söndag 31 juli 2011

Ibland ska man inte vara snäll och säga Okej...

Klockan 19 - trollet vill gå och lägga sig som vanligt. Eller åtminstone få börja med sina kvällsrutiner; bad, välling, tandborstning och gos.

Så har det varit länge nu. Så pass länge och så pass hårt hållna från trollet att vi flera gånger behövt tacka nej till olika saker som börjat runt läggningstid. Som idag. Två kalas.

Och vad händer? Jo, ungjäkeln trollet är fortfarande uppe. Och piggt. Perfekt!

Dessutom är jag själv hemma med honom, så jag måste springa som en jojo upp o ner i trappan (vilket jag INTE vill göra just idag) för att han 1, "trillar" ur sängen 2, tar av sig blöjan och/eller 3, håller på och skriker sig hes efter pappa.

Om gubben får en lång sovmorgon i morgon pga den sena sovtiden kommer jag att kräva sovmorgon resten av året!!!


Update: Nu sover han, äntligen. Det betyder att jag kan få snarka i soffan ifred...

fredag 29 juli 2011

Dagens lärdom

Man ska aldrig säga att något försvunnit, som halsbränna eller knäbesvär. För så fort man gör det då kommer eländet tillbaka. Och med råge dessutom!

Fan.

Tror ni på en repis i kväll också kanske??

Vet ni vad som hände igår!? Jo, gissa!

Jag struntade i allt vad hushållsarbeten och måsten hette och la mig ett skållhett bad - räta ut ryggen och bara njuta.

Det var nämligen så att mormor o morfar (måste börja vänja mig vid att säga så, annars lär sig väl aldrig grabben att de inte heter mamma och pappa de också) var barnvakt igår.
Gubben tog en heldag med hunden (Vad man gör då? Jo, har man en jakthund så fattar ni nog vad man gör... Man tränar.) så han hade fixat tid hos barnvakterna. Både de och gubben kom hem "sent" vilket betydde att jag fick massor av egotid efter jobbet. Me like!

Det var så skönt badet att jag nästan somnade, men bara nästan. Hade alldeles för mycket i tankarna för att verkligen somna. Och så glömde jag läsa mig bok. Attans! Världens tjockaste bok som egentligen måste lämnas tillbaka till bibblan, och så är det en tredjedel kvar. Undrar om man kan låna om böcker på obegränsad tid??

Haha! En massa tramsbabbel bara för att säga att det är helt okej att vara en aning egotrippad ibland. Det är bra för själen (och ryggen).

torsdag 28 juli 2011

En liten röst i bakhuvudet påstår det.

Vet ni, när man jobbar på en spånskivefabrik kan det snöa mitt i juli. Och om man går runt hörnet på fabriken skulle man kunna åka pulka också, fast jag tror inte det är så populärt.

Tropiska nätter är lika med helvetes nätter hemma hos oss!

Klockan hade precis passerat 01:00 när vi hörde sonen första gången: Pappa, hit!

Sonen somnade om efter en stund, men var det länge? Nää... Nån gång runt omkring, strax efter två i natt gick gubben upp med pojken. Fast ner egentligen, för vi sover på övervåningen.

Och vid fyrahugget byttes vi av.

Efter lite bråk och stimm somnade pojken ändå, men hans stackars föräldrar får nog leva på kaffe och hoppet idag. För ingen av oss fick knappt någon sömn.

Suck...

Liksom, hur vet man att något är sött om man aldrig smakat salt eller surt?

Kom att tänka på en sak i morse. Det här talesättet att lycka kan inte köpas för pengar. Var kommer det ifrån egentligen? Och vem säger att det sant?

Nåja, det är väl upp till var och en att säga om det är sant eller inte. Men särskillt svart eller vitt är det ju inte. Inte för mig. Och jag erkänner att jag har svårt att tro att det är det för någon annan heller. Jag menar, alla pengar i världen kan inte skapa lycka - okej. Men utan några pengar behöver man ju inte vara särskillt lycklig heller. Det är ju inte likamed-tecken mellan pengar och olycka eller inga pengar och lycka precis.

Tänk dig, bilen går sönder för femtielfte gången det året. Och du har inte tillräckligt med cash för att laga den just då. Vad händer? Jo, en jävla massa besvär uppstår.

