torsdag 31 mars 2011

10 saker du inte visste om SEX

  1. Siffran sex (6) är det första perfekta talet. 6 = 1+2+3
     
  2. I Washington är det olagligt att ha sex med en oskuld. Till och med på brölloppsnatten.
     
  3. År 6.e.kr skapar Augustus ett särskilt finansdepartement, aerarium militare, för att kunna betala bonusar till pensionerade legionärsveteraner.
     
  4. Sex Pistols bildades i London år 1975.
     
  5. Siffran sex tre gånger (666) är djävulens tecken enligt Uppenbarelseboken.
     
  6. I det numerologiska systemet är siffran sex (6) lika med F.
     
  7. Björn Rosentröm gav år 2001 ut låten Glove Sex Guy. Albumet där låten gavs ut blev ett av hans populäraste verk.
     
  8. Siffran sex (6) är ett tal med det grekiska prefixet hexa. Denna sägs stå för djup, insikter och kunskap som stimulerar sökandet efter visdom.
     
  9. Sex and the City sändes i 94 avsnitt.
     
  10. http://www.manstrumpor.se/ kan du som man handla leggings. SEXtiofem kronor kostar det.

"Blivande mammor väger allt mer" Hur tänkte de här egentligen??

När jag var gravid gick jag totalt upp 15 kg. Det räknas inte som gigantiskt mycket men ändå inte superlite. Lagom.

I artikeln från Aftonbladet/Kropp och hälsa "Blivande mammor väger allt mer" kan man läsa att det (som rubriken säger) blir vanligare att förstföderskor och omföderskor blir allt tyngre under graviditeten. VA liksom!? Går man upp i vikt när man bär på en tre-kilos klump i magen? Hade jag ingen aning om!!

Bilden är lånad, google är bra...
Skämtåsido, jag är medveten om att allt fler går upp mer i vikt nu än för några (läs: många) år sedan. Men kan inte en orsak vara att vi också har mer och bättre mat? Eller? Att det har blivit mer inne att äta rätt menar jag.

I artikeln nämns det att ett BMI över 25 är skadligt och det påstår jag inte att det inte är.
"Nästan 37 procent av de gravida kvinnorna hade ett BMI (body mass index, som mäter vikt i förhållande till längd) över 25."
Att BMI över 25 kan leda till fetma och komplikationer som havandeskapsförgiftning och annat "trevligt". Det roliga är att det hade kvittat om jag hade gått upp 5 kg (som räknas som lite i sammanhanget) istället, jag hade ändå kommit över 25 i BMI. Med mina 15 kg mamma-bebisvikt hamnade jag på 29,4 i BMI (precis på gränsen mellan övervikt och fetma).

Hur mycket (eller lite) vill de att man ska gå upp egentligen?? För att jag inte skulle kommit över gränsen till övervikt skulle jag hållt mig inom en 2 kilos gräns, väldigt lätt när man fick en unge på 3 kg kan jag ju säga.

Min startvikt var kanske inte den bästa, jag är nämligen så där normal person att jag pendlar i vikten och just när jag blev gravid låg jag på det övre delen av kurvan. Ska tänka på det till nästa gång, så jag har mer än 2 kg att rumla med.

Men hur fan tänker de? Att gravida inte får gå upp ett enda gram? Och från när ska man räkna mamma-bebisvikten som extravikt inte en vikt som hör till graviditeten? Eller kanske är det bara oss normala (läs: alla kvinnor) som pendlar i vikt som ska tänka oss för när vi bli gravida, så att vi är på den nedre delen av kurvan och inte den övre.

onsdag 30 mars 2011

Man märker att det är muffinssuccé när...

... en kollega ropar ut sin förtjusning när kylskåpsdörren öppnas.

... kollegorna stannar och börjar gapa när de klampar in i fikarummet och får syn på muffinsen.

.... kollegorna börjar prata om att göra en protestlista för att jag ska sluta (och det innebär slutet för muffinsen).

Muffinsfjäsket ser du här.

//stolt muffinsbakare

tisdag 29 mars 2011

Här ska det muffinsfjäskas!


Som tack för året som gått på jobbet med alla nya kamrater ska jag bjuda på "lite" muffinsfjäsk imorgon. Två tårtlådor fulla med sånna här läckerheter följer med mig till jobbet imorgon.

Mums!

Jag kan ju bara storstäda huset ett visst antal gånger innan jag kolavippar av rengöringsmedelsångorna och gnuggsåren.

Från och med tisdag nästa vecka kommer sonen att vara ett så kallat 15 timmars barn på dagis. Eftersom vi bor en bit ifrån dagis också så kommer han att gå 5 tim a 3 dagar istället för tvärtom. Och jag är faktiskt lite nervös.

För vad kan man ju undra, han har ju gått på dagis sen i höstas och allt har i stort sett funngerat fint (förutom att dagisfröknarna är för jävla sena med att meddela saker). Och det är inte sonen jag är nervös för, det är för mig själv. Vad ska jag göra under tiden han är på dagis!? Okej, en dag då och då hade varit skönt att vara barnfri så där. Så man kan fixa allt tråkigt som inte går lika smidigt när man har en hjälpande liten krabat brevid sig. Kanske kunna gå den där långpromenaden med hunden (som annars är omöjlig att gå ut med tillsammans med en barnvagn) som han (japp, det är en hanhund om jag inte sagt det tidigare. Nu vet du.) så gärna behöver.

Men sen då? Efter de där första två dagarna, vad ska jag göra sen? Jag kan ju bara storstäda huset ett visst antal gånger innan jag kolavippar av rengöringsmedelsångorna och gnuggsåren.

Vad gör ni andra 15 timmars barns-föräldrar om dagarna? Jag är sjukt nyfiken.

Nu är det vår! För det har jag bestämt.

