onsdag 29 februari 2012

Jag fortsätter. Och jag börjar med mig själv, om varför.

Igår när jag jag satt o skulle skriva ihop ett inlägg om båda sönerna rörde det till sig. Att hålla isär dem i texten på ett smidigt sätt. Jag tog för länge, lääääänge, sen ett beslut om att inte vara för privat på nätet ifall att det skulle komma o bita mig i arslet senare. Undan för undan har jag sen ruckat på det.

Inte om sånna saker som nakenbilder på barn (inte pornografiska utan vanliga familjebilder). Det kommer jag aldrig rucka på. För det är inte min kropp jag hänger ut då. Om jag sen skulle lägga upp en nakenbild på mig själv när jag var barn, ja då är det mitt beslut. Min kropp.

Men igår då. Jag kände att jag kommit så långt att jag antingen skulle sluta med bloggen eller rucka lite till på min gräns. Det går liksom inte att skriva inlägg om hela familjen längre utan att antingen röra ihop barnen eller skriva ut namnen (en av mina gränser).

Så jag tog en tänkardag.

Och tänkte på olika inlägg jag skulle skriva och hur öppen jag skulle vara. Inte helt så jag tänkte min tänkardag från början. Men det gjorde det betydligt lättare att fatta mitt beslut.

Jag fortsätter med bloggen och vrider upp ett snäpp. Och de som inte gillar att läsa om bajsblöjor, vakennätter eller olika sorters matprat kan leta upp en annan vardagsblogg att läsa.

För det här är mitt liv just nu. Och jag vill dela med mig av en sån enkel anledning att jag själv älskar att läsa om andras vardagar - rosenskimmrande som dynghögsstinkande.

Så välkomna! Vi börjar strax med en mer personlig blogg.

tisdag 28 februari 2012

Sovdag idag...

... synd bara att han inte låter mig sova också.

Men det är väldigt mysigt.

För er som liksom undrar vem "Tingest" är.

Så är Tingest Musses hjälpreda i Musses klubbhusDisney Juniorkanalen.

Ska jag fortsätta eller stanna upp här?

Jag känner att jag kommit till ett symboliskt vägskäl med mitt bloggande. Antingen stannar jag här, tackar för mig och den här tiden. Eller så fortsätter jag, lägger bort allt vad cencurering heter och bara kör på.

Men vad väljer jag?

Att blotta sig på webben är inte direkt något jag kan säga är min grej men att lägga av... Jag gillar verkligen idén om att ha våra liv dokumenterade. Att mina söner kan gå tillbaka o kolla hur livet var för oss under dessa stressade småbarnsår.

söndag 26 februari 2012

Vilken koll man har alltså. Jisses!

Gubben: Är det den 26e idag?

Jag: Jo. Vaddå?

Gubben: Vi har årsdag idag! Grattis till oss!!

Jag: Och jag är inte dödssjuk!
(har en tendens att alltid vara riktigt sjuk när vi har årsdag)

Jaha, då var det 13 år sedan som vi träffades o bestämde oss för varandra. Shit! Vi var ju skitsmå då. Fast det tyckte vi inte då såklart.

Jag undrar hur många gånger vi fick höra att vi var för unga eller att det aldrig skulle hålla. HA!  Jag vill se derad miner idag.

Det har liksom inte bara hållt. Vi har en familj. En fin o trygg familj.

I love my life! (fast jag byter gärna bort några vakennätter mot sån där skön dreglapåkuddensömn.)

Storebrorsan

- Mamma, den där är min. Min Ham.

fredag 24 februari 2012

Grönare på den kungliga sidan?

Imorse bestod Nyhetsmorgon på TV4 nästan enbart av kungligt snack. Inte så konstigt kanske men tröttsamt ändå.

Men jag blev lite förvånad över en kommentar som fälldes. Att den nya lilla prinsessan inte har religionsfrihet. Inte om hon vill förbli kunglig. Och jo, jag visste att de inte får ha nån politisk ståndpunkt o liknande men jag trodde inte att den som yttrar sig i princip kickas från .... kungligheten(?).

Som nästan alla flickor med dåtidens (och dagens i vissa fall) ideal ville jag mer än någonting bli och vara en prinsessa. Jag kunde drömma om att jag blivit kidnappad/förväxlad på BB/träffade en prins - bara jag blev prinsessa på något sätt. Men vilken tur att jag bara en vanlig medborgare.

