lördag 29 oktober 2011

”De hade pratat om att göra en anmälan men inte hunnit”

Ur: ”Dagispersonal slog inte larm trots misstankar om misshandel mot en 2-årig pojke”: /Mitt i Bromma tisdag 23 augusti 2011

CC/Treehouse1977
”En tvåårig pojke kom in till sjukhuset med en svår brännskada. Sjukhuspersonalen upptäckte att pojken dessutom hade blåmärken över hela kroppen och anmälde föräldrarna till polisen. Åtal väcktes mot föräldrarna och de dömdes för grov misshandel. Under förhandlingarna kom det fram att dagispersonalen hade förstått att något inte stod rätt till med pojken, som vid blöjbyten ofta hade blåmärken. Det fanns också tecken på att pojken vanvårdades. Dagispersonalen är enligt lag skyldig att kontakta socialtjänsten så fort de misstänker att ett barn far illa. Dagispersonalen uppgav att de hade pratat om att göra en anmälan men ännu inte hade hunnit, samt att de i fortsättningen ska slå larm tidigare”.

Barn har rätt till skydd mot våld och vanvård. Dagispersonal – alla myndigheter vars verksamhet berör barn – har alltid en skyldighet att anmäla misstankar om detta till socialtjänsten. Ett barn som uppvisar blåmärken och tecken på vanvård är beroende av vuxna som ser och dessutom agerar till skydd för det. Det finns inte tid för bortförklaringar och undanflykter. Att blunda för tecken på misshandel och vanvård är att kränka det enskilda barnet och dess rättigheter.

Fall som ovan visar att det inom svensk myndighetsutövning finns akuta behov av ett uppdaterat synsätt på vad barn är, behöver och har rätt till. Barnkonventionen står för en sådan uppdaterad syn. Vore barnkonventionen svensk lag skulle myndigheter tvingas uppdatera sina kunskaper – de skulle tvingas ta barns rättigheter och behov på större allvar.

Det här var bara ett av flera exempel på undanflykter. Fler hittar du i vår film: ”UNICEF accepterar inte att man skyller ifrån sig”.

Text och bild är hämtad från www.unicef.se.

fredag 28 oktober 2011

”Vi hörde hur ni skrek, men vad skulle vi göra?”

Varje år far barn i Sverige illa på grund av okunskap, rädsla, lathet eller att personer som borde ta ansvar inte gör det. Varför är det så? Det ska vi ta reda på. (Idag på FN-dagen den 24 oktober drar vi igång vår egen variant av ett ”realtidsgräv” på temat undanflykter.)
En person som fått höra många skylla ifrån sig och komma med undanflykter är författaren och skådespelaren Morgan Alling. Här kommer hans egen berättelse:

Morgan Alling. Foto: Thron Ullberg
- ”Åh, Morgan så roligt att se dig igen efter alla dessa år!”
Jag och min fru Anna-Maria står utanför det hus jag och min bror var fosterhemsplacerad i som femåring. Ett hem som var fint utåt sett med kyrkobesök och söndagsskola, men innanför väggarna var det inte lika fint. Där pågick fysiska och psykiska bestraffningar, tvångsmatning och vi kunde bli inlåsta i ett litet rum i flera timmar medan familjen åkte iväg.

När vi står där i solskenet kommer några grannar glatt ut och vi småpratar om allt. Plötsligt från ingenstans säger någon allvarligt:
 - ”Vi hörde hur ni skrek, men vad skulle vi göra?”

Jag söker Anna-Marias blick samtidigt som jag försöker lindra deras dåliga samvete:
 - ”Ja, nej, vad skulle ni göra”, skrattar jag.

I bilen på väg hem kan Anna-Maria inte hålla sig längre.
 - ”Det där var inte okej! Man kommer inte 35 år senare och säger att man hörde era rop på hjälp men valde att inget göra!”
 - ”Det är inte så himla lätt”, försöker jag.
 - ”Jo, det är lätt när man hör barn blir sönderslagna”, fortsätter min arga vackra fru.

Självklart har hon rätt! Man får inte vara tyst, man knackar på och frågar om man kan hjälpa till. Nästa gång ska förövarna veta att grannarna hör och då är det inte lika lätt att slå. Klart de har dåligt samvete, det ska de ha. Hade de valt att ta sitt sociala ansvar hade de varit stolta i 35 år istället.

Det handlar om medmänsklighet, moral och civilkurage och det gäller alla; grannar, vänner, släktingar, klasskamrater, lärare, poliser, sociala myndigheter, politiker, rättsväsendet, ja alla i hela samhället.
De som far illa ska känna att de inte är ensamma i sin smärta. De måste känna att hela samhället står bakom de, att vi är en enda stor massa av civilkurage. Men då krävs det att vi pratar med varandra. Vi knackar på.

Idag lever 100 000-tas barn med svek, lögner, smärta. Barn som blir utsatta för sexuella övergrepp, barn till missbrukare, som blir mobbade i skolan, flyktingbarn som inte får rättvis bedömning. Barn som står utanför sina egen dörr med handen på handtaget och ont i magen för hur deras föräldrar mår, ont i magen för att gå till skolan.
115 000 barn ringde till BRIS förra året.
20 000 lever inom socialtjänstens beskydd.

Det som gör mig förbannad är att till varje utsatt barn så finns det minst flera personer som sett, hört men ingenting gjort. När det sen uppdagas skyller folk ifrån sig. Kanske är det mänskligt att inte vilja vara den personen som gjort fel. Men för mig tar man ansvar för sina handlingar. Att man gör fel och misstag är mänskligt, det gör vi alla varje dag och det är OK, men problemet är när man inte erkänner sina fel och sen rättar till det.

Vad ska man göra då?
Det är ganska lätt. Man engagerar sig, pratar, lägger en hand på axeln, ger beröm, lyssnar, tar strid för mänskliga rättigheter. Man står upp för den maktlösa individen. Man knackar på. Man ringer till alla de organisationer och myndigheter som arbetar dagligen med utsatta barn. Att inte göra det när man ser någon som far illa är också ett val.

Tar man inte sitt sociala och moraliska ansvar får man stå 35 år senare framför ett hus som Gud glömde och skämmas.
 /Morgan Alling

(Jag är lite seg i starten, så dessa inlägg kommer lite försenat. Men de är så läsvärda att jag struntar i det och visar att jag inte tänker skylla ifrån mig.
Text och bild är hämtad från www.unicef.se och du kan läsa mer om deras kampanj UNICEF gillar inte att man skyller ifrån sig på deras hemsida.)

Jag tror att han vill mig något, jag kan bara inte luska ut vad det är...



Ser ni den fina målningen inne på toaväggen också? Det är Lellefant. Tänkte om ni blev nyfikna...

Nu har jag fått en sån där snilleblixt igen...

Ni vet, som med förvaringsskåpen i matvarubutikerna som även är kylskåp. Denna vecka har jag nämligen gått upp alldeles för tidigt för mitt eget bästa. Jag menar, till o med hunden tycker det är för tidigt och vägrar gå ut i mörkret för att pinka. Det är en stor sak för honom ska ni veta, slippa ett hoppande barn och få ligga ute i kylan alldeles själv - där man kan lukta på blommorna och höra fåglarna och sniffa på dofter som kommer farande från skogen.

Vad sägs om att biblioteket öppnar kl 7 istället för 10 på vardagar? Eller om man kan spatsera runt o fixa sina inköp i olika butiker och affärer innan kl 10? Då allt magiskt öppnar. För en småbarnsmorsa så har halva dagan gått redan när klockan slagit 10. Desutom är det då dags att börja förbereda lunchen och sen är det vila, efter det är det ju redan eftermiddag och man har fullt upp med att fixa inför middagen under tiden som barn ska lekas med.

Visst låter det bra??

torsdag 27 oktober 2011

Barns rätt stärks om barnkonventionen blir lag

Om barnkonventionen blev svensk lag skulle domstolar och myndigheter vara tvungna att tillämpa den. De skulle också kunna ställas till svars om de valde att strunta i den, och barns mänskliga rättigheter skulle tas på större allvar. Det visar en ny rapport om barnkonventionens status i Sverige, från UNICEF och Raoul Wallenberginstitutet.

Emma von Corswant/UNICEF
Idag gäller inte FN:s konvention om barnets rättigheter som svensk lag. I stället för att inkorporera barnkonventionen i svensk lagstiftning, har Sverige valt en transformeringsmetod som innebär att våra lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser.

