tisdag 24 juni 2014

Min senaste galna idé?

Min familj (och med det menar jag såklart jag) har fastnat mycket i det här att mat ska vara ekologisk, den ska vara rättvisemärkt och så vidare. Det ska finnas ett medvetet val bakom varje vara som hamnar i korgen och sedan i magen.

En tanke är såklart också att jag så lite som möjligt ska bidra till framtida hälsoproblem hos mina barn som beror på allt skräp som finns i maten.

Så till saken, eftersom jag så gärna vill att vi ska hålla oss undan dålig mat har tanken om att ha egna höns växt i huvudet.

Vilket är lite knäppt, eftersom jag är ganska rädd för hönor.

Men jag skulle jättegärna vilja höra hur det är att ha höns, i liten skala, av någon som faktiskt har/haft det. T.ex var gör en av med all hönsskit? Hur många är ett bra antal för en familjs behov? Måste jag ha en tupp?

Och så vidare.

Tackar för hjälpen i min galna idé!

måndag 23 juni 2014

Fler argument för att fortfarande säga negerboll?

Jason "Timbuktu" Diakité talar om det som ledde fram till hans omtalade framträdande i riksdagen hösten 2013.


- Det här är en berättelse om varför jag - som är född och uppvuxen i Sverige - behövde ställa mig i riksdagen och visa mitt svenska pass. 

onsdag 18 juni 2014

Sommarfrisyren

Jag har nog väldigt länge pratat om att byta frisyr igen. Med jämna mellanrum klipper jag av mig burret och blir korthårig. Varje gång tänker jag att "ahh, så skönt - inte en miljard ton hår i vägen" och så vidare..

Fast nu var jag inte så där jättesugen på att klippa av mig allt. Pinterest* är bra på många sätt, men den har också gjort mig toksugen på att göra en massa roliga frisyrer. Och de jag siktat in mig mest på är av det slaget: långt hår och lugg.

Klappat och klart, igår bar det iväg till en kompis som kunde hjälpa mig att klippa luggen. Sjukt nöjd just nu.


Och lite ovan vid att något kittlar mig i pannan. 

*Pinterest = Pinterest är ett visuellt verktyg du kan använda för att utforska och hitta idéer till alla tänkbara projekt och intressen.

måndag 16 juni 2014

Hoppet börjar försvinna...

Idag är det mer än en vecka sedan som vi såg Spindelmannen (katten). Han har för vana att vara borta ett par dygn och sen komma hem och sova nästan lika länge (inte riktigt men typ). Och så fortsätter det så, om och om igen.

Men nu är det alltså mer än en vecka sedan vi såg honom och jag börjar ge upp hoppet att få se honom igen. Det är ju inte så länge sen han kom hem helt mörbultad men han kom hem.

I bästa fall har han hittat en familj som börjat mata honom. Han är ju en riktig kelgris så vilken familj som helst skulle va lyckliga att ha honom.

Men det hjälper inte oss om han hittat en ny familj. För vi vet ju inget. Barnen frågar om var han är och när han kommer hem. Och jag har inga svar att ge.


Han ser ut som katten Findus i Pettsson och Findus, fast bara röd/vit inte åt det bruna hållet.  Ni som bor omkring mig, har ni sett honom?

lördag 14 juni 2014

Vi kan forsätta på det här med feminism tycker jag

Ett litet snusfinger i ögat i diskussioner om feminism brukar vara att det faktiskt är synd om männen också.

Och alltså, på individnivå är jag benägen att hålla med i vissa fall. Men som grupp? Nej. Varför är det synd om en grupp som förