Visste du att engelska inte är världens mest talade språk? Njoo, det kanske du visste för spanskan är det snäppet fler som talar. Men, vet du vilket som är är världens mest talade språk? Som vinner med hästlängder jämfört med fjuttiga engelska och spanska. Ja, till o med över franskan!
Mandarinkinesiska
Jajamen, det är språket du borde plugga för att göra dig förstådd av flest människor i världen. Totalt talas språket av 937 miljoner människor och är det offciella (stavas?) språket i fem länder.
Bara att anmäla sig för språkutbildning här.
Eller för en internationellare touch, här.
Engelskan kommer på tredje plats och talas av totalt 322-372 miljoner människor och offciellt i 115 länder medan spanskan kommer som nummer två med sina 332 miljoner människor i offciellt 20 länder.
Men hörrni, fatta vilken folktäthet det måste vara i de där fem länderna som det snackas mandarinkinesiska. Jisses liksom!
Äsch! Jag påstod inte att det var det mest utbredda språket, bara att det talades av flest!
Källa: Illustrerad Vetenskap
torsdag 4 augusti 2011
onsdag 3 augusti 2011
Miljontals barn drabbade av svältkatastrofen på Afrikas horn
Jag är numera "bloggare för varenda unge" och texten här nedanför kommer från http://www.unicef.se/.
En livsfarlig kombination av torka, pågående konflikter och eskalerande matpriser har lett till svår undernäring i Östafrika och miljontals barn och kvinnor riskerar nu att dö.
UNICEF finns på plats och gör allt vi kan för att rädda barnens liv genom att se till att de får rent vatten, näring, vård och mediciner.
Och du kan vara med och rädda liv. SMS:a LIV till 72 900 och skänk 50 kr. Det räcker till 13 påsar nötkräm mot undernäring eller 29 påsar vätskeersättning. Tre påsar nötkräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda livet på ett undernärt barn.
Du kan även ge en gåva till Östafrikas barn!
Läs mer om vad UNICEF gör för barnen på Afrikas horn.
Kopiera inlägget, gilla det på Bloglovin', dela det på Facebook eller twittra om det. Sprid budskapet - genom att hjälpa andra, hjälper vi även oss själva. Ge ditt bidrag.
En livsfarlig kombination av torka, pågående konflikter och eskalerande matpriser har lett till svår undernäring i Östafrika och miljontals barn och kvinnor riskerar nu att dö.
 |
| En kvinna och flera barn promenerar, i sandstorm, mot sitt tält i Dagahaley lägret i norra Kenya. Foto: Kate Holt/ UNICEF |
Och du kan vara med och rädda liv. SMS:a LIV till 72 900 och skänk 50 kr. Det räcker till 13 påsar nötkräm mot undernäring eller 29 påsar vätskeersättning. Tre påsar nötkräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda livet på ett undernärt barn.
 |
| Foto: Kate Holt/ UNICEF |
Läs mer om vad UNICEF gör för barnen på Afrikas horn.
Kopiera inlägget, gilla det på Bloglovin', dela det på Facebook eller twittra om det. Sprid budskapet - genom att hjälpa andra, hjälper vi även oss själva. Ge ditt bidrag.
tisdag 2 augusti 2011
Ett husmorstips till dig från mig; Trolla bort mystiken kring strumpförsvinnandet vid tvättning
När man tvättar strumpor har den ena strumpan en tendens till att försvinna - alltid. Hur det kommer sig och var strumporna tar vägen är verkligen ett mysterium.
En del hävdar att det är trädgårdstomtar som snor dem. En del hävdar att det är tvättmaskinen själv som äter upp dem.
Men hur det än är, så försvinner det strumpor.
Mitt tips (som jag fick av systeryster när jag klagade över fenomenet förra gången) till dig är att tvätta strumporna i en tvättpåse (tvättpåsar om du har många strumpor)! Fungerar hur smidigt som helst och inte en enda har försvunnit sen jag började med detta.
Min syster däremot har trädgårdstomtar/tvättmaskiner som snor/äter strumporna direkt från tvättkorgen. Mot det har jag än så länge inga tips... Har du nått du vill dela med dig av?
En del hävdar att det är trädgårdstomtar som snor dem. En del hävdar att det är tvättmaskinen själv som äter upp dem.
Men hur det än är, så försvinner det strumpor.
Mitt tips (som jag fick av systeryster när jag klagade över fenomenet förra gången) till dig är att tvätta strumporna i en tvättpåse (tvättpåsar om du har många strumpor)! Fungerar hur smidigt som helst och inte en enda har försvunnit sen jag började med detta.
Min syster däremot har trädgårdstomtar/tvättmaskiner som snor/äter strumporna direkt från tvättkorgen. Mot det har jag än så länge inga tips... Har du nått du vill dela med dig av?
Fast... Det kanske bara är jag som inte går till jobbet och tänker att det är farligt att umgås med arbetskamraterna ifall att de skulle bli kära i mig?
Läste en rubrik på en debattartikel nyss; Att komma ut - ett krav eller valfritt. Nu kan ju artikeln handla om många andra saker också men mina tankar går direkt till att öppet berätta att man är homosexuell. Komma ut ur garderoben.
Om det nu är så viktigt att medge, erkänna, kallade det var du vill, att man är homosexuell. Eller bisexuell för den delen också. Måste det väl betyda att det är lika viktigt att berätta att man är hetrosexuell också? Ja' menar, läggning som läggning.
Jag "erkänner" att jag inte känner en enda öppet homosexuell person, vad jag vet om. En bisexuell som jag knappt vill kännas vid, men det är allt. Och där handlar inte min ovilja om läggningen utan om helt andra saker. Också.
Men det stör mig inte ett dugg, att jag inte känner någon alltså. Jag går inte runt o ropar ut min läggning - varför skulle nån annan behöva göra det? Vad folk gör i sitt sovrum tillsammans med en partner (eller utan) struntar jag blankt i. Liksom folk inte behöver bry sig om vad jag gör i mitt sovrum.
En annan sak med det här hysterin över att stämpla homo- och bisexuella. Vad tror folk egentligen? Att bara för att man har en annan läggning blir den personen plötsligt attraherad av ALLA av samma kön? Det verkar vara det som är en stor grej när man snackar med folk häromkring.
"Vill inte umgås med en bög för han kan bli kär i mig" Öh, jaha... För att du är så fantastiskt ödmjuk då eller?
Fast... Det kanske bara är jag som inte går till jobbet och tänker att det är farligt att umgås med arbetskamraterna ifall att de skulle bli kära i mig? Vi är ju faktiskt bara två tjejer på en avdelning där det är nästan tio killar.
Åh, jag glömde - jag måste ju också komma ut. Jag är hetrosexuell. Utan homofobi om ni inte redan fattat det.
 |
| Bilden är lånad. Och för er som inte vet så är detta Prideflaggan. |
Jag "erkänner" att jag inte känner en enda öppet homosexuell person, vad jag vet om. En bisexuell som jag knappt vill kännas vid, men det är allt. Och där handlar inte min ovilja om läggningen utan om helt andra saker. Också.
Men det stör mig inte ett dugg, att jag inte känner någon alltså. Jag går inte runt o ropar ut min läggning - varför skulle nån annan behöva göra det? Vad folk gör i sitt sovrum tillsammans med en partner (eller utan) struntar jag blankt i. Liksom folk inte behöver bry sig om vad jag gör i mitt sovrum.
En annan sak med det här hysterin över att stämpla homo- och bisexuella. Vad tror folk egentligen? Att bara för att man har en annan läggning blir den personen plötsligt attraherad av ALLA av samma kön? Det verkar vara det som är en stor grej när man snackar med folk häromkring.
"Vill inte umgås med en bög för han kan bli kär i mig" Öh, jaha... För att du är så fantastiskt ödmjuk då eller?
Fast... Det kanske bara är jag som inte går till jobbet och tänker att det är farligt att umgås med arbetskamraterna ifall att de skulle bli kära i mig? Vi är ju faktiskt bara två tjejer på en avdelning där det är nästan tio killar.
Åh, jag glömde - jag måste ju också komma ut. Jag är hetrosexuell. Utan homofobi om ni inte redan fattat det.
måndag 1 augusti 2011
Han kommer aldrig kunna ta ett andetag till. Aldrig.
