli i julklassiker. Eller nja, det var faktiskt alldeles för gott för att hålla till en viss del av året. MUMS!

För att det är gott såklart!

Hjälp med disken - jättebra.
Bada med ett glatt humör - jättebra.

Äta bubblorna och dricka vattnet - mindre bra.

Så vad gör man när sonen verkar tycka att det inte finns något godare än gammalt disk- och badvatten???
Argumenten mot börjar tryta, i alla fall de han lyssnar (lyssnade) på...

/Suck

Tjocka Maggie bli smal och populär

Nog att det ska finnas böcker inom de allra flesta ämnen. Böcker som tar upp jobbiga saker. Men den här tar väl fan priset!? En inspirerande bok, som vänder sig till så unga barn som fyraåringar, som handlar om överviktiga Maggie som bantar och blir skolan populäraste fotbollsspelare.

Bilden är lånad från Aloha Publishers hemsida.

Författaren, Paul Kramer, till boken förstår inte varför den fått så hård kritik. Han har tydligen skrivit fler böcker om jobbiga ämnen som sängvätning och skilsmässor. Jag undrar just hur de där böcker utspelar sig. Sängvätaren mobbas kanske till torra nätter? Och barnen klandras för skilsmässan? Varför frångå ett vinnande koncept liksom!!??

Kolla illustrationen på bokens framsida. Påminner inte den äckligt mycket om skräckbilderna man ser när anorektikers och bullemikers tankegångar illustreras? Ett barn står framför en spegel och ser en helt annan bild speglas tillbaka. Okej, den brukar visas tvärtom. Men någonstans börjar ju tankarna.

Maggie har tydligen en väldig potetial som döljs av hennes övervikt. Tydligen kan hon ingenting pga detta. Just när hon är överviktig alltså. Jag menar, för vilken överviktig person kan något över huvudtaget... Det är bara smala personer som är duktiga. Som kan saker. Som har någon sorts kompetens i vårat samhälle.

Boken ska visa en flicka som tar sitt öde i egna händer. Okej, tanken är bra. Men var någonstans är det rätt att ett barn måste ändra sitt yttre för att bli accepterad? Återigen, är det inte vi vuxna som måste lära våra barn att människor ser annorlunda ut och att det är OKEJ. Det är bra att vi ser, är och beter oss annorlunda - individuellt.

Tänk om Maggie har en sjukdom, måste äta kortison och därför är "överviktig". Ska hon sluta med sin livsviktiga medicinering, skada sin hälsa, för att bli accepterad?

Tänk om Maggie fortsätter med sin spegelvridna bild av sig själv? Och blir anorektiker. Träningsnarkoman? Hon kommer ju säkert fortfarande vara populär, hon är ju smal, så då måste det ju vara okej. Eller hur.

För det enda rätta är att vara smal, följa normen och aldrig sticka ut. Och för guds skull! Kom ihåg att överviktiga kan ingenting, inget alls.

Händerna bakom ryggen men jag lovar ändå.

Sonen är på dagis, gubben och hunden är i skogen och jag sitter ensam hemma. Otroligt hur tyst det kan vara i ett hus! Det är så att man börjat sakna "mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma" redan på den här korta stunden.

Idag väntar en del hushållsarbete. Urk! Jag får ju skylla mig själv som skjuter upp allting, men ändå. Att gnälla lite gör ändå saken bättre. Det är tur att det är tråkväder ute också, då kommer jag itne få dåligt samvete för att jag tar en innedag istället för, tjaa - klippa gräset kanske.

En liten stund till bara framför dumburken, sen ska jag sätta igång med alla de där måsten. Jag lovar!

Gabriellas sång med Helena Sjöholm

En stark låt som sjungs av en av sveriges starkaste röster. Kan man annat än rysa??
Lyssna desutom på texten....

Efter sommarlov kommer TVmys

Första dagen på dagis tog hårt på pojken, på mig också. Jisses vad man måste försöka hinna med...

Det blir en lugn eftermiddag/kväll med massa tvmys idag. Och jag tänker inte klaga!

Åh, typiskt!

Bara för att man var duktig och hängde ut tvätten för att den skulle hinna torka till kvällen - hade det hunnit börja regna precis när man var på väg ut för att hämta in den (inte längre) torra tvätten.

Typiskt...

Halva höst-/vintergarderoben är fixad - skönt!

Bara lite tröjor kvar, och en vinterjacka - sen kan snön komma! Teoretiskt alltså, den behöver inte komma riktigt än...

Man vet att sonen är trött när...