- Jag får rösta på vilket parti jag vill. Jisses, jag får rösta överhuvudtaget!

- Jag får byta religion när jag vill. Hur många gånger jag vill.

- Jag får ha dåliga hårdagar utan att få det kastat i ansiktet på mig efter flera år.

- Jag får föda mina barn och inte behöva se ut som om att det hade varit en spaupplevelse några timmar efteråt.

Jag tror inte att jag vill bli/vara en prinsessa längre.

tisdag 21 februari 2012

Det var roligt när du kom men roligare när du gick

Näämen HEJ förkylning!

- Öh.. Nää, du får inget Gevaliakaffe för du är liksom inte ens en oinbjuden "gäst".

Give me!!

Är sjukt sugen på två olika sorters soppor.

Kycklingsoppa
Tomatsoppa

Men det får inte vara vilken tomatsoppa som helst. Utan den jag åt på Pausgården för nästan exakt ett år sedan. Åhh... Mums!

lördag 18 februari 2012

Eller varför inte ett radiofilter som förbjuder sånna reklamsnuttar?

Ni vet den där radioreklamen om en vitvarukedja, där personalen är med i en frågesport.

- Hur stor är Bosch ugn?
- 64 liter!

 Och sen så kommer de till utslagsfrågan.

- Vad heter Finlands huvudstad?

Och båda deltagarna går bet. Ni vet den där känslan av att reklamen är skitdum, för alla kan ju Finlands huvudstad.

Och du glatt tänker Rejkavik!!

Den känslan. Man kan säga att jag nu vet vilken karriär jag ska satsa på. Uppfinnare.

Uppfinnare och upphovsmakare av en skämskudde i bilmodell.

Igår var vi på middag hos ett par vänner...

...och lilla sonen passade på att visa den riktigt charmiga sidan.

fredag 17 februari 2012

...fast jag skulle aldrig ta på min grabb rosa av "andra" anledningar...

Jag har lite svårt för att förklara mig ibland. Att hålla i en föreläsning eller en utbildning är a piece of cake eftersom det då är konkreta saker jag snackat om. Men om genustänk. Mitt genustänk. Det är skitsvårt att förklara så jag ser att motparten (kanske inte håller med men) förstår/accepterar hur jag menar.

Exempel.

På ÖF bads det om ursäkt för att en docka med killnamn hade tjejfärger på kläderna. Jag menade på att kläderna kvittar. Och påpekade att jag hade gett ett par rosa byxor till min yngsta son den dagen. Jag hade sett blickarna innan men lyckats strunta i dem.

Försökte förklara att barn är barn inte deras kön och att det är vi vuxna som sätter värderingarna för dem. Typ killar gillar bilar och tjejer gillar hästar.

Mothugg utan dess like! Inte förvånad men här tar liksom min förmåga att förklara mig slut.
Vad säger en till folk som säger min grabb har alltid gillat bilar och det är något vi absolut inte har påverkat...???
Eller färger spelar ingen roll, fast jag skulle aldrig ta på min grabb rosa av "andra" anledningar...???

(Lättare att ta på tjejer blått än killar rosa.)

Yngsta sonen i ett par av sina "flickkläder".
Jag vet ju vad jag tycker så det borde inte vara så svårt att disskutera om det men joo - det är det!

Jag har aldrig behövt att förklara kläder så mycket som nu. Men jag har heller aldrig varit lika medveten om vilka signaler kan skicka ut. Hur olika barn bemöts beroende på om omgivningen tror att det är en flicka respektive pojke.

onsdag 15 februari 2012

Lika men ändå inte

Jag har två väldigt lika, men helt olika barn. Det är väldigt faschinerande. Att få vara med om utvecklingen för de båda två.






Lika:
... Båda två har ett stort närhetsbehov. Ända från dag ett.
... Utseendemässigt är de nästan helt identiska.

Olika:
... Stora sonen villa vara nära någon. Lilla sonen vill vara nära mig.
... Stora sonen brydde sig inte över vad som fanns i blöjan. Lilla sonen vägrar gå en sekund för länge med någon sorts vara däri.


Och listan kan göras längre, betydligt. Men jag tror inte ni är så intresserade av varenda lite detalj. Eller? Äsch, då får ni hojta till!


Föresten, ni? du? Vad säger man på en blogg egentligen?

Seriöst? Come on!!