För två veckor sedan hittades en liten pojke, 15 månader, död i sitt hem. Hans mamma hade då ringt efter hjälp för att pojken var livlös.
Pojken blev bara 15 månader. 15! Han hade knappt firat klart sin ettårsdag innan han dog. Innan han, troligtvis, misshandlades till döds. Hur kan man göra så? Varför? Hur kan man som vuxen göra ett så litet barn illa?
Skrek han mycket, kolik? Var han en krävande bebis som bara ville bli buren. Ett barn som kanske vänt på dygnet?
Vad var det som gjorde att de vuxna rättfärdigade sitt handlande? Vad?
Jag har full förståelse för att man i vissa situationer tänker dumma tankar. Att man efter flera sömnlösa nätter och kanske till o med dagar bara vill ge upp. Men att verkligen misshandla? Nej, aldrig.
Obduktionsrapporten visade att pojken hade närmare 80 skador när han dog. Ett var ett två veckor gammalt lårbensbrott. Har ni någonsin sett en äldre människa med lårbensbrott? De är inte så värst rörliga. Tänk då ett litet barn, med all den nyfikenhet och utforskarglädje de har. De flesta barn går runt ett års ålder. Han var 15 månader. Han kanske precis hade lärt sig gå. Eller skulle precis ha lärt sig gå om han hade kunnat stödja på benet.
Hans mamma och hennes sambo anhölls samma dag som pojken dog, misstänkta för att ha misshandlat pojken till döds. Vilket straff de än får kommer det aldrig att vara tillräckligt. Inte ens om de blir inspärrade resten av sina liv och behandlade på precis samma sätt som de gjorde med pojken.
Pojken blev bara 15 månader. 15! Han hade knappt firat klart sin ettårsdag innan han dog. Innan han, troligtvis, misshandlades till döds. Hur kan man göra så? Varför? Hur kan man som vuxen göra ett så litet barn illa?
Skrek han mycket, kolik? Var han en krävande bebis som bara ville bli buren. Ett barn som kanske vänt på dygnet?
Vad var det som gjorde att de vuxna rättfärdigade sitt handlande? Vad?
Jag har full förståelse för att man i vissa situationer tänker dumma tankar. Att man efter flera sömnlösa nätter och kanske till o med dagar bara vill ge upp. Men att verkligen misshandla? Nej, aldrig.
Obduktionsrapporten visade att pojken hade närmare 80 skador när han dog. Ett var ett två veckor gammalt lårbensbrott. Har ni någonsin sett en äldre människa med lårbensbrott? De är inte så värst rörliga. Tänk då ett litet barn, med all den nyfikenhet och utforskarglädje de har. De flesta barn går runt ett års ålder. Han var 15 månader. Han kanske precis hade lärt sig gå. Eller skulle precis ha lärt sig gå om han hade kunnat stödja på benet.
Hans mamma och hennes sambo anhölls samma dag som pojken dog, misstänkta för att ha misshandlat pojken till döds. Vilket straff de än får kommer det aldrig att vara tillräckligt. Inte ens om de blir inspärrade resten av sina liv och behandlade på precis samma sätt som de gjorde med pojken.
Han kommer aldrig att få fylla två år. Aldrig köra moppe eller dansa. Aldrig se en solnedgång. Han kommer aldrig ta ett andetag till.
Varför??
Inte läge att vara sur nu i efterhand inte.
Nja, några sovmornar för resten av året blev det inte. Visst sov pojken längre än vanligt men knappast så länge som jag trodde han skulle göra efter att ha somnat efter 21.
Ikväll när vi är två vuxna på en unge kommer han säkert att somna på två minuter. Men men... Vad gör det om hundra år, nu efteråt menar jag.
Ikväll när vi är två vuxna på en unge kommer han säkert att somna på två minuter. Men men... Vad gör det om hundra år, nu efteråt menar jag.
söndag 31 juli 2011
Ibland ska man inte vara snäll och säga Okej...
Klockan 19 - trollet vill gå och lägga sig som vanligt. Eller åtminstone få börja med sina kvällsrutiner; bad, välling, tandborstning och gos.
Så har det varit länge nu. Så pass länge och så pass hårt hållna från trollet att vi flera gånger behövt tacka nej till olika saker som börjat runt läggningstid. Som idag. Två kalas.
