tisdag 31 januari 2012

Flashback eller "då var det dags igen?"

Ojoj, vilka flashbacks man får nu. Så här har jag stått ETT ANTAL GÅNGER tidigare med den större pojken. Både dagtid o natttid.

Gung gung på er!

måndag 30 januari 2012

Det var dyr ved det där...

Nu har det hänt!

Nu har det äntligen hänt!! Hela familjen lyckades ta sovmorgon samma dag.

Grovt räknat tror jag att det är lite drygt tre år sen senast.

söndag 29 januari 2012

Sonen sammanfattar dagen

- Min Mia, min Eppe öhn öhn. Pappa ping.

Stora sonen lär sig prata

De nya orden, eller mening rättare sagt, är en annan dag.

Vad säger man då? Hoppsan? Dags att börja leka kanske? Det dåliga samvetet smyger sig definitivt på i alla fall.

lördag 28 januari 2012

Kurragömma enligt Grodan

Föräldrarna: En räknar till tio och de andra gömmer sig. Sen när man räknat klart går personen o letar efter de andra. De måste vara väldigt tysta så de inte avslöjar sig. Om inte den som räknat ropar "KOM FRAM!". Då måste man komma fram.

Sonen: Okej!

Mamman: Ett, två, tre....

Sonen och pappan gömmer sig. Mamman hör tisslandet hela tiden.

Mamman: TIO! Nu kommer jag!

Sonen: Hit mamma!

Mamman låtsas inte om det medan pappan förklarar för sonen att man ska vara tyst medan mamman letar.

Mamman: Kan de vara inne på toan...

Sonen: Näää

Mamman: Kan de vara bakom dörren...

Sonen: Nää!

Desperata försök från pappan hörs, inget hjälper. Men till slut är sonen tyst o gömmer sig. Mamman hittar pappan och ett rått skratt hörs ifrån sonens gömställe.

Skadeglädje är den enda sanna glädjen??

fredag 27 januari 2012

Idag skulle jag vilja vara miljonär...

... det finns så mycket jag skulle vilja göra här hemma. Vissa saker är helt klart nödvändiga och helt befogade. Andra, lite mindre.

Vi flyttade in i vårat hus 2006 och har sedan dess knappt gjort ett dugg. Trots att det finns mängder att göra. Okej, helt sant var det inte. Vi har gjort saker som satt in en extra aukumulatortank, bytt fönster på hela huset och bytt ytterdörr.

Men inget foder till dörren. Lathet och glömska på hög nivå. Hur svårt kan det vara att ta fram måttbandet, mäta dörren och åka in o skaffa virket? Fasen, jag kan ju skippa målandet så är det ju klart på nolltid. Lathet på HÖG nivå.

En annan sak som vi gjort är att fixa iordning två sovrum med nya tapeter o färger. Och hur gick det med listerna där? Jojodå, de är uppe.

Dörrfodret?
Nej.

Elementskydden?
Nej.

LAT.

Men jag har i alla fall tagit mig i kragen och beställt lite nya gardiner till både kök o vardagsrum. Ett nödvändigt, och faktiskt lite trevligt, ont. Nu ska jag bara muta nån i min närhet att sy till köksgardinerna. Äh, va fan. Jag hänger nog upp dem ändå. Kanske kan lura ner svärmor snart o samla sånt på hög? En liten hög?

torsdag 26 januari 2012

Förkyld bebis

Jag tror, är inte helt säker, att jag varit uppe ända sen innan tre inatt i täta intervaller.

Så nu är jag skapligt trött.

Och är en aning sne i ryggen efter att ha somnat på min ryggkudde. Blev ju liksom inte att jag tog bort den efter att lillgrabben ätit färdigt för hey! En snorig bebis äter typ skitsakta, fruktansvärt länge o helst vill krypa in under skinnet på en!

onsdag 25 januari 2012

Julen varar ända in till påska!!

Jojomensan. Så är det. Idag åkte sista adventstaken in i kartongen igen. Men julgardinerna hänger kvar.

Och de kommer de göra ända till mina nya gardiner kommit hem o de är färdigsydda. Så en sisådär till nästa år borde jag vara klar.

