Men fem minuter efter att de åkt så längtar man efter dem

I helgen blir det kvalitetstid med Hampus, hela helgen lång. För i morse stack de andra iväg till farmor och farfar. Som Sebbe har tjatat och längtat!

Sen i söndags har han räknat på sina fingrar hur många dagar det är kvar, på lillfingret skulle de åka. Varje morgon har han frågat vilket finger vi är på och om vi inte kunde låtsas att vi var på lillfingret så att de kunde åka. Så söt!

"Ta kort på min nya mössa mamma! Och den här LEGO-biten."

Det är både skönt och väldigt ensamt att Sebbe åkt bort. Skönt för att nu kommer han att få den extra uppmärksamheten som han behöver och spendera tid själv med sin pappa utan en efterhängsen lillebror. Och ensamt för mig för att han har sån energi att det blir alldeles för tomt i huset utan honom. Att ha en annan, lika stor, energikälla som bara är en kortare variant av den andra spelar liksom ingen roll. Jag saknar ändå Sebbe redan!

Hur korkat är inte det egentligen? Här kan man sukta efter en barnvakt men fem minuter efter att de åkt så längtar man efter dem.

Hur som helst, mycket gos och lek blir det i helgen. Hampus och jag gick ut starkt med att städa (jag städade, Hampus lekte med sitt kök) undan alla leksaker för att överhuvudtaget kunna se golvet. Sen drog vi fram andra leksaker. Ajjabajja!-leksaker som Hampus vanligtvis inte får låna av storebrorsan... Schh! Säg inget!

Koncentrationen är hög, med både tunga och blick!