söndag 12 juni 2011
lördag 11 juni 2011
tisdag 7 juni 2011
Svindlande höjder av Emily Brontë
Den här boken var jättesvår att definera. Antingen tycker jag att det är en kärlekshistoria som går genom tiderna eller så tycker jag att det är ett svartsjukehistoria a la triangelsåpa som går genom tiderna.
Undertiden som jag läste (lyssnade på) boken kunde jag inte låta bli att tycka att det var en väldigt deprimerande bok, av flera olika anledningar. Den taskiga tajmingen av huvudkaraktärerna, dåtidens underliga sätt att få fram den sanna meningen med vad man säger, klassamhället. Listan kan göras lång - tro mig.
Men samtidigt, nu när jag är klar med boken, kan jag inte låta bli att tycka att kärleken som beskrivs mellan de två huvudkaraktärerna är enastående. Trots allt det andra.
En gång för flera år sedan snubblade jag in på en rätt så nygjord tappning av boken, som film alltså. Jag tror att jag såg 20 minuter - sen gav jag upp. Jäklar vad jag ångrar mig nu. Då trodde jag att det var en helknäppfilm jag börjat titta på, med tanke på början. Du som läst boken eller sett filmen fattar nog vad jag menar.
Så jag kan helt enkelt inte säga något om boken. Läs den om du vill läsa en klassiker, ha tålamod den blir bättre ju längre in i boken man kommer och du kommer säkerligen inte att ångra dig när du är klar.
Svindlande höjder av Emily Brontë (adlibris.se)
Text hämtad från adlibris.se:
Hittebarnet Heathcliff kommer till den ödsliga gården Wuthering Heights, där han omhändertas av den godhjärtade Mr Earnshaw. Heathcliff uppfostras med gårdens barn Catherine och Hindley. De växer upp på de storslagna hedarna i Yorkshire där naturen är lika obändig som vild. Lika vild som den passion som drabbar Catherine och Heathcliff.När fadern dör tyranniseras Heathcliff av Hindley, som tvingar honom att slita som dräng på gården. Driven av ett besinningslöst hat lämnar Heathcliff Wuthering Heights, men svär att en gång hämnas och återkomma som gårdens ägare. Hämndlystnaden gör att han förgör det som kommer i hans väg... Men kärleken som Catherine och Heathcliff hyser till varandra är lika förtärande som eld och vind - det är en kärlek som går utöver det mänskliga...
Svindlande höjder är en av världens största kärleksromaner - något av det bästa som skrivits i den engelska litteraturen!
Heden, kärleken och döden är tre storslagna teman som i Emily Brontës klassiska roman smälter samman till en enhet. Emily Brontë framlevde sitt korta liv i så gott som fullständig avskildhet från världen, men dessa tre kände hon: heden - vild, vindpinad och fantasieggande - låg inte långt från hemmet, prästgården i Haworth, kärleken hade hon god tid att drömma om, och döden var hennes granne; prästgården omgavs på tre sidor av kyrkogårdens gravvårdar.Man kan tycka att hennes utsikt mot världen var trångt begränsad, men säkert är att denna gåtfulla författarinna med sin intuitiva författarbegåvning skapade en av världslitteraturens odödliga romantiska berättelser i Svindlande höjder.
 |
| Bilden är lånad från adlibris.se |
Men samtidigt, nu när jag är klar med boken, kan jag inte låta bli att tycka att kärleken som beskrivs mellan de två huvudkaraktärerna är enastående. Trots allt det andra.
En gång för flera år sedan snubblade jag in på en rätt så nygjord tappning av boken, som film alltså. Jag tror att jag såg 20 minuter - sen gav jag upp. Jäklar vad jag ångrar mig nu. Då trodde jag att det var en helknäppfilm jag börjat titta på, med tanke på början. Du som läst boken eller sett filmen fattar nog vad jag menar.
Så jag kan helt enkelt inte säga något om boken. Läs den om du vill läsa en klassiker, ha tålamod den blir bättre ju längre in i boken man kommer och du kommer säkerligen inte att ångra dig när du är klar.
Svindlande höjder av Emily Brontë (adlibris.se)
Text hämtad från adlibris.se:
Hittebarnet Heathcliff kommer till den ödsliga gården Wuthering Heights, där han omhändertas av den godhjärtade Mr Earnshaw. Heathcliff uppfostras med gårdens barn Catherine och Hindley. De växer upp på de storslagna hedarna i Yorkshire där naturen är lika obändig som vild. Lika vild som den passion som drabbar Catherine och Heathcliff.När fadern dör tyranniseras Heathcliff av Hindley, som tvingar honom att slita som dräng på gården. Driven av ett besinningslöst hat lämnar Heathcliff Wuthering Heights, men svär att en gång hämnas och återkomma som gårdens ägare. Hämndlystnaden gör att han förgör det som kommer i hans väg... Men kärleken som Catherine och Heathcliff hyser till varandra är lika förtärande som eld och vind - det är en kärlek som går utöver det mänskliga...