Och vad händer? Jo,ungjäkeln trollet är fortfarande uppe. Och piggt. Perfekt!
Dessutom är jag själv hemma med honom, så jag måste springa som en jojo upp o ner i trappan (vilket jag INTE vill göra just idag) för att han 1, "trillar" ur sängen 2, tar av sig blöjan och/eller 3, håller på och skriker sig hes efter pappa.
Om gubben får en lång sovmorgon i morgon pga den sena sovtiden kommer jag att kräva sovmorgon resten av året!!!
Update: Nu sover han, äntligen. Det betyder att jag kan få snarka i soffan ifred...
Så har det varit länge nu. Så pass länge och så pass hårt hållna från trollet att vi flera gånger behövt tacka nej till olika saker som börjat runt läggningstid. Som idag. Två kalas.
Och vad händer? Jo,
Dessutom är jag själv hemma med honom, så jag måste springa som en jojo upp o ner i trappan (vilket jag INTE vill göra just idag) för att han 1, "trillar" ur sängen 2, tar av sig blöjan och/eller 3, håller på och skriker sig hes efter pappa.
Om gubben får en lång sovmorgon i morgon pga den sena sovtiden kommer jag att kräva sovmorgon resten av året!!!
Update: Nu sover han, äntligen. Det betyder att jag kan få snarka i soffan ifred...
fredag 29 juli 2011
Dagens lärdom
Man ska aldrig säga att något försvunnit, som halsbränna eller knäbesvär. För så fort man gör det då kommer eländet tillbaka. Och med råge dessutom!
Fan.
Fan.
Tror ni på en repis i kväll också kanske??
Vet ni vad som hände igår!? Jo, gissa!
Jag struntade i allt vad hushållsarbeten och måsten hette och la mig ett skållhett bad - räta ut ryggen och bara njuta.
Det var nämligen så att mormor o morfar (måste börja vänja mig vid att säga så, annars lär sig väl aldrig grabben att de inte heter mamma och pappa de också) var barnvakt igår.
Gubben tog en heldag med hunden (Vad man gör då? Jo, har man en jakthund så fattar ni nog vad man gör... Man tränar.) så han hade fixat tid hos barnvakterna. Både de och gubben kom hem "sent" vilket betydde att jag fick massor av egotid efter jobbet. Me like!
Det var så skönt badet att jag nästan somnade, men bara nästan. Hade alldeles för mycket i tankarna för att verkligen somna. Och så glömde jag läsa mig bok. Attans! Världens tjockaste bok som egentligen måste lämnas tillbaka till bibblan, och så är det en tredjedel kvar. Undrar om man kan låna om böcker på obegränsad tid??
Haha! En massa tramsbabbel bara för att säga att det är helt okej att vara en aning egotrippad ibland. Det är bra för själen (och ryggen).
Jag struntade i allt vad hushållsarbeten och måsten hette och la mig ett skållhett bad - räta ut ryggen och bara njuta.
Det var nämligen så att mormor o morfar (måste börja vänja mig vid att säga så, annars lär sig väl aldrig grabben att de inte heter mamma och pappa de också) var barnvakt igår.
Gubben tog en heldag med hunden (Vad man gör då? Jo, har man en jakthund så fattar ni nog vad man gör... Man tränar.) så han hade fixat tid hos barnvakterna. Både de och gubben kom hem "sent" vilket betydde att jag fick massor av egotid efter jobbet. Me like!
Det var så skönt badet att jag nästan somnade, men bara nästan. Hade alldeles för mycket i tankarna för att verkligen somna. Och så glömde jag läsa mig bok. Attans! Världens tjockaste bok som egentligen måste lämnas tillbaka till bibblan, och så är det en tredjedel kvar. Undrar om man kan låna om böcker på obegränsad tid??
Haha! En massa tramsbabbel bara för att säga att det är helt okej att vara en aning egotrippad ibland. Det är bra för själen (och ryggen).
torsdag 28 juli 2011
En liten röst i bakhuvudet påstår det.
Vet ni, när man jobbar på en spånskivefabrik kan det snöa mitt i juli. Och om man går runt hörnet på fabriken skulle man kunna åka pulka också, fast jag tror inte det är så populärt.