Minipåskliljor planterade av mig!!
Och närmare påsken ska det även dit lite kycklingar, men just nu är de alldeles för intressanta för unge lille herrn i huset. Jag är toknöjd, jag är vårpyntat! Wohoo! Impad? Det är jag.

måndag 28 mars 2011

Det är inte alla björkträd som får uppgradera sig till bananträd.



Ps, det var inte alls där jag siktade. De är lömska de där bananskalen....

Sommartiden stör våra rutiner! Tålamodssugare det är vad det är!

NU har ungen äntligen somnat, han som somnar som en stock efter 12 annars. Det här med sommar- och vintertid är bara elakt påhitt!

Antingen ska jag strunta i allt vad hushållsarbete heter o gå o lägga mig på ren pin kiv jag också eller så tar jag på mig jackan och börjar rensa ute så sonen o jag kan plantera vårfina blommor i eftermiddag eller imorgon.

Båda känns korkat just nu. Tålamod lika med noll efter lite mer än en timme med gråt, skrik och övertrött unge som vägrar sova. Suck!

Update: Det blev det tredje alternativet... Laga mat. Kalops står på menyn idag.

Robin Hood (2010)

Jag har från barnsben fått lära mig att Robin Hood är bra. Har man en pappa som är nästintill tokig i allt vad Robin Hood heter är det omöjligt att inte ryckas med. Fast jag måste erkänna att den tecknade versionen inte är en av mina favoriter.

Äntligen fick vi tag på Robin Hood (2010). Vi hyrde den. Fatta, man kan fortfarande hyra filmer. Otroligt. Som jag skrev nyss har man ju blivit matad med Robin Hood hela livet och därför kan man ju historien nästan helt utantill. Just därför var denna film intressant. Den följde inte historien.

Okej, samma nyckelpersoner fanns med i filmen som alltid. Lady Marion (Cate Blanchett), broder Tuck (Mark Addy) och Lille John (Kevin Durand) och några andra förståss. Men Lady Marion var exempelvis redan en Loxely i början av filmen. Medan Robin inte var det.


Jag är också ett fan av Ridley Scott som regissör (eller vad det nu heter), gillar de flesta av hans filmer. Hans filmer har ofta ett djup som många andra inte får till. Och han får skådespelarna att ge karaktärerna ett eget liv, inte bara ett spelat.

Russell Crowe (Robin Longstride) verkar vara en av favoritskådespelarna för Ridley Scott just nu. Inte mig emot, ögongodis (han är rejält deffad i den här filmen, värre än i Gladiator (2000)) så kolla speciellt in scenen när han ska bada. Yummi!!

Däremot tyckte jag att filmen var lång. Den var bra och jag kan definitvt se den fler gånger. Men då ska jag inte kolla på kvällen. Filmen var närmare 2,5 timmar lång! Och eftersom den var lång blev det även lite stiltje emellanåt. Som tur var hämtade sig filmen gång på gång och just som man tyckte att "nu tar vi resten imorgon" var man tvungen att kolla vidare och se hur just den scenen skulle sluta.

I det stora hela var filmen riktigt bra och den hamnar på delad första plats över Robin Hood-filmerna tillsammans med Robin Hood: Prince of Thieves (1991).

Sommarlovsmorgons ofrivilliga väckning, eller?

Måndag morgon. Behöver man egentlgen säga något mer. Jo, sommartid. Då vet ni att det är extra kämpigt. För fasen, man har ju förlorat en timme! Och inte gick det att lura sonen i år heller, han skulle vakna i vanlig tid (hans vanliga tid, inte klockans). Typiskt.

Som tur är kan man numera parkera honom fram för Pippi och få vakna till själv i lugn o ro, en stund. I och med att han har en inbyggd radar för när jag sitter vid datorn vet jag att stunden måste tas varas på. Så vad gör man? Kollar bloggen så klart. Efter att ha bryggt lite kaffe, vad trodde du?

Och eftersom detta är ett sånt där astråkigt inlägg ska jag passa på och berätta vad mina planer är för dagen (brukar bli att jag gör en eller två av alla grejer jag planerat). Idag ska vi (sonen och jag) göra stan osäker. Lämna tillbaka en film (vi HYRDE en film igår!!!) och gå en sväng på bibblan. Ska hålla mig borta från affärerna, för nästa vecka stundar Ullared. Och om jag har ork lite senare ska vi nog åka och bada lite också.

Kul inlägg va? Inte direkt, men man måste ju hålla bloggen uppdaterad. Skyll på sommartiden för det tråkiga inlägget, det gör jag.

söndag 27 mars 2011

Bloggtips, så får du fler läsare. Skriv om sex och leggings på män, helst samtidigt.

Sökte lite på nätet efter tips om hur man skulle få fler läsare, för det är ju roligt när man märker att det stiger på statistiken undan för undan. Jo, ett av tipsen alltså. Man skulle kolla vilka sökord som användes mest för att komma åt bloggen.

Om jag ska följa detta råd ska jag skriva om (sökningarna senaste veckan):
  1. knullar (6)
  2. kvinnor knullar (2)
  3. barfota (1)
  4. +leggings +män (1)
Jag undrar lite smått om detta är vad ni vill läsa om, sex och leggings på män? Sex okej men vad fasen ska jag skriva om ämnet leggings på män? Och eftersom jag är liiite blyg för att blotta mig om sex (hewwwguuu, mina föräldrar kanske läser!) så känns det som att jag skippar det också. I alla fall på detaljnivå.

Desutom undrar jag lite smått om när jag skrivit om män och leggings i samma inlägg, fasen vilken koll man har...

