Mitt bröst o jag...

Nej nej, jag menar min son o jag. Han är trött, snorig och väldigt gosig.

Men han får vänta några minuter till för sömnen för snart blir det bildags och det är inte helt lätt att söva Hampus hemma samtidigt som man kör Sebastian till förskolan.

Mycket kan jag och jag är en hejare på att multitaska men till det här går min gräns. Faktiskt...

Trevlig tisdag på er!!

Avvänjningskur

Hur jag än vrider och vänder på det så är vi en väldigt söt familj. Alltså söt som i sötsaker. För föräldrarna. Och i omgångar så har kört nån slags avvänjningskur för att det blivit för mycket (för att jag har tyckt att det blivit för mycket, jag är också betydligt värre än Samuel).

Nu är vi inne i en sån kur...

Scenariot just nu är att min hals är tjock (inte sjuk) och då gillar jag att rassla bort det med bubbeldricka: läsk eller bordsvatten kvittar. Men som det är nu har vi inte en enda droppe bubbelvatten hemma! Så nu är det cravings stora som giganter vi pratar om här.

Jo jag vet att om jag bara härdar ut så kommer det att kännas mycket bättre, för tjockheten försvinner ju när en väl har pratat en stund eller druckit morgonteet/kaffet. Men just nu. NU. Känns det väldigt svårt.

Morgon

Inte god morgon. Inte trevlig morgon. Bara morgon. Ofrivillig sådan också.

/Trött

Shit pommfritt!

Tänkte häromdagen att jag skulle ta och lägga över bilder från mobilen till datorn. Det var verkligen i senaste laget! Knökafullt!

Jaja, nu har jag några att gå igenom, tjuta nostalgiskt åt och bestämma vilka vi ska skicka iväg för utskrift.

Hej hopp!

Det där som ger det lilla extra i tomtegröten

Sebastian fick bestämma kvällsmaten häromdagen. Tomte öt!! skrek han och risgrynsgröt blev det. fast jag hade inte någon kanelstång hemma. Tänkte att sååå stor skillnad kanske inte stången har, men joo. Det har den.

Så även om det inte står något om kanelstänger på grötrispaketen så släng i en när du kokar risgrynsgröt nästa gång. Det blir bara så mycket godare!

Tipset är att slänga i kanelstången när du häller på mjölken och att koka gröten på betydligt lägre värme än instruktionen, så gröten tar riktigt lång tid. Blir mycket godare och inte alls lika torr och stabbig.

Förlåt, men vem är så jäkla korkad att den tror att hen ska ERSÄTTA han och hon!?

Va!? Jag fattar det ärligt talat inte. Varifrån har ni fått det? Vilken idiot har lurat i er det??

Ja ja JA! Alla har rätt till en åsikt. Till o med korkade rasister har rätt till sin åsikt. Jo, faktiskt. Vi lever i ett land där vi faktisk får tänka och tycka själva. Ingen på toppen som bestämmer åt oss hur vi ska rösta eller nått annat skit.

Men saken är den att de allra flesta som jag pratar med om genus och normer bara tycker, de vet inte. De har taskig koll på vad som är fakta. Nej, pojkar föds inte med ett inbyggt intresse för bilar. Det är VI som ger dem det intresset. Nu skriker nån "Men min son ÄLSKAR bilar och jag har ALDRIG tvingat på honom det!" Nä, det kanske du inte har. Men har du presenterat typiska flickleksaker?

Sebastian älskar också bilar MEN han gillar också att pärla. Varför älska det ena och bara gilla det andra? Jo, för innan jag läste på om "den där påhittade skiten" så trodde jag att pojkar bara gillade bilar och därför begränsades hans leksakslåda rejält.

Jag är inget pronomen och jag blir inte mindre kvinna/människa bara för att någon använder ett könsneutralt pronomen när de talar om mig. OM mig, inte till mig. Eller ja, en del av den äldre generationen kanske brukar tilltala människor med pronomen men annars är det väl rätt så sällsynt. "Vill hon ha en köpp kaffe?" Själv tilltalar jag människor med namnet eller helt enkelt ett "du". - Lady Dahmer i sitt inlägg "Hen är ett jävla ord, inte en ideologi och definitivt inte en konspiration för att göra alla könslösa".

Ett litet paket bara till mig

Här ska öppnas paket!

Och föresten så är andra arbetsintervjun avklarad. Gick som smort fastän det kändes väldigt avigt att berätta om mig själv för personer jag redan arbetat med.

Mammahjärtat blöder

Med två små barn blir det inte mycket tid över för egna påhitt, det visste jag redan från start. Men att det skulle bli så lite tid över för lek med respektive barn för att antingen den ena eller den andra kräver extra mycket hade jag inte räknat med.

Eller jo, fast jag trodde nog att jag skulle kunna hantera det betydligt bättre än vad jag gör idag. Inte så att jag är elak mot barnen, men jag känner mig elak när jag får måste säga nej till vissa saker. Usch!

Känner ni andra småbarnsföräldrar samma sak? Eller är det bara jag som önskar extra tid på dygnet och att orken bara ska infinna sig så där magiskt vid precis rätt tillfällen? Jag känner mig verkligen hemsk!

Fast jag vet att det är och kommer vara extra intensivt vissa perioder. Som nu när Hampus endast verkar acceptera BÅDE ögon- och hudkontakt. Idag var första dagen på länge som jag kunde sätta ner honom på golvet utan att krokodiltårar och panikgråten kom fram. Kanske är det vändningen jag fick se nu? Hoppas det.

Och stackars Sebastian som vi tvingar vara så stor fast han inte är det.

Hur hamnade jag i den här syskonfällan där storasyskonet tvingas ta ansvar innan det ens är möjligt? Och hur tar jag mig ur den?

Det har inte varit en rosenskimmrande eftermiddag precis. Stora grabben trött efter några dagars lek på förskolan och lilla grabben fortfarande otroligt mammig. Dessutom själv hemma med dem om kvällarna denna vecka.

Hatten av för alla småbarnsföräldrar som överlever dessa perioder och som dessutom inte har ihjäl varandra av sömnbrist!

Want to know some more?

Håll utkik i september om du är mer nyfiken på vem jag är. Annars kan det vara läge att stänga av alla prenumerationshjälpmedel till min blogg under samma månad.

Kärlek är...

Alltid när jag går o lägger mig så vaknar Hampus en aning, skruvar på sig och tappar/hittar nappen. Igår var inget undantag precis.

Så Kärlek är upprymdheten en förälder kan få över en bebisfis.

Funderar vidare på tuttviftandet

Menar personen tuttviftande a la Erin Brokovich eller Playboy Mansion tror ni?

Borde kanske lägga sånt där på minnet inför kommande arbetsintervju menar jag. Alternativt tränga mig in på kontoret jag hälsade på igår och börja vifta loss. Då borde jag ju ha jobbet fixat o klart till erftermiddagen!?

Eller hur!?

Som man bäddar får man ligga

Eller man mår som man förtjänar. En sån morgon är det.

Tips så här i efterklokstankar: Om det är snudd på läggdags, zappa inte på TVn o ramla in på en bra film du bara måååååste se slutet på. Man blir så jäkla trött dagen efter då.

Som en bakfylla utan de goda drinkarna eller vinet innan. Surt.

(Jo, jag har inspelningsbar box men det hjälper liksom inte mot behovet att se klart en film NU.)

Om det bara hade varit att vifta lite på tuttarna, tror du inte att den sortens problem redan vore lösta då?

 Läste för ett tag sedan en kommentar om varför kvinnor har det så mycket bättre: Ni har ju rätten på er sida när ni vill ligga. Ni behöver bara vifta med tuttarna så får ni som ni vill, vad gnäller ni om?

För det första: När en kvinna anmäler en våldtäkt ifrågasätts med en gång hela hennes sexliv. Hur många partner hon haft tidigare, hur full hon var, vilka kläder hon hade på sig, sa hon verkligen nej o r d e n t l i g t ?

För det andra: Om det bara hade varit att vifta lite på tuttarna, skulle inte att olika sorters problem redan vore lösta då? Lika lön o sånt.