Tropiska nätter är lika med helvetes nätter hemma hos oss!
Klockan hade precis passerat 01:00 när vi hörde sonen första gången: Pappa, hit!
Sonen somnade om efter en stund, men var det länge? Nää... Nån gång runt omkring, strax efter två i natt gick gubben upp med pojken. Fast ner egentligen, för vi sover på övervåningen.
Och vid fyrahugget byttes vi av.
Efter lite bråk och stimm somnade pojken ändå, men hans stackars föräldrar får nog leva på kaffe och hoppet idag. För ingen av oss fick knappt någon sömn.
Suck...
Sonen somnade om efter en stund, men var det länge? Nää... Nån gång runt omkring, strax efter två i natt gick gubben upp med pojken. Fast ner egentligen, för vi sover på övervåningen.
Och vid fyrahugget byttes vi av.
Efter lite bråk och stimm somnade pojken ändå, men hans stackars föräldrar får nog leva på kaffe och hoppet idag. För ingen av oss fick knappt någon sömn.
Suck...
Liksom, hur vet man att något är sött om man aldrig smakat salt eller surt?
Kom att tänka på en sak i morse. Det här talesättet att lycka kan inte köpas för pengar. Var kommer det ifrån egentligen? Och vem säger att det sant?
Nåja, det är väl upp till var och en att säga om det är sant eller inte. Men särskillt svart eller vitt är det ju inte. Inte för mig. Och jag erkänner att jag har svårt att tro att det är det för någon annan heller. Jag menar, alla pengar i världen kan inte skapa lycka - okej. Men utan några pengar behöver man ju inte vara särskillt lycklig heller. Det är ju inte likamed-tecken mellan pengar och olycka eller inga pengar och lycka precis.
Tänk dig, bilen går sönder för femtielfte gången det året. Och du har inte tillräckligt med cash för att laga den just då. Vad händer? Jo, en jävla massa besvär uppstår.
Jag kommer inte från en familj där vi reste jorden runt varje år eller köpte de dyraste märkeskläderna bara för att. Men min uppväxt har för den delen inte präglats av att vi var "fattiga". För det var vi inte.
Visst, det var ju inte kul alla gånger när "kompisarna" kom i märkesjeans och jag hade arvegods. Och nu kan jag undrar om de där ungdomarna verkligen fick den där äkta lyckoruskänslan av nya, helt obegagnade, kläder så som jag fick. Får man en sån känsla om man inte fått prova på andra änden?
Åter till ämnet, eller tanken rättare sagt. Tanken dök upp när jag hörde en låt på radion som handlade om just lycka för pengar. Fast tvärtom då. Och det var då det slog mig, som många gånger förr, att joo - viss lycka kan man faktiskt köpa för pengar. På samma sätt som man inte kan köpa lycka. Hänger ni med? Vimsar jag för mycket?
Den som kom på det där talesättet måste hur eller hur varit väldigt rik eller en tant/snubbe utan några som helst värdsliga problem som att barn växer ur kläder som raketer eller att saker går sönder.
I-landsproblem kanske, men ändå. Jag måste ha en fungerande bil för att ta mig till jobbet. Sonen måste ha en ordentlig jacka för att kunna vistas ute på vintern. Och så vidare...
Nåja, det är väl upp till var och en att säga om det är sant eller inte. Men särskillt svart eller vitt är det ju inte. Inte för mig. Och jag erkänner att jag har svårt att tro att det är det för någon annan heller. Jag menar, alla pengar i världen kan inte skapa lycka - okej. Men utan några pengar behöver man ju inte vara särskillt lycklig heller. Det är ju inte likamed-tecken mellan pengar och olycka eller inga pengar och lycka precis.
Tänk dig, bilen går sönder för femtielfte gången det året. Och du har inte tillräckligt med cash för att laga den just då. Vad händer? Jo, en jävla massa besvär uppstår.
Jag kommer inte från en familj där vi reste jorden runt varje år eller köpte de dyraste märkeskläderna bara för att. Men min uppväxt har för den delen inte präglats av att vi var "fattiga". För det var vi inte.