Så, vad vill ni höra/läsa om? Ställ lite frågot vettja och jag svara på allt jag kan!!!

lördag 26 mars 2011

9

För ett tag sedan såg jag filmen 9, en framtidsfilm som handlar om trasdockan 9 som vaknar upp i en postapokalyptisk värld där alla människor är borta efter ett krig mot maskinerna. 9 hittar en liten grupp överlevande dockor och övertygar dem om att de måste gå till strid mot maskinerna om de vill överleva.


Jag trodde när jag såg trailern första gången (på Canal +) att det var en barnfilm, eller ungdomsfilm på sin höjd. Jag var beredd på att den skulle bli så där äckligt gullig och fin. Nej. Helt fel.

Visst är filmen fin, men absolut inte på det sättet. Och det är definitivt ingen barnfilm. Började titta när sonen fortfarande var uppe men fick stänga av och fortsätta titta när han gått o lagt sig. Filmen är rå på ett verkligt sätt och får ett att fundera.

Allt fler framtidsfilmer handlar om att maskinerna tar över och jag är ärligt talat lite mätt på ämnet, men den här filmen sticker ut. Kanske är det dockornas otroligt söta rumpor jag förälskade mig i eller den utrålning som filmen ger.

Kvaliten på animeringen är helt otrolig. Under första scenen i filmen blev jag som förtollad. Kolla in händerna på gubben säger jag bara. Wow! Redan där fastnade jag.

Den här filmen hamnade på min inspelningsbara box och där kommer den att stanna tills jag får händerna på DVDn. Detta är en film som jag kommer se om flera gånger.

Se den, du kommer inte att ångra dig. Ha bara näsdukar i närheten, du lär behöva dem under vissa scener.

Nu har jag gjort slag i saken...

.... så håll tummar, tår och gör knut på håret för att allt ska klaffa och gå igenom! Jag vill verkligen inte gå uppdrags-/arbetslös!

Solig dag och inget kräks i synhåll

Igår fick jag ett utbrott. Jajamen, JAG som nyss sa att jag inte beter mig som en rabiat treåring. Till mitt försvar måste jag säga att det var väl befogat. Väldigt väl befogat! Utbrottet blev på dagisfröknarna.

Why? Jo, än en gång går det magsjuka på dagis. Och än en gång skiter de i att missar de att informera oss! Det blev varianten: "Oj, nu kräks din son. Du måste hämta honom. Va!? Nää... Det är ingen annan som varit sjuk i hela världen - bara han. Jaha, var det en som var hemma i början av veckan? Nej, det vet jag inget om. Vi gör aldrig några fel och vi informerar alltid när första kräksen kommer. Inte alls i sista stund den här gången heller, typ när han blivit magsjuk. Nej då, inte.. Hur kan du säga något sånt?".

Och så har de mage att ljuga mig rätt upp i ansiktet. Nu är jag ARG!

Idag är han iaf betydligt piggare och inget kräks har varit i sikte sen i går eftermiddag. Vågar man tro att han är "frisk" nu? Inte sån frisk att vi ska gå på stan, men sån frisk att jag slipper gå och hyperventilera med telefonen i handen och ska övertala gubben om att komma hem.

Idag blir det alltså att sanera och vädra ut huset. Kanske få njuta av solen när sonen tar sin tupplur. Om han inte tjatar ihjäl mig om att gå ut förståss...

fredag 25 mars 2011

Och så var vi två små bråkiga smågärsar i huset.

Ni känner säkert igen det, ni småbarnsföräldrar alltså, fenomenet att själv förvandlas bara så där hux-flux till en 2-3 åring själv.

När man står där och "Nähää"ar varandra, eller skriker "skrik inte", eller när man slå i dörrarna av ren frustration, eller, eller, eller....

Inte jag den här gången.
Och just då känns det ju oftast helt befogat. Man måste överrösta skriken o allt sånt. Men efteråt. Ojojoj... Vet inte hur många gånger jag tänkt att det där kunde jag definitvit skött bättre. För visst kan man alltid ha gjort på ett annat sätt. Jag valde att överrösta med skrik. Jag valde att slå i dörren. Just då känns det enbart som en reaktion, men det är det ju inte. Inte enbart.

Fasen, jag får ta det som ett rejält steg framåt för mig, i min personliga mognad, att jag får upp ögonen och märker att jag gör det här. För om jag inte ens är medveten om att jag beter mig som ett småglin, hur ska jag då kunna ändra mig?

Igår hände det som jag länge kämpat för. Jag valde att inte bete mig som en barnrumpa. När sonen hällde ut en burk med vitlökspulver i kastrullen med potatis blev jag inte rabiat. Jag varken gastade eller blev skogstokig. Jag gjorde inget av det mina impulser skrek om. Och fatta att jag är stolt!

Helt lugnt, nja okej - jag fick hålla tag i bordskivan för att inte kasta bort kastrullen, frågade jag sonen om han ville smaka potatisen. Det gjorde han. Det var inte gott. Och sen gick jag ner till frysen i källaren och hämtade varje småbarnsfamiljs räddning - pommes.

Jag undrar nu bara om han någonsin kommer att smaka det jag säger att han ska smaka.

torsdag 24 mars 2011

Fan, vad häftigt! Jag är med på Aftonbladet!


Och jag är rankad också! WOHOO!!

Asså, det här med familjeparkering. Är det ett ord som måste förklaras i detalj?

Såg detta på FB och självklart blev jag arg. För detta är något som berör mig starkt, blivit drabbad.


Familjeparkeing känns inte som något fruktansvärt nytt, även om det inte är lastgammalt. Men vad är det med folk egentligen? Är ordet och dess betydelse så nytt att det inte går in i folks hjärnor att en familjeparkering är till för familjer med små barn. Varför? Jo...
  1. När man har små barn underlättar det betydligt om man kan öppna dörrarna så pass att ungen kommer ut. Utan att bli klämd.
  2. Parkeringsplatserna är oftast belägna så att inte all trafik går precis där. Vilket är jäkligt skönt då man faktiskt kan ta fram väskan i baksätet utan att dra armen ur led på både sig själv och ungen för att man måste blåhålla ungen i armen. Det räcker med ett fast grepp i handen liksom.
Så varför kan inte ungdoms-, pensionärs- och medelåldersjävlarna få in det i sina huvuden? Så jäkla små hjärnor har de faktiskt inte, de har ju tagit sig till affären liksom. Märkt att det gapar tom i kylskåpet och fattat beslutet att handla.