Skärpning! Så länge som vi uppfostrar flickor till att de inte har rätt till sin egen kropp och desutom måste göra allt i sin makt för att göra den behaglig för männen att titta på, enligt rådande normer, kommer det kvinnliga att ses ner på. Och varför uppfostra pojkar med att de i grund och botten är dumma i huvudet, att de enbart får tänka med kuken och desutom har rätt till det (pojkstreck) och aldrig behöver stå för vad de gjort.

Jag är glad att jag har två pojkar samtidigt som jag skäms över min glädje. För samtidigt som jag lär mina barn att de är egna individer med rätt till sina egna kroppar och känslor vet jag att samhället automatiskt kommer att ge dem snålskjuts på bekostnad av flickor.

Hade Sebastian varit flicka hade han/skulle ha komma att tystas ner i klassrummet/på förskolan. Nu får jag höra men det är ju så pojkar är. Nej, det är inte så POJKAR är - BARN är livliga. Vissa mer än andra. På samma sätt som vissa barn älskar spagetti och andra pizza.

Första arbetsintevjun avklarad

Och den gick bra, grämer mig lite över att jag inte poängterade vissa saker bara. Vissa arbetsuppgifter jag haft på en del jobb. Men i det stora hela är jag nöjd.

Två andra skulle intervjuas under dagen också. Håll tummarna för min skull att de inte känner personerna så som jag gjorde (fasen, hälften av dem har jag ju jobbat med tidigare!) och att det är till min fördel.

Fy fabian vad svårt det är för mig att skryta om mig själv. Vad jag gjort - okej. Det är visserligen inte det naturligaste för mig i världen, men jag kan ändå berätta med bra ord vad jag gjort. Men vem jag ÄR. Jag är jag helt enkelt och jag är bra. Det lockade iallafall lite till skratt.

Det här jobbet vill jag vekrligen ha, så wish me luck!

Systeryster har skaffat en blogg, läs vettja!

Som en del av er vet så har jag två systrar, den ena av dem har ny skaffat sig en blogg - ÄNTLIGEN. Den heter Bland tuttar och tråd, och nej - det är inget snusk. Jo, hon har snuskig fantasi (för det mesta, eller njaa. Jämt faktiskt.) men bloggen är ingen snusksajt namnet till trots.

Jag fick i uppdrag att fixa en blogg till henne, men hon hann före. Och tur var nog det. Nu finns den uppe hur som helst. Läs den!

All PR är ju bra PR, eller hur?

Kollar ibland vilka webbplatser som länkar till min blogg. Öhm, i vanliga fall är det andra bloggar som jag kommenterat i och så. Men nu...

Tjaaa, vi kan säga att de som ramlar in från de sidorna kommer bli grymt besvikna. Så kan vi säga. Och inte bara över att jag inte har några videofilmer här på bloggen, jag är dessutom i helt fel gengre för både text och foton som publiceras här.

Stackarna. De ligger, som kräkset på hallmattan, dessutom i topp vad gäller sidvisningar.

Moahahahahahaha....

Myrinvasion! Fan!

Det började häromkvällen, igår kväll för att vara exakt. Den andra varma dagen sen jag slutat sommarjobba, och då också den andra dagen som vi kunnat ha öppet dörren så där länge på kvällen så man riktigt känner hur friskt det blir inomhus efter dagens värme. Det är sommar för mig!

Tyvärr verkade det föra med sig sjukt många insekter också. Flugor, mygg och getingar är vi vana vid. Det hör liksom till. Men det här..! Det var så sjukt mycket myror, flygmyror. Äckliga små seglivade myror som bara damp ner överallt i köket. De flockades vid dataskärmen, hade glömt stänga av datorn så den stod och lyste så fint. Skärmen var precis täckt.

Fy fan vad äckligt!

Men jag tänkte inte mer på det. Inte mer än att, jaha då kan vi inte ha öppet så länge på kvällen ändå. Är det inte mygg så är det flygmyror. och vi gick och la oss.

Idag, samma grej. Ända skillnaden är att vi inte har haft öppet dörren. Och när jag skulle lägga Hampus och stänga fönstret i hallen uppe såg jag dem. DET KRYLLAR AV DE ASEN PÅ TAKET!! Började söka runt på Anticimex om tips för flygmyror. Typ, använd Myrr eller Radar. Sånna tips. Väntade mig inte att ramla in på Hästmyror. Så ser de ut de asen. Enda skillnaden är att dessa har vingar... Dessa "prinsar" och "prinsessor" i jakt på nya hem. Jo, och så har jag ju inte sett om de har guldhår på kroppen. Så det finns en chans att det är vanliga svartmyror också. Hoppas på det.

Hästmyror kallas även Nordens termiter. Skoj, eller hur?

På allvarligt, hur farliga är de? Nån som drabbats av hästmyror som kan lugna mig lite här. Jag får fasen panik, jag vill inte bli av med mitt hus! Jag vill verkligen inte. Och som kämpande småbarnsfamilj har vi ju inte miljoner undanstoppat nånstans ifall det blir dyrt att sanera. Jävla helvetes skit!!

Och varför i helvete har inte Anticimex och försäkringsbolaget helgöppet så de kan lugna mig!?

Fan.

När Hampus sover vill Sebastian gärna berätta detta för oss...

Bilden är lånad från bloggen Vardagslinjer

... öhm, han SOV visst. Inte SOVER.

Jag känner att jag borde köpa en trisslott idag.

Förra veckan jobbade jag min sista arbetardag på sommarjobbet, då på fredagen sa jag till min närmaste jobbarkompis "jag skulle bli så glad om jag bara kunde komma till en arbetsintervju" när vi pratade om mina framtidsplaner.

Ohhåå, vad händer!? T V Å arbetsintervjuer nästa vecka. TVÅ, fatta vad gutt!

Trolldeg

Har hunnit testa ett antal trolldegsrecept nu och det smidigaste (minst stök för att göra iordning) är nog det här:

1 dl vatten
2 dl mjöl
1 dl salt
1 msk olja

Blanda alla ingredienserna och sen är det bara att dega på!

Jag tycker att denna är så smidig också för att den är lite kletigare och ger hen chansen baka som en annan gör med mjöl på bordet o verkligen kunna knåda loss utan att den blir stenhård i första taget.

Igår var första gången som jag (ja, JAG. Sebastian tröttnade efter ett tag så jag tänkte att jag lika gärna kunde använda degen till att göra juldekorationer) lyckades göra några figurer för att brännas o målas. Idag står det målning på schemat om alla parter är med på det.

Känns avigt att göra julgrejer nu, men det är lika bra att passa på för det går liksom inte att veta när nästa chans kommer.

Ägg ska ju vara bra för håret...

... jag tänkte bara inte att det var håret på fötterna som skulle få prova det. Suck!

//kladdig efter ofrivillig äggjonglering

Alltså, va fan har hänt med min fot!?

Har ju en knöl stor som Mount Everest på fotsulan. Aj, jäkla skitknöl säger jag bara!

Mamma, jag vill också ha målade naglar!

Och jag vill måla SJÄLV!

// Sebastian

A lack of sleep leads to sugar cravings

Oouupps...

Den där Murphy alltså...

Grr..

Just denna vecka skulle vi ju I N T E bli sjuka - någon av oss. Fick liksom inte hända. Men jodå, nu ligger Hampus med 39 graders feber, Sebastian allmänt påverkad av något (trött/grinig/hungrig gone bad ungefär), själv känner jag av bihålorna och Samuel är hängig.

Kul. Bra. Tack.

Just nu gillar jag inte hösten. Så fort det blir lite svalare kommer dessa eländiga förkylningar som ett brev på posten. Eller som ett mejl i telefonen rättare sagt. Skulle det vara som ett brev på posten skulle vi väl inte bli sjuka antar jag.

Meensåattee, det kan ju bara bli bättre! Right!?

Mycket kläder kräver mer utrymme

De två lådorna under skötbordet räcker inte till längre för Hampus kläder. Och eftersom dagens budgetbyråer bara har pappskivor som botten kan man ju inte packa lådorna fulla heller.

Meeen, som tur är slänger jag inte saker i första taget. Så idag fick Samuel rensa sin alltiallobyrå för att göra plats. Fy fasen vad skräp man samlar på sig om det finns minsta lilla skrymsle.