Rapporten visar på argument för och emot inkorporering utifrån den politiska debatten, och är en genomgång av utredningar, rättsfall och forskning inom området. Slutsatsen är att den nuvarande transformeringsmetoden inte räcker för att garantera barn deras rättigheter.

I asylärenden till exempel, förekommer det ofta att man inte tar hänsyn till barnets bästa, eller att det bara nämns i förbigående. Det brister också när det gäller bedömningen av barns egna asylskäl. Även i vårdnadstvister och brottmål, till exempel sexualbrott eller misshandel av barn, saknas ett barnrättsperspektiv.

– Vi ser till exempel att barn betraktas som föräldrars bihang istället för individer med egna rättigheter, säger Christina Heilborn, barnrättsjurist vid UNICEF.

Rapporten pekar på att de argument som förts fram för och emot en inkorporering i första hand är rättspolitiska. Flera av argumenten, som att barnkonventionen inte är skriven på ett språk och med en teknik som passar in i svensk rätt, liksom att det skulle vara problematiskt att den även omfattar ekonomiska och sociala rättigheter, framstår idag som otidsenliga. Europakonventionen om mänskliga rättigheter gjordes ju till svensk lag redan 1995, och används nu naturligt av domstolarna.

Ett viktigt argument mot att göra barnkonventionen till svensk lag har varit att alltför mycket av tolkningsansvaret skulle läggas över på domstolarna, och att risken då är att barnkonventionen skulle tolkas för snävt, så att barns rätt skulle kunna försvagas istället för att stärkas. Rapporten framhåller att rädslan för att juridiken på detta sätt skulle få inflytande över samhällsutvecklingen tycks ha minskat. Ett exempel på det är migrationsrätten, där riksdagen 2006 beslutade att flytta över hela processen från förvaltningsmyndigheter och regering till förvaltningsdomstolar.
Erfarenheten från grannlandet Norge, som har gjort barnkonventionen till lag, visar dessutom att konventionen mycket väl går att tillämpa i domstol.

Överhuvudtaget visar det norska exemplet att inkorporeringen, som gjordes 2003, har varit en framgångsrik metod för att genomföra barnkonventionen. Barns rättsliga ställning har stärkts både rättsligt och i samhället i stort, genom att konventionen blivit mer känd. I Norge har man också kunnat se en tydlig ökning av hänvisningar till barnkonventionen i domstolarnas domar. Som en direkt följd av barnkonventionens artikel 12, har barn över sju års ålder numera en absolut rätt att bli hörda. Barnrättsperspektivet har fått ett större utrymme i både i utlänningslagen och plan- och bygglagen.

– Det krävs att barnkonventionen blir lag även i Sverige för att domstolar och myndigheter verkligen ska använda den i beslutsfattandet, vilket också FN:s barnrättskommitté påtalat i kritiken till Sveriges regering flera gånger, säger Christina Heilborn.

Rapporten konstaterar att det är mer än 20 år sedan som Sverige skrev under barnkonventionen, men att den fortfarande inte har fått det genomslag man hade kunnat hoppas på. År efter år lyfter FN:s barnrättskommitté fram brister, och visar hur Sverige inte följer barnkonventionen (den senaste kritiken kom i början av oktober i år). Enligt rapporten är det därför rimligt att öka trycket genom att göra konventionen till svensk lag, och därmed också öka dess formella status i svensk rätt.
Hör vår barnrättsjurist Christina Heilborn debattera frågan om barnkonventionen som lag i P1 morgon och även som nyhetsinslag i SR Ekot.

Läs hela rapporten online på Scribd!

Läs och ladda ner rapporten som PDF!



Text och bild är hämtad från www.unicef.se

"Är det lite genus?"

Karin skriver på sin blogg Ketchupmamman om vad som hände när hennes man gick till jobbet med målade naglar.

>> Kan vara svårt att se skillnad <<

onsdag 26 oktober 2011

"Vad är det, pappa?"

Fakta: Jag har världens sötaste lilla son.

Bevisning: Vi började morgonen med att göra en deg till lussebullarna. När degen skulle "sova" ville han naturligtvis berätta den stora nyheten för pappan. Så han tog telefonen och fick mig att slå numret. Efter att ha pratat om lite dittan dattan, visat vad han tittat på på TVn o så där skulle han komma till den stora nyheten (det är ju inte var dag vi bakar bullar här hemma precis). Så han stegar fram till platsen degen ligger o jäser, pekar:

- Titta pappa! Vad är det, pappa? WOOOW!!!

