Och så var det det där dåliga samvetet. Det smyger sig på lite titt som tätt av olika anledningar. Oftast är det för att vi haft en TVtittar dag eller för att jag varit tröttgrinig.
Jag önskar ibland att jag var en sån där förälder som älskade att leka i flera timmar, som inte blev irriterad för att sonen för hundrasjuttionde gången välte det torn man byggt med lego eller som orkar läsa samma saga (pekbok) många, mååånga gånger i sträck. Men det är jag inte.
Jag leker med sonen, jag bygger upp det där förbannade tornet och jag läser sagor för honom. Men någon sån där uberpedagogisk människa lär jag aldrig bli.
Och därför smyger det dåliga samvetet fram då o då.
Önskar jag tyckte det var kul att leka över huvud taget. Baka, pyssla, rita, åka på utflykter. Det kan jag tycka är kul. Möjligtvis sitta och leka med lego eller lera en stund. Men att leka? Nej. Min man är jätteduktig på att hitta på fantasilekar med Erik (sjörövare, krokodiler i djungeln osv) så jag tänker att han får leka av sig med honom på det sättet istället. :-)
SvaraRadera