Lite rustande fick det bli också, ville inte att kläderna skulle bli fläckiga efter allt skräp så lite presentpapper i botten blev det. Hur fint som helst!!

Sebastian blev så förtjust att han OHade och ÅHade ett tag och ville ha sina kläder där också. Sötungen!

Mysko

Alltså, igår när klockan ringde drömde jag en så knäpp dröm. Jag och Samuel satt i en bil och flörtade med varandra. Inget konstigt med det, ibland kan även vi bete oss som äggsjuka nyförälskade fjortisar. Han körde och jag satt brevid. Vid mina fötter låg Hampus och sjöng - larmsignalen på väckarklockan.

Det tog ett tag innan jag fattade att det verkligen var väckarklockan och inte Hampus fina sångröst om vi säger så. En märklig grej var också att båda jag och Samuel, i drömmen alltså, satt o berömde honom mellan vårat flirtande.

Men imorse... Jamen, jag VET att jag satte igång larmet igår när jag la mig. Men vem som stängde av det imorse har jag ingen aning om. Vaknade upp helt groggy och undrade vad det var som väckt mig. Kollade på klockan, lagom tid att gå upp men ingen liten plutt vid klockan som visar att larmet är igång.

Hmm, undrar om Samuel skojade lite med mig där för det kan ju absolut inte varit jag som stängde av larmet i sömnen, eller hur!?

Hur svårt vore det liksom att skaka fram en Hello Kitty-tröja utan fluffärmar i vanliga färgglada basfärger?

Nu ska barn inte längre ha finkläder på fester tydligen, modet säger att korta skinnkjolar med urringade toppar är helt perfa inför skolstarten. Jisses...

En mamma var och handlade kläder inför skolstarten på några av de större kedjorna, då upptäckte hon - igen - att det inte direkt är lekvänliga kläder som finns i överflöd på barnavdelningen.

Det är ju helt sjukt egentligen! Nioåringar som ska klä sig utmanade när de inte ska behöva tänka på annat än lek. Sjukt!

Jag har inte kommit så högt upp i storlekar än att jag har svårt att välja kläder till pojkarna, och kanske är inte problemet lika stort för dem. Utmanande, icke lekvänliga kläder. Det brukar vara svårare att hitta färgglada kläder istället. Jag brukar handla på både flick- och pojkavdelningen när jag köper kläder till dem. Och Sebastian älskar - ä l s k a r - Hello Kitty. Eller katten som han säger. Och de kläderna finns ju inte på pojkavdelningen.

Hur svårt vore det liksom att skaka fram en Hello Kitty-tröja utan fluffärmar i vanliga färgglada basfärger? Helt jäkla omöjligt om man ska tolka Kaisa på Lindex. För de har bara kläder efter vad modet säger internationellt sätt.

Och ja, jag förstår tanken. De vill sälja kläder. Mycket kläder. Men lite kan väl kedjorna tänka själva? Som BHn som såldes i centilong för några år sedan. Köper man fortfarande kläder i centilong har man väl för fasen inget behov av en BH!? Ren och skär idioti.

Hur gör ni med lite större barn? Är det den här typen av kläder som gäller till både fest och/eller vardag? Springer ni som en jojo fram och tillbaka mellan avdelningarna för att skapa ett bättre sortiment?

Min tvättmaskin o jag..

.. är lite osams.
Jag säger att det är för mycket lödder. Tvättmaskin säger att det är för lite och fortsätter spotta ur mer.
Lödderkrig någon?

Ingen ungdom längre..

Firade en kompis som fyllde 30 år i helgen. Det blev grillat och brännboll efter det. Och ojojoj vilken kondition en har nu. Inte. Man brukar ju prata om att man ska ha ett bra flås, jodå - flås fanns. Men det var nog inte av den bästa sorten. En rusch o sen var jag som död.

Och vilken träningsvärk jag hade dagen efter, och idag! Det är en pina att resa mig ur stolen o gå till skrivaren. Men hey! Jag ska inte klaga, jag gillar träningsvärk. Det är skönt när det känns att kroppen fått jobba. Och så var det ju så förbaskat roligt att spela brännboll igen. Länge sen sist. Bland komockor o mygg. ;-P

Vi lekte även andra lekar med ballonger. Det var verkligen inget sånt gäng som var svårflörtade för att leka - alla var med i stort sett. Det gillar jag!
Desutom släpptes in utböling som jag själv in direkt. Inte helt vanligt tycker jag, iallafall inte där jag, hrmm, brukar fest. Alla de TVÅ gånger sedan Sebastian kom. Haha!

Dum som jag var tog jag ju inga bilder. Får se om jag kan sno någon bild senare.

Så  G R A T T I S  igen Lisa!

Vilken idé, den snor jag!

Kommer ni ihåg den där familjetavlan jag gjorde i våras? Med hela familjens handavtryck (jaoo, Hampus vägrade släppa till med handen så det blev ett fotavtryck för honom) på ett stort vitt papper.

Hittade det här på en sida. Nästa familjetavla blir nog så här. I riktigt häftiga färger!


Bild lånad från jollyroom.se

Planerar Hampus rum

Det börjar bli dags att Hampus får ett eget rum, för sina leksaker och sånt inte för att sova i än. Nej, jag orkar verkligen inte springa överallt i huset för att han ska ha sin nattliga vickning eller jaga rätt på nappar i spjälsängen. Onej!

Hur som haver, jag har funderat på vilka färger jag ska använda. Vitt blir det nog helt säkert på en del av väggen. Inte för att jag älskar vitt, Shabby Chick o sånt där - utan för att jag gissar på att även Hampus lär måla på väggarna. (Sebastian har kommit på hur roligt det är att måla på soffan, jippi...) Och med vitt som basfärg på väggen kan jag måla om och över teckningarna hur jag vill utan att bekymra mig om färgskillnaden. Hehe!

Har märkt att Hampus föredrar turkosblått och orange. Inte riktigt den kombinationen jag föredrar men det är inte jag som ska bo i rummet. Jag hade nog velat ha rummet i lite mer dämpade färger.


Hittade en rolig klädhängare från Micki.

En sån får det nog bli sen. Ja, det var så långt jag kommit.

Titta, TITTA!

www.prinsoprinsessa.se

I'm in love... Varför finns det inte sånna här läckra strumpbyxor i ens egen storlek?

Något gick snett! Fatta vad söt den där kon är!

Jag skulle kunna byta bloggplattform bara för att få tag i den där kon. Urgullig! Jag tror att jag är lite förälskad i kossan faktiskt.

Jamen, kvinnor har det ju faktiakt mycket bättre än män - se bara på alla fördelar!

En fråga lite sisåhär på förmiddagen. När en kvinna hävdar att det ska vara jämställt slås det ner med att kvinnor faktiskt har det mycket bättre än män och ofta att det är bara feta, fula kvinnor som hävdar jämställdhet. Men om en man hävdar att det ska vara jämställt åt andra hållet blir frågan så mycket större. Mannen höjs till skyarna och feminister får ennu en dust av kvinnor har det ju faktiskt mycket bättre än män.

Varför är det så? För mig står inte feminismen för att kvinnor ska framstå som det rätta könet eller att vi ska göra allt för att vända på könsrollerna (pojkar leker med dockor och flickor spelar fotboll). För mig står feminismen för lika rättigheter OCH skyldigheter.

Alltså, en man har inte automatiskt rätt till en kvinnas kropp för att hon bär kjol. En kvinna ska inte förvänta sig hjälp enbart för att hon är kvinna. Barn har lika mycket rätt att leka med dockor som att klättra på väggarna och alla färger är tillåtna.

Självmordsstatistiken visar tydliga tecken på att det är fler unga män som mår så dåligt att de känner att enda utvägen är självmord. Man kan ju smått undra varför? För inte kan det ha något att göra med det förtryck som även män drabbas av? Inte visa känslor, måste vara stor och tuff, får absolut inte leva ut sina konstnärliga sidor om det inte handlar om graffiti. Ungefär.

Jag följer OS ganska mycket den här gången, är lite förvånad av mig själv på den fronten, och slås så många gånger av tanken Va fan! Varför måste de skilja på damer och herrar? I många sporter behövs det inte. Inom ridsporten skiljs inte damer och herrar åt. Bravo säger jag bara!