Och just detta hände mig häromdagen, en småglinsjävel ungdom parkerade brevid mig på familjeparkeringen när jag höll på att göra pojken o mig klara för storhandlingen. Upptäcker att personen 1, ser väldigt skyldig ut, tittar sig omkring. 2, har inget barn i bilen, inte ens ett stort barn eller en barnstol.
Jag, som numera informerar vad det är för en parkering, sa till (frågade snällt, med elak ton) om hon visste att det var en familjeparkering och att den var till för småbarnfamiljer.

Puckot svarar att hon har "bråttom". Tro fan att hon har bråttom! Bråttom bort från en ilsken småbarnsmorsa på krigsstigen! Så jävla bråttom kan man inte ha när man inte ens tar en närmare parkering (jo, det fanns en vanlig parkering närmare ingången som hon tydligen missade).

Jag hade sån god lust att banka in bildörren eller nått. Skylla på ungarna sen. Typ parkerar man på en familjeparkering kan sånt hända, skyll dig själv-grej. Men jag sa inte ens till personalen. Nu ångrar jag mig bittert. Och samtidigt undrar jag vad de kan göra? Sätta en fin liten papperslapp med information? Det hjälps ju föga!

Hit med en parkeringsvakt som skäller skiten ur varenda jäkel som tänk ta en parkeringsplats utan att vara berättigad till den. Ska kanske satsa på det för mitt nästa jobbuppdrag.

Fru Nenna - familjepakeringsvakt med rätt att skälla!

Mitt drömresemål

Jag har en dröm, att en dag få åka till Mexiko. Få se de vita stränderna, mayatemplen och pyramider. Min dröm, en fin dröm, en sann dröm.

En dag ska jag åka dit.


Vad är ditt drömresemål?

onsdag 23 mars 2011

Man litar blint på att de är profesionella, att de aldrig begår några misstag - att de inte är mänskliga helt enkelt.

Sånt här får ju bara inte hända! De som har haft svårt att få barn vet hur mycket man förlitar sig på sjukvården (i alla dess former). Man litar blint på att de är professionella, att de aldrig begår några misstag - att de inte är mänskliga helt enkelt.

Ändå är de ju just människor och man vet, när man står vid sidan av, att förr eller senare så händer något. I detta fall var det ett embryo som förväxlades.

Tänk er den känslan, först får man reda på det växer ett litet liv i magen. Ett väldigt efterlängtat och redan älskat liv. För att sedan få veta att det inte är ens eget barn. Tvingas till beslut om att göra abort eller bli surrogatmamma. Ofattbart!

"Han tog en bit av mitt hjärta med sig när han lämnade mig, säger Carolyn."


Jag kan knappt föreställa mig det, så fort jag försöker suger det till i magen och jag måste släppa tanken.

Det får bli lite ragg idag...

Måste slå ett slag för Bloglovin och finesserna. Det är supersmidigt att samla alla favoritbloggarna på ett o samma ställe. Man ser vilka man har läst, kan bläddra från ena nya inlägget till det andra. Man missar liksom ingenting! Kan det bli bättre i bloggvärlden? Nepp...

För att de ska komma upp i ens lista måste man ju självklart prenumerera på bloggarna i fråga. Så självklart tycker jag att du ska prenumerera på min blogg. Ett solklart fall.

Klicka på knappen uppe på sidan eller på länken i inlägget - bli medlem (om du inte redan är det) och lägg till min blogg för fanken!







Ps, om du tycker att du känner igen inlägget så ska jag bara meddela att du inte är blåst. Det är en repris... Ds.

tisdag 22 mars 2011

Behöver jag ens säga vad ödet är för dessa godingar?


Nää, trodde inte det heller! Och vet ni vad? De luktar till o med jordgubbar om dem! Åhh....


Update: Men de smakade desto mindre. Suck!

Jag sa ju att jag ser ut som en knallrosa potatissäck med två styltor!


Ps. byxorna är så tajta att t.o.m lillasyster skulle vara stolt över mig! Ds.

måndag 21 mars 2011

"Barbies onda kusin" Tillåt mig att skratta - ha, ha, haaa!

Snubblade över denna artikel Barbies onda kusin - en hår ribel docka. Och jag kan faktiskt inte annat än skratta åt eländet.

Vaddå onda kusin? Ska de göra en ond kusin skulle de väl göra en som var tvärtom vad Barbie står för, eller? En som varken har timglasfigur, opropertionerligt (stavas?) små fötter eller gigantiska ögon så det ser ut som hon knarkat hela livet? Vore inte en helt "normal" persons figur mera som en ond kusin? Med putmage, hängpattar och lite stripigare hår?

Och varför inte lägga på lite sunda värderingar på det, som att Ken inte är hjälten utan att hon klarar sig själv? Att hon inte enbart gillar rosa grejer, finns faktiskt andra färger tänka sig. Och att visa att man faktiskt inte DÖR om man är osminkad.

Den här onda kusinen som tillverkarna satsat på skulle jag definitivt inte klassa som en kusin ens en gång. Lik? Nej. Bra förebild? Definitvt inte, så där är de på pricken. Okej, de kanske är kusiner ändå.

En ny favorit

Lyssnar på toplistan på Spotify. Ohh, denna är ny favorit. Ohhjää!

Sommaroutfit!

Nyinköp och nej, det är inte jag på bilden...