Alltså sånt här kan få mig att se lite åt det röda hållet. Fast bara lite typ rosa, för jag vet ju faktiskt skillnaden mellan mig och dessa personer. Eventuellt chockrosa eller mesrött.

Bild: Aftonbladet
För fem veckor sedan klämde hon ut en unge. Eller.. Klämde? Det vet jag ju faktiskt inte. Men hon hade iaf en bebismage för fem veckor sedan. Och så sitter jag här, som hade en bebismage för tre månader sedan och fortfarande ser ut som att jag skulle kunna vara i femte månaden.

FEM VECKOR!!

Okej, okej, jag vet ju som sagt skillnaden. Känndisarna har råd med både personliga tränare och kockar så de inte behöver tänka på något. Ja, de har till o med råd med seriösa barnvakter. Inte för att jag vet om det är så många som använder sig av nannys nuförtiden men råd har de.

Men jag tycker ändå att det är lite orättvisst. Inte för att jag vill ha en bättre figur än innan jag blev gravid första gången. Jisses! Jag är stolt över min kropp och min dubbla tigermage. Men jag skulle väldigt gärna vilja kunna komma i mina vanliga kläder. Skapligt.

Just nu är det bara ett par byxor som jag kan klämma i mig i, vanliga byxor alltså, och de har gått sönder. Typiskt. Sen är det mina mammabyxor, leggings o sånna byxor jag använder. Väldigt intressant fakta.

Mjo, lite orättvisst är det.

tisdag 14 februari 2012

Inte bara Alla hjärtans dag

Idag är det också Alla hjärtebarns dag!

Tänk på alla oss som faktiskt inte skulle varit här om det inte funnit personer som vigt sina liv åt forskning, personer som gett pengar till forskningen och alla andra delaktiga personer.

Foto: Fotoakuten


Jag säger TACK! För att jag finns här idag.

Stöd forskningen
90 91 92-7 (Hjärt- och lungfonden)

måndag 13 februari 2012

Jaha...

... då var man nerbajsad också. Men kvällen lär ju bli betydligt lugnare för lillpojkens del nu när skiten är ute.

Ursäkta ordvitsen.

Produktiv eftermiddag med hushållsgrejer.

Tänkte i morse att jag åtminstone skulle hinna tvätta golven. Jodå det hann jag med också. För förutom det har jag (mest under eftermiddagen) gjort det här...

... Bakat kanelbullar
... Kokat lingonsylt
... Lagat mat
... Tvättat, hängt och vikt tvätt

Mest stolt är jag över lingonsylten. Och gubben är nog mest lättad över att den nu är gjord. Som jag har tjatat om att göra den där förbannade sylten. Haha!

Snart blir det kokt dillsej med potatis o morötter. Och tilm efterrätt tar vi några nybakta kanelbullar.

Avis? Härligt! Jag är fasen bäst i köket, det är ett som är säkert!

Bärsjalen är guld värd när man vill ha båda händerna fria.

Och ja, jag är lika trött som jag ser ut.

Biopremiär

Igår var stora sonen o jag på hans allra första bio. Fia och djuren. Tre små berättelser, lagom långa och fängslande så att en två-, snart treåring kunde sitta stilla o titta på den STORA TVn.

Det bästa på själva bion var, enligt honom, att få välja sin dricka själv o äta popcorn. Men det bästa med hela grejen var att vi efteråt gick hem till hans moster.

OJ, vad han pratade om det sen. På kvällen hade alla vi andra i familjen skavsår i öronen.

torsdag 9 februari 2012

Visste du...

... att Inger Nilsson som spelar Pippi Långstrump inte får betalt för att filmerna sänds gång på gång. Royalty.

Nej, på den tidem fick barnskådespelare endast en engångsbetalning vid producerandet av filmen.

Snacka om besvikelsen nu i efterhand. Hon och de andra hafe inte behövt lyfta ett finger mer i sina dagar om de bara haft bättre villkor.

...någon sån där uberpedagogisk människa lär jag aldrig bli

Och så var det det där dåliga samvetet. Det smyger sig på lite titt som tätt av olika anledningar. Oftast är det för att vi haft en TVtittar dag eller för att jag varit tröttgrinig.

Jag önskar ibland att jag var en sån där förälder som älskade att leka i flera timmar, som inte blev irriterad för att sonen för hundrasjuttionde gången välte det torn man byggt med lego eller som orkar läsa samma saga (pekbok) många, mååånga gånger i sträck. Men det är jag inte.