Men skytte då? Ytterligare en sport där könet verkligen inte har någon betydelse. Inom många sporter skulle ett viktsystem till och med vara att föredra istället för könsindelning.

Ja, kvinnors resultat är i nuläget snäppet lägre än männens - tider, längder osv. Men har ni inte tänkt på hur mycket större gapet var förut? Och se på (fan, tappat namnet) simmerskan som till och med slog herrarnas resultat i samma gren/längd/stil. Kvinnor kommer ikapp, var så säker.

Nån mer än jag som fastnat för den här låten?

Jaja, texten är väl sådär... Men tonen är glad och jag trallar med varesig jag tänkt det från början eller inte. =)

Till dig som hade jävligt bråttom imorse

Vilken tur att du fick chansen att blåsa ur systemet på din SAAB imorse, verkligen. Det behövs ibland, för annars går ju bilar sönder. De går också sönder om man använder bromsen på fel sätt, exempelvis vid stopptecken. Det är väldigt viktigt att komma ihåg, och vilken tur du hade som lyckades undvika att bromsarna gick sönder då imorse...

... när jag fick panikbromsa så väskan flög fram i bilen som en projektil.

Jag hoppas att kaffet/teet smakade gott imorse på jobbet eftersom du hade så bråttom dit. Eller var det ett akut toabesök som hägrade? Hur som helst, jag hoppas att du känner dig väldigt nöjd med dig själv som lyckades unvika en krock med min bil som så olägligt skulle köra förbi det där stoppet just när du skulle köra ut utan att ens försökt stanna först.

Mitt kaffe smakade precis som vanligt kan jag meddela, även om jag fortfarande så här några timmar efteråt känner av adrenalinet.

Alltså, har jag fattat rätt?

Här går en man som med framgång gjort Försvarsmakten med hbtq-vänlig/tillåtande och så klankas det ner på honom?

Bild från dn.se

Why? Vad har jag missat?

Det finns en tråd på Familjeliv som fascinerar mig en aning.

Tråden handlar om en känd bloggerska (Lady Dahmer) och ett av hennes inlägg där en bild på ett barn är med. En naken barnrumpa.

Själv tycker jag att bilden är helt fantastisk och somrig och full av mina egna minnen från de magiska barnsommarloven. För att förtydliga lite här alltså.

" Och HUR kan man göra så mot sitt eget barn? Hur kan man vilja exponera sina barn på internet inför mängder med främlingar på det här sättet? ... Kanske även av pedofiler och andra idioter, vem vet? Jag tycker det är hemskt faktiskt och synd om barnet som inte får välja själv. "

Det finns nakenbilder och så finns det nakenbilder, håller ni inte med om det? Och en nakenbild på ett barn väcker a l l t i d känslor. Vissa kan tycka att bilden är fin, andra avskyvärd. Vissa kan få känslor av det slaget det inte vill erkänna, andra är inte ens på samma planet som de där andra.

Och även om jag själv inte skulle lägga upp någon nakenbild på mina barn så ser jag inte direkt någon fara i den här sortens bild som visades. En barnrumpa med sand på.

Jag kan villigt erkänna att jag inte sett en enda bild av det barnpornografiska hållet, förutom de där blurrbilderna som kan visas på nyhetssändningar då en polis bläddrar fort som attans genom tusentals bilder på en data. Redan där har jag sett nog. Men av blurrbilderna att döma är en barnrumpa med sand på inte ett dugg likt de bilder som pedofiler verkar gilla. Då går de nog igång mer på de bilder som är så lätt att ta fram på google. Sök på "barnmodeller" eller liknande.

Det är så lätt att visa upp praktexempel på dubbelmoral när det gäller barn. Jag riktigt känner hur det osar om mig här. Men det är verkligen bild för bild eller situation för situation som avgör om det är för mycket eller inte. Tänker på de där föräldrarna som blev anklagade för ha tagit barnpornografiska bilder på sina barn (semesterbilder, barnen hade badat och lekte - nakna).


Och så har vi det här dilemmat med att lägga upp bilder på offentliga plattformar över huvudtaget. Jag är lärd att det som hamnar på nätet finns alltid kvar. Och jag lever lite efter det. Fast å andra sidan så ser jag ju också hur nätet växer hela tiden, servrar byts ut och sånt. Servrar där bilderna kanske hamnat till slut. Så... Om nätet växer och sånt borde ju bilderna också försvinna efter ett tag. För mig är det stört omöjligt att få tag i vissa bilder som jag VET fanns för några år sedan. Och jag är inte helt dum på att söka fram saker ska ni veta, när jag verkligen vill alltså.

Dubbelmoral alltså. Och i samma anda lever och skriver de på FL. Bakom anonymiteten klankar de ner på alla o alla som står upp för sina åsikter och inte lever efter onormala och helt omänskliga levnadssätt, typ laga alla mat från grunden så till den milda grad att jorden grönsakerna odlas i ska vara av egen skit. Aldrig, och då menar jag a l d r i g, tröttna på barnen och känna att en kväll i soffan med chipspåsen och en dålig deckare vore toppen för då räknas man som urdålig förälder som aldrig skulle tillåtits skaffa barn. Kul sajt det där va?

För att det ekade så roligt

Som att komma till Sahara

Från en viss dörr här på jobbet ser man bara en enda stor öken. Skithäftigt. är det desutom varmt en dag när man kliver ut genom dörren smäller värmen på för fullt, en stor asfaltsplan plus industriväggar har den verkan.

Vill gärna visa, men är lite feg. Tror inte jag får ta kort...

Vill du bli chockad? Läs det här..

Tvååring lämnades på flygplats när föräldrarna åkte på semester.

Hur tänkte de där liksom? Vilket sorts pucko måste man vara för att lämna sitt tvååriga barn på flygplatsen för att passet gått ut? Jo, de här två. Den sortens pucko har nu fått ett (eller två) ansikte.

Fy fan säger jag bara. Hoppas hela deras semester blev förstörd och att de mått skitdåligt ända sen det här hände. Rätt åt dem. Man lämnar inte sitt barn på det där sättet. Aldrig någonsin!

Ett litet tips till alla läsare runt Oskarshamn

På torsdag (imorgon!) klockan 21 spelar Johan Lilja & dom andra i Oskarshamn.

Johan är gift med en gammal gymnasiekompis till mig Emelie, som också bloggar om sin vardag. Jag tycker faktiskt att de som kan ska ta sig dit och kolla in dem. Emelie skvallrar om att hennes gubbe är skitbra lite titt som tätt. Så ta chansen!!

Bild lånad från Oskarshamns hamnfestivals hemsida.

De har för övrigt också ett annat band ihop. Fall into Oblivion. Och de vet jag är bra, har hört dem på Youtube, eller om det var Myspace.. De är bra hur som helst!

Man ska a l d r i g svara att det går bra. För vad händer då? Jo, Murphyjäkeln dyker upp bakom gardinen och hånler.

Igår fick vi besök av några vänner som hade vägarna förbi. Förstår ni? De hade vägarna FÖRBI! Wohoo! Det händer typ aldrig. Och jag gillar verkligen spontanbesök.

Barna fick plaska av sig i en badbalja (poolen är en sanitär olägenhet, som det så fint heter) och vi vuxna fick prata av oss en stund innan korvgrillningen drog igång.

Jag fick frågan igår hur nätterna gick nu, det har ju varit ett pussel att få ihop sömnen för både Samuel och mig sen Hampus kom. Den lilla räkan hade ju bestämt sig ett tag för att inte sova om han inte blev gungad.
Det är här Murphy gör entré. Jag svarade att det gick bra nu. Vissa nätter tjorvas det ju fortfarande såklart. Värme, tänder och annat smått o gott som annars också kan ställa till det med nattsömnen. Man ska  a l d r i g  svara att det går bra. För vad händer då? Jo, Murphyjäkeln dyker upp bakom gardinen och hånler.

Inte mycket sömn i natt alltså. Och jag funderade ett tag i morse på om jag verkligen var kapabel att köra till jobbet. Jo, på riktigt. Så trött var jag.