Jag kommer inte från en familj där vi reste jorden runt varje år eller köpte de dyraste märkeskläderna bara för att. Men min uppväxt har för den delen inte präglats av att vi var "fattiga". För det var vi inte.
Visst, det var ju inte kul alla gånger när "kompisarna" kom i märkesjeans och jag hade arvegods. Och nu kan jag undrar om de där ungdomarna verkligen fick den där äkta lyckoruskänslan av nya, helt obegagnade, kläder så som jag fick. Får man en sån känsla om man inte fått prova på andra änden?

Liksom, hur vet man att något är sött om man aldrig smakat salt eller surt?

Åter till ämnet, eller tanken rättare sagt. Tanken dök upp när jag hörde en låt på radion som handlade om just lycka för pengar. Fast tvärtom då. Och det var då det slog mig, som många gånger förr, att joo - viss lycka kan man faktiskt köpa för pengar. På samma sätt som man inte kan köpa lycka. Hänger ni med? Vimsar jag för mycket?

Den som kom på det där talesättet måste hur eller hur varit väldigt rik eller en tant/snubbe utan några som helst värdsliga problem som att barn växer ur kläder som raketer eller att saker går sönder.

I-landsproblem kanske, men ändå. Jag måste ha en fungerande bil för att ta mig till jobbet. Sonen måste ha en ordentlig jacka för att kunna vistas ute på vintern. Och så vidare...

onsdag 27 juli 2011

Kriget är slut av Morgan Alling

Boken är slut och tankarna går runt en hel del. Går sånna här öden att förhindra. Just för Morgan Alling verkar ju allt ha slutat väl ändå, trots allt som hände i hans barndom.

Bilden är lånad från adlibris.se
Vilket vuxenansvar skan man egentligen ta som anhörig, som åskådare, som medmänniska? Vissa saker som Morgan berättar får mig nästan att tappa andan "Så här får det inte gå till". Samtidigt blir man imponerad av hans mod och finurlighet. Hans sätt att ändå som ung kunna göra något åt sin situation, hans vapen - hans humor.
Jag vet i alla fall vad jag vill bli när jag blir stor, jag vill bli en människa som kan se andra människor. Som verkligen kan se en person, inte bara se att en person är där.

Boken är läsvärd (har läst många sånna på sistone märker jag), gripande och väcker otroligt många tankar och känslor. Det märks tydligt att det är hans egna tankar, hans egna ord (även om han måste citerat andra i några av sina minnen) i boken och det är det som gör det så gripande.
Boken är inte skriven med någon tarvlig Pojken som kallades Det-tyck synd om mig-tjafsighet. Den är rak och ärlig med en bra blandning av humor och självinsikt.

Jag rekommenderar faktiskt att du inte läser boken utan lyssnar på den. Morgan Alling är nämligen själv uppläsare av sin bok. Kanske det som gör den extra ärlig?

Idag blev jag kallad tjuv, men det var det värt!

Det jag tjuvade?

Mannens goa kudde, ujuj vad gott jag sovit i natt!

måndag 25 juli 2011

...

Jaha, och första arbetsdagen började ju bra... Med migrän. Suveränt...

Som tur är verkar jag inte vara en sån person som måste lida en HEL dag av det, bara en halv. Äntligen kan man börja känna sig som människa igen. Fast bara lite.

söndag 24 juli 2011

Vill ni veta var ni INTE ska äta i Kalmar?

Barnfamiljer akta er! Säger jag bara. Va fasen, att ta fullt betalt för en barnportion? 95 kronor! Det är ju sjukt dåligt. Och så gott var det inte att man tyckte att det kunde vara värt den extra pengen. Och det var inte ens en halv vanlig portion, en tredjedel kanske. Men inte mer.

S[kaffe]riet i Kalmar

Dessutom var våran mat otroligt dåligt upplagd. Såg ut som nått som legat på stekbordet sen förra veckan. Inga grönsaker, ingenting! Det såg verkligen ut som att de köpt på sig ett storpack av gyrosblandning; "klyft"potatis och kött, som de verkligen var desperata över att bli av med.

Våran mat kan jag ta, det fanns ett salladsbord där man själv kunde kompensera för deras lathet. Men pojkens mat! Nää, dit går vi aldrig igen.

Fy fasen!

fredag 22 juli 2011

Mamma vs Pappa

Sonen bestämde sig vid halv fem imorse för att det var morgon, lekdags. Eller rättare sagt; gråt-, lek- och gosdags. Med pappan. Sånt gillar jag. Denna pappaperiod som nu kommit. Härligt!

