måndag 30 april 2012

Nej, det går inte att skämma bort spädbarn!

Hur skulle det gå till egentligen? Va!?

Det är inte bara lite irriterande att få kommentarer om att jag/vi skämmer bort Hampus för att vi bär mycket på honom. Och för att vi gungar på honom för att han ska sova.

Men det som är mest irriterande är att jag aldrig kan försvara mig och vårat sätt att hantera barnen just där och då. Jag vet vad jag anser och vad jag tycker är rätt och fel inom just detta. Men icke!

Orden stockar sig och jag ser mest ut som ett fån med mitt Nää, så tycker inte jag.

Barn är byggda för att bäras. Barn behövet tryggheten som närheten ger. Den gör att barnet blir tryggt, starkt och relationen melkan barn och förälder stärks hela tiden. Du kan inte skämma bort ditt barn genom att bära på hen!

Ja, vi har vant Hampus med att bli gungad till sömns. Delvis. För detta är även det sätt som han själv visar att han vill bli sövd på. Det har han gjort sen i stort sett dag ett.

Så just hur har vi skämt bort honom.där?

När Sebastian var liten lyssnade jag på de där personerna som sa att vi skulle vänja honom från start att sova själv, exempelvis. Resultatet blev att han blev otrygg i somnandet och vi fick stå, timtals vissa dagar, och trösta och söva om honom.

Det har jag förstått i efterhand. Så tro inte att jag kommer göra om samma misstag med Hampus! Jag är inte dum.

Nej, att skämma bort ett barn med trygghet går liksom inte. Det enda som händer är att barnet bara blir mer tryggt.

Nått bidrag till brasan måste vi ju ha

Så.

Idag fräser vi bort en stubbe. Jag har hört att rutten stubbflis brinner bra.

söndag 29 april 2012

Min farmor är en stark kvinna!

Min farmor brukade berätta för mig att när min pappa var liten klädde hon honom i en klänning en gång. Jag har alltid trott att det var för att farmor så gärna ville ha en flicka eller för att pappa hade så fint rött lockigt hår.

Det har faktiskt inte slagit mig fören nu att det faktiskt kan ha varit för att hon tyckte att könet inte sitter i kläderna. Att det faktiskt är okej att klä pojkar i rosa, tunikor eller andra typiska tjejkläder. Och att en flicka faktiskt kan ha murriga, pösiga pojkkläder.

Jag har alltid sett min farmor som en väldigt stark kvinna. Av flera olika skäl. Denna lilla insikt att hennes klädesval för min pappa den gången kanske hade en baktanke gör ju inte att hon förminskas precis.

Hon är och förblir en av mina starkaste förebilder!




För att förtydliga lite här... Barn blir inte homosexuella för att deras kläder inte är könstypiska. Min pappa är ett levande exempel på det.

lördag 28 april 2012

Det är ett hårt jobb att vara fotomodell

Vi hann inte ens ut från parkeringen innan Hampus slocknade efter babysimmet idag.

Idag var det fotografering. Hårt liv det där.

torsdag 26 april 2012

Okej, så vilka ska man satsa på?

Strumpbyxor. För barn. Färgglada strumpbyxor till min knubbiga lilla bebis.

Tips någon? Har sett en riktigt häftig sida en gång, för länge sen, men nu hittar jag inte länken någonstans. Typiskt.

Bildbevis på macktjuven!


Man kan väl säga att det inte är riktigt så stora bitar av mackan kvar nu. Och att det är en väldig tur att jag har en ny, fin snabeldrake.

Joey don't SHARE food!!!

Det börjar bli matkrig här hemma.

Så fort Hampus ser mig äta vill han ha. Nu senast min macka. MIN macka.

Hungrig.

onsdag 25 april 2012

Min son vid läggningsdags

Sebastian: Schh!!

Jag blir tyst.

Sebastian (tittar sig omkring lite frågande och lyssnar väldigt intensivt)

Jag fortsätter att vara tyst men fnissar hysteriskt inombords.

Sebastian: Vad är det??

Jag: Jag vet inte, vad tycker du att det är?