... han inte ens klagar över att DVD-filmen bara visade menyn och inte själva filmen.

Jag känner...

... att det inte är en så rak väg jag har framför mig just nu.

Det är inte bara trist, det är lite deprimerande och väldigt skitjobbigt också.

//suck

Ett enkelt matlagningstips...

... om du ska tina något i micron - gör det inte på full effekt i x antal minuter då. Resultatet blir visserligen varmt, men inte särskillt ätbart.

/suck

Dagis vs Förskola

Ibland när jag har tid över, inte så ofta numer men det händer, så brukar jag kolla in Familjelivs debattforum. Delvis för att få mig ett skratt och delvis för att förundras över hur folk  - vanligt, hederligt folk - kan bete sig på nätet när de är skyddade bakom en skärm.

I debatten Föräldrar som inte kan lära sig att säga förskola... får vi lära oss att de som säger dagis är inkompetenta. Snart kommer även standardfrasen "sånna som du borde inte fått skaffa barn" att användas. Nära den nivån är det - nästan jämt. Och jag kan knappt låta bli att garva.

Ja - det heter förskola. De har numera en läroplan och de som jobbar där har (ska ha) en pedagogisk utbildning.

Jag säger; Kärt barn har många namn.

Det går knappt en dag (när man rör sig bland småbarnsföräldrar) utan att man får höra mellis, frulle eller rygga. Smeknamn, alias and so on... Någon som klagar på dem? Föräldrarna som "lär ut" ord som inte finns egentligen? Nej. Varför?

Jag säger inte att man inte får säga mellis o allt det där, jag menar helt enkelt bara att dagis är ett vedertaget begrepp nu för tiden och borde vara lika okej att använda som andra ord i samma klass.

Det finns helt klart annat att lägga energi på. Argenergin. Skrattenergin går i toppen över ett sånt här ämne!

Fasen vad jag är bra!

Kära blogg!

Idag har jag gjort något som jag faktiskt inte trodde att jag skulle orka göra. Wohoo till mig!!

Jag och sonen åkte själva till simhallen och hade jättemysigt. Han skötte sig kanonbra och jag orkade hänga med. Men visst, när mat-och-sov-klockan började göra sig påmind blev det en hel del gnäll, trots och utmaningar. En fläskläpp och blödande tand senare var vi sams igen och kunde duscha - läääänge.

De har nämligen en väldigt bra grej på våran simhall: badbaljor. Och där får man plaska hur mycket man vill, man får sitta o skvätta ner mamma, man får till o med ha i hur mycket tvål som helst i vattnet. Lödder är ju inte bara fint - det är tydligen gott också....

Allt det där betyder att jag får duscha ifred och hur länge jag vill och hur varmt jag vill! Här behövs det ju inte längre duschas snorkallt, det gillas skarpt!

Nu är vi hemma igen, sonen sover och jag är pigg på koffein. Annars hade jag gjort honom sällskap i snarkandet.

Jag är fasen bra på väldigt många saker. Och det är lika kul varje gång när man upptäcker det!

Naw!! Me want!!!

Jag saknar dig, jag saknar dig

När jag vär mindre (yngre?) läste jag en bok som heter Jag saknar dig, jag saknar dig. Det var vid den tiden då jag upptäckte hur spännande och gripande böcker kan vara. Detta är faktiskt en av de första böckerna jag blev riktigt gripen av. Kärleken, sorgen.

Författare till boken är Peter Pohl och Kinna Gieth.

Detta står i beskrivningen i Adlibris:

Två tonårsflickor springer över vägen efter bussen till skolan. De är tvillingar, enäggstvillingar. Den ena systern blir påkörd och dödad.


Detta är berättelsen om Tina som blev kvar, tvungen att försöka stå upprätt i livet utan sin syster Cilla.

Hösten 1990 får Peter Pohl ett brev från Kinna Gieth, då 14 år. Hon berättar att hon hade läst hans bok Alltid den där Anette! tillsammans med sin tvillingsyster Jenny. I slutet av boken dör Anettes tvillingsyster och tillsammans hade tjejerna pratat om just det, vad skulle hända om en av dem dog.

Ett par veckor senare omkommer Jenny i en trafikolycka.

I sitt brev frågar Kinna Gieth Peter Pohl om han kan tänka sig att skriva en bok tillsammans med henne. Det kunde han. Drygt ett år senare var boken färdig. Resultatet hade blivit en tidlös beskrivning av bottenlös sorg, men också om kärlek och hopp. Direkt när den kom var det klart att det var en ungdomsboksklassiker.