Alltså, det är inte så kul när man inte duger till nått. Inte ens blöjbyte eller en ynka tröstgos vid ett leksakssnubbel. Men å andra sidan - jag har fått en jäkla massa sovmornar nu på sistone. För jag duger helt enkelt inte där heller. Och den biten gillar jag.

Efter att sonen haft sin mammaperiod sen... Ja.. Tills nu egentligen, så är detta ett väldigt välkommet tillskott, för mig. Nån som inte gillar detta är såklart pappan. Eller jo, han gillar ju att han är nummer ett i pojkens liv nu. Hans hjälte liksom. Men jag märker ju att de tidiga mornarna och alla läggningar plus allt tröstande (min son har upptäckt ett nytt steg i sin egen vilja-trappa) och alla blöjbyten tär på honom. Vänta nu, då är det ju jag som inte gillar det. Jaja, jag tror i alla fall att det inte alltid uppskattas att vara den ende som duger.

Skadeglädjen i mig vrålar Haha! Där ser du hur det är! medan den andra delen mest vill hjälpa till och avlasta så mycket jag kan.


Ett minne blott?? Ojisses, jag hoppas verkligen inte det!!

Fy fasen, det var den skönaste känslan på länge...

Jo, det finns tydligen en masteruppsats om ämnet lustfyllda känslor av sexuell karaktär i samband med födsloarbete. En barnmorska har skrivit om en uppsats om sina yrkeserfarenheter och intervjuer hon gjort med nyblivna mammor.

Jag erkänner att jag inte har läst uppsatsen utan enbart en artikel om den, och i Aftonbladet dessutom. Första grejen som egentligen säger att man lika gärna kan låta bli att kommentera. Men... Ni mammor, vad säger ni om saken? Hade ni lustfyllda känslor av sexuell karakär under slutskedet av förlossningen? Jag hade det definitivt inte. Men det kanske också hade att göra med att jag fick ligga o stånka o stöna o ta i så jag trodde jag skulle bryta ryggen, i två timmar. Man kanske får sånna där lustkänslor om man inte ligger så länge?

Aa, jag vet inte. Hade uppsatsen handlat om andra känslor i slutskedet - som lättnaden eller tillfredställelsen (inte sexuellt, utan kroppsligt) så hade jag kunnat relatera till det med en gång. Fy fasen, det var den skönaste känslan på länge när trycket försvann och en geggig klump lades på magen.

Det är så svårt för mig överhuvudtaget att ens tänka i de banorna - barn och sexuella känslor. De är så vitt skillda saker för mig. Alltså vuxna sexuella känslor. Inte det här med att bebispojkar får "stånd" när pungen ska tvättas, vare sig de är små bebisar och det är vid blöjbyten eller när de är större och tvättar sig själva. Eller när flickor "gnuggar" sig. Sexuella känslor - ja, men det har inget att göra med det som jag förknippar med vuxnas sexuella känslor.

Åter till ämnet, jag är bra på att spåra ur... Ofta.

Känner jag ens någon som fick sånna känslor? Jag är allvarligt och ärligt nyfiken. Och vad tycker/tror du? Finns det någon större sanning i påståendet?

Ojoj, ja här ska storstädas och så ska man vara superpedagogisk under tiden.

Gissa hur mycket man hinner göra på en dag då ungjäkeln sonen hamnat i värsta trotsen...

//suckar tungt

tisdag 19 juli 2011

Könskategorisering enligt lilla grodan

Människor av manligt kön (över den egna åldern): pappa
Människor av kvinnligt kön (över den egna åldern): mamma
Småttingar under (eller runt omkring) den egna ålder: Erik
Blonda tjejer, helst långhåriga, oavsett ålder: Nina

söndag 17 juli 2011

...

Det är så skönt att kunna lämna bort ungen ibland och verkligen få tid för egosaker som att; tvätta, göra saft och vika tvätt.

Härligt!

fredag 8 juli 2011

Fast jag lovar, jag är en sån där praktisk person egentligen.

Näsdukar, läppsyl och nappar är sånna saker som jag har i varje väska, bil och jacka. Och byxor. Praktiskt att ha nära när det krisar liksom.

Så vad händer när det tagit slut och man glömt att fylla på? Näsdukar exempelvis...