Sebastian (klappar sig om knät och ler): Det är en pippi, där.




Ja,det är ju inte fel på fantasin.

Är det så här det känns alltså?

Inatt var första natten som Samuel kunde ta Hampus ÖVER ett av nattmålen. Förstår ni hur stort det är!?

Att Sebastian hade värsta mardrömmen som inte riktigt ville gå över på två timmar (kändes sjukt jobbigt igår kväll, för jag hann precis somna till när han började vråla igen) känns som ingenting nu på morgonen. Jag har fått sova!! I mer än två timmar i stöten också!

Olalaaaa! Nu inväntar jag bara en liten lägesrapport om hur Samuels natt kändes. Om han är villig att göra om det och så. Typ snart...

tisdag 24 april 2012

Wohoo! Idag är jag fan bra!!

Vissa dagar kan en sne blick från en kråka starta världskrig i mitt huvud och vissa dagar kan jag bli så sjukt nöjd över min dagsprestation.

Idag är en sån dag. Fråga mig inte vad jag har gjort. Fråga mig hur jag gjort det.

Eller nää, gör inte det för jag vet ju inte hur jag gjorde det. Då skulle jag ju göra så varje dag dööhhööh!

Pepp till mig! För trots min sjukliga trötthet har jag kunnat behålla mitt goda humör HELA dagen. En liten miss i morse bara, men det var innan jag ens klivit ur sängen så det räknas inte.

Ja, jag vet att jag gnäller mycket men jag ÄR trött

Men nu orkar jag inte så mycket mer. Eller ja, det gör man väl alltid. Men det är ordentligt på min bristningsgräns nu vad gäller nattsömn.

Straxt innan den senaste förkylningen börade Hampus att sova lite längre om nätterna. Sisådär en tre-fyra timmr i sträck. Himmel så skönt det var!! Men nu efter att förkylningen ebbats ut och vi alla börjar bli piggare så slår han till med tätare intervaller än innan. Max två timmar mellan uppvakningarna.

Desutom är han inte riktigt lika lätt att söva om på natten just nu. Nånting spökar för honom - tänder, utvecklingssprång, kräver mer mat - nåt är det och vi har inte lyckats luska ut vad än. För inget stämmer helt o fullt.

Nu ska vi i alla fall börja med välling också, förutom gröten. En liten sorgedag för mig eftersom jag verkligen vill amma, men nu orkar jag inte vara vaken så om nätterna längre. Nu har vi hållt på ett halvår snart med det och som för istort sett alla andra i slutet av en graviditet sover man pissdåligt. Det känns som att jag har gjort mitt med ständiga nattvak nu. På ett tag.

Håll tummar, tår och tänder för bövelen för att han ska däcka proppmätt om kvällarna nu och sova betydligt längre om nätterna.

måndag 23 april 2012

Skillnad mellan barn nr ett och barn nr två - part II

Idag var vi till BVC med bägge barnen; 3-årskontroll för den ena och vaccination för den andra. Kul att se hur mycket Sebastian har vuxit sen sist, det var ju liksom ett år sedan vi var där med honom.

Men det var inte hur mycket bägge pojkarna ar vuxit som slog mig idag, det var det här med skillnaden mellan första och andra barnet. Hur mycket man lägger på minnet. Okej, när vi var på kontroller med Sebastian när han var liten visste jag exakt - E X A K T - hur mycket han vägde, hur lång han var och hur siffrorna hade sett ut gången innan. Stenkoll. Verkligen.

Nu?

Jaaa.... Jag vet att vi sa att Sebastian är 98 cm lång och att Hampus väger, öhm, över sju kg iallafall. Straxt över sju och ett halvt kg till o med. Men alltså, den där kollen jag hade förut. Den är borta. Totalt borta. Och idag glömde vi båda barnens gröna böcker (de där fylla-i-böckerna man får från BVC) så jag kan inte tjyvkika där heller.

Typiskt.

Små barn, spädbarn speciellt, är experter på att känna skillnaden på dig.

Jennifer skriver att hon ka ta sig ett glas eller två när barnen somnat och ställer frågan om vad vi läsare anser. Inte om hennes sätt utan rent allmänt.