Tror jag.

tisdag 24 januari 2012

Enough said

Ikväll ska jag frossa i glass. Päronglass med chokladsås.

Bara för att jag kan.

måndag 23 januari 2012

Dagens modetips...

... snorfläckar på byxorna. Livet som småbarnsförälder bjuder på det lilla extra jämt.

söndag 22 januari 2012

Husmorstips - Hur man får det lite vårlikt snabbt

Klipp av stängerna på julblomman. Vips! Så ser det ut som blommande vårlökar.

Återvinning på hög nivå...!

lördag 21 januari 2012

I natt var det livat här må ni tro!

Ett vildsvin på verandan.
Jag vann på triss.
En jorden-runtresa bokades och på börjades.
Och lillgrabben lärde sig sitta.

Nämnde jag att allt var i min dröm? Nähä, inte det? Vi hann till den hängande trädgården på vår resa iallafall.

fredag 20 januari 2012

Fy fasen vad tråkigt!

För att få lite bättre koll på vad vi kan o inte kan göra här hemma ska vi göra ett sånt där tråkigt excelark med våra utgifter, månad för månad.

Bläää! Roligare saker kan man ju ha för sig. Som att vika tvätt.

Övning ger färdighet sägs det...

Vill du ha komplimanger för ditt föräldraskap - då får du fan jobba dig till det, fuska inte!

Läst både "artikeln" i Papa och några blogginlägg om att tjäna in pluspoäng i sin papparoll. Ja alltså....
Att få höra att man är bra, närvarande förälder är ju inte helt fel. Ärligt.

Men en del av de där sakerna som fäderna erkände att de gjorde; erbjöd sig att byta blöja när gästerna lyssnade, gullade på bussen o ch en del andra saker.
Det tycker jag är lite väl korkat. Va fan, menar de att de aldrig gullar eller byter blöja på ungarna om de inte har chansen att få lite upskattning eller?

Jag har sagt det förr, varför ska papporna förminska sig själva?? När ska både de och för den delen en hel del mammor fatta att man är TVÅ som får barn. I en normal relation är man TVÅ. Inte en, inte en och en halv - TVÅ! Båda är lika kompetenta till att ta hand om ett litet barn.

Grr! Ska man vända på det och tänka från hållet att det är skönt/trevligt med komplimanger - så visst. Då är det ju ett jättebra sätt att få det, genom att gulla med sina barn och erbjuda sig att byta blöja när andra ser på. Men det kanske är dags att börja fråga sig själv varför det behövs? Är personen (för det måste ju inte vara en pappa som i artikeln) så osäker på sin föräldraroll, dåligt självförtroende, självkänsla? Vad? Släpper inte den andra föräldern in personen så att han (eller hon) får lära känna sitt barn och därmed växa i föräldrarollen?

Visst känner ni igen känslan, ni föräldrar, den där hopplösheten när man inte vet vad som är "fel" när barnet är ledset. Ingenting man gör verkar hjälpa. När man inte har några knep att ta till. Det är ju sånt man måste lära sig, testa sig fram. Om och om igen. För man kan ju ge sig fan på att när man väl har några fungerande knep dyker en utveckligsfas upp och rör till allt igen.

Äh! Skärp er pappor som gör så här! Vill du ha komplimanger för ditt föräldraskap - då får du fan jobba dig till det, fuska inte!

torsdag 19 januari 2012

Om lillgrabben ler under måltiden...

...så mjölken rinner bredvid. Det betyder att det var gott va?

Och för den intresserade kan jag nu meddela att världsrekordet i längsta fis är satt.

onsdag 18 januari 2012

Visste ni om att man kan få hjärnskakning av att ramla ner från trappan?

Så. Nu behöver ni inte testa det.

Har ni sett den där Olo-reklamen?

Som visar en småfet manskropp som blir slankare genom att äta yogurten?

Nån mer än jag som tänker Fan, ska man skita ur bukfettet? när den visas?

tisdag 17 januari 2012

Två steg i rätt riktning...

...igår blev det en timmes(?) promenad med en riktigt go' vän. Det känns på en lat att göra nått!!