Fast jag ska inte helt säga att det var Hampus som var boven i dramat. Sebastian vaknade minst lika många gånger och klagade över magont. Om det var värmen eller ett faktiskt magont vet jag inte. Det får dagen avgöra. Han lyckades somna om efter nån timme eller två. Eller tre. Tror det var tre.

Coffein is my friend today...

Statusrapport om Operation blöjfri

Snart har jag en pojk som bara använder blöja på natten. Songer som pappa har är helt klart favoriter och Sebastian är superduktig på att säga till om både det ena och andra.

Slut på meddelandet.

Sebastian vs tandborstning, del 3

Jodå, det går faktiskt bra nu. Flera dagar i rad har han gått med på att borsta tänderna. Jag är lite i nått slags chocktillstånd. Det här med att han får klistermärken när han borstat tänderna fungerar riktigt bra.

Häromdagen glömde både Sebastian och jag bort klistermärkena på kvällen, då kom han upp på morgonen innan jag stuckit till jobbet och påminde mig. Gullungen!

- Mamma, jag borstade tänderna igår men fick inget märke.

Ett klistermärke senare var han så nöjd så. Och jag stolt över att han har sånt bra minne!

Satsar på en dubbel rövkombo på lunchen

Avdomnad plus svettig.



#atwork

Dömd till fängelse - Jeffrey Archer

Bild lånad från adlibris.com

Boken är nu färdiglyssnad. Och vilken bok! Jeffrey Archer slår mig med häpnad ännu en gång. Jag har tidigare läst (okej, lyssnat) på hans bok om George Mallory som tros vara den första som besteg Mount Everest. Och den här boken håller samma klass i att fånga läsaren.

Magnus Roosmann är en riktigt skicklig uppläsare med en lagom takt och behaglig stämma som varken skär i högtalare och öron eller väser fram texten så det blir svårt att höra. Nej, jag gillar Magnus skarpt som uppläsare.

Boken handlar om Danny Cartwright som blir dömd till livstidsfängelse för mordet på sin bästa vän Bernie. I vittnesbåset som en av de avgörande vittnen finns Spencer Craig, en ung framstående advokat och hans musketörer.

Adlibris beskriver boken så här:

Danny Cartwright och Spencer Craig har vuxit upp i helt skilda världar. Danny växer upp i arbetarkvarteren i London, lämnar skolan vid femton års ålder och börjar jobba i en bilverkstad. Spencer däremot har gått på fina privatskolor och har blivit lovad en lysande framtid. På en trendig krog i London firar Spencer sin kompis trettioårsdag med sina närmaste vänner och Danny och Beth firar sin förlovning. Men kvällen får ett slut ingen hade räknat med. Danny arresteras för mord och döms till 22 års fängelse. Allt på grund av Spencers vittnesmål. Spencers karriär tar ytterligare fart medan Danny får sitta i fängelse och planera sin flykt – och sin hämnd…

Jag skrev tidigare att boken känns som en modern tappning av Greven av Monte Cristo. Och känslan håller i sig i nästan hela boken. Såklart är inte boken en solklar kopia av Greven av Monte Cristo. Det är vissa drag jag känner igen som att en av huvudpersonerna blir oskyldigt dömd, att det är en kvinnas gunst som startar det hela, omöjlig flykt från ett hårt bevakat fängelse. Bland annat.

Boken är riktigt bra och jag ser verkligen fram emot att fler av Jeffreys böcker läses in som ljudböcker. Jag säger bara - Läs den, lyssna på den!

You know THAT feeling?

När man går och lägger sig och är helt fnasig om läpparna för att det är så varmt och man har druckit på tok för lite. Så man riktigt längtar efter att få dra ett svep med sitt läppsyl.

Då är det lagom skoj att hitta läppsylet utsmetat utan minsta tillstymmelse till något kvar.

Den känslan. Den är.... bra.

Agora (2009)

Vill se.

Lite förnyat utseende på bloggen

Jo, jag kände för en lite uppdatering. Lite ljusare så här på sommaren. Är inte helt klar än. Skulle vilja få in ett bildspel också. Får se om jag får till det. Det är inte så ofta Blogger vill som jag vill. Kanske dags att byta?

Hojta gärna till om något inte fungerar som det ska, eller om du saknar någon funktion!

Teaterbesök

Idag åkte hela familjen och kollade in en teaterföreställning i Oskarshamn. Helmysigt med sol o värme. Barna blev stundtals väääldigt tagna av teatern. Det var så härligt att se!
Och skådespelarna var riktigt duktiga. Så där barnsliga som Mazarin, Dartanjang och den där tredje ska vara.




Hmm, kul att bilderna hamnade på snedden. Not.

Äkta smålänning?

Sebastian säger inte öRa, han säger öHWa.

Om det är nånting jag inte gillar..

Så är det på tok för morgonpigga barn som envisas med att dra med hela familjen i samma rejs.

Känner mig en aning lättstött och såååå jäkla trött. Tur att det är fredag idag. Då finns chansen att jag får sova några minuter längre imorgon. Kanske till kvart över fem?

Vad jag längtar...

Bara natten är okej så gör det inget att gå upp så tidigt, i efterhand. Just då känns det som en katastrof. Som nu alltså. Men den här natten har inte varit okej.

Hampus har haft en riktigt jobbig natt så det har inte blivit så mycket sömn. Inte sammanhängande.

Nej, nu är det dags att sätta sig i bilen igen. Lyssna på den spännande boken och fundera ut om det är möjligt att sova bort hela dagen på jobbet utan att någon märker det. Misstänker inte det. Men en får väl drömma??

Plugga med små barn?

Fördelar? Nackdelar?

Jag har kommit in på en utbildning jag vill gå men oroar mig för att det praktiska. Råd tack!!

Sebastian vs tandborsten, del 2

Vi testar en ny liten "rutin" vad gäller Sebastians tandborstning. Belöningssystem.. Ett klistermärke på ett rutat papper varje kväll som han borstat tänderna ordentligt och helst utan tjafs och förhalanden.

Den pojken är mästare på att förhala saker... Ojoj, vad tålamodet får sig en törn varje gång. Träning, träning och åter träning. Snart lär jag vara lite lugn som Dalai Lama själv.

- Jag ska bara starta den först
- Nej, jag vill att pappa/mamma ska borsta
- Först ska jag...
- Och sen ska jag...
- Får jag...
- Titta här...
- Jag är smutsig, måste tvätta händerna/munnen/håret/fötterna

Återkommer med nått slags resultat.

Idag när jag kom till jobbet vände gubbarna på sig en extra gång...

//snyggot

Jag hänger gärna med kossan.

Gulligossebigeyekossan och jag har det bra.

" ...hon gjorde allt jobb.. och han rasa mentalt?????? O.o jösses vilket klent psyke.... "

Men nu blir jag faktiskt lite förbannad, må hända att min inre PMS-kossa spär på det hela också, men nu tycker jag faktiskt att vi ska sluta upp med Minpappaärmycketstarkare-fasoner. Det varken GÅR eller SKA GÅ att jämföra smärtor och upplevelser mot varandra. Hur många gånger behöver det påpekas innan det fastnar i huvudet på folk?

Vi använder inte hela våran hjärnkapacitet sägs det, så vem kan säga vem som påverkas av vad och hur mycket??

Att bli förälder är omvälvande för BÅDA föräldrarna, inte bara den som trycker ut ungen. Jajajaaa, pressen är större för mamman kanske någon hävdar, för att det är en ren smärtgrej som hon måste gå igenom. Och ja, det kan jag hålla med om. MEN...

Jag skulle inte vilja byta plats för fem öre! Att bara stå brevid och se den man älskar ha ont och inte kunna göra något för att lindra? Nej tack!!

Det hojtas från en kvinna i kommentarerna i artikeln att hon minsan klarat av två förlossningar utan bedövning och utan att drabbas av förlossningsdepression. Jomen, grattis då för fan!

" ...hon gjorde allt jobb.. och han rasa mentalt?????? O.o jösses vilket klent psyke.... "

Det handlar inte om att ha ett "klent psyke" när man drabbas av den där skiten. Varför inte ge sig på de kvinnor som blir hysteriska av smärtan under förlossningen också? Jag menar, klarade hon det utan bedövning gör väl alla det? Morr.