Svindlande höjder är en av världens största kärleksromaner - något av det bästa som skrivits i den engelska litteraturen!
Heden, kärleken och döden är tre storslagna teman som i Emily Brontës klassiska roman smälter samman till en enhet. Emily Brontë framlevde sitt korta liv i så gott som fullständig avskildhet från världen, men dessa tre kände hon: heden - vild, vindpinad och fantasieggande - låg inte långt från hemmet, prästgården i Haworth, kärleken hade hon god tid att drömma om, och döden var hennes granne; prästgården omgavs på tre sidor av kyrkogårdens gravvårdar.Man kan tycka att hennes utsikt mot världen var trångt begränsad, men säkert är att denna gåtfulla författarinna med sin intuitiva författarbegåvning skapade en av världslitteraturens odödliga romantiska berättelser i Svindlande höjder.
tisdag 24 maj 2011
Definerar vem man lyssnar på, vem man är?
Ett tungt beslut är fattat, ett till kanske ni tänker. "Hon skrev ju nyss att hon inte skulle blogga på ett tag..." Men nej, det är inte samma slags beslut. Inte ens i närheten, fast det hade mycket att göra med att jag tagit en paus i bloggandet.
Ibland måste man bara lyssna på sin röst, göra den hörd. Vi har alla en sådan röst som kan, om vi behöver den, guida oss i livet. Det tror iaf jag på. Sen är det inte säkert att rösten får göra sig hörd. Ni vet, det där talesättet om att man antingen kan lyssna på hjärnan eller hjärtat. Det är det jag talar om.
En del människor, som jag beundrar stort, har verkligen lärt sig att lyssna på sig själva och tar vara på livet. En del människor jäktar sig fram till nästa stolpe i livet, och jag har nog varit någonstans mittemellan. Närmare jäktet än att lyssna på mig själv. Men jag vill gärna tro att själva vetskapen om var jag befinner mig därimellan kan göra att jag sakta kan växa till den person jag verkligen vill vara. En som lyssnar på sig själv. Som tror på sig. Det är ett av mina största mål.
Mitt beslut var inte lätt och jag har mått riktigt dåligt inombords ett tag. Men nu känner jag mig nästan fri, lättad och som att en sten lyfts från mina axlar. För inte så länge sedan gjorde jag klart för mig att detta beslut skulle kunna bli nödvändigt att fatta, inte åt vilket håll jag skulle vända mig utan att det kanske skulle bli tankeställare för mig.
Ni undrar säkert vad det är och egentligen är det inte en stor grej. Inte just den biten. Det handlar om jobb och framtiden, som vanligt antar jag. Beslutet däremot var för mig en stor grej.
För första gången tackar jag ja till ovissheten, men jag har min familj. Och det är allt som betyder något för mig. Det vet jag nu (klyschigt? Oja!), jag vet vad som betyder något för mig. Hur tjurig jag än kan vara en dag eller gärna jag ibland bara vill komma bort ett tag, så vill jag inte missa mer tid vad som är absolut nödvändigt med min familj. Hela min familj.
Ibland måste man bara lyssna på sin röst, göra den hörd. Vi har alla en sådan röst som kan, om vi behöver den, guida oss i livet. Det tror iaf jag på. Sen är det inte säkert att rösten får göra sig hörd. Ni vet, det där talesättet om att man antingen kan lyssna på hjärnan eller hjärtat. Det är det jag talar om.
En del människor, som jag beundrar stort, har verkligen lärt sig att lyssna på sig själva och tar vara på livet. En del människor jäktar sig fram till nästa stolpe i livet, och jag har nog varit någonstans mittemellan. Närmare jäktet än att lyssna på mig själv. Men jag vill gärna tro att själva vetskapen om var jag befinner mig därimellan kan göra att jag sakta kan växa till den person jag verkligen vill vara. En som lyssnar på sig själv. Som tror på sig. Det är ett av mina största mål.
Mitt beslut var inte lätt och jag har mått riktigt dåligt inombords ett tag. Men nu känner jag mig nästan fri, lättad och som att en sten lyfts från mina axlar. För inte så länge sedan gjorde jag klart för mig att detta beslut skulle kunna bli nödvändigt att fatta, inte åt vilket håll jag skulle vända mig utan att det kanske skulle bli tankeställare för mig.