Visst, det var ju inte kul alla gånger när "kompisarna" kom i märkesjeans och jag hade arvegods. Och nu kan jag undrar om de där ungdomarna verkligen fick den där äkta lyckoruskänslan av nya, helt obegagnade, kläder så som jag fick. Får man en sån känsla om man inte fått prova på andra änden?
Liksom, hur vet man att något är sött om man aldrig smakat salt eller surt?
Åter till ämnet, eller tanken rättare sagt. Tanken dök upp när jag hörde en låt på radion som handlade om just lycka för pengar. Fast tvärtom då. Och det var då det slog mig, som många gånger förr, att joo - viss lycka kan man faktiskt köpa för pengar. På samma sätt som man inte kan köpa lycka. Hänger ni med? Vimsar jag för mycket?
Den som kom på det där talesättet måste hur eller hur varit väldigt rik eller en tant/snubbe utan några som helst värdsliga problem som att barn växer ur kläder som raketer eller att saker går sönder.
I-landsproblem kanske, men ändå. Jag måste ha en fungerande bil för att ta mig till jobbet. Sonen måste ha en ordentlig jacka för att kunna vistas ute på vintern. Och så vidare...
onsdag 27 juli 2011
Kriget är slut av Morgan Alling
Boken är slut och tankarna går runt en hel del. Går sånna här öden att förhindra. Just för Morgan Alling verkar ju allt ha slutat väl ändå, trots allt som hände i hans barndom.
Vilket vuxenansvar skan man egentligen ta som anhörig, som åskådare, som medmänniska? Vissa saker som Morgan berättar får mig nästan att tappa andan "Så här får det inte gå till". Samtidigt blir man imponerad av hans mod och finurlighet. Hans sätt att ändå som ung kunna göra något åt sin situation, hans vapen - hans humor.
Jag vet i alla fall vad jag vill bli när jag blir stor, jag vill bli en människa som kan se andra människor. Som verkligen kan se en person, inte bara se att en person är där.
Boken är läsvärd (har läst många sånna på sistone märker jag), gripande och väcker otroligt många tankar och känslor. Det märks tydligt att det är hans egna tankar, hans egna ord (även om han måste citerat andra i några av sina minnen) i boken och det är det som gör det så gripande.
Boken är inte skriven med någon tarvlig Pojken som kallades Det-tyck synd om mig-tjafsighet. Den är rak och ärlig med en bra blandning av humor och självinsikt.
Jag rekommenderar faktiskt att du inte läser boken utan lyssnar på den. Morgan Alling är nämligen själv uppläsare av sin bok. Kanske det som gör den extra ärlig?
 |
| Bilden är lånad från adlibris.se |
Jag vet i alla fall vad jag vill bli när jag blir stor, jag vill bli en människa som kan se andra människor. Som verkligen kan se en person, inte bara se att en person är där.
Boken är läsvärd (har läst många sånna på sistone märker jag), gripande och väcker otroligt många tankar och känslor. Det märks tydligt att det är hans egna tankar, hans egna ord (även om han måste citerat andra i några av sina minnen) i boken och det är det som gör det så gripande.
Boken är inte skriven med någon tarvlig Pojken som kallades Det-tyck synd om mig-tjafsighet. Den är rak och ärlig med en bra blandning av humor och självinsikt.
Jag rekommenderar faktiskt att du inte läser boken utan lyssnar på den. Morgan Alling är nämligen själv uppläsare av sin bok. Kanske det som gör den extra ärlig?
Idag blev jag kallad tjuv, men det var det värt!
Det jag tjuvade?
Mannens goa kudde, ujuj vad gott jag sovit i natt!
Mannens goa kudde, ujuj vad gott jag sovit i natt!
måndag 25 juli 2011
...
Jaha, och första arbetsdagen började ju bra... Med migrän. Suveränt...
Som tur är verkar jag inte vara en sån person som måste lida en HEL dag av det, bara en halv. Äntligen kan man börja känna sig som människa igen. Fast bara lite.
Som tur är verkar jag inte vara en sån person som måste lida en HEL dag av det, bara en halv. Äntligen kan man börja känna sig som människa igen. Fast bara lite.
söndag 24 juli 2011
Vill ni veta var ni INTE ska äta i Kalmar?