(försökte smått smyga in att pappan inte ser det han pekade på, genom telefonen. Och hur löser man det utan bildtelefon? Jo...)

Sonen sträcker fram telefonen ända fram till bunken och ropar:

- WOOOW pappa!!! Titta!!

tisdag 25 oktober 2011

Vet ni vad sånt kan göra med en julmusttokig jänta?

Idag tror jag faktiskt att jag ska skita i att laga någon mat. Skulle varit duktig o gjort antingen gryta eller soppa tänkte jag. Sånna där långkokare som man aldrig har tid med annars. Inte för att de är komplicerade utan vem fasen har tid att vänta tre timmar på mat liksom. Ungefär så.

Och så tror jag faktiskt att jag ska rymma hemifrån en liten liten stund när gubben kommer hem i eftermiddag. Nu har jag veckohandlar TVÅ GÅNGER utan att få se en enda julmustflaska. Vet ni vad sånt kan göra med en julmusttokig jänta? Nää, och du vill inte veta. Men är ni nyfikna kan ni ju fråga min storasyster hur livet tedde sig mellan påskmusten och julmusten. Eller min man hur ihjältjatade hans öron är vid det här laget. Hehe.... Men kom inte o säg att du inte suktat efterflaskorna alla pratat om!

Jo, just det. Rymma. Till en affär som har julmust. Och saffran. Och eventuellt något annat ätbart också.

Ett år senare

Läste lite bland gamla inlägg och upptäckte att jag för precis ett år sedan också klagade på en långdragen förkylning. Den har ju inte hållt i sig sen dess, men just nu känns det banne mig som att den aldrig gått över heller.

Man kan lugnt säga att jag blivit totalt beroende av nässpray och längtar till den dag då det inte känns som att man ska kvävas av snor så fort man försöker skippa sprayet. För nej, det är inte så att jag är utan vara. Nej nej, jag fattar faktiskt inte hur en människa kan producera så mycket klegg. Ärligt. Var kommer allt ifrån?

Döda hjärnceller? Tjaa, det skulle i så fall förklara min glömska och en hel del annat. Så vi kör väl på det då.

Jag tar tillbaka det...

... det ÄR varje dag man får se en soluppgång.

Nån som vill byta unge med mig? Jag tar gärna en som sover, typ jämt.

torsdag 20 oktober 2011

Givande samtal med Telia aka Felia

I fredags ni vet, då skaffade ju jag mig en ny mobil. Klättrade några steg i tekniktrappstegen. Fick några avundssjuka blickar kastade åt mitt håll. Sånna där saker.

Öhm, jag tror att jag får ta o klättra ner igen. Antingen har jag blivit gammal (och nu pratar vi inte om några få siffror här utan typ 100 år gammal) eller så går tekniken inte framåt längre. Den går tvärsöver, runtomkring och plockar de saftiga äpplena från grannens trädgård.

Igår kväll slutade nämligen tangentbordet att fungera som det skulle för att imorse och på förmiddagen fungera ännu knäppare. Bli helt svart och ibland fungerade "tangenterna" ändå och ibland inte. Väldigt spännande. Inte. Så jag gjorde det alla gör, jag kontaktade återförsäljare och fick faktiskt hjälp - Gå in till butiken så byter de ut telefonen. Den är trasig. Så där ska den inte reagera.

Och jag gjorde som den trevliga damen i telefonen sa. Det var här det började gå riktigt snett.

Jag: Hej, jag var inne i fredags och köpte en Samsung S2. Den var lite knasig igår kväll och i dag på förmiddagen. Jag ringde på butiksnumret och fick information om att jag skulle gå tillbaka med den till butiken.

Försäljaren (lite småsur så där som man kan bli när ens kollega klickat fram alldeles för många nummer på displayen och man själv får ta skulden från otåliga kunder): Jaha, och vad är fel?

Jag: Jo, tangentbordet slutade fungera igår när jag chattade i Wordfeud och idag när jag skrev på Facebook och när jag skrev vanliga SMS.

Försäljaren: Jaha?

Jag: Och så tänkte jag fråga om det finns en instruktionsbok eller nått till telefonen också. Det följde inte med någon.