Jag leker med sonen, jag bygger upp det där förbannade tornet och jag läser sagor för honom. Men någon sån där uberpedagogisk människa lär jag aldrig bli.

Och därför smyger det dåliga samvetet fram då o då.

Plötsligt händer det...

.... sonen börjar prata. Det bara sprutar ut nya ord varje dag.

Igår - hoppa (lät som en blandning mellan boppa o hoppa)
Idag - blå

Jisses vad spännande det här är! Och man riktigt ser på honom hur stolt han är och hur mycket lättare han tycker det är.

Att kunna göra sig förstådd. Nu ska han bara lära sig mandarin kinesiska så blir han förstådd av mest människor i världen.

onsdag 8 februari 2012

Dagens natt

Typ.

Igår var jag ju så seg så det går inte att beskriva. Såklart blev jag överlycklig när stora sonen kommer hem från dagis o är lite sömndrucken, han ville titta på Pippi. Självklart liksom!

Och lilla sonen fick jag att sova. Så jag kunde slappa lite för mig själv. Välbehövligt som bara den.

Men. Med min vanliga tankeförmåga tänkte jag ju inte riktigt till på hur länge lilla sonen sov. Så han var ju inte ett dugg trött vid läggdags. Och nu börjar han bli så stor (hahaha, han är ju bara tre månader liksom) att det inte går lika lätt att matdäcka honom eller gossöva honom längre. Inte så långa stunder iallafall. Vill han inte sova, då sover han bannemig inte.

Och så blev det ju igår. Efter en liten tupplur (och på den stunden hann jag försäkra mig om att han sov, göra mig iordning för natten och kånka upp insatsen till övervåningen) var han klarvaken och väldigt lekig. Jahopp. Det var bara att gå ner, leka lite med honom. Kolla av några gånger OM han verkligen inte ville sova. Vilda protester - så nej.

Men efter en halvtimmes lek, eller nått, och nästan en timmes gungandes i vagnen somnade han. Lagom till att gubben skulle komma hem från jobber o ta över.

Jag fick några timmar själv iallafall. Sömn alltså. Och wow vilken skillnad! Livet känns ju betydligt lättare när man fått lite sammanhängande sömn. Du anar inte!

tisdag 7 februari 2012

Så nu känns det lite bättre.

Efter två koppar kaffe, två mackor och en kaka. Jo, plus att skrutten sover.

Och två avsnitt Unga mödrar en brasa och nu lite te.

Och hur var din natt?

Kl 22:30 Läggdags för mig o skrutten. Han sover i insatsen till vagnen så den följer med till sovrummet. Insatsen alltså, inte vagnen.
Kl 00:30 Skrutten vaknar för första målet nattmat. Fatta glädjen över att ha kunnat sova själv i sin säng, om man lyckats somna direkt det vill säga.
Kl 01:40 ÄNTLIGEN somnar har om. Ett blöjbyte senare. Och i insatsen desutom. Wohoo!
Kl 02:40 Skrutten vaknar o vägrar somma om i insatsen. Han vägrar också somna om med bröstmutan. Fan.
Kl 05:00 Stora sonen vaknar och jag pyttsar över även den lilla på gubben. Han hade då ännu inte somnat om ordentligt.
Jo, jag skulle gärna sova bort hela dagen.

måndag 6 februari 2012

Mitt troll är ute ur skogen...

Sömnmatchen goes on

Den lilla, lilla människan i vårat hus har bestämt sig för att ändra sina sovvanor. Och inte vilka vanor som helst i själva sovandet. Nej då. Vanorna om hur och var han ska sova.

Han har bara glömt att berätta för mig hur det står till med den saken nu. Sova nära? Egen säng? Endast i vagnen?

Jag tror han har ondskefullt roligt åt mina försök att luska ut det. Det ser iaf ut som att han ler där han ligger vid bröstet. Helt säker så här i mobilskenet kan jag ju inte vara såklart.

Men nog fasen ler han.

Snark!

lördag 4 februari 2012

Fast idag ser den mer ut som en blandning av den där killen o en tecknad höna.

Kommer ni ihåg killen från "Skönheten och Odjuret" som bråkar med ett klädskåp och kommer ut som en blandning av Madonna och Marge i Simpsons?

Vi har en sån lampa på vintern. Som påminner om den där killen alltså.

fredag 3 februari 2012

Idag är jag en trist typ.