Jag ska vara assnygg i sommar. Brun om benen och barfota jämt. Och glöm inte att jag ska vara i samma miljö som på bilden också. Gött! För visst ingår allt på bilden? ;)

lördag 19 mars 2011

Jaha, så det är så här en stalker/besatt känner?




Har alltid undrat, men inte längre. Denna sång har nog fått med hela registret. Eller?
Speciellt biten om att han gjort allt och hon inte brytt sig ett smack.

Det gäller att vara tydlig, eller?

Pappan: Sitt! (till hunden)

Hunden sätter sig snabbt och snällt, det finns ju för bövelen godis i skåpet som öppnades!
Pappan tar fram en godisbit till hunden, sonen sätter sig snabbt ner på golvet och sträcket ut handen.

Sonen: Vill ha!

fredag 18 mars 2011

Har du sett en piggsvinsbebis??


Ger en helt ny mening till förlossningssmärta, eller hur!?


(Fick ett mejl med roliga bilder, var bara tvungen att lägga ut denna. Såå söta! Och Aoutch!!!)

Ljuden blir ord

Jag brukar ju inte allt för oftast skriva om sonens framsteg. Men det här är så sött att jag bara måste!

Talet (det riktiga, inte bara ljud) börjar komma mer och mer. Små ord ploppar upp här och där och naturligtvis använder han dem i lite roliga sammanhang ibland.

Så i veckan har jag fått veta att;
  • pappan inte har en bil utan en traktorbil.
  • det är okej att kissa på golvet, bara det är i badrummet.
  • mammor också har blöja och var de sitter.
  • pippar ska man panga.
Ett väldigt litet urplock på vad jag fått veta i veckan. Och allt med mer ord än ljud och "teckenspråk".

Min fina son!

torsdag 17 mars 2011

Sagan om Ringen - Ringens brödraskap

Och sådär, då var jag klar med första boken om Härskarringen. Nämligen Sagan om Ringen - Ringens brödraskap av J.R.R Tolkien. Uppläsare var Tomas Norström.

Texten (kursiva stycket) nedan och
 bilden ovan är lånad från adlibris.se
Det är fest hos hoberna, ett småväxt folk som vill leva i lugn och ro med skummande öl och goda historier. Men i deras ägo finns en märkvärdig ring, Härskarringen, som kan förvandla gott till ont. Långt bort i skugglandet Mordor gör den onde trollkarlen Sauron upp planer på att erövra ringen. Hoberna har bara en utväg - att förstöra ringen i Domedagsklyftan. Ett litet utvalt sällskap med hoben Frodo i spetsen ger sig iväg på det ödesdigra uppdraget, en vandring fylld av äventyr och fasor.

Sagan om ringen är den första delen i trilogin om Härskarringen - en av vår tids märkligaste, mest lästa och älskade litterära storverk.

Översättning av Åke Ohlmarks.

Måste ta och säga att jag gillade den här boken klart mycket bättre än Bilbo - En hobbits äventyr. Händelser, kläder och känslor var beskrivna på ett mycket bättre sätt. Det kändes inte längre som att J.R.R Tolkien hastade sig för att skriva klart boken.

Karaktärerna fick ta den plats de behövde för att berätta sin del av historien. Och de fick betydligt mycket mera liv än i förra boken.

Tomas Norström som uppläsare gjorde också ett steg framåt, eller uppåt hur man nu vill se det. Om det var för att karaktärerna hade längre tal (pratstunder) och inte längre tjabblade i mun på varandra eller om Tomas lyckats ta arbetet till nästa nivå håller jag osagt. (Han pratar med olika tonlägen beroende på vilken art karaktären är.) Han gjorde ett riktigt bra jobb och "klantade sig/förvirrade mig" bara ett fåtal gånger.

Bra läsning och kan varmt rekommenderas!



Lite kul fakta: Visste du att J.R.R står för John Ronald Reuel. Nu vet du det!

onsdag 16 mars 2011

Jo, jag blir faktiskt mörkrädd ibland.

Efter dagar med envägskommunikationen av läget i Japan har jag nu blivit mörkrädd för hela alltet. Jo, det är sant! Jag trodde faktiskt inte att nått sånt skulle hända under min livstid. Jag vet att statistiken talar sitt klara språk om att incidenter händer och oftare än vad man vill. Men man går ju som i en lycklig liten bubbla och intalar sig att det kommer aldrig att hända.

Japan har cirka 55 st kärnkraftreaktorer. Av dessa är 10 st belägna i Fukushima. Resten av läget är det väl svårt att ha missat. Och vad efterföljderna nu blir är svåra att gissa.

Det jag oroar mig för att inte helt o hållet själva dagsläget, den biten är mest bara skrämmande, utan för alla följder. Hur mycket som blir kontaminerat. Hur detta kommer att drabba de familjer som ändå måste bo i närområdet (min version av närområdet alltså). På hur detta kommer att drabba omvärlden. För just alla dessa saker kommer ju att hända.

Det är redan utsläpp, familjer har redan splittrats (men inte enbart pga händelsen i Fukushima) och jag sitter här på andra sidan jordklotet och oroas.

Testa din dator på obestämd tid!

Från DNs sida.

Ojdå? Dags att kolla över var man sätter vilka annonser kanske?

tisdag 15 mars 2011

Tandläkarskräck? Nej, tandläkarkräks!

Igår var jag till tandläkaren, både trevligt och otrevligt som vanligt. Det finns väl egentligen inte en enda människa som gillar att nån gräver runt i ens mun? Eller? Och om den personen ropar hej nu kommer jag att definitivt att undra om den personen har alla chips i påsen, så att säga. Eller rent ut sagt klassa personen som sinnesjuk.