Och nu är jag precis hemkommen från en lika lång promenad. Minus sällskapet. Idag fick jag "nöja" mig med barnen som sällskap.
Inte fy skam det heller. Men de blir så tystlåtna efter ett tag.

Trött idag

Son nr två bestämde sig för ett maraton inatt. Ett matmaraton. Starten gick 01:47 och jag bestämde, av andra anledningar, att han kom i mål cirkusgurkus vid 04-tiden i morse.

Nu har han återupptagit kampen om världens längsta amningspass.

Son nr ett har tydligen åkt på en dunderförkylning med både hosta o feber. Jippi liksom! Så han bestämde sig efter några timmars sömnhosta att det var morgob vid 03-tiden.

Gubben lyckades hålla honom halvsovande till 04-nånting då hela tjocka familjen gick upp.

Nu sover han i sin saccosäck. Hoppas det hjälper mot hostan.

Vardagslivet blir helt klart lättare om man har en glad 2,5 åring istället för tröttgrinig.

måndag 16 januari 2012

Nya erfarenheter som sagt...


...inte det lättaste att handla med en hand som man också drar vagnen med.

Men det går.

fredag 13 januari 2012

Året som gått...

... året började som många andra år med en sjukt trött dag. Nyårsdagen såklart. Men förutom den dagen kantades januari av att stora sonen började prata mer och mer. Ord som Miten och Haj råå började dyka upp.

Han pratar fortfarande inte så mycket ord, mest ljud och sitt eget teckenspråk. Men jag hade faktiskt glömt att det inte är så länge sedan han började forma orden ordentligt. Och nu tycker jag faktiskt att han pratar väldigt bra.

Det var mycket dagisbaciller som gick runt runt också. Kul sånt där. Snabb bantning - både för kroppen och ekonomin. Så pass roligt att jag med gott samvete kunde åka på en spaweekend med the girls. Nått som vi sagt ska bli en årlig återkommande grej. Det gillas STORT!

Middag uppdukat på SPAt vi var på i januari.
Februari kantas av en hel del bokläsning om man ska tolka vad jag skrivit på bloggen. En hel del eftertänksamhet och snö.

Under februarimånaden fick jag både helt underbara nyheter och sjukt trista. Det var många, väääldigt många, som trodde sig veta vad de underbara nyheterna var. Men icke! Inte en enda lyckades gissa rätt och jag verkligen njöt av att retas. Både på bloggen, Facebook och i verkligheten.

I mars började jobba 50 procent igen efter det urtista beskedet månaden innan. Surt läge. Men jag hoppas hela tiden att det bara var tillfälligt och att jag skulle få gå upp på 100 procent eller till o med få jobb på stället. Så vart det ju inte som sagt.

Sonen gör många framsteg, både i tal och i att fixa saker själv. Jäklar, vad fort man glömmer saker!

Saker som hände i världen under mars månad var jordbävningen i Japan. Den skrämde skiten ur mig. Inte bokstavligt talat, det hade blivit en rejäl snackis på jobbet det!

Trots fanns det gott om, både i vuxenform och i barnform. Nää, det har inte gett med sig än. Även om vi kommit på vissa knep för att "lindra" trotsen.

Den första april blev min sista dag på uppdraget jag gillade så mycket. Längtar fortfarande tillbaka till den arbetsplatsen. Och den nya vardagen infinner sig med allt vad det då betydde. Jag hade ändå lite tur i oturen där. Jag var precis i början av min andra graviditet när jag gick hem från uppdraget och sjukt illamående. Beskeden gick omvartannat där på vårkanten med andra ord.

Och vips så hade jag fått ett uppdrag till! Wohoo laget runt! Det blev visserligen inget av just det uppdraget, då placeringen (skrivbordet) var på sånt ställe där gravida inte fick vistas. Shit happens! Men jag behövde inte gå uppdragslös särskillt länge ändå, istället fick jag testa på att jobba inom ekonomi. Och med tanke på mitt sifferhuvud så måste jag säga att det gick ovanligt bra.