Det har varit en sån där tråkig dag idag. Snön vräker ner, det är kallt och mitt humör har rymt.

Jo, det är fint med snö. Men inte nu. Kunde det inte behaga att komma när jag hade julfint här hemma behöver det inte komma alls. Just idag struntar jag blankt i om det är kul för barnen att det äntligen kommit "lite" snö. Desutom är det för kallt för lilla skrutten att vara ute längre stunder. Bara på den korta biten mellan bilen och ytterdörren hade han svårt att andas när det var dagishämtning och lämning. Inga promenader med barnvagnen alltså. Och jag som faktiskt hade tagit mig i kragen.

Fasen, man kan ju tro att det är PMS eller nått när inte ens fredagskänslan kickar in. Godis för helvete! Idag är det ju godisdags - men icke.

Med en bebis som håller en vaken eller rättare sagt väcker en var o varannan timme om nätterna är det lätt att inte känna den minsta glädje över sovmorgonen man fick. Den var ju inte precis i sovande tillstånd.

Några hela timmars ordentlig sömn skulle verkligen inte skada just nu. Eller en liten stund för mig själv, helt själv. Utan vare sig hund eller barn som pockar på uppmärksamheten. Uhh, det skulle vara skönt.

Fast jag tar nog hellre sömnen faktiskt.

onsdag 1 februari 2012

Skolans lammkött...

...kan man hitta på Facebook tydligen. I alla fall om man går på Katedralskolan. Och trots försök till att få ungdomarna att förstå hur kränkande det är dyker nya "lammkött" upp på sidan.

Jag kan ju bara prata för mig själv, som kvinna och som tidigare mobbad-för-sitt-utseende, och jag tycker det är vidrigt!

Okej, jag erkänner att om jag under min högstadietid hade hamnat på en lista över lammkött hade jag varit stolt som en tupp. Fan, någon gillar mig! Jag älskar den personen. Ungefär. Idag känner jag mig bättre och behöver inte samma bekräftelse som jag gjorde då.

Jag kommer nog aldrig bli helt fri från mitt bekräftelsebehov men jag behöver det inte längre för att inte hata mig själv.

När min lillasyster började högstadiet, för en hel drös med år sedan, reagerade jag på en del av hennes kurser. Nånting med livet o annat "tjafs". Åh, vad jag önskar att de undet de där tjafstimmarna får lära sig hur livet verkligen fungerar. Inte bara om kostvanor som jag tror det gick ut på mest. Tänk er att under den allra värsta tiden få höra att man duger som man är. Att verkligen få höra att man inte är handikappad för att man har dysleksi eller att man är lika mycket värd att lyssna på som skolans snyggaste/tuffaste/mest högljudda osv. DET vore nått gör skolverket att satsa på. Livskunskap.

Sätt in föreläsare som Lady Dahmer, Mark Levengood eller någon annan som faktiskt kan förmedla ett budskap.

Det räcker inte med att en enda gång få höra en förening prata om jämställdhet. Det måste präntas in! Får barnen inte med sig det hemifrån, vart fan ska de då lära sig det ifrån?

Om skolan bara kunde, föräldrarna i första hand men okej, hitta ett sätt att nå fram till även sånna där hjärndöda individer skulle sånna vidriga sidor aldrig skapas.

Kommer ni ihåg vilket ramaskri det blev när den där sidan uppdagades där folk kunde skicka in mms på snyggingar i tunnelbanan (eller var det nu var) och andra fick betygsätta? Vad är det för skillnad på den sidan och den som nu är igång? Inget! Förutom att det nu är tjejer som hängs ut istället.

Låter jag bitter? Tro fasen det när individer hängs ut på sociala medier och kränks för sitt utseende. Jag skiter blankt i om det är tjejer, killar eller hermafroditer som hängs ut.

Självkänslan och -förtroendet sitter inte i könet!

Finn fem fel

Eller snarare ETT fel. Ett stort sådant.

Det känns ju inte lite avigt att hänga upp vanliga gardiner i värsta snöstormen. Fast det är klart. Det var ju lika avigt att hänga upp julgardinerna när det var flera plusgrader utomhus.

Så kan vädret ge fan i att vara avig nu?!

VASF

Jag tycker att VASF (vård av sjuk fru) ska fungera på samma sätt som VAB.

Jo, det tycker jag faktiskt. Typ nu.