Jag tycker att det är jävligt starkt av personer (inte han eller hon, märk det nu) som kan och vågar erkänna sina fel, brister, att de mår dåligt och vågar ta emot hjälp. Det är fasen ett stort steg att våga be om och ta emot hjälp. 

En penis med bröd och mos tack! Smal eller tjock? Äsch.. Storleken har ju ändå ingen betydelse...!

- Jahaa, okej... Det var korv du menade? Nää, nån sån har vi inte...

Puckon finns det gott om! Vad sägs om att bojkotta Tomelilla Hyrkart när vi ändå är igång? 

Extremväder eller inte, nu är det bra tråkigt med bara regn, regn och åter regn...

En del forskare säger att vädret vi har idag, den typiska regniga svenska sommaren, är något vi får räkna med att den blir värre. Mer regn under den perioden och mer torka under den. Till följd av den globala uppvärmningen.

Och okej, det låter väl logiskt. Eller hur?

Igår hade jag en chaffis hos mig som tidiagare under dagen pratat med en gammal bonde. Han är nog den första som jag "hört" säga att det här vädret inte är något ovanligt. Att det liksom allt annat går i cykler.

Också logiskt, för varför ska inte vädret gå i cykler när allt annat gör det. Vi har inte bara en istid bakom oss.

Återstår att se alltså.

Barnet i artikeln var ett år. Om några månader fyller min lilla bebis ett år

Jag blir alldeles ledsen och kall inombords när jag läser om små barn som gått bort före sin tid. En ettårig pojke som dött av uttorkning på ett sjukhus i Norge läste jag om nu senast.

Jag har också bekanta som mist barn och lider så oerhört med dem. Jag tror att de allra flesta föräldrar kan sätta sig in i känslan, som jag känner nu inte hur det är att mista ett barn. Och en blir mörkrädd, vill inte läsa, vill inte veta. Det är som att hjärnan skyddar sig själv, det är för jobbigt. Och jag skäms nästan.

Barnet i artikeln var ett år. Om några månader fyller min lilla bebis ett år. Mina ben känns tunga, jag får svårt att andas, handsvetten kommer och jag vill bara åka hem till familjen när jag tänker på det. Tänk om inte jag får ha mina barn hos mig? Om våra dagar är räknade?

Jag vet, det är sjukt. Man ska inte tänka så. Men vem kan låta bli när det händer sånna här saker? När man läser om allt fler barn som går bort, olyckshändelser som sjukdomar som allt annat skit.

Fy fan.

För att det är viktigt med rutiner.

Varje kväll, nästan helt utan undantag, så ska det trilskas med tandborstningen för Sebastians del. Inte för att att han inte gillar tandkrämen, den äter han helst upp innan vi börjat borsta. Och inte för att att han inte gillar att borsta tänderna, han kan så länga - läääänge - och "borsta" dem.

Utan för att han inte gillar när vi hjälper honom. Och jag fattar det, jag är själv väldigt känslig mot sånt där och kräks nästan på tandläkare som petar mig i munnen.

Nu har vi ju desutom blivit tillsagda av en tandläkare (MIIIIN) att han måste borsta för annars kommer det ett hål. Vi har tidigare sagt att bara han får in tandkrämen i munnen så ordnar sig resten... Mhmm resten av hålen.. Surt!

Så vi har alltså en ständig rutin på kvällarna, tjafs om tandbortning. Hur gör ni? Jag är öppen för förslag här, för jag har testat mängder med grejer.

Egen tandborste, borsta samtidigt, borsta innan eller efter oss, ligga ner, stå upp, sitta i knät, sitta på toalocket, hota om tandtroll (jo, faktiskt), lägga av helt med borstningen, prata med honom om det och en hel del andra grejer.

Inget fungerar och våran lilla eländiga rutin håller i sig ännu. Suck.

Då har jag DEFINITIVT O som blodgrupp! Sån bag-in-box som jag är för de små asen.

" Har du 0-blod?
Då är du garanterat poppis bland myggorna.
En japansk studie visar att myggen väljer med omsorg innan de sätter snabeln i dig. "

- Aftonbladets Myggen går på blodgrupp.

Men jag ser det från den ljusa sidan, jag får ju betald motion!!

Det är tur att en har ett brett arsel när en ska sitta på två stolar på jobbet ett tag nu.

Det är så det knuller i mun!

Typ. Liksom. Alltså.
Gott!

Idag såg jag en bil som hette OLW, det fick mig att le

Vad har du sett som fått dig att le idag?

Fy skäms på mig!

Bara för att kvinnor är en minoritet i chaufförsyrket får jag inte hänga upp mig på att säga han om chauffören.

Bättring!!

Nu har jag ju ett gyllene tillfälle att säga hen!

(kom förbi en kvinnlig lastbilschaffis nyss, ville nästan hoppa genom fönstret o säga FÖRLÅT för att jag hela morgonen sagt han om chaffisarna.)

Jag andas in djupt och suckar. Tanken som slår mig är häpnadsväckande och jag blir alldeles fnittrig

"Mmm, blött spån..."

//på jobbet

Som en modern tappning av Greven av Monte Cristo

Läser, okej lyssnar, på en bok skriven av Jeffrey Archer. Dömd till fängelse heter den. Jag är inte klar än.

Men jag kan säga så här; Vill du någon gång bli arg på karaktärer i en bok, då är denna helt rätt.

För övrigt rent av älskar jag Magnus Roosmann som uppläsare!

Istället rensade jag drygt fem kg röda vinbär.

Ser du? SER DU? Låångt där nere i väskan ligger den där nedrans chokladkakan jag var så sugen på igår. Och det var inte bara det att jag glömde den igår kväll när jag äntligen kunde sätta ner röven i TV-soffan. Jag hann inte med den heller.

Börjar smått erfara det här med att effektivisering a la småbarnmorsa också innebär minimal tid för slapphet.

Nu åker fanskapet iallafall med mig till jobbet. DÄR kommer jag definitivt inte att kunna glömma den. Den kommer nämligen få första parkett på skrivbordet där den kan läska både mig o kollegor.

Nej, min man älskar mig för den jag ÄR inte för vilket sorts hår jag har på benen.

Tillåt mig att skratta. HA HA HA! Vilka fördomar en del har. Bara för att jag haft lite synligt hår på benen börjar en del genast fråga i banor som "Vad säger din man då? Han kan inte vara särskillt glad åt det."

Men alltså.. Varför skulle han bry sig? Ärligt. Varför? Jag är inte gift med honom för att han har en viss frisyr. Och inte skulle jag komma på tanken att skilja mig om han någon gång bestämmer sig för att raka benen, snagga huvudet. Pick one!

Han liksom jag gillar slätrakade ben. Det är lent. Men låt mig avslöja en sak. Mitt hår växer som ogräs ÄVEN på benen. Jajamen, så även om jag skulle raka mina ben varje dag. V.A.R.J.E  D.A.G. Så skulle jag ändå ha stubb senare på dagen.

Om jag bad dig säga det första ordet som poppar upp i huvudet när jag säger stubb vad tänker du då? Tredagarsskäggstubb då? Eller tretimmarsbenstubb?

Drömmer mig bort...

Det är farligt med lugna stunder på jobbet. Och med farligt menar jag naturligtvis dyrt...

Så. Nån som varit på Island och har några do and do not?

Läsvärt om genus



Bild lånad från Allt för föräldrar

Vanliga fördomar om genus på Allt för föräldrars hemsida.

God morgon världen!

Snart ska jag bege mig till vattnets metropol för tillfället. Haha! Snygg ordvits ju!

Jojaa, jag har trög humor när jag är trött...

Får se om det är översvämning på väg till jobbet idag eller om min lilla insjö är skonad från helgens häftiga regn.

Men fönstrena blev iallafall rena

Man kan säga att det har regnat en aning idag. En aning...

Trots mycket mammasniff går det bra nu

Började jobba i måndags. Över sommaren bara. Men det blev en rejäl klocka om att jag snart måste börja jobba på allvar.

Och det känns både bra och mindre bra. Inte för att jag inte gillar att jobba - jag älskar att jobba!! Jag är den där typen som hellre vill ha för mycket att göra än för lite. Men det känns ändå mindre bra att inte vara hemma.