Och det får mig att fundera lite. För å ena sidan tycker jag att du som förälder absolut kan ta dig ett glas eller två när barnen somnat eller vid en bjudning eller... Ja, när du kan och vill helt enkelt. Så länge som det inte påverkar dig eller barnen är det okej.

Men å andra sidan tycker jag inte att det är okej. För jag anser inte att barn ska behöva se sina föräldrar, eller andra vuxna, påverkade av alkohol. För sanning är att du blir påverkad hur lite du än dricker. Ditt omdöme blir påverkat och du luktar annorlunda. Små barn, spädbarn speciellt, är experter på att känna skillnaden på dig.

En riktigt klurig fråga med andra ord. Och varje gång jag tänker till så ändrar jag mig från ena gången till det andra om det är okej eller inte. Jag kan liksom aldrig svara på sånt. Inte så att jag ärligt kan stå för det nästa gång jag får samma fråga.

Mest för att det beror så mycket på situation till situation antar jag.

söndag 22 april 2012

Så många inlägg och så lite tid

Det har inte blivit så många inlägg på sistone; magsjuka, allmän stress oc livet helt enkelt har kommit ivägen. Men ha tålamod! Jag har många uppslag till bra inlägg i huvudet, ska bara få tiden att sitta ner o skriva dem också.

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn!

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder . För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

tisdag 17 april 2012

Ja! Vi har överlevt, men inte så mycket mer än så känner jag just nu.

Jisses vilken intensiv helg det har varit och inte ett dugg på det sättet jag trodde förra veckan. Nejdå, helgen började ju med att Sebastian åkte på någon konstig maginfluensa som liksom aldrig gick över.

HA! Gick över - jag vet ju inte om han är frisk än. Natten är ung som sagt. Men peppar peppar ingen av oss andra (jajoo, Hampus är väl också kass i magen men han håller ju på och odlar fram tänder fortfarande) har känt något. En aning chockerande med tanke på den mängden kräks familjen har fått ta del av under helgen fram till idag.

Alla dagarna gick ju i samma lunk, att få i Sebastian tillräckligt med vätska utan att chocka magen. Och ta hand om Hampus som nästan samtidigt klev upp ännu ett snäpp på förkylningstrappan och drog på sig feber.

Men natten tog priset. I allt. Kräks. Gråt. Snor. Feber. You name it! Och Samuel fick åka iväg till akuten med Sebastian för att vi blev rädda (efter femte kräksdagen) att han var uttorkad. De åkte halv två och kom hem halv fem. Med goda nyheter. Tack o lov! Ingen uttorkning och vi fick lite råd och peppning över hur vi skulle tackla de förljande dagarna.

Så ja, idag har vi varit trötta. Alla utom Hampus har varit trötta. Han var febergrinig istället. Så iväg med honom till VC för en liten koll under eftermiddagen.

Känns ju sådär när ungen hostat i en vecka, förkylningen hela tiden blir värre med alla de gosigheter som följer med en bebisförkylning och att febern var hög. Goda nyheter där också. Skönt!

"Bara" en vanlig förkylnig. En jätteelak förkylning som säkert kommer av alla dagisbaciller han utsätts för. Var rädd för lunginflammation eller nått. Puh!!

Ja, där har ni min helg fram till nu. Den som skulle innehållt både dop och treårskalas fick så snällt innehålla kräks o snor i mängder. Bättre lycka nästa gång planeringen! Typ.

Får jag bjuda på en snaps av Proviva spetsat med vätskeersättning?

Och om du klämmer i med en rejäl snapsvisa kan du få en snaps på ren vätskeersättning. Det du! Det är grejer det.

Vi är på överlevnadsstadiet här hemma

Varken mer eller mindre.

Snark!

Ja, just det... Glömde jag berätta? Sebastian är magsjuk IGEN och Hampus har fått feber.

söndag 15 april 2012

"Men det är ju BRYNÄS!! Flytt' på dej!"

Jaha, nu hjälper det inte ens att stå framför TVn naken för att få lite uppmärksamhet.

Det märks att det är favoritlaget om man säger så.