Ni undrar säkert vad det är och egentligen är det inte en stor grej. Inte just den biten. Det handlar om jobb och framtiden, som vanligt antar jag. Beslutet däremot var för mig en stor grej.
För första gången tackar jag ja till ovissheten, men jag har min familj. Och det är allt som betyder något för mig. Det vet jag nu (klyschigt? Oja!), jag vet vad som betyder något för mig. Hur tjurig jag än kan vara en dag eller gärna jag ibland bara vill komma bort ett tag, så vill jag inte missa mer tid vad som är absolut nödvändigt med min familj. Hela min familj.
onsdag 11 maj 2011
Jaha, dags att erkänna.
Jag måste erkänna en grej som ligger mig ganska tungt om hjärtat. Fast jag tror faktiskt att ni redan märkt det.
Jag måste ta en paus från bloggen, det händer så otroligt mycket i mitt liv just nu att jag faktiskt inte orkar skriva. Både fysiskt och pykiskt.
Nej nej! Jag är inte sjuk eller nått sånt. Det är bara att de här väldigt långa dagarna och de fullspäckade helgerna gör att jag inte får den tid jag behöver för att printa ner mina tankar. Som igår, då var jag inte hemma förens vid läggdags på kvällen. Och jag hade då fått se min son en halvtimme den dagen.
Enda gången jag kanske kan skriva är nu på morgonen, för detta skriver jag halv 6 på morgonen. Men, ärligt. Jag måste ju äta frukost också!
Jag kommer väl inte kunna hålla mig borta särskillt länge ändå, eller så dimper det ner en å annat inlägg. Men inte som förut. Och det har ni ju säkert redan märkt, det är bara först nu jag känner mig mogen för att erkänna det.
Så jag tackar för mig ett tag, tar några djupa andetag och satsar på en ny omgång inom förhoppningsvis en snar framtid. Tack!
Jag måste ta en paus från bloggen, det händer så otroligt mycket i mitt liv just nu att jag faktiskt inte orkar skriva. Både fysiskt och pykiskt.
Nej nej! Jag är inte sjuk eller nått sånt. Det är bara att de här väldigt långa dagarna och de fullspäckade helgerna gör att jag inte får den tid jag behöver för att printa ner mina tankar. Som igår, då var jag inte hemma förens vid läggdags på kvällen. Och jag hade då fått se min son en halvtimme den dagen.
Enda gången jag kanske kan skriva är nu på morgonen, för detta skriver jag halv 6 på morgonen. Men, ärligt. Jag måste ju äta frukost också!
Jag kommer väl inte kunna hålla mig borta särskillt länge ändå, eller så dimper det ner en å annat inlägg. Men inte som förut. Och det har ni ju säkert redan märkt, det är bara först nu jag känner mig mogen för att erkänna det.
Så jag tackar för mig ett tag, tar några djupa andetag och satsar på en ny omgång inom förhoppningsvis en snar framtid. Tack!
lördag 7 maj 2011
Bröllopsklockorna klämtar
I dag är det dags för min allra finaste S att gifta sig. Det kommer bli en magiskt dag idag.
Magisk och fylld med glädjetårar!
Magisk och fylld med glädjetårar!
torsdag 5 maj 2011
"Ammande mor vägrades vin – moralpanik?"
En kvinna sitter med sin väninna på en bar och tar ett glas vin. Efter en stund bestämmer de sig för att ta ett glas till, men denna gång säger bartendern "nej". Varför? Han har sett att kvinnan ammat sitt barn någon gång under tiden.
Detta är händelsen. Vad skulle du gjort? Skulle du serverat kvinnan ett glas till? Eller skulle du sagt nej?
Jag skulle, efter en hel del tänkande, sagt nej. Eller skulle jag? Jag skulle nog frågat om det var så klokt innan jag sa nej. Ja, så skulle jag gjort. Ifrågasatt.
Jag minns när jag första gången efter att jag slutade amma sonen tog mig en cider. Jag drack en fjärdedel, sen var jag packad. Ärligt, det var så illa! Kroppen var så utrensad att även så lite alkohol fick mig rund under fötterna.
Men det är inte enbart alkoholen som går ut i bröstmjölken jag tänker på. Egentligen är det allra minst den, eftersom mängden inte blir så stor. Utan det är hur personen påverkas. Tänk dig, jag tog en fjärdedels cider (vanlig burk) och jag kände mig packad. Hur påverkad kanske kvinnan inte skulle blivit av ett extra glas vin?
För att inte tala om hur annorlunda hon skulle luktat för bebisen. Till skillnad från oss vuxna är de otroligt känsliga för sådant.