Den belönades med Augustpriset 1992 och den tyska översättningen fick Deutscher Jugendliteraturpreis 1995.

På listan över hela 1900-talets bästa svenska böcker kom Jag saknar dig, jag saknar dig! på 27:e plats, framröstat av mer än 21 000 biblioteksbesökare över hela landet.

Genom åren har Jag saknar dig, jag saknar dig! blivit en kultbok bland tonåringar. Ständigt utlånad på biblioteken och tryckt i nya upplagor. Och i januari 2011 kom filmen, i regi av välrenommerade Anders Grönros (Agnes Cecilia - en sällsam historia, Glasblåsarns barn).

I samband med filmpremiären kommer Peter Pohls älskade roman ut i ny utgåva.

För mig, just då, var detta bara en bok. Jag visste faktiskt inte förens nu att den är/kan vara baserad på verkliga händelser eller känslor.

Nu är det alltså dags för filmpremiären och jag längtar. Detta är verkligen en film jag vill se. Att jag måste ladda upp med tre lådor näsdukar (trots att jag vet vad som händer) gör mig inget. Jag undrar bara om det är någon som skulle kunna tänka sig att sitta brevid en stortjutande mjölkkossa på bion.

Any takers??

Ge dig/er!? Sök uppmärksamhet på annat håll för fan!

Allvarligt! Vad fan tänker man med när man gräver ner explosiva saker i en sandlåda? Vid en förskola.

Inte fasan är det med hjärnan, för den bara måste vara bortblåst sen länge innan!

Jag kan också vara farlig...

... i trafiken.

Jag har nämligen en liten skräck för att köra bakom timmerbilar. Det är inte själva lastbilen jag är rädd för. De är stora och kan ibland köra efter störst-går-först-metoden, men ändå. Nej, jag är inte rädd för att köra bakom en lastbil.


Timmerlastbil. Bilden är lånad från wikipedia.

Men en timmerlastbil! Onej, då kör jag om vid första bästa tillfälle. Och ibland (kan jag tycka efteråt) inte vid de bästa heller utan bara första tillfället.

Jag är nämligen livrädd för att lasten ska lossna. Okej, risken är nog ganska låg egentligen - om de inte råkar ut för en olycka. Men för mig är det ett för stort OM. Dessutom flyger det allt som ofta av bitar; kvistar, bark eller annat som kläms fast mellan stockarna. Skulle det träffa min bil när jag kör bakom är jag övertygad om en säker ond död.

Bilden är lånad från Folkbladet.

Skulle du vilja ha suttit i bilen på bilden?? Jag vill det definitivt inte, därför är jag ibland en fara i trafiken och håller mig borta från timmerbilar.

A Modern Sexual-Assault Tale

Min källa: Lady Dahmer - Skyll dig själv!

Då var det dags igen för en sista dag...

Imorgon är min sista dag på sommarjobbet. Fast det känns inte lika sorgligt som förra gången. Det känns faktiskt mer som att jag ska gå på semester. En välförtjänt semester.

Nästa vecka kommer att innehålla en del jobbiga saker men mest roliga. Som att leka med syster o systerson. (jaja, svåger också...) Jag låter det vara osagt vilka saker som är jobbiga och vilka som är roliga. ;-) Hehe! Jag tror nämnligen att de är självklara, speciellt för de som känner mig väl.

It's alive!!

Jajamen, jag lever. Och jag har inte glömt bort er. Jag har bara förträngt er lite. Så där som man gör när tvätthögen svämmar över (igen! vart ända in i helvete kommer alla kläder ifrån??) , jobbtakten ökar när när alla är tillbaka och det ska återgå till det normala samt när man fått en släng av trötthet på kvällarna som inte är utav denna värld.

Ni vet, vid sånna tillfällen plockar man bort allt som inte är måsten i vardagen och slänger sig på soffan för att snarka TVn om kvällarna istället.

När man har en bergodalbane-dag...

.... är det bra när det mest är berg och inte dalar.

Kiss- och bajshumor? Ungefär - ja...

Men jag kan inte låta bli att skratta o tycka den är bra. Sorry, har försökt. Men jag har tydligen låg humor...

En fråga också, är det Peter Jöback som är med i videon? Eller har han en dubbelgångare?

Alltid är man bra på något!

Hehe! Det är inte alla som kan göra gelé-saft. Det ni! Men smaken är det inget fel på iaf.

Ett kom-i-håg till nästa gång, låt vinbären nästa vara övermogna så de inte har lika mycket pektin i sig...