Försäljaren (suckar och tar ett djupt andetag, hon hade nog rabblat detta några gånger): Nej, instruktionsböcker följer inte med längre. De skulle bli jättetjocka och alldeles för invecklade. Med tanke på dagens teknik.

Jag: Även för sånna där basgrejer som hur man får dit T9 eller lägger upp genvägar?

Försäljaren: Ja.

Jag: Så, hur ska jag kunna veta hur man gör sånna saker?

Försäljaren: Det kan finnas en instruktionsbok på Samsungs hemsida.

Jag: Ja, den har jag hittat. Men den är på engelska och många ord som används är fackord och går inte att söka fram en översättning på. Desutom stämmer den inte helt.

Försäljaren (börjar bli irriterad): Ja, men det är inget vi kan göra något åt. Återigen, det skulle bli tjocka böcker om allt skulle översättas och skrivas.

Jag: Så, då kan jag komma in till er och få lite handledning och sånna här basgrejer?

Försäljaren (tittar lite förskräckt på mig): Nej! Jag har aldrig haft en sån mobil, så det kan jag inte. Föresten kan vi inte lära ut till alla hur Facebook fungerar...

Jag: Nja, fast jag menade ju hur man får dit T9 och lägger till/tar bort appar som följde med telefonen. Sånna saker.

Försäljaren: Då får man fråga vänner och bekanta, och din man. Det är så det fungerar idag.

Ungefär här började även jag tappa tålamodet. Jodå, jag kan vara riktigt otrevlig om det behövs och speciellt om jag inte bemöts särskillt trevligt heller. Under det väldigt givande samtalet fick jag även veta att det inte var fel på telefonen för att tangentbordet hade slutat fungera. Nejdå, fel kunde det inte vara. För det såg ju ut att fungera just då! Men ÅHH!!

Jag tjatade mig till några dagars frist ifall att telefonen skulle dumma sig igen. Känner mig lastgammal och börjar faktiskt allvarligt fundera på var tekniken är på väg när inte ens återförsäljare vet hur sakerna fungerar.

Du ska tänka på den som en dator... Pyttsan! Till o med till datorer får man en skiva med Gör-så-här-tips. Och vad fick man till den här telefonen? Jo, tryck i SIM-kortet och ladda telefonen med sladden. Men inte den minsta slags informationen hur man faktiskt kan använda telefonen, vilka applikationer man inte får ta bort eller ens hur man ändrar inställningarna för att bilderna ska sparas på SD-kortet istället för telefonen. Suck!!

Operation blöjfri går väl sådär om jag ska vara ärlig.

I somras tänkte vi att vi hade gott om tid att få sonen blöjfri, lagom till hösten ungefär. Njaa, riktigt så bra har det väl inte gott. Det började med att jag inte var ledig lika mycket i somras som det var planerat och gubben ville inte ta hela lasset själv. Förstårligt nog.

Och när jag väl fick semester var det inte på tal om att pottträna, skrutten fick vattenkoppor. Första dagen på semstern dök den första koppan upp. Och lagom till att vi anlänt till fina semsterstället (svärföräldrarna) var han full av dem och vi hade en veckas vakennätter att se fram emot. Eller bak på nu alltså. Suck! Fy fasen att få den där hemska sjukdomen precis i sommarvärmen, rekordvarmt - tropik nätter osv.

Sen var det jobb igen, och dagis, och nu är vi här. Utan jobb men med dagis. Och där verkar han vilja kissa på toan titt som tätt. Till o med att han haft en helt torr dag. Imponerad! Speciellt eftersom det var han som sa till varje gång och inte personalen.

Men, intresset för att gå utan blöja och därmed kissa/bajsa på pottan eller toaletten vill liksom inte infinna sig. Utan blöja - JA! Göra behov på toaletten - NEJ! Och jag vill inte tjata. Jag vill inte göra detta till en stor grej, inte berömma mig blå varje gång han gjort något på toan och inte skälla när han råkar göra det på golvet istället. Att gå på toaletten måste få bli en naturlig del av vardagen.

Så hur gör man? Är enda sättet att bunkra upp med ett storpack tvättmedel och ett berg av byxor eller finns det något annat sätt? Tips tack! Praktiskt tips.

Det som jag märkt inte fungerar är;

- läsa en saga på toan/pottan för att han ska sitta still en stund.
- sätta pottan framför TVn så att han ska sitta still en stund.
- berömma varje gång han kissar på toan (slutar med att han går och spolar hela tiden och klappar händerna efter varje gång).
- belöningssystem.

