fredag 30 oktober 2015

Att fika med en bebis

Jag, mellanungen och minstingen var och fikade för ett tag sedan. På vårt favoritfik. Barna älskar pannkakorna, jag älskar deras bakade potatisar och det går till och med att slänga in några kakor och bullar i fikat UTAN att det kostar en förmögenhet. Bästa fiket som sagt!

Som vanligt äter eller snuttar gärna minstingen när vi andra också äter. Eller typ jämt. Inget undantag den här gången och jag fick antingen sitta eller stå och amma under hela fikastunden. I en av de där sittande stunderna går en farbror och känner på dörrarna runt omkring mig.

Vi sitter som vanligt vid leksakerna och där finns nödutgång och extrarum - dörrar att rycka i.

Frågar farbrorn om han letar efter toan. Tänkte att det kan ju inte vara av särskilt många fler anledningar han rycker i dörrarna.

Ja svarar han och ser lite lagom förvirrad ut. Eller tankspridd som kikar sig mer omkring än ser på mig. Jag förklarar var toan är. Han tackar och raskar iväg tvickt.

Konstigt tänker jag och tittar sen ner på bebisen. Aha! Han har släppt taget om bröstet vilket betyder att jag under hela samtalet suttit med ena bröstet blottat.

Hahahaha! Den glutten bjuder jag på. Varsågod! Eller som jag sa till en annan som frågade om det va så en gjorde på landet (gå och amma samtidigt) att nej, det är så en gör när en bebis är hungrig.

torsdag 29 oktober 2015

Inte i dag

Jag är som mest orättvis och dum (jo, faktiskt) när jag är trött. Och i natt verkar det varit magproblem på minstingen i familjen. Det betyder mindre sömn än vanligt för föräldrarna.

Känner mig som en zombie idag. Eller jag vet ju inte hur en sån känner sig. Men jag är alldeles så där seg i huvudet som de föreställs. Och lika sur som... som.. nånting.

Hittills har jag hunnit vara orättvis fler gånger än en hands fingrar. Bådar ju gott för resten av dagen.

Mål för dagen: överlev

fredag 23 oktober 2015

Hur kan det här INTE klassas som terror?

Jag blir så in i helvete trött på den här dubbelmoralen, eller idiotin som pågår just nu.

Ett fruktansvärt dåd har begåtts i Trotllhättan, en plats där barn SKA kunna var trygga blev en plats för hemskheter. Det finns inte ens ord för hur hemskt det där var. Gärningsmannen hade ett svenskklingande namn (namnet publicerades idag) men ingenstans i media kunde vi höra igår att han var svenkfödd. På samma sätt som vi alltid får höra om en gärningsman är född i ett annant land direkt när dådet är utfört. Va fan är det för skit?

Det verkar finnas rasistiska motiv.

Ingenstans har heller ordet terrorism använts. Varför? Hur kan denna handling samt nedbränningarna av de tilltänkta asylboenden den senaste tiden vara något annat än terrorism!? Folk snackar om att IS kommit in i flyktingströmmen och hur mycket ont de för med sig. "Vi måste tänka på våra barn" skriker massan som protesterar mot att hjälpa människor i nöd.

Till er frågar jag nu. VEM HAR BRÄNT ASYLBOENDEN? VEM HÖGG IHJÄL TVÅ PERSONER IGÅR? Det var ju inte någon från IS i alla fall. Den saken är jävligt klar. Det är era herderliga, aldrig brottsliga, alltid genom goda svenskar.

Låt mig förtydliga: DET FINNS RÖTÄGG RUNT OM I HELA VÄRLDEN. Graden på idioti återfinns inte i vad som står i födelsebeviset eller passet.

Och hur kan någon ens hylla de där morden? På nyheterna igår visades hyllningskommentarer (varför liksom?) till gärningsmannen och resultatet. Saknar ni helt hjärnkapacitet? Ni hyllar alltså att två personer har dött och flera har skadats? Vem är det egentligen som borde utvisas från Sverige?

Fy fan för er! Fy fan för att media ska vrida det här!

Som en ångvält

Första (tror jag, är för trött för att tänka ordentligt) vaknatten är härmed avklarad och överlevd. Hurra för mig!

Jag (eller vi) är väldigt förskonade från det hittills med lillskrutten, kommer nämligen ihåg att med det var fler sånna nätter med de andra två vid samma ålder. Men hujedamej som jag glömt bort hur det känns efter en sån natt. Efter en nattmed många uppvaknanden känner jag mig som bakfull. Ont i kroppen och huvudet och sånt där. Seg som få. Men efter en natt där jag till större delen varit vaken? Maj gaad! Det är som att bli påkörd av en ångvält som sen tar några varv till på en.

Alvedon, kaffe och nygräddade pannkakor får råda bort på en del av känslan. Sen är det ju fredag också och därmed fullt tillåtet att handla och äta gottigheter.

tisdag 20 oktober 2015

Det här med "duktig flicka"-syndromet, måste verkligen arbeta bort det!

Jag är förkyld. Med lätt feber (tror jag, för det är bara som att det känns jag har inga bevis eller så), tonvis med snor och allt annat som hör till. Jag har också dåligt samvete över det. Varför? Jo, jag har inte längre ro att ta det lugnt när jag är sjuk. Inte så ofta annars för den delen, det märkligaste är nog att det knappt märks här hemma att jag grejar och fejar hela tiden så det går ju att undra vad det är jag gör om dagarna egentligen. Hmm...