Jag skulle kunna säga så mycket mer i ämnet, men jag stannar här och hoppas på att ni kommer in med kommentarer istället. För detta är ett ämne värt att diskutera, bättre i det öppna än att det blir tabu!
Detta är händelsen. Vad skulle du gjort? Skulle du serverat kvinnan ett glas till? Eller skulle du sagt nej?
 |
| Bilden är lånad från dn.se |
Jag minns när jag första gången efter att jag slutade amma sonen tog mig en cider. Jag drack en fjärdedel, sen var jag packad. Ärligt, det var så illa! Kroppen var så utrensad att även så lite alkohol fick mig rund under fötterna.
Men det är inte enbart alkoholen som går ut i bröstmjölken jag tänker på. Egentligen är det allra minst den, eftersom mängden inte blir så stor. Utan det är hur personen påverkas. Tänk dig, jag tog en fjärdedels cider (vanlig burk) och jag kände mig packad. Hur påverkad kanske kvinnan inte skulle blivit av ett extra glas vin?
För att inte tala om hur annorlunda hon skulle luktat för bebisen. Till skillnad från oss vuxna är de otroligt känsliga för sådant.
Studier visar däremot med säkerhet att risken för plötslig spädbarnsdöd ökar när den ena eller båda föräldrarna är påverkade av alkohol... (http://se.babycenter.com/baby/sleep/reducecotdeathexpert/)Nej, jag vill inte vara någon moralkärring och klanka ner på alla som tar sig ett glas vin eller en cider/öl. Men varför ta mer?
Jag skulle kunna säga så mycket mer i ämnet, men jag stannar här och hoppas på att ni kommer in med kommentarer istället. För detta är ett ämne värt att diskutera, bättre i det öppna än att det blir tabu!
onsdag 4 maj 2011
tisdag 3 maj 2011
Ett husmorstips till dig från mig; Gevaliabesök och ostädat? Nemas problemas!
Oväntande gäster och inte hunnit städa ordentligt? Skit i det, dämpa belysningen och tänd några ljus i stället. Och ett doftljus inne på toan gör underverk.
Smutsen syns inte och det blir helmysig stämning.
Smutsen syns inte och det blir helmysig stämning.
söndag 1 maj 2011
Ett husmorstips till dig från mig; Att undvika tvätthögar stora som Everest är inte fel.
Vänta inte med att vika tvätten till senare bara för att det är vacker väder just då. Det kommer tillbaka och biter dig i arslet och du får spendera en hel förmiddag med att vika 50 ton tvätt för att komma åt sonens strumpor längst ner i högen. När det desutom är fint väder och du vill vara ute.
//Femtielva par strumpor kvar att para ihop och sjutiotvå handukar kvar att vika. Suck.
//Femtielva par strumpor kvar att para ihop och sjutiotvå handukar kvar att vika. Suck.
lördag 30 april 2011
Föräldraskap för Dummies!!!
Efter att ha läst ett inlägg på en annan blogg (och själv funderat i saken mååånga gånger) tar en bokidé upp huvudet på mig mer och mer.
Föräldraskap för Dummies
Tänk dig; Ni ligger på BB med ert nya lilla liv i närheten av er, helst på er, och ni tänker på allt ni ska och inte ska göra. Vilka fina, duktiga, pedagogiska, aldrig-göra-fel föräldrar ni kommer att vara. Eran son/dotter kommer alltid att vara älskad, ni kommer aldrig tänka dumma, helt ologiska tankar om barnet. Fint va? Det är det också, och det sträcker sig så långt som till den första sömnlösa natten med gallskrik.
Hade det inte varit skönt då att kunna gå tillbaka till den bok man fick på MVC (eller MHV) eller på BB och läsa sig till ett knep som hjälper för att fåungjäveln det älskade barnet att sova? Ja, visst hade det varit skönt!
Och när ungen kommer in i sina testperioder (läs: trotsperioder) kunde kan också läsa om hur man ska hantera de situationer som dyker upp.
För let's face it. Hur kul är det att klockan halv fem på morgonen stå och bre åtta mackor för att ungen ena gången vill ha ost och andra gången prickigkorv och vägrar att ta den föregående mackan? Eller när man hällt ut nästan en halv liter mjölk för att ena klunken ska vara vatten och andra mjölk - ur samma glas. Och allt detta ska du hantera utan att bli arg. För det lovade du ju där på BB, eller hur?
Utmaningen i hela bokidén är att få alla ungar att klämma sig in i samma fack, för hela idén fallerar ju om de alla är individer och tipsen inte fungerar för alla liksom.