Man tager liksom vad man haver till hands...
Och inte skaver de lika mycket som papper, fast de vinner ochså i otymplighet.

Personligt meddelande av Fredrik Backman

Texten är kopierad från Fredrik Backmans blogg: http://fredrik.cafe.se/

Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.

Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.

Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.

Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.

Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.

Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.

Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.

Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.

Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.

Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.

Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.

Och att du hann dit i tid.

Och efter 61 år är det okej att gå naken.

Enligt en brittisk undersökning ska kvinnor över 35 år inte ha kortkort, 45 år inte ha leggings och 61 år inte ha baddräkt.

Alltså är det helt okej att som 62-åring gå runt naken på vilken strand/tomt/veranda eller balkong som helst. Och eftersom många går i bikini/baddräkt och shorts också på sommaren, är det nu helt accepterat att gå omkring toppless.

Gött! Bara 34 år kvar alltså!

Åldersgränserna – enligt 2 000 brittiska kvinnor
  • Bikini, 47 år
  • Kortkort, 35 år
  • Tubtopp, 33 år
  • Stilettklackar, 51 år
  • Navelpiercing, 35 år
  • Knee high boots, 47 år
  • Gympadojjor, 44 år
  • Läderbyxor, 34 år
  • Leggings, 45 år
  • Ugg (stövlar), 45 år
  • Baddräkt, 61 år
  • Genomskinlig chiffongblus, 40 år
  • Långt hår, 53 år
  • Hästsvans, 51 år

Ett husmorstips till dig från mig; Ruttet ägg lika med rutten mage lika med UNDVIK så här!

Upptäckt äggkartongen som blev över efter midsommar? "Eller när köpte jag ägg egentligen...?"

Bli inte rädda, det går att testa om äggen är färska utan att märka det först efteråt! Ta en kastrull/hink/skål/något som du kan hälla ordentligt med vatten i helt enkelt. Fyll skapligt med vatten och lägg i äggen. Färska ägg flyter inte! Ju äldre ett ägg är desto med luft finns det i äggen. Ett ägg som flyter kastas alltså. Ett ägg som står rätt upp är inte heller färskt.

Tänk bara på att det nästan alltid (och jag skriver nästan för jag är inte säker på att det någonsin saknas) är lite luft i ägget. Så om det bara tippar lite uppåt betyder det inte att det inte är färskt.

torsdag 7 juli 2011

Jag är alldeles för bortskämd för att köpa nytt.

Den fina, fina (hrmpfff) bilen börjar bli sliten och vill pensioneras. Eller vill och vill. VI vill. Nu är jag trött på att åka o få byta däck, samma däck, och hitta fel på fel på fel. Suck! Bilar är inte annat än omvända spargrisar. Feta, jävla spargrisar!

Men det här med att byta bil, köpa ny (bättre begagnad, jag menar - vi är inte gjorda av pengar precis), åka och kolla/provköra. Man kan bli knäckt på mindre! Och har man också krav på den nya bilen gör det inte letandet lättare.

Krav:
  • Dragkrok
  • Klimatanläggning, fungerande
  • Kombi, med stort bagage. STORT!
  • Diesel
  • Manuell
  • Färddator med tillbehör
Önskemål:
  • Snygg färg
  • IsoFix-fästen
  • Airbag som man kan stänga av själv (passagerarsidan)
Och så klart vill jag att bilen ska vara så hel som möjligt, inga större reparationer på gång. Som kamrem, partikelfilter o annat tjafs.

Och vet ni vad, tydligen finns inte sånna här bilar! Nää, för har bilen dragkrok så är det en automat. Och är det en manuell så är det ingen kombi. Bra va!?

Jag är alldeles, på tok för bortskämd med min nuvarande bil för att nöja mig med vad som helst. Okej, jag medger. Så nöjd med den är jag ju inte nu, eftersom jag ska byta. Vad jag menar är att vi har en stor kombi som drar väldigt lite, har fungerat i alla lägen och är skön att köra. Och allt som är mindre än det är ett nedköp för mig, oavsett hur ny och blänkande den andra bilen än är.

onsdag 6 juli 2011

Paket på posten gör en lycklig.

Idag när jag kom hem väntade ett paket på mig i brevlådan. Jippi!! Äntligen har kläderna jag köpte från Villervallas rea kommit.