Kanske fungerar om ett tag, men just nu har han alldeles för många myror i baken för att sitta still en längre stund.

Liten blir stor, del 3

Såg en lapp idag när jag lämnade pojken på dagis. Och fick en liten liten knuta i bröstet. Jo, det är sant! På lappen står det nämligen att han ska börja gå på gympa. Fatta!! Jag har ett barn som är så stor nu att han ska få gå till skolans gympasal och springa efter bollar, klättra i stegarna och vara allmänt, tjaa - sig själv.

På att-göra-listan hamnar nu Inköp av inneskor. Så, alla ni som har barn som gympar... Vilken sorts innesko ska man satsta på. En sko eller en sockeplast/moccasin?

tisdag 18 oktober 2011

Fan.

Förkyld.

Inte bästa tidpunkten nu, nej.

Varför är det inte natt längre, just idag iallafall?

Man brukar ju säga "Sol inne, sol i sinne" eller nått liknande. Fungerar det på samma sätt med hösten och vinter?

Idag känns nämligen som en sån där dag då man inte ska kliva upp ur sängen. När man känner i varenda fiber i kroppen att nått, ungefär allt, kommer gå på tok.

Ryggen är helknasig och jag är tung i huvudet av antingen för lite eller för hård sömn. Gissar på för lite. Lite kaffe och några Ballerina-pepparkaks-kex på det kanske får igång huvudet lite ändå. Håll tummarna, eller se till att den där förjordade gula mackapären på himmeln kommer fram igen.

//trött

lördag 15 oktober 2011

Help please!

Nu när jag blivit ett med tekniken, eller njaa... Det är väl att överdriva. Jag har närmat mig den övriga civilisationens teknikkunskap men står ändå flera kilometer bakom. I en plåtburk. I en sänka. Bakom en stor asp.

Hur eller hur, jag skulle vilja be om hjälp. Så här är det, jag var tvungen att byta e-postadress pga min snålhet och har nu alltså en ny sådan. E-postadress, inte snålhet. Men... Blogger vill inte riktigt sammarbeta genom att ändra min gamla adress till den nya. Och eftersom alla kommentarer o dylikt skickas till den gamla adressen vill jag ju byta. Den försvinner ju snart ändå. Och när den försvinner lär jag inte ens kunna logga in på blogger. Suck!
Så hur gör man det? Byter inloggningsadress på blogger.

Nästa sak gäller mest min telefon, en S2. Alla dessa widgetar och genvägar. Market och andra appar. Vilka måste jag ha? Exempelvis, GoogleMaps är ju bra, men jag behöver inte veta exakt var jag befinner mig just nu. Så hur stänger jag av. Och sen på den funktionen/appen/widgeten/vad-fan-det-nu-är???

Känner mig som en gammal tant med rullator på väg till ett PRO-möte där man ska lära sig hur en knapptelefon som man inte längre behöver veva igång fungerar. Steg 1, lyft på luren. Steg 2, tryck på knapparna. JO! På den nivån är det...

fredag 14 oktober 2011

Att det ska vara så svårt att välja...

Är inne på att skaffa en ny mobil. Inte för att min är dålig, men för det jag använder den och vill använda den till så, ja... Då är den faktiskt lite dålig. Nu när jag tänker efter. Men den är ju inte trasig eller nått. Och då är det extra svårt för en sån som mig att motivera varför man ska skaffa sig något nytt. Känns så onödigt.

Den jag är inne på är en Samsung Galaxy S2. Nån med erfarenhet av en sån?

Men fy fasen vilken djungel det är med abonnemang. Blir tokig. Och vad jag än skulle välja så blir ju månadskostnaden högre än vad jag har nu. Så hur jag än gör kommer det att kännas som ett nerköp. Pengamässigt alltså. Teknikmässigt kommer jag gå en hel del trappsteg uppåt.

Så det jag undrar är, hur fasen gör man för att jämföra mobilabonnemangen på ett vettigt sätt? Och vart fasen ska jag kolla!? Säg inte compricer.se eller nån annan sån sida, jag vill kunna läsa om abonnemangen på ett vettigt sätt och jämföra ordentligt.