Föräldraskap för Dummies
Tänk dig; Ni ligger på BB med ert nya lilla liv i närheten av er, helst på er, och ni tänker på allt ni ska och inte ska göra. Vilka fina, duktiga, pedagogiska, aldrig-göra-fel föräldrar ni kommer att vara. Eran son/dotter kommer alltid att vara älskad, ni kommer aldrig tänka dumma, helt ologiska tankar om barnet. Fint va? Det är det också, och det sträcker sig så långt som till den första sömnlösa natten med gallskrik.
Hade det inte varit skönt då att kunna gå tillbaka till den bok man fick på MVC (eller MHV) eller på BB och läsa sig till ett knep som hjälper för att få
Och när ungen kommer in i sina testperioder (läs: trotsperioder) kunde kan också läsa om hur man ska hantera de situationer som dyker upp.
För let's face it. Hur kul är det att klockan halv fem på morgonen stå och bre åtta mackor för att ungen ena gången vill ha ost och andra gången prickigkorv och vägrar att ta den föregående mackan? Eller när man hällt ut nästan en halv liter mjölk för att ena klunken ska vara vatten och andra mjölk - ur samma glas. Och allt detta ska du hantera utan att bli arg. För det lovade du ju där på BB, eller hur?
Utmaningen i hela bokidén är att få alla ungar att klämma sig in i samma fack, för hela idén fallerar ju om de alla är individer och tipsen inte fungerar för alla liksom.
Frågan har ställts och jag svarar.
Jo, så här är det. Min två första dagar på nya uppdraget har varit intensivt. Så intensiva att när jag kommit hem har jag endast ätit, lagt sonen och sen somnat själv. I princip. Och framför TVn för det mesta.
Mitt uppdrag är i Kalmar, vilket gör att jag måste pendla ca 20 mil/dag. Tufft? Njaa, jag har min ljudbok och det är vår (sommar) så det är ljust också. Så nej. Tufft är det inte. Inte själva pendlingen, men att jag måste sticka hemifrån strax efter klockan 6 på morgonen och inte är hemma fören strax innan klockan 18 på kvällen - det är tufft! Och det kommer bli en tuff vecka nästa vecka, då jag hämtar sonen på dagis istället för lämnar. Sena kvällar och tidiga mornar...
Det är på ett relativt nytt företag, de började som ett småföretag och har exploderat till ett mellanföretag nu. Och administrationen har inte hängt med ordentligt. Så nu är jag där och hjälper löne-/faktureringstjejerna att komma ikapp. Mitt uppdrag är att mata in uppgifter i datorn, väldigt enkelt förklarat. För helt ärligt, vilket jobb består snart inte av det till mestadels?
Stannar på det här uppdraget i cirkusgurkus tre veckor sen bär det iväg till mitt, troligtvis, sista uppdrag innan jag slutar på bemanningsföretaget.
Mitt uppdrag är i Kalmar, vilket gör att jag måste pendla ca 20 mil/dag. Tufft? Njaa, jag har min ljudbok och det är vår (sommar) så det är ljust också. Så nej. Tufft är det inte. Inte själva pendlingen, men att jag måste sticka hemifrån strax efter klockan 6 på morgonen och inte är hemma fören strax innan klockan 18 på kvällen - det är tufft! Och det kommer bli en tuff vecka nästa vecka, då jag hämtar sonen på dagis istället för lämnar. Sena kvällar och tidiga mornar...
Det är på ett relativt nytt företag, de började som ett småföretag och har exploderat till ett mellanföretag nu. Och administrationen har inte hängt med ordentligt. Så nu är jag där och hjälper löne-/faktureringstjejerna att komma ikapp. Mitt uppdrag är att mata in uppgifter i datorn, väldigt enkelt förklarat. För helt ärligt, vilket jobb består snart inte av det till mestadels?
Stannar på det här uppdraget i cirkusgurkus tre veckor sen bär det iväg till mitt, troligtvis, sista uppdrag innan jag slutar på bemanningsföretaget.
onsdag 27 april 2011
Är man en "Nisse" så är man. Punkt slut!
Kommer ni ihåg de där reklamfilmerna med pyramiderna, Robert Gustavsson och "Nisse"? Jag är en sån Nisse.
Och just nu, klockan 20:nånting, fick jag reda på att jag har ett uppdrag imorgon. Snacka om tvära kast! Egentligen hade jag några privata möten inbokade imorgon, men de får snällt flytta på sig, för här tackar man inte nej till jobb heller! Inte när man är varslad och vet att detta uppdrag (precis som vilket som helst) kan ge mig jobbet tillbaka.