Trots att jag erbjöd mig att ta uppdrag inom en större cirkel blev jag ändå varslad. Fan.

Under april månad fyller även sonen år. Förra året var det en väldigt blåsig födelsedag.


Den där helt underbara nyheten jag fick reda på i februari, var att min allra finaste vän skulle gifta sig. Men innan hon kunde göra det var en möhippa obigatorisk såklart!

Under maj hände egentligen inte så mycket här hemma. Jag jobbade som en tok. Två timmars resväg/dag. Tidiga mornar och sena kvällar. Mycket tid gick åt till livspusslet och stora beslut skulle fattas.

Juni rullar på i ungefär samma tempo. Och jag började känna mig som ett med bilen. Mitt beslut om att inte ta jobbet i Kalmar började kännas mer och mer vettigt. Jag hängde inte med sonens utveckling. Graviditeten började verkligen ta ut sin rätt. Stress och känslan av otillräcklighet började bli vardagskänslor.  Nej, sommaren 2011 var verkligen inte en sommar jag vill göra om arbetsmässigt.

Under sommaren började vi också med en äggfri kost i familjen. Ingen äggallergi i sikte, men gott o väl äggöverkänslighet. Och huxflux fick föräldrarna börja sova hela nätter. Otroligt!

Juli blev hemvändarmånaden för mig då jag skaffade sommarjobb på den tidigare uppdragsplatsen. En del av den planerade semester gick åt till sommarjobbet, den andra delen spenderades hos svärföräldrarna. Med en son som såg ut som en prickigkorv. Första pricken kom på första semesterdagen. Wooppi! Not.

Augusti - arbetslös på riktigt. Inskrivning på arbetsförmedlingen gick bättre än väntat. Trots att gubben bakom disken tyckte att jag skulle söka ett mammavik med start nångång i november. Dhööh! I'm do in November!

Vi påbörjar operation blöjfri. Tanken var att få sonen blöjfri under sommaren, den långa semestern som aldrig blev av. Och tills den nya bebisen kom. Ett blöjbarn i taget liksom. Haa! Grattis! Men vi är på god väg. Just nu jobbar vi med föräldrarnas tålamod mer än med sonens blöjvanor.

Förkylningarna avlöste varandra under september. Eller ja.. Jag hade ju graviditetsnästäppa utan dess like, men sonen var förkyld i ett. Det gick liksom aldrig över, kommer jag ihåg att jag tänkte flera gånger. Ojust det.. Redan då var jag totalt beroende av nässpray. Schh! Men säg inget, jag använde det betydligt längre än de där tio dagarna...

Sonens trots bara fortsatte, i olika grader men ändå alltid pyrande under ytan. Jag har sagt det förr, jag har ett väldigt envist barn. Det är en skit egenskap det där. SkitBRA och skitJOBBIG. Det gällde alltså att förvandla varje ledig minut till något kreativt. För att hålla allas våras humör på topp.


Hur det gick annars i graviditeten? Joo, jag var väldigt - väldigt - villig att byta rygg med någon.

Oktober fortsatte i ungefär samma anda. MVC-besöken avlöste dagisträffarna ungefär. Det var också omkring här det beslutades att jag skulle förlösas i Linköping istället för den närmaste förlossningsavdelningen. Anledning? Jag föddes med hjärtfel och denna gång ville de ha extra koll på mig. Det ville de egentligen ha haft förra gången också, men det gick ju bra ändå. Den stora nedräkningen började alltså här. Scary!!

Äntligen började det märkas att hösten var på väg. I november av alla månader. Jisses, jag har både firat min födelsedag (september) i sommarskrud som i vinterskrud. Men det är aslängesen, vad jag kommer ihåg, som hösten var så där sen.

Fatta att växterna lever än!!! Så här länge har jag aldrig
kunnat hållt dem levande förut!
Årets största händelse var ändå att son nr två föddes, den 13 november för att vara exakt. Som brukligt var det en omtumlande upplevelse. Fast denna gång kunde jag vara mer närvarande och panikkänslorna uteblev. Härligt och starkt jobbat av mig, det tycker jag allt!