Föresten, betyder fria sms automatiskt fria mms? Eller ingår mms i datatrafiken?

Det jag vill är att kunna är att ringa (lite), smsa/mmsa (mycket) och surfa på mobilen. Som alla andra ju!

Aggrrhh, blir tokig!

lördag 8 oktober 2011

Bibblan är helt klart underskattat!

Och speciellt dockskåpet som finns där. Ojojoj, det kan gå väldigt långa och koncentrerade minuter innan grabben ens tänker på att kolla var jag är, vad som händer i omgivningen eller bara springa runt och bläddra i alla färggranna böcker omkring.

Nån dag ska jag ha kameran i beredskap och fånga hans koncentration på bild. Jag lovar!

onsdag 5 oktober 2011

"Och var parkerar man bilen?"

Just nu är bilar väldigt hett hos pojken, allt som har hjul egentligen. Allt från cyklar och rullstolar till traktorer och bussar. Men hjul ska de ha. När det gäller den äkta varan alltså.

En ny grej som jag lagt märke till på sistone är att hans fantasi har börjat gå på ett snäpp högre än vanligt. Nu är det inte bara bilar som får vara bilar här hemma. Nu kan en äppelbit eller en köttbulle fungera perfekt som en bil.

Aha, tänker mamman då. Ett perfekt tillfälle o få en kanske inte så stillasittande unge att få i sig lite mat. För var parkerar man bilen?Om inte i munnen!

Fast jag är ärlig med att det inte är helt genomtänkt för även andra "bilar" får parkera i munnen. Pinnar, leksaker.... Min bil... Tydligen väldigt god att slicka på.

tisdag 4 oktober 2011

Boka upp den 18 november redan nu...

För ett efterlängtat biobesök.

Kläder efter väder

I helgen som var samlade jag ihop familjen för en liten brunch. Och lat som jag numera är ville jag göra det otroligt enkelt för mig, ja för oss. Så. Det blev korvgrillning utomhus.

Nästan hela gänget samlat, bara en liten (systersonen) plus en stor (gubben alltså) skruttunge som vägrade fastna på bild. Ska jag göra er avundsjuka också? Detta är typ våran bakgård... Med både blåbär, lingon och kantareller på.

Gillar gubbens kommentar: Varför har vi inte gjort så har förrut?

Mjo, kanske för att jag alltid fått ett nej om det tidigare. HAHA!

måndag 3 oktober 2011

Dagisfotografering

Det är alltid lika spännande med fotografering på förskolor. Paniken, kaoset och lättnaden över att inte behöva jobba där - just den dagen.

I år var inget undantag, skrattar personalen när de tar hand om småttingar upp till 3-4 år. Trötta, hungriga och jag-vill-gå-ut-och-leka-nu-småttingar. Lovely! Först var fotografen försenad, väl på plats insisterar han på att skruva isär och montera om personalens soffa för att den bättre ska passa in i bilden. (Ska bli spännande o se om den verkligen kommer med i bilden eller bara skulle vara fin i ett hörn i fotografens hjärna.) Och eftersom fotograferingen skedde både i personalrummet och i matsalen hade personalen ingen chans att ge ungarna mat där. Typ som den viktiga nu-höjer-vi stämningen-och-blodsockernivån-till-det-normala fruktstunden.

Jojo, de kan ta sin fruktstund på andra ställen och de gjorde säkert också. Jag menar, de låter ju inte barnen svälta pga en fotografering. Men de är många små på samma ställe och det blir lätt kaos i vanliga fall när frukten kommer fram och alla sånger ska sjungar och sagor berättas. Därför går en del iväg (varav min son) och en del stannar kvar på avdelningen.

När dessa stackars barn fick lunch idag är jag nyfiken på att få höra imorgon. Mer än en timmes försening blev det. Och som alla vet.... Att få små barn att sitta still, inte bara en gång utan två, är inte det lättaste. Det tar tid - mycket lång tid ibland. Och fotografen skulle egentligen slutat vid 10:30, tror jag. Lunchen början vid 11, för första gänget. Hmm, sen lunch + sen middagsvila = supergriniga ungar.

Jo, jag är verkligen glad att det där inte var min arbetsplats idag. Och jag är verkligen glad att pojken inte gick sina timmar där idag utan kommer få mer normala dagar resten av veckan istället. Kan inte vara en så roliga kväll för en del föräldrar idag...