Om en månad är det dop. Innan dess ska jag ha bakat och fixat klart med andra detaljerna, som kläder och sånt. I två dagar (inte HELA dagar) har jag bakat bullar och har nog en sats (har gjort en sats om dagen) till kvar innan jag kan släppa den delen, och då är det dags att gå vidare till de andra bakverken.

Med andra ord har jag fixat inför dopet när jag skulle ha tagit igen mig. Jäkla duktig flicka-syndromet! Får dåligt samvete när jag sätter mig ner eller ber om hjälp. Till viss del kanske det handlar om att jag gillar att fixa med grejer, men det gäller nog kanske främst när jag är frisk. Just nu vill jag bara gå och lägga mig och sova. Tyvärr går det inte. För nu när dagens sats med bullar är klara är det dags att hämta hem ungarna från förskola och skola och sen är "lugnet" över för den här dagen.

Andas...

lördag 17 oktober 2015

Vad är jobbigare?

Förkyld. Kanske lite feber. Lock för öronen. Täppt och rinnsnuva. Och huvudet känns som stoppat med bomull.

Vad är jobbigare än det?

Jo. Att känna allt det där och även ha en förkyld bebis.

onsdag 14 oktober 2015

Say what!!?

Efter mitt lilla I-landsproblem med att välja mellan att köpa en tyllkjol eller att göra en själv redde ut sig har jag gått i väntans tider. Som nu är över!

Först kom mönstret. Sen kom tyll och andra sygrejer.

Jag ska alltså sy en kjol. SY EN KJOL!! Tänk om min gamla sylärare kunde se mig nu. Det här är liksom inget som nån av oss kunde förvänta oss.

Mitt stickprojekt har fastnat lite. Men bara tills jag får chansen att under övervakning gå vidare till nästa fas. Hittills har det fungerat så att jag stickar en bit. Skickar beskrivningen till min syster, hon förklarar och jag kan sticka vidare. Den här gången fattar jag inte (tror att jag gjort fel nånstans och undrar därmed även om jag kan kalla det för "eget mönster"?) och vill därför att hon är hos mig när jag påbörjar nästa fas.

Desutom. Som grädden på köttbullarna. Har jag sett en så sjukt snygg klänning som jag vill göra. Jo. Göra.

Jag måste vara sjuk... (det är föresten den där bruna jag ska sy)

måndag 12 oktober 2015

Tänk att vara sån där balsam själv

Vissa människor jag har omkring mig kan lätt gå under kategorin "balsam för själen". Att prata eller spendera tid med en av dem är att fylla på med energi och jag känner mig helt len inombords.

Inte för att vi alltid kommer överens. Eller alltid har samma tycke o smak. Onej!

Men nånting i vår relation (kan vara mitt favoritord just nu) gör att det aldrig känns påklistrat eller som en energitjuv. Kan inte sätta fingret på vad. Det bara finns där.

Och alltså, jag har vänner som inte har "det där" men som jag älskar att umgås med ändå. Det är liksom ingen avgörande grej för om vi är vänner eller inte.

Varje relation har ett syfte!

En annan dag kanske

I förrgår upptäckte jag vilken "fin" present mitt yngsta barn hade lämnat i sängen.

Jag har ännu inte hunnit byta alla sängkläder.

Varför?

Därför.

Asså jag har ju fixat det på annat sätt så sluta göra äckelminer. Men ja. Faktum kvarstår ju ändå.

tisdag 6 oktober 2015

Så jävla besviken

Jag har sagt till mig själv flera gånger att inte skriva upprörd. Men nu är jag så jäkla besviken. Och tydligen väldigt känslosam så det kvittar när jag skriver, alltid är det något. Suck.

Köpte en dammsugare för några veckor sedan. Trodde mig ha öppet köp på den och därför testat den i lugn o ro. Kommit fram till att den inte riktigt är för oss eftersom vi har hundar som fäller MYCKET hår.

Åker till butiken vid första tillfället som ges (vi har ju 10 mil till närmaste butik och det är billigare att köra dit än att skicka tillbaka med ombud). Får då reda på att vi "gått över tiden" med några dagar på det öppna köpet. Men även om vi inte hade gjort det så hade vi ändå inte fått lämna tillbaka - anledningen? Vi har använt dammsugaren.

Inte nog med att jag tagit fel på antal dagar sedan köp. Jag hade desutom mage att använda en dammsugare när jag testade den. I ett hem med djur.

Så du med djur hemma, se för fasen till att göra klart med butiken du handlar ifrån INNAN du köper/testar produkten. Det kan nämligen vara så att du INTE får byta om den inte är bra.

NetonNet ligger inte högst på min lista över bra butiker nu kan vi säga. Inte när de får mig att känna mig som ett fån, fick mig att börja tjuta på parkeringen (ja, jag är extra känslig nu med tanke på sömnbrist o allt men ändå, jag hade trots det haft nära till tårarna) eller när jag inte ens får testa produkterna jag köper i mitt egna hem.

Fler butiker jag bör akta mig ifrån? Vad är era erfarenheter om sånt här?