Jag har sån tur som har sånna föräldrar som jag har också, nu är det såklart för sent att ringa till dagis att ändra morgondagens tider och då ställer min pappa upp och tar sonen istället.
Och just nu, klockan 20:nånting, fick jag reda på att jag har ett uppdrag imorgon. Snacka om tvära kast! Egentligen hade jag några privata möten inbokade imorgon, men de får snällt flytta på sig, för här tackar man inte nej till jobb heller! Inte när man är varslad och vet att detta uppdrag (precis som vilket som helst) kan ge mig jobbet tillbaka.
Jag har sån tur som har sånna föräldrar som jag har också, nu är det såklart för sent att ringa till dagis att ändra morgondagens tider och då ställer min pappa upp och tar sonen istället.
Jag har världens bästa pappa!!
Nu ska denna Nisse gå och packa inför morgondagen. Håll tummarna för mig imorgon så ska jag berätta om hur dagen gick sen!
Borde det vara straffbart att inte ingripa?
Läste precis en artikel på Aftonbladet (Misshandlade transexuell - ingen ingrep) och kollade på videon.
För mig är det näst intill ofattbart att någon ens kan göra så. Misshandla en annan person för att de inte tycker att personen passar in på ett speciellt ställe. I detta fall hade den transexuella gått in på damernas toalett istället för herrarnas.
Men egentligen, vilken toalett blir rätt? Hade inte samma sak kunnat hända om personen gått in på den andra toaletten? Hade inte hatorden bara blivit lite annorlunda men ändå desamma?
Jag har, utan att klätt mig som en man, gått på herrarnas för att det alltid är så lång kö på damernas. Eller nja, det där var nog inte helt sant. Jag går ju ofta i byxor och tycker om bylsiga hood-tröjor. Dessutom sminkar jag mig inte särskillt ofta heller. Så enligt en delspånhuvuden icke-intelligenta medmänniskor klassas kanske jag också som transexuell, eller??
Fast det var inte att det var en transexuell som gick in på ett specifikt köns toalett som upprörde mig med artikeln och videon. Utan det faktum att ingen reagerade. Fel igen. Två, förutom misshandlarna, gjorde faktiskt något i lokalen. En tog upp sin mobil och filmade hela händelsen och en försökte gå emellan vid ett tillfälle (står det i artikeln, men det såg inte jag när jag kollade på videon. Mobilkvalitet är ju som den är.).
Filmade! Istället för att ta sitt ansvar som arbetare på en arbetsplats och förhindra, ringa polisen eller åtminstone skrika far åt helvete och sluta till misshandlarna. Varför?
Men så tänker jag på de gånger det faktiskt har hänt att någon har ingripit och det har gått snett. Som den där killen som försökte förhindra en bilstöld och själv blev nerslagen. Eller när en annan kille stoppade en misshandel av en tjej men blev själv misshandlad. Söker man på google eller vilken annan sökmotor som helst får man upp mängder med exempel på varför folk inte går emellan, längre.
Jag vet själv inte hur jag skulle reagera, säkert stå som paralyserad och efteråt bli arg på mig själv. Men jag tror inte man kan veta säkert fören man är i en sådan situation.
Så borde det vara straffbart att inte ingripa? Jag vet faktiskt inte, hur jag än vrider och vänder på det vet jag inte. Å ena sidan tycker jag absolut att man ska ingripa när man ser något som inte är rätt. Å andra sidan vill jag inte riskera att någon annan blir skadad heller. Det utlimata vore väl att alla människor börjar förstå att ett nej betyder nej och att sluta betyder sluta - inte tvärtom. Men kommer vi någonsin dit?
För mig är det näst intill ofattbart att någon ens kan göra så. Misshandla en annan person för att de inte tycker att personen passar in på ett speciellt ställe. I detta fall hade den transexuella gått in på damernas toalett istället för herrarnas.
Men egentligen, vilken toalett blir rätt? Hade inte samma sak kunnat hända om personen gått in på den andra toaletten? Hade inte hatorden bara blivit lite annorlunda men ändå desamma?
Jag har, utan att klätt mig som en man, gått på herrarnas för att det alltid är så lång kö på damernas. Eller nja, det där var nog inte helt sant. Jag går ju ofta i byxor och tycker om bylsiga hood-tröjor. Dessutom sminkar jag mig inte särskillt ofta heller. Så enligt en del
Fast det var inte att det var en transexuell som gick in på ett specifikt köns toalett som upprörde mig med artikeln och videon. Utan det faktum att ingen reagerade. Fel igen. Två, förutom misshandlarna, gjorde faktiskt något i lokalen. En tog upp sin mobil och filmade hela händelsen och en försökte gå emellan vid ett tillfälle (står det i artikeln, men det såg inte jag när jag kollade på videon. Mobilkvalitet är ju som den är.).