Ligga i den där stolen och känna det som att man ligger upponer (Jag vet att de påstår att man ligger rakt, men så känns det definitivt inte. Tror det är lite fuffens det där faktiskt.) bländad av den knäppa lampan och gapandes som en fågelunge. Trevligt va? Nä, just det.



Fick en ny tandläkare (jaja, det kanske inte var en läkare. Men hon hade rock och luktade sprit om händerna. Det duger för mig.) också. Så efter att ha gått igenom de vanliga frågorna; Bedövning - nej, står i journalen. Stackare - nej, jag är van. Är du säker - JA, för fan. Kör igång, jag vill hem. Så var vi äntligen igång. Lagade ett hål. Första hålet på år o dar - skyller på kaffet. Och då händer det, det som inte får hända. Det som jag för första gången glömmer bort att varna dem för. Jag hulkar.

Dottern har nämligen ärvt egenskapen att kräkas så fort nått kommer för långt ner i munnen. (ni snuskhumrar kan sluta fnissa, jag pratar om tandborstning o dyl inget annat.)

Snacka om att skrämma slag på tandläkaren, hon blev precis svett efteråt. Och tog det betydligt lugnare också. Jag? Låg där upponer o försökte andas o motstå lusten att dra därifrån skrikandes "Jag vill ha Kristina!!!" Min vanliga tandläkare. Hon som är så försiktig och inte trycker ner grejer i halsen på mig.


Men nu är det klart för lång tid framåt. Och nästa gång ska jag kräva att få min Kristina.

Kärlek är ...

... när man ser stoltheten och lyckan i sonens ansikte när han får bre sin egen frukostmacka och mer smör hamnar i munnen än på mackan.

söndag 13 mars 2011

Orättvisst - ohhyää!

Det har ju varit mildväder nu ett par dagar. På väg till o från jobbet, dagis och affären (nää, jag rör mig inte mellan fler ställen. Trist, men sant.) ser jag fler o fler "vårtecken". Nämligen barmark! Desutom så är det ju mycket ljusare nu på väldigt länge, ett stort plus eller vad säger ni?

Men åter tillbarmarken. Den finns knappt så långt ögat når här, från husknuten alltså. Jag erbjöd till o med min syster lite snö när jag fick reda på att de inte har så mycket kvar längre nere i södern. Men av någon konstig anledning (jag vet, vem vill inte ha snö nu liksom!?) tackade hon nej.

Kolla här nere då'rå, ser det ut som att våren är på väg här eller???


Jag tycker faktiskt att ni med barnmark kan dela med er lite.

lördag 12 mars 2011

Suck, underbara helg. Eller inte...

Både sonen och jag är snoriga, gnälliga och febriga. Mannen lider av den tappade sömnen från veckan. Bra start på helgen? Näää!

Undrar om man kan få byta dagar, alltså ta helg när det är fint väder och man är frisk. Det vore guttans det!

This is da good shit!!

fredag 11 mars 2011

Vuxenpoäng till mig...

... som beställer kläder från postorder istället för att knata i affären.

torsdag 10 mars 2011

Gud som haver

Den här boken läggs också till min att-läsa-hög.


Gud som haver av Ingrid Elfberg.
Kan man få blåmärke inuti handleden? För i sånna fall har jag fått det. Och jag skyller allt på gubbens bil. Gubbens kräksbil!

”Rädd att det skapar oro hos gravida” För det som inte syns, finns ju inte?

I måndags spelade jag in En unge i minuten (hoppas att länken fungerar) och ligger därför lite efter i allt snack märker jag. Men nu har jag kollat ikapp och också läst ikapp lite. Det första jag får se är Aftonbladets artikel Rädd att det skapar oro hos gravida där barnmorskan Gun Hermann uttrycker sin oro för att programmet istället för att visa det kärleksfulla med förlossningen kommer att skapa en rädsla hos (vad jag tror) förstagångsföderskor.

Jag håller inte med. Tvärtom. Jag tycker nämligen att det pratas för lite om vad som kan hända, hur snabbt en del beslut måste tas. Om hur föräldrarna upplevelser och känslor när saker o ting inte riktigt går som på räls.

Självklart ska man inte skrämma upp gravida kvinnor och deras partner i onödan. Men personligen hade de gärna fått informera mig lite mer än vad jag fick till mig.

Du kommer att känna när det är på gång, sa de. Pyttsan!

Jag har, även tidigare, följt sånna här serier rent slaviskt och kommer fortsätta med att göra det. Jag tror också att de som blir rädda för vad programmet visar, redan var rädda från början. Antingen helt öppet eller en gnagande oro. Det är vad jag tror.

Bilden är lånad från aftonbladet
som lånat den från TV4.
Jag tyckte det var väldigt fint när en av papporna fick stöd av barnmorskorna när sambon rullades in för akut kejsarsnitt. Betryggande rent ut sagt, för jag har hört mindre smickrande varianter av sånna tillfällen.

Däremot håller jag med Gun i att de blivande mammorna låg ovantligt mycket i sina sängar. Speciellt en av dem. MEN, vi fick aldrig se anledningen till det. Kanske kunde de verkligen inte stå eller gå. Just då.

En förlossning tar ju (oftast) betydligt längre tid än just detta programmets tvtid. Det vore omöjligt att klämma in allt som händer under förlossningen på de ynka 40 (var programmet verkligen så långt?) minuter. Att de denna gång inte kunde visa dusch, bad o gnäll om skitnödighet betyder ju inte att det inte hände. Eller??

Eller tror verkligen förstagångsföderskor (och omföderskor) att varje förlossning hoppar över sånna saker som värkar, skitnödighet och flåsandet?? För att det som inte syns, finns ju inte. Eller hur var det nu?

onsdag 9 mars 2011

Bilbo - en hobbits äventyr

Är nu klar med Bilbo - En hobbits äventyr av J.R.R Tolkien (uppläsare Tomas Norström. Ni vet, han som spelar Olle i Pistvakt.). Någon som har missat triologin om Härskarringen? Nää, trodde inte det. Det här är ringens historia precis innan Frodo påbörjar sin vandring. Det här är historien om hur ringen hamnar i Bilbo Baggers händer.