Det är lustigt, jag har verkligen kämpat för att inte göra den sortens skillnad på barnen men Hampus är verkligen våran lilla bebis. När Sebastian var i samma ålder kommer jag ihåg att jag tyckte han var så stor. Med Hampus är det tvärtom. Säkert jämför jag dem i nuet för mycket.

Jag började jobba när Sebastian var runt året, halvtid, och gubben gick ner till halvtid också. Det kändes riktigt bra, jag var så le på att vara hemma (efter att ha blivit nästintill insöad hela vintern) att jag tror att jag skulle kunnat jobba mer än heltid då utan att få dåligt samvete. Nu är Hampus straxt över halvåret och han är sååå mammig.

Tar jag ett steg bakåt är det riktigt bra att Hampus får mer tid med sin pappa just nu så att han blir lika trygg hos honom som hos mig. Men det är svårt när det bara är jag som duger på kvällen. När han borrar in sig i min armhåla vid läggning och vill sova så nära mig att jag fått lägga honom på mitt täcke istället för i hans säng.

Var det för tidigt att börja jobba ändå?

Nej, trots mycket mammasniff går det bra nu. Hampus och Sebastian får extratid med sin pappa (inte för att de inte får tid ihop annars utan för att han jobbar i vanliga fall) och jag får chansen att ladda batterierna när jag åker hemifrån.

Jag skämdes så mycket att jag ville gå tillbaka till personalen och be om ursäkt

När vi ändå är inne på det här med hår och att skämmas. Jag kom på mig själv (när jag funderade på om jag varit för utlämnande med bilden i inlägget innan) att än en gång tänka tillbaka på min första förlossning.

Jag har många minnen därifrån; känslan av lustgashögheten, den totala avsaknaden av nakenhetskänslan, en varm kletig bebis som läggs på magen.

Men ett minne stör mig. Det stör mig faktiskt väldigt mycket, för att det just stör mig. Jag hade orakade ben! Inget jag tänkte på precis innan eller under förlossningen men efteråt. Heweguu! Vad jag skämdes!

Jag skämdes så mycket att jag ville gå tillbaka till personalen och be om ursäkt för att de tvingats glo på mina håriga äckelben.

Och just då fick jag nog. Jag ville inte skämmas. Men jag visste inte vad jag kunde göra. För att sluta raka benen var så otänkbart.

Då.

En av de värre sakerna är att jag vet att jag inte är ensam om tankarna. En mamma har berättat att hon ställde sig och rakade benen mitt under värkarbetet innan de kunde åka in till förlossningen. Och hon är inte ensam hon heller. Efter henne har jag hört många fler som gjort samma/liknande sak. Just då skrattade vi åt knasigheten att med stor mage och värkar stå o raka benen.

Nu känner jag bara en slags sorg över att vi är så styrda. Att vi inte kan få ha våra minnen, intima stunder och andra speciella tillfällen ifred från dagens normer. Att vi måste vara perfekta utseendemässigt.

Därför utmanar jag mig själv och tänjer på mina gränser för vad jag orkar/skäms för/accepterar. Jag har kommit en bit på vägen men har långt kvar.

Jag utmanar mig själv

Jag skrev för lääänge sen att jag inte längre skäms när jag glömt att raka benen och vandrar iväg till badhuset. Lite sant är det, för jag skäms ibland. Och speciellt nu på sommaren känns det som att alla glor på mina ben o tycker att jag är äcklig.

Men så tänker jag så här. VEM säger att jag endast får kalla mig kvinna om jag har rakade ben? VEM säger att jag måste sminka mig för att kunna gå ut utan att få en massa "vad trött du ser ut" eller liknande? VEM säger att jag måste följa normen med timglasfigur, svallande hår, plutande läppar och pumps för att kallas kvinna? För att inte bli ifrågasatt.

Min kropp har skapat och bärt två barn. Fan, min kropp har närt och fött två barn! Mina former ÄR kvinnliga med gäddhäng och tigermage.

Och om MIN kropp nu också har bestämt sig för att det ska växa ut mörkt hår på benen - SO BE IT!!

Jag är fan mer kvinna än de där våpen som hävdar att de av egen fri vilja rakar sig både här och där UTAN att ens reflekterat över varför de gör som de gör.  

Så ja, jag utmanar mig själv (för det är jävlar en process att komma på vad jag tycker och stå för det) och rakar inte benen för att jag måste. Jag vägrar skämmas för min tigermage och hängpattar!

Älskade monster, det är vad de är!

Det slår liksom aldrig fel. Enda kvällen jag är själv med grabbarna så ska allt (nåja, det mesta) strula.
En treåring med så mycket vilja att det skulle räcka åt ett medelstort land.
En sjumånaders som slagit över till övertrött och därmed vägrar sova.
Jo, vi kan säga att jag inte direkt hoppar av glädje.
Och även om jag unnar min andra hälft en välförtjänt kväll borta kan jag inte hejda mig i att planera hämnd. Den brukar gå över när ungarna somnat men ändå...
För övrigt gjorde Hampus o jag Västervik osäkert idag. En lång skön lunch på Tant Grön blev det också. Mums för varmrökt lax!

Modelejon? Modeleopard!!

Varma dagar kräver svala kläder och jag är inte den som skäms över att vara praktisk. Så det så...

Och att Hampus desutom är så grymt skön och söt i sin leopardtunnika är bara ett plus.

Idag matchade jag med en svartvit rutig dregellapp. Härligt att mixmatcha tycker jag!

På måndag börjar allvaret!!

Gulp...

Finmorgon!

En unge i tomtedräkt och en unge insmetad (nästan totalt) med jordgubbe.

Familjen har landat!

Efter en vecka hos svärföräldrarna är vi tillbaka i våran egen vardag med vårat eget knarrande hallgolv.

Borta bra men hemma bäst sägs det. Knepigt bara när borta också är som hemma.

En hel del fixande hanns med inför svärfars stora kalas, 60 år o allt! En tripp till Järvzoo (har du inte varit? Åk!! Du får se allt från igelkottar till myskoxe och järv.) Lite gnabb som det ska vara (?) och en hel del goa skratt.

Och på dagens schema står att fylla kylen för allt som finns där är nödfrukosten som inhandlades på vägen hem igår.

Tokig? Nä, bara busig!

Sitter i bilen.

Sebastian ler busigt Mamma, du är tokig. Och jag är busig.

Jag Jasså? Är jag tokig?

Sebastian skrattar Ja!

Lite schleeten om vi säger så

Jodå, det var en händelserik dag igår. Först ut var det flera "måsten" på stan som skulle fixas. Sen skulle det handlas o sist ordnas med lunch innan avfärden gick till kusinens studentskiva.

Ojojoj... Vad produktiv och överaskande en kan vara ibland!

Riktigt överraskad att min tröttgriniga treåring bara försökte rymma EN GÅNG när vi var på stan. Fatta! Av alla tillfällena han ville försöka (hans kroppspråk är väldigt tydligt om vi säger så) så var det bara en gång som han inte lyssnade på mig. Fattar ni hur stolt jag är!!?

Att han senare fick ett utbrott när vi skulle åka hem o fixa iordning oss till kalaset räknas knappt. Han blev bara så besviken att han inte fick följa med moster hem.

Men till saken. Det jag egentligen skulle skriva om. Jag är också sjukt imponerad av att jag klarade av att packa en övernattningsväska, skötväska, göra mig iordning OCH båda barnen till kalaset utan att bli fruktansvärd försenad. Jag menar. En kvart.. Det är väl ingenting!? Va??

Cred till alla ensamstående föräldrar där ute (igen)!!!! Fi fan vad ni är starka!!

Jag lyfter på hatten!

För alla ensamstående småbarnsföräldrar där ute som fixar trotsåldrar, kinkiga övertrötta barn och ÖVERLEVER!

Som förälder är det ibland svårt att INTE se fram emot nästa steg.

När Sebastian var pytteliten och bara ville bli bärd överallt längtade jag efter att han skulle kunna sitta själv. När han kunde sitta själv längtade jag efter att han skulle kunna krypa och så vidare.... Känner ni igen er?