Barnfamiljer akta er! Säger jag bara. Va fasen, att ta fullt betalt för en barnportion? 95 kronor! Det är ju sjukt dåligt. Och så gott var det inte att man tyckte att det kunde vara värt den extra pengen. Och det var inte ens en halv vanlig portion, en tredjedel kanske. Men inte mer.
S[kaffe]riet i Kalmar
Dessutom var våran mat otroligt dåligt upplagd. Såg ut som nått som legat på stekbordet sen förra veckan. Inga grönsaker, ingenting! Det såg verkligen ut som att de köpt på sig ett storpack av gyrosblandning; "klyft"potatis och kött, som de verkligen var desperata över att bli av med.
Våran mat kan jag ta, det fanns ett salladsbord där man själv kunde kompensera för deras lathet. Men pojkens mat! Nää, dit går vi aldrig igen.
Fy fasen!
S[kaffe]riet i Kalmar
Dessutom var våran mat otroligt dåligt upplagd. Såg ut som nått som legat på stekbordet sen förra veckan. Inga grönsaker, ingenting! Det såg verkligen ut som att de köpt på sig ett storpack av gyrosblandning; "klyft"potatis och kött, som de verkligen var desperata över att bli av med.
Våran mat kan jag ta, det fanns ett salladsbord där man själv kunde kompensera för deras lathet. Men pojkens mat! Nää, dit går vi aldrig igen.
Fy fasen!
fredag 22 juli 2011
Mamma vs Pappa
Sonen bestämde sig vid halv fem imorse för att det var morgon, lekdags. Eller rättare sagt; gråt-, lek- och gosdags. Med pappan. Sånt gillar jag. Denna pappaperiod som nu kommit. Härligt!
Alltså, det är inte så kul när man inte duger till nått. Inte ens blöjbyte eller en ynka tröstgos vid ett leksakssnubbel. Men å andra sidan - jag har fått en jäkla massa sovmornar nu på sistone. För jag duger helt enkelt inte där heller. Och den biten gillar jag.
Efter att sonen haft sin mammaperiod sen... Ja.. Tills nu egentligen, så är detta ett väldigt välkommet tillskott, för mig. Nån som inte gillar detta är såklart pappan. Eller jo, han gillar ju att han är nummer ett i pojkens liv nu. Hans hjälte liksom. Men jag märker ju att de tidiga mornarna och alla läggningar plus allt tröstande (min son har upptäckt ett nytt steg i sin egen vilja-trappa) och alla blöjbyten tär på honom. Vänta nu, då är det ju jag som inte gillar det. Jaja, jag tror i alla fall att det inte alltid uppskattas att vara den ende som duger.
Skadeglädjen i mig vrålar Haha! Där ser du hur det är! medan den andra delen mest vill hjälpa till och avlasta så mycket jag kan.
Ett minne blott?? Ojisses, jag hoppas verkligen inte det!!
Alltså, det är inte så kul när man inte duger till nått. Inte ens blöjbyte eller en ynka tröstgos vid ett leksakssnubbel. Men å andra sidan - jag har fått en jäkla massa sovmornar nu på sistone. För jag duger helt enkelt inte där heller. Och den biten gillar jag.
Efter att sonen haft sin mammaperiod sen... Ja.. Tills nu egentligen, så är detta ett väldigt välkommet tillskott, för mig. Nån som inte gillar detta är såklart pappan. Eller jo, han gillar ju att han är nummer ett i pojkens liv nu. Hans hjälte liksom. Men jag märker ju att de tidiga mornarna och alla läggningar plus allt tröstande (min son har upptäckt ett nytt steg i sin egen vilja-trappa) och alla blöjbyten tär på honom. Vänta nu, då är det ju jag som inte gillar det. Jaja, jag tror i alla fall att det inte alltid uppskattas att vara den ende som duger.
Skadeglädjen i mig vrålar Haha! Där ser du hur det är! medan den andra delen mest vill hjälpa till och avlasta så mycket jag kan.
Ett minne blott?? Ojisses, jag hoppas verkligen inte det!!Fy fasen, det var den skönaste känslan på länge...
Jo, det finns tydligen en masteruppsats om ämnet lustfyllda känslor av sexuell karaktär i samband med födsloarbete. En barnmorska har skrivit om en uppsats om sina yrkeserfarenheter och intervjuer hon gjort med nyblivna mammor.
Jag erkänner att jag inte har läst uppsatsen utan enbart en artikel om den, och i Aftonbladet dessutom. Första grejen som egentligen säger att man lika gärna kan låta bli att kommentera. Men... Ni mammor, vad säger ni om saken? Hade ni lustfyllda känslor av sexuell karakär under slutskedet av förlossningen? Jag hade det definitivt inte. Men det kanske också hade att göra med att jag fick ligga o stånka o stöna o ta i så jag trodde jag skulle bryta ryggen, i två timmar. Man kanske får sånna där lustkänslor om man inte ligger så länge?
Aa, jag vet inte. Hade uppsatsen handlat om andra känslor i slutskedet - som lättnaden eller tillfredställelsen (inte sexuellt, utan kroppsligt) så hade jag kunnat relatera till det med en gång. Fy fasen, det var den skönaste känslan på länge när trycket försvann och en geggig klump lades på magen.
Det är så svårt för mig överhuvudtaget att ens tänka i de banorna - barn och sexuella känslor. De är så vitt skillda saker för mig. Alltså vuxna sexuella känslor. Inte det här med att bebispojkar får "stånd" när pungen ska tvättas, vare sig de är små bebisar och det är vid blöjbyten eller när de är större och tvättar sig själva. Eller när flickor "gnuggar" sig. Sexuella känslor - ja, men det har inget att göra med det som jag förknippar med vuxnas sexuella känslor.
Åter till ämnet, jag är bra på att spåra ur... Ofta.
Känner jag ens någon som fick sånna känslor? Jag är allvarligt och ärligt nyfiken. Och vad tycker/tror du? Finns det någon större sanning i påståendet?
Jag erkänner att jag inte har läst uppsatsen utan enbart en artikel om den, och i Aftonbladet dessutom. Första grejen som egentligen säger att man lika gärna kan låta bli att kommentera. Men... Ni mammor, vad säger ni om saken? Hade ni lustfyllda känslor av sexuell karakär under slutskedet av förlossningen? Jag hade det definitivt inte. Men det kanske också hade att göra med att jag fick ligga o stånka o stöna o ta i så jag trodde jag skulle bryta ryggen, i två timmar. Man kanske får sånna där lustkänslor om man inte ligger så länge?
Aa, jag vet inte. Hade uppsatsen handlat om andra känslor i slutskedet - som lättnaden eller tillfredställelsen (inte sexuellt, utan kroppsligt) så hade jag kunnat relatera till det med en gång. Fy fasen, det var den skönaste känslan på länge när trycket försvann och en geggig klump lades på magen.
Det är så svårt för mig överhuvudtaget att ens tänka i de banorna - barn och sexuella känslor. De är så vitt skillda saker för mig. Alltså vuxna sexuella känslor. Inte det här med att bebispojkar får "stånd" när pungen ska tvättas, vare sig de är små bebisar och det är vid blöjbyten eller när de är större och tvättar sig själva. Eller när flickor "gnuggar" sig. Sexuella känslor - ja, men det har inget att göra med det som jag förknippar med vuxnas sexuella känslor.
Åter till ämnet, jag är bra på att spåra ur... Ofta.
Känner jag ens någon som fick sånna känslor? Jag är allvarligt och ärligt nyfiken. Och vad tycker/tror du? Finns det någon större sanning i påståendet?
Ojoj, ja här ska storstädas och så ska man vara superpedagogisk under tiden.
Gissa hur mycket man hinner göra på en dag då ungjäkeln sonen hamnat i värsta trotsen...
//suckar tungt
//suckar tungt
tisdag 19 juli 2011
Könskategorisering enligt lilla grodan
Människor av manligt kön (över den egna åldern): pappa
Människor av kvinnligt kön (över den egna åldern): mamma
Småttingar under (eller runt omkring) den egna ålder: Erik
Blonda tjejer, helst långhåriga, oavsett ålder: Nina
Människor av kvinnligt kön (över den egna åldern): mamma
Småttingar under (eller runt omkring) den egna ålder: Erik
Blonda tjejer, helst långhåriga, oavsett ålder: Nina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)