Här börjar Sagan om ringen. Bilbo - en hobbits äventyr är den klassiska föregångaren till Tolkiens berömda trilogi om Härskarringen. Här möter vi den fascinerande mytologiska värld som trollbundit läsare i alla åldrar i alla länder.

Halvt motvilligt följer den fridsamme hoben Bilbo med den store trollkarlen Gandalf i jakten på dvärgarnas guldskatt. Otaliga faror och svårigheter tornar upp sig på vägen. Med list och tur och tack vare Gollums osynlighetsring lyckas Bilbo och hans följe ta sig fram till den ruvande draken Smaug för den avgörande striden.

Bilbo – en hobbits äventyr skrev Tolkien till sina egna barn och då den publicerades 1937 blev den genast en stor succé. Tolkiens rika fantasi har skapat en värld så levande och verklig att man kan svära på att den har funnits en gång i uråldrig tid, på den riktiga sagotiden.
(text  och bild hämtad från adlibris.se)


Tyvärr måste jag säga att jag är lite besviken över denna bok. Jag hade förväntat mig mycket mer av den. Som redan är känt, är beskrivningarna i boken på platser, personer och miljön i stort bra. Men inte i närheten av vad det skrytits om. Om det har att göra med för stora förväntningar eller om boken skrivits i all hast (som det faktiskt känns som) vet jag inte. Och jag vill heller inte veta. Jag är glad att den är klar, att jag är färdig med den och att jag kunnat gå vidare till första boken i triologin istället. Nu kan jag äntligen se fram emot mina boklyssnarstunder igen.

Read me, I dare you!

När man läser ikapp sig på alla bloggar man följer hittar man en och annan pärla. Som sätter ord på sånt som man inte riktigt lyckats med själv.

Listar några sånna inlägg jag just läst klart.

Lady D skriver: Alla män är potentiella våldtäktsmän, För att kvinnor fortfarande överallt i världen mördas, våldtas, torteras, fängslas och tystas ner just för att de är kvinnor, Tycker du att nåt annat är viktigare? Skriv ett eget inlägg om det!

Karin Ketchupmamman: Pruttar och annat som är viktigt för barn

Favorit i repris

Imorse hade sonen och jag en favorit i repris. Fast jag är tveksam för att han tycker att det är en favorit...

Det här hände imorse.

Men lägg till att han innan påklädningen SA till mig föjja me.

Ni, heltidsarbetande, föräldrar. Svara mig.

Hur får ni kvällarna att gå ihop? Jag sitter just nu och funderar på hur jag ska handskas med en övertrött 2-åring till kvällen. Och jag får verkligen inte ihop det i mitt lilla huvud.

Gubben lagar maten, så den biten ska jag inte behöva tänka på. Tack o lov! Men alla våra inrutade kvällsrutiner kommer att gå i stöpet. Allt blir förskjutet. För att inte tala om den obligatoriska powernapen pojken tar från dagiset och hem, på totalt helt fel tidpunkt. (Åhåja, försök själv hålla en ilsken 2-åring vaken nästan en halvtimme utan att själv få panik eller göra livet surt för ungen.)

Hur gör ni? En frukt på väg hem från dagis är standard och fungerar toppen. Inga fler tårar efter mat i bilen efter att det upptäcktes. Men sen, när ni kommit hem. Hur gör ni då??

Säkert överreagerar jag, men det kan inte hjälpas just nu. Jag gillar inte när vi blir på dåligt humör för att vi är trötta, hungriga osv. Gillar det verkligen inte.

tisdag 8 mars 2011

Vi hade i alla fall kul

Hemma, sen kanske två timmar tillbaka, från Kalmar och Lattjo Landet. Orkar knappt hålla uppe ögonen ikväll. Vilka ungar!

Så kul de hade. Så kul deras mammor hade. Hualigen. När jag har lite mer ork, imorgon kanske. Ska jag berätta om huliganernas (jo, syster Milla har verkligen också en huligan. Det är inte bara min pojk längre...) bravader.

Go'natt. Tack o adjö. Nu tänker jag slänga lite ved i pannan och sen går jag och sover tv.

Och hur äckligt lät inte det här??

Urk...

Ännu en spännande dag med familjen

Igår: Upprensning (läs stoppa undan, gömma längst in i en av de stora garderoberna) av två rum. Fasen, det är ju ett stort hus vi har. Det kunde man ju knappt ana bakom all bråte. Höhö! Och sen en tripp till bibblan. Jag säger bara det, min unge är tokig i böcker. Speciellt Max-böckerna. Hade uppläsning av Vem är ensam? under fikastunden. Fikan glömdes bort kan jag ju säga, han var helt tagen av boken. Underbart att se för en bokälskare som man är.

Vem är ensam? av Stina Wirsén
Idag: Planerat strömavbrott, typ hela dagen. Så vi flyr fältet. Hur mysigt o trevligt det än är med strömavbrott, har det nu hamnat på min ogilla-lista.

Små barn + strömavbrott = inget för mig. Punkt slut!

Vi flyr till Kalmar idag, till Lattjo Landet närmare bestämt. Sonen o jag möter upp min fina syster Milla och hennes huligan (hennes ord, inte mina. Vette fasen vad hon fått sånna ord ifrån. ;-) ) Och näädå. Vi kommer inte glömma IKEA. Vad tror ni? Så klart man måste in en sväng på IKEA... och på Modehuset... och på några andra ställen om det hinns med. Såklart!

Imorgon: Återgår vi till det normala med jobb och dagis.