Du och jag fatso, du och jag

Min nya bil har kommit med en ny finess, den är höj- och sänkningsbar. Och gör så helt själv när man låser upp bilen/sätter sig i bilen/kör med bilen osv. Ni fattar va? Igår på vägen hem efter middagen körde vi en omväg hem, skulle hämta upp ett Blocket-fynd, och var tvungna att stanna för en pissepaus*. Det här är när vi skulle åka igen.

Jag, till gubben lite så där halv sarkastiskt: ÅFAN! Vad feet du är!! (så där som de säger i nån sketch)

(Bilen var tvungen att justera sig när han satte sig där i.)

Får ett skumt ögonkast.

Jag sätter mig själv i bilen - bilen måste justera sig igen och gissa vem det tog längst tid för.

Jag: Ja, det var väl bara väntat det där eller?

Får ett nickande svar...


* Pissepaus är när man inte längre kan hålla sig utan bara MÅSTE pinka. Det kvittar var, det kvittar hur - bara man får lätta på trycket. DET är en pissepaus.

Om det så är det sista jag göööööör!!!!

Fast idag har jag smågodis i beredskap...

Efter B kommer paltkoma

För er som inte fattade mitt inlägg igår så firade alltså jag o "gubben" bröllopsdag igår. Vi hade lurat mina föräldrar till att vara barnvakt och begav oss iväg till en ny favoritrestaurang. Sahara i Västervik.


Utsikten vi hade under middagen.
Bilden är lånad från Saharas hemsida.

Otroligt god mat, fint upplagt och de gör en väldigt lyxig känsla med enkla medel. Exempelvis serveras en flaska vin i en champangehink. De är serviceinriktade och trevliga. Kort sagt - ÄT DÄR!
Tyvärr är väl både gubben och jag lite bortskämda med eget kött, vilket gör att man lätt klagar på kvaliteten när man äter ute. Så var det här också. Sorry Sahara! Men smaken... Den var det då inget fel på. Uuhh, så gott allt var!

Menyn för kvällen var:

Tunnbrödskorg med skagenröra
Entrecote med pommes och bearnaisesås
Vaniljglass med jordgubbar och grädde

Till detta drack vi:

Öl
Vitt vin
Coca cola

Efter allt det där infann sig en massiv paltkoma.

Har man sagt A får man säga B, men det tänker jag inte göra ändå. HA!

För fyra år sedan sa två väldigt viktiga personer ja till varandra i en liten stenkyrka från 1100-talet. Personerna i fråga var otroligt nervösa den dagen och även om de tyckte att de skrek ut ja till varandra så pep de i själva verket bara ut det lite svagt. Filmbevis finns för den som tvekar. Det var faktiskt så pipigt lågt att församlingen bakom paret måste tvekat att det ens hände, men eftersom båda personerna sedan gick ut därifrån med var sin ring på var sitt finger måste de ändå sagt nått bra. Uteslutningsmetoden.

För att fira den nervöst pipiga tillställningen tänker paret idag inta sin middag långt ifrån köket. Närmare bestämt - vardagsrummet. Nej nej, jag skämtar inte. Så är det och så får det bli.

Däremot har paret tillfälligt flyttat vardagsrummet till okänd ort. Man kan säga att utsikten är betydligt blötare än den som vanligtvis är utanför parets fönster. Men nej! Mer än så säger jag inte!

I could tell you, but then I'd have to kill you...

För att du vill göra dig förstådd helt enkelt.

Visste du att engelska inte är världens mest talade språk? Njoo, det kanske du visste för spanskan är det snäppet fler som talar. Men, vet du vilket som är är världens mest talade språk? Som vinner med hästlängder jämfört med fjuttiga engelska och spanska. Ja, till o med över franskan!

Mandarinkinesiska

Jajamen, det är språket du borde plugga för att göra dig förstådd av flest människor i världen. Totalt talas språket av 937 miljoner människor och är det offciella (stavas?) språket i fem länder.

Bara att anmäla sig för språkutbildning här.
Eller för en internationellare touch, här.

Engelskan kommer på tredje plats och talas av totalt 322-372 miljoner människor och offciellt i 115 länder medan spanskan kommer som nummer två med sina 332 miljoner människor i offciellt 20 länder.

Men hörrni, fatta vilken folktäthet det måste vara i de där fem länderna som det snackas mandarinkinesiska. Jisses liksom!



Äsch! Jag påstod inte att det var det mest utbredda språket, bara att det talades av flest!

Källa: Illustrerad Vetenskap