Vardagen slog till ordentligt under december. En hel del jobbiga stunder då jag inte riktigt räckte till. Men det går bättre och bättre. Förutom på de dagar då sömnbristen tar ut sin rätt på tålamodet. Hua... Sånna dagar önskar jag att jag kunde spola bort.


Så sammanfattningsvis då'rå...

Massor med trotsstunder i vardagen, härliga skratt då stora sonen lärde sig prata allt mer, en hel del fredagsmys toppat med en del jagräckerintetill-känslor och otroligt mycket kärlek.

Berg- och dalbana helt enkelt. Precis som det ska vara.

God fortsättning på er, lite så här i efterhand!

Nej, nej, nej! Hur kan du tro att jag gör något sånt?

Visst känner du igen dig i att prata med andra medtrafikanter i bilen?

Typ säger förlåt när du glömmer blända av. Eller muttrar (vrålar om barnen inte är med) något väldigt ..... snällt? .... när någon tar din tilltänkta parkeringsplats.

Varför jag undrar??

Näää, ingen anledning. Ingen anledning alls...

//visslar lite lätt o flackar med blicken

onsdag 11 januari 2012

Nu kör vi!

Åhåå.. Jag slipper blåsa, det följde med en pump. Whoophy!!!


Känner ett uns av inspiration här då'rå.

Börjar tyvärr känna av den dåliga ryggen mer o mer. Och dagar som den här, lillpojken har magknip och vill bli buren, gör ju inte saken bättre.

Men så kom jag på julklappen från jobbet förra året. Massa träningsgrejer. (man fick välja själv) Och jag blev genast lite hoppfull. Sen kom reklamen om Biggest loser (ska definitivt se den!) och jag fick lite inspiration.

Kan man inte blåsa upp pilatesbollen själv följer den med till stan imorgon för en liten pumpning.

Jajamänsan!

Nu blir det åka av!


tisdag 10 januari 2012

Det var en ny erfarenhet det...

...att natta den stora pojken med en gallskrikandes liten pojk. Gissar att nattningen är långt ifrån över än så länge.

//pust

Wow! Nu ska jag bli rik alltså!

Jag har kommit på värsta grejen. En ny parfym för att vara exakt. Hua mig vilken storsäljare det kommer att bli.

Jag tänker inte avslöja lukten men jag kan avslöja hur jag kom på den. Är ni beredda? Jo, så här var det....

I bilen på vägen för att hämta upp stora pojken på dagis kände jag en lukt. Och började undra varifrån den kommer. Sniffar ett tag till o upptäcker. Nej snarare drar slutsatsen att det är från mig lukten kom.

Och sen kom jag ihåg. Den vitaktiga fläcken efter lillgrabbens "rap" och stressen som gjorde att tröjbytet som aldrig blev av. HA!

Det var i just det ögonblicket lanseringen av en ny storsäljande parfym dök upp i huvudet.

måndag 9 januari 2012

Men en tripp till simhallen livar nog upp humöret, tror du inte det?

Får inte till någon vettig kvällsrutin med lillgrabben. Börjar få slut på idéer också. Typiskt.
Pluttisen vaknar så fort vi går o lägger oss. Oavsett om gubben stannar uppe med honom så att han somnar ordentligt eller om jag tar med honom direkt när han det är mat-/sovdags.
Desutom har han nu i några nätter fått för sig att han ska använda mig som napp istället för just nappen. Som i sin tur gör att jag bara växlar sida vid liggamning. Som i sin tur gör min rygg väääldigt sne och sömnen väldigt hackig.
Får se från den ljusa sidan med pluttisens nya vanor. Nattblöjorna är lättbytta då han slutat bajsa i sömnen. Tummen upp för det!

söndag 8 januari 2012

Tydligen har vi en gris i kakelugnen. Som man ska gå jakt på.

Barnskridskor med två skenor...

...har jag hört finns. Men hittar inga. Sökte på google och fick fram bilder på Brio-tåget. Liiite fel.

Nån som har några dubbelskenade (?) skridskor liggande i barnstorlek. Sisådär en 25-26? Storleken alltså inte antalet.

lördag 7 januari 2012

"D e min nam"

Stora grabben drömmer om sitt godis. "Stackarn" blev utan när inte middagen ens ville provsmakas.