Filmade! Istället för att ta sitt ansvar som arbetare på en arbetsplats och förhindra, ringa polisen eller åtminstone skrika far åt helvete och sluta till misshandlarna. Varför?
Men så tänker jag på de gånger det faktiskt har hänt att någon har ingripit och det har gått snett. Som den där killen som försökte förhindra en bilstöld och själv blev nerslagen. Eller när en annan kille stoppade en misshandel av en tjej men blev själv misshandlad. Söker man på google eller vilken annan sökmotor som helst får man upp mängder med exempel på varför folk inte går emellan, längre.
Jag vet själv inte hur jag skulle reagera, säkert stå som paralyserad och efteråt bli arg på mig själv. Men jag tror inte man kan veta säkert fören man är i en sådan situation.
Så borde det vara straffbart att inte ingripa? Jag vet faktiskt inte, hur jag än vrider och vänder på det vet jag inte. Å ena sidan tycker jag absolut att man ska ingripa när man ser något som inte är rätt. Å andra sidan vill jag inte riskera att någon annan blir skadad heller. Det utlimata vore väl att alla människor börjar förstå att ett nej betyder nej och att sluta betyder sluta - inte tvärtom. Men kommer vi någonsin dit?
lördag 23 april 2011
"Ska vi!? ... När det är så vackert väder!?"
Möjligheter känns oändliga på vad man kan hitta på en sån här fin dag. Här är det klarblå himmel, inte ett moln. Och varmt. Redan.
Det känns som en dag då man ska åka till en hamnstad och ta en mjukglass och akta sig för fågelbajset. Irritera sig över måsskriken och peka entusiastiskt på alla småbåtar (om det finns några i hamnen alltså).
Men...
Denna dag kommer gå åt till att vika tvätt, tvätta, eventuellt städa och tvätta bilen och i alla fall försöka vara ute så mycket som möjligt. Gör jag inte annat än att tvätta saker tänker du? Nej. Faktiskt inte. En del människor är inne i gröna faser eller blå rent av. Jag är inne i en tvättfas. Fast den är inte frivillig - jag lovar. Och jag kämpar för att komma ur den. Men det är svårt. Av någon, mycket märklig anledning, blir både kläder och saker smutsigt väldigt fort här. Måste vara vattnet.
Ikväll blir det grillpremiär. Åh, som jag har längtat! Efter potatissalladen.
(Gissa från vilken film citatet i rubriken kommer från.)
Det känns som en dag då man ska åka till en hamnstad och ta en mjukglass och akta sig för fågelbajset. Irritera sig över måsskriken och peka entusiastiskt på alla småbåtar (om det finns några i hamnen alltså).
Men...
Denna dag kommer gå åt till att vika tvätt, tvätta, eventuellt städa och tvätta bilen och i alla fall försöka vara ute så mycket som möjligt. Gör jag inte annat än att tvätta saker tänker du? Nej. Faktiskt inte. En del människor är inne i gröna faser eller blå rent av. Jag är inne i en tvättfas. Fast den är inte frivillig - jag lovar. Och jag kämpar för att komma ur den. Men det är svårt. Av någon, mycket märklig anledning, blir både kläder och saker smutsigt väldigt fort här. Måste vara vattnet.
Ikväll blir det grillpremiär. Åh, som jag har längtat! Efter potatissalladen.
(Gissa från vilken film citatet i rubriken kommer från.)
Ett husmorstips till dig från mig; Snabba på den tråkiga fönsterputsningen!
Köp en mirakeltrasa och glöm allt vad fönsterputs heter. Vill du ändå slippa de små ränder som ibland syns - torka med tidiningspapper efter att du gnuggat loss med trasan.
fredag 22 april 2011
Varför knullar man?
Jag har ju som vana att kolla in statistiken för bloggen med jämna mellanrum. Det är kul att se om vissa inlägg är populärare än andra eller ungeför vart allt folk kommer ifrån. För visst, jag har ju en jäkligt stor ström på folk - not.
Men roligast av allt är att se vad folk söker sig in på. Via google och andra sökprogram/sidor/funktioner. Efter mitt första inlägg om sex har liknande sökord ökat nått så otroligt. En naturlig förklaring är ju att nu fanns de orden på min blogg.
Det jag däremot inte hade räknat med var att den "sortens" folkström skulle fortsätta. Nu är det fler sökningar på knulla, sex och män än något annat. Se bara här, det här är ett urplock på den senaste veckans sökord.