Dom var jättefina, och sonen blev helt förälskad i sina nya röda byxor. Men jag fick inte ta kort. På nåder fick jag ta ett  med mobilen, och de bilderna kan jag inte längre ladda över till datorn. Så ni får helt enkelt tro mig när jag säger att han var superfin och otroligt lycklig när han gick omkring med sina förstora byxor.

Sötnosen!

Jag - huslig??

Årets första körsbärssaftssats står och silas. Nytt recept testas, håll tummarna!

Blir det gott hivar jag ut receptet här, jag förstår ju att ni knappt kan sitta stilla nu när ni sett den mumsiga bärsatsen. ;-/

...

Håller ju på och läser Morgan Allings bok Kriget är slut. Och man blir nästan mörkrädd, att det får gå till på det där sättet!!

Bilden är lånad från adlibris.se
Jag vill helst inte avslöja något från boken, för jag tycker att den verkligen är värd att läsa. Inte minst för de där som envisas med att dra med sina barn på rena suparfester. Eller de som klagar/hyllar vårat sociala nät i Sverige.

Går runt o tänker på vissa saker som hänt i boken, och undrar (och blir lite rädd för) hur många gånger det har hänt. Hur många barn som blivit drabbade, av både det ena och det andra.

tisdag 5 juli 2011

"Hon säljer hjälp på 43 språk"

Sånt här gör mig glad!

Du bara måste läsa artikeln Hon säljer hjälp på 43 språk från DN. Den handlar om Karima Tice som valde att starta eget hemtjänstbolag och verkligen se till "kunderna" istället för till pengarna.

Bilden är lånad från DN.se
 Jag säger bara WOW!

måndag 4 juli 2011

På väg mot första delen i mina nya äventyr...

...just nu är jag på väg till mitt nya sommarjobb. (Jovisst, jag skrev inlägget i förväg. Jag är verkligen på väg just nu.)

Jajamen, jag - en pudding från -84 - har ett sommarjobb. And I like it! Jag är nämligen tillbaka hos mina grabbar och tjejer på den tidigare arbetsplatsen. Och nu behöver jag jaga pendla strax över 10 mil per dag! Bara hälften! WOW!

Visst var det sorgligt att lämna uppdraget i Kalmar och min arbetsgivare över huvudtaget (nu är jag ju "arbetslös") men det andra väger liksom upp. Jag får mer tid hemma, kommer säkert inte vara lika slut om kvällarna. Kan återuppta kontakter som jag så länge saknat (S: jag har inte glömt, jag SKA ringa - lovar!!!) och mycket annat. Kort sagt, mot nya äventyr!!

söndag 3 juli 2011

Kanske våldgästa någon som faktiskt har kaffepulver hemma?

Grått och trist ute. Fuktigt av allt regn* inne. I dag är en sån där dag då jag inte vill göra ett dugg. Inte ett enda vettigt skit har jag lust med. (fast det har redan spruckit då jag kokat gele** och plockat i och ur diskmaskinen redan - fan.)

Nån bra film kanske man skulle ta och slänga in? Eller ska man göra liiite halvnytta innan; kolla vad som måste handlas och även slänga i ett antal onyttiga saker i korgen?

Mannen tog med sig sonen på ett litet äventyr, får se vad de kommer hem med... Kan bli vad som helst. Speciellt med det där leendet jag fick när de stack. Oupps liksom!




*Nää, det regnar inte inne! Vad trodde du egentligen? Att jag har på en vattenspridare inomhus så jag slipper vattna blommorna? Lägga ut lite sand i hörnorna och kalla hemmet för en tropisk miljö? Det är för kvavt för att ha dörren och fönstrena stängda, och med den välkomna luften följer fukten. Så det så!

**Jag säger ju att jag typ är 60 år i vuxenpoäng!

Räknas det till vuxenpoäng?

När man, istället för att få panik - gallskrika, springa efter flugsmällan och slå ihjäl getingen - skapligt lugnt går och hämtar flugsmällan och släpper ut den i närmaste fönster?



Minus: får jag mer vuxenpoäng räknas jag snart som 50-åring! Kanske t.o.m. 60-åring!!
Plus: kanske att jag äntligen har lärt mig att tygla min getingrädsla?

lördag 2 juli 2011

Idiotisk filosofi

Varför har bilhandlare stängt på lördagar och söndagar? Tror de att man kan ta ledigt från jobbet och åka o provköra bilar eller?

Grr! Nu tycker jag minsann att de kan komma hit med de bilarna jag vill så jag får testa dem - och utan tidspress!