Spännande liv vi lever va!? ;)

fredag 4 mars 2011


Fan vad jag gillar Pink! Om och om så gör hon det.

Wow.

Det är fredag idag, för er som inte märkt det än!

På fredagar är fredagsmys obligatoriskt. Jag undrar hur det kommer att se ut denna fredag. Det är nämligen den andra (eller är det tredje..? Hjärnsläpp.) fredagen sen jag o S bestämde oss för att varken äta godis eller dricka läsk. Och det går bra.

Hade en svacka för nån vecka sen, när jag fick reda på att jag inte skulle få vara kvar på mitt uppdrag. Och sen återupptäckte jag mina goda vindrinkar. Men förutom det har det gått bra. Är stolt som en tupp för att jag tackade nej till choklad på jobbet igår. Snap för mig! (ni vet, från Legally Blonde)

Hur som helst. Jag är stolt över att kunna låta bli godis så som jag gjort nu ett tag, för jag har varit inne i en svacka (på typ ett år) där jag varit ett godismonster. Fick jag inte godis blev jag verkligen ett monster. Sött godis alltså.

Det salta, popcorn speciellt, kan jag bara inte lägga av med. Popcorn är en av mina laster, så som läppsyl o min koksaltsnässpray (ny last). Och jag har desutom blivit fruktansvärt sugen på chips, och sånna sorter som jag inte tyckte om innan. Men jag är stark. Får jag bara mina popcorn går det bra. Men våga inte nalla av dem, för jag garanterar inte din säkerhet då.

Jo, jag vet nog egentligen hur vårat fredagsmys kommer att se ut. Efter att sonen har lagt sig blir det På spåret och en badtunnsstor popcornskål. Som bara är min. Gubben får nöja sig med skorpor. Eventuellt en film också, om vi inte ligger o snarkar båda två i soffan innan På spårets inledningstrudelutt är slut.

torsdag 3 mars 2011

Julie & Julia


Filmen handlar om Julie Powell (spelad av Amy Adams) som bestämmer sig för att under ett år laga alla recept i Julia Childs kokbok "Att mästra det franska köket" (Mastering the Art of French Cooking 1961, 1970). Under tiden som man följer Julie under hennes matlagningsår får man också bekanta sig med Julia Child (spelad av Meryl Streep, som är som vanligt helt underbar) och Julias väg mot framgången. Från allra första gången hon klampar in i det franska köket till att hennes berömda kokbok publiceras.

Filmen är varm och kärleksfull. Man bli lite knasig på Julias röst och man blir galet hungrig av alla läckerheter som lagas i filmen. Jag skulle nog klassa filmen som en typiskt Må-bra-film.

Denna film kommer jag att se flera gånger, var så säker!

onsdag 2 mars 2011

Alla själars natt

Jajamen, den här blir det nästa gång jag ska läsa en skönlitterär (heter det så??) bok.



Alla själars natt (Adlibris)

Back to work

Igår var min första "lediga" dag. Urk. Vill inte vara ofrivilligt ledig. Nu lät det dumt, jag vet. Jag vill ju vara med sonen så mycket jag kan, absolut. Men jag gillar att jobba, jag gillar min vardag. Och att vara ledig när ingen annan är ledig är skittråkigt.

Läste i måndags att det skulle vara så fint väder, phöö. Det verkar ha kommit idag istället. Nu är det klarblå himmel utanför fönstret, känns underbart. Våren är på gång!

Gårdagen började med lek och stoj inomhus, efter lunch o vila (och en betydligt gladare pojk efter tuppluren) gick vi ut och lekte i snön. Hade glömt hur roligt det är att gräva tunnlar i snön.
Vi har också turen att ha en sluttande tomt, jajamen - pulkabacke! Sonen gick in för det hårt och Brrr-ade hela vägen ner och hejade på mig att springa uppför "backen" sen. Vem behöver lämna tomten för att motionera egentligen? Träningsvärk idag? Oja!

Planerar redan för vad sonen o jag ska hitta på nästa vecka på mina lediga dagar. Älgparken i Virum är en het kandidat! Liksom en heldag på biblioteket. Någon som nappar o vill följa med?

---------------

Ähh, va fasen!? Nu såg jag att älgparken inte hade öppet! Öppnar inte fören 1 maj. Snyft! Jag som ville se älgarna... =(

tisdag 1 mars 2011

Prinsessan och grodan

Imorse kollade jag o sonen på Walt Disneys Prinsessan och grodan. Den innehöll allting som en klassisk Disneyfilm brukar göra. Nån som kämpar mot strömmen, otur en bit på vägen och sen romantik och allt blir bra till slut när huvudpersonerna äntligen förstår att de är kära.

Jag tycker att det är en av de bättre tecknade Disneyfilmerna jag har sett på ett tag. Men jag gillar inte att de fortfarande pockar på en att allt blir bra bara man hittar sin prins. Lite grymtvarning där.


Den fattiga Tiana arbetar hårt för att nå sina drömmars mål - att kunna öppna en egen restaurang i hemstaden New Orleans. När den tvättäkta prinsen Naveen kommer på besök i staden tror hennes stormrika väninna Charlotte att hennes dröm att gifta sig med en prins skall gå i uppfyllelse.
Den ondsinte voodootrollkarlen Facilier förvandlar dock Naveen till en groda och när Tiana kysser honom för att åter göra människa av honom går det fel och även hon blir en groda. De båda hamnar i Louisianas träskmarker där de får kämpa för att överleva.

Jag är löljligt förälskad i tecknade filmer, alltid varit och kommer säkert alltid att vara. Och den här är inget undantag, jag gillar den!

Näringsnyttig och smakrik lunch? Näää...

Nudlar is da new snabbmakarons, ya know...


Och jag som först tänkte på korvsoppa. Jaja, soppa blev det iaf. ;)