Är man för mätt för mat, är man för mätt för godis. Jaopp...

Så. Nu pratar han om den i sömnen.

Nya tag imorgon. Då kan det ju bli söndagsmys istället för lördagsgodis.

torsdag 5 januari 2012

Hur man vet när man är småbarnsförälder.

Fakta.

1, När de två bakre spisplattorna är mer använda än de främre. På grund av risken att kastuller o annat välts av förbispringande barn.

2, Det anses vara sovmorgon om klockan visar halv sju på morgonen när ungen vaknar.

3, Att sova middag får en helt annat innebörd och är i det närmaste helig.

4, När resonemangen "det finns inget dåligt väder, bara dåligt väder" känns helt naturligt och fullständigt vettigt.

5, Man hittar allt från sterila kompresser och blöjor till nagellack och lim i handväskan. Utan att tycka det är konstigt men banna sig själv över att man glömde packa ner extra bajspåsar.

Tänk om man kunde klona sig själv. Jäklar vad praktiskt det skulle vara sånna här dagar.

Om det vore fysiskt möjligt skulle min yngsta son nu befinna sig under min hud.

Nära. Nära. Nära. Är det som gäller idag. Också.

onsdag 4 januari 2012

Årskrönika?

Tänkte först inte göra en, vet inte varför. Lat kanske. Men ju fler jag läser desto mer sugen blir jag att själv blicka tillbaka på året som gott.

Mina svärföräldrar gör ett julbrev varje år. Och varje år längtar både jag o gubben efter det där brevet så fort december börjar närma sig. För trots att brevet handlar om familjen och vi i stort sett vet om allt som vänt under året så glömmer man så lätt. Och ett julbrev/årskrönika är ju det perfekta sättet att samla ihop alla händelser o tankar för året som gått. Inte minst för en själv.

Började läsa mina egna inlägg som jag skrev för ett år sedan och faktiskt häpnade lite över vad som hänt sedan dess.

Så, årskrönika. Nyårsbrev. Coming soon!

måndag 2 januari 2012

Eftersom personen/erna var av de snällare sorten tänker jag inte vara arg som sagt.

Då var man en erfarenhet rikare dårå. Ingen kul erfarenhet men de var ganska snälla de som upplyste mig så jag är inte arg. Bara lite småsur.

Mitt FB-konto blev kapat. Suck!

Upptäckte det på väg hem från veckohandlingen när jag skulle ha ihjäl lite dötid i bilen. Tänkte Vafan... Skrev jag det här?

Sjunger singstar naken. Känner mig som Carola. Vad skönt det är med vindraget i könshåret!

Okej, nog för att jag är knäpp. Och jag skulle minsann kunna sjunga singstar (om jag hade haft ett) naken. Men inte fan skulle jag känna mig som Carola. Nähää! Där går gränsen. Jag skulle känna mig som en urblåst hoppborg på uppåttjack. Eller som, äh - jag kommer inte på vad hon heter. En annan kändis än Carola iallafall. En mycket coolare kändis.

Desutom hade personen/erna ändrat min födelsedag. Många grattis fick jag. Hehe... Vem behöver en födelsedagskalender när man har facebook som  håller reda på bemärkelsedagarna åt en, eller hur?

Men, men, nu är allt uppklarat och eftersom personen/erna var av de snällare sorten tänker jag inte vara arg som sagt. Trots det skickar jag med en ganska stark uppmaning om att inte göra som jag, skita i att byta lösenord pga minnet och lathet. Byt, skriv upp om du måste, och byt ofta!

Och jag som tyckte att första sonen var mammig som liten bebis...

... den här sonen är värre! Ännu en dag som lär spenderas i mysbyxor o son nr två i bärsjalen.

Jaja... Jag kan ju göra så roliga saker som att vika tvätt o bädda ändå. Och blogga såklart!


söndag 1 januari 2012

Dagens middag a la sonen

Sibylla med sin mamma. Bara sin mamma. Det gäller att vara tydlig om den saken.