Och det definitivt roligaste sökordet är ju Varför knullar man?. Ja... varför gör man det? Fortplantning är en teori, en annan är behovet eller trycket från samhället. Onej, jag vet! För att slippa gå iväg o träna. Varför spendera pengar på ett gymkort, jag menar när man kan sexa till det hemma istället?
Fy fan vad jag är smart!
Men roligast av allt är att se vad folk söker sig in på. Via google och andra sökprogram/sidor/funktioner. Efter mitt första inlägg om sex har liknande sökord ökat nått så otroligt. En naturlig förklaring är ju att nu fanns de orden på min blogg.
Det jag däremot inte hade räknat med var att den "sortens" folkström skulle fortsätta. Nu är det fler sökningar på knulla, sex och män än något annat. Se bara här, det här är ett urplock på den senaste veckans sökord.
Fy fan vad jag är smart!
torsdag 21 april 2011
Såld av Natasja T, Vera Efron
Boken Såld är en verklighetsbaserad bok. Sånna böcker har en tendens att gripa tag i en lite extra och det här var inget undantag.
Jag önskar dock att den vore lite annorlunda skriven. Historien är skrämmande bra och hemsk men själva boken är tjatig. Man får följa med i Natasjas tankar och de är som väntat ganska enkelspåriga. Att på nästan varannan sida läsa att hon är äcklad av sig själv är tillslut inte skrämmande bra det är bara hemskt tråkigt.
Att hennes tankar är ganska enkelspåriga har jag full förståelse för, det är inte det är menar. Men jag önskar att författaren kunde tagit bort några av de där styckena och ersatt det med lite handlig eller bara lämnat det. En gång per kapitel hade räckt. Gott och väl.
Jag önskar dock att den vore lite annorlunda skriven. Historien är skrämmande bra och hemsk men själva boken är tjatig. Man får följa med i Natasjas tankar och de är som väntat ganska enkelspåriga. Att på nästan varannan sida läsa att hon är äcklad av sig själv är tillslut inte skrämmande bra det är bara hemskt tråkigt.
Att hennes tankar är ganska enkelspåriga har jag full förståelse för, det är inte det är menar. Men jag önskar att författaren kunde tagit bort några av de där styckena och ersatt det med lite handlig eller bara lämnat det. En gång per kapitel hade räckt. Gott och väl.
 |
| Bild och nedanstående text är lånad från adlibris.com |
Såld är en skrämmande, gripande och sann berättelse om en ung rysk flicka som drömmer om ett bättre liv men istället faller offer för trafficking. Sjuttonåriga Natasja lockas av ett erbjudande som barnflicka i Sverige. Hennes biljett till frihet blir en värre mardröm än hon kunnat föreställa sig. Gång på gång säljs hon till olika män, men trots att hon sakta bryts ner vägrar Natasja in i det sista att ge upp. I all tysthet börjar hon planera sin flykt.
I Såld berättar hon om hur hon mot alla odds lyckades bli fri.När Såld först gavs ut väckte den stark debatt. Den uppmärksammades av bland annat SVT, TV4, Aftonbladet, Expressen, Metro och Stockholm City.
Idag skulle jag bara gjort, inte tänkt. Dumt av mig.
Läste precis ett inlägg på Jennifers blogg En ordbajsande mamma och känner mig otroligt tråkig. Det är utklädnad på dagis idag och eftersom jag vet att en sjal aldrig hade suttit på sonens huvud mer är två minuter kändes det så onödigt att ens försöka.
Och såklart blev han heller inte målad heller. Trodde det skulle se dumt ut. Hur tänkte jag där liksom? Kolla här, det är ju hur sött som helst!
> Jennifers inlägg; Påskfest!
Kom-i-håg till nästa gång: TÄNK INTE, BARA GÖR!!
Och såklart blev han heller inte målad heller. Trodde det skulle se dumt ut. Hur tänkte jag där liksom? Kolla här, det är ju hur sött som helst!
> Jennifers inlägg; Påskfest!
Kom-i-håg till nästa gång: TÄNK INTE, BARA GÖR!!
onsdag 20 april 2011
En liten matpratstund med grodan
Jag: Vad vill du äta idag?
Grodan: Paj
Jag: Okej, vilken paj?
Grodan: Momo
Jag: Mormors paj? Vad är det på den?
Grodan: Eii (Erik)
Jag tror inte jag vill äta den pajen...
Grodan: Paj
Jag: Okej, vilken paj?
Grodan: Momo
Jag: Mormors paj? Vad är det på den?
Grodan: Eii (Erik)
Jag tror inte jag vill äta den pajen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)