Och det handlar inte om att jag inte njuter av nuet (för det gör jag). Det är mera det att jag är bekväm av mig och att jag verkligen gillar att se deras blickar när de lyckas med något nytt. Fast mest för att jag är bekväm antar jag.

Nu håller Hampus på att lära sig (våga) ta sig fram på något sätt. En blandning av krypa, kråla och hasa på rumpan. Allt med ena foten under magen samtidigt somhan blåser bubblor.

Och jag börjar känna igen mig i det där tänket igen. Skönt att han kan sitta själv så jag kan diska eller nått ifred och det ska bli väldigt skönt när han lärt sig att ta sig framåt. Lite för att hans frustration släpper då också.

Hönsmamman slår till igen!

När en annars väldigt, väldigt glad bebis kinkar ihop flera gånger om dygnet blir man lite nojjig.

Ont någonstans? Tänder som spökar och är obehagligt? Feber på ingång? Magkrångel?

Ja, asså... Ni hör ju! Jag blir supernojjig och börjar alltid leta efter "felet". Oftast är det nått så enkelt som att han är trött o inte vet var han ska ta vägen. Övertrött ungefär.

Men nu. Nu är det faktiskt något o jag fattar inte vad. Fast. Om det är samna skitförkyling som jag har är han bara allmänt eländig. Sånt där som inte alvedon rår på. Fan.

Vad gör ni när era små vällingtomtar grinar ihop helt utan synlig anledning?

När vissa föräldrar säger att de inte gör skillnad på barnen undrar jag ibland hur de tänker.

Redan från första andetaget gör de allra flesta av oss skillnad på pojkar o flickor. En del saker kan jag förstå, blått för pojkar och rosa för flickor på BB exempevis. För vissa saker ska tydligen en flickbebis gå igenom som inte en pojkbebis gör, på BB. Har ingen erfarenhet av det där, så jag vet ju inte egentligen.

Men ändå. Vissa saker förstår jag. Det är för att underlätta för personalen. Men alltså.

Att säga, som förälder, att man inte gör skillnad på barnen förstår jag inte fullt ut. Jag gör skillnad! Och då har jag två pojkar. Träffade på en mamma till två barn, en pojk och en flicka, som hävdade mer än bestämt att pojkens intresse för bilar endast satt i könet lika så för flickans intresse för hästar och rosa kläder. (Alltså hon sa inte att det satt i könet, men hon sa att det var för att han var en pojke.)

Öhm... OM det skulle vara så att vissa intressen sitter i snoppen alt snippan skulle det då inte gälla ALLA barn? Är de barn som tycker olika onormala? Eller är de undantagen som bekräftar regeln?

Vi gör som sagt skillnad på barnen redan från fösta stund, varför är det så svårt att se sambadet mellan (exempelvis) flickans rosa kläder som bebis till hennes val av rosa kläder som större barn?

Jag säger inte att det är fel att klä barnen könsstereotypt. Jag säger bara att det finns ett samband mellan våran påverkan och deras val senare i livet. Och JA - det finns alltid undantag! Den vräkiga pojken som gillar att leka med dockor trots den totala avsaknaden av dockor i hemmet. Den puttinuttiga flickan som tar för sig och vägrar ta skit från någon annan. Men hur många sånna barn får göra sig syniga?

Mamman som jag nämnde nyss blev riktigt... förnärmad, putt, sur över att jag sa att vi påverkar våra barn mer än vad vi tror med vårat tonfall, våra val till dem som bebisar, våra värderingar osv. Lite pinsam stämnig om man säger så. Desutom har jag ju så svårt att förklara mig när det gäller sånt här. Sånt som jag känner är rätt men inte kan peka på diagram o sånt för att bevisa.

Det går ju att säga att det var bra övning för min diskussionsteknik om inte annat. Bocka av "det är vi om präntar in många av barnens intressen i dem" som en olämplig utgångspunkt. Så kan vi säga.

One of those days...

Pust! Dagens utmaning är att överleva utan att bli skallig på köpet.

Minsta grabben har lyckats smitta mig (men bebispussar är ju bara för goa, det går ju inte att säga nej till dom liksom) med sin helt fantastiskt fina förkylning med halsont och självlysande snor. Mumma på den!

Vad har ni för er då? Vad är eran utmaning för dagen??

Var skulle jag annars vara, klockan halv elva en torsdagskväll liksom? På golfbanan!?

Alltså, förra gången Hampus hade feber o va förkyld tycker jag mig minnas att jag sa att jag INTE VILLE ha en repris. Hur gosigt o mysigt det än var att ha honom i famnen.

Va va va!!! Nu har ungen tagit över nästan hela min säng för att han ska sova PÅ mitt täcke I min säng. För nähää, det duger inte med en tröja eller nått annat som luktar mamma.

Och så ska han ligga o sparka lite på.mig som för att försäkra sig om att jag är här. Var skulle jag annars vara, klockan halv elva en torsdagskväll liksom? På golfbanan!?

Skärpning Hampus! Bli frisk fort o ge mig tillbaka mitt täcke... Och nattsömn!

Dagens skämt

Att mamman i familjen trodde hon kunde få sova middag om båda grabbarna somnade samtidigt...
HA HA HAAA!

Kom igen tjejer! Visa lite... Mer!

Bläddrade igen en å annan # tag på Instagram o höll på att börja garva o fnysa. Tjejerna (ja, jag generaliserar) har verkligen INGEN EGEN fantasi.

Med samma plutande ankkäftsmin och uppiffade ögon ska det visas att man är; trött, glad, ful, hänger tvätt, provar kläder och när man sitter o skiter.

När de kollar tillbaka på fotona om några månader fattar jag verkligen inte hur de ser skillnad på att de är trötta eller att de skiter...

Alltså.

Får Hampus feber igen så är det här tredje omgången på sex veckor. Jag kommer definitivt inte ihåg att Sebastian hade feber så här tätt.

En vecka med feber, en vecka utan. Suck!!

Dags att ge sig in i jobbsökarträsket igen dårrå.

Första jobbansökan är redan inskickad. Okej okej, jobbet är väl en aningen högre upp i kunskapsstegen än vad jag personligen är just nu. Men va fasen, jag kan väl lära mig! Eller hur! Och det är ju faktiskt inte så att jag inte kan det här alls, det är ju bara att jag inte kan lika mycket. STOR SKILLNAD!

En liten skillnad från förra gången jag var i den här svängen är att jag vågar mer nu. Här skickas inga mesiga beskrivningar om mina kunskaper i mitt CV. Nänää! Nu skriver jag verkligen vad jag kan och inte vad andra sagt åt mig att jag ska kunna a la  Svenssonstil. Tona ner vissa saker och framhäva andra ungefär.

Och gillar rektryterarna inte att jag skriver att jag är bra, kunnig och en alldeles fantastisk medarbetare kan de helt enkelt anställa nån annan tjurskalle. Typ. Jag älskar utmaningar, bangar inte för att lära mig nya saker och räds inte för att lära om mig.

Vem skulle inte vilja anställa mig liksom!

Det var så här man skulle visa en #badhairday va??

FYI

Broccolin är inte längre säker här hemma. Inte på min tallrik. Inte att den hamnar i min mage därifrån iallafall...

Störtskön kille!

Sebastian: Vad ska pappa göra?

Jag: Han ska köpa olja till min bil.

Sebastian funderar några sekunder.

Sebastian: Pappa olla mammas bil?

Full fart hela dagen

En liten "mjukstart" på dagen sen är det full fart som gäller.
Idag ska det dukas inför Hampus dop imorgon. (Vi fick nycklarna igår av en otroligt snäll vaktmästare[?] annars hadr vi fått duka imorgon på morgonen vid 9 och skyndat iväg till dopet kl 11.)
Det ska inhandlas det sista till maten och fixas lite med annat småpill som inte gått att ordna förän nu.
Och så ska det saneras här hemma. Det märks att Hampus äter välling mer o mer numer, vällingfläckar i hel huset! Och saft. Och mjölk. Och vatten. Och en äppelskrutt i hörnet. Och bananskal under soffan.
Desutom städade jag häromdagen. Typ i går! Hur fasen hinner man skräpa ner så dant på en dag!? Det har ju liksom varit natt! Jaja, det är väl nån tomte som skojar med mig...
Kaffe på det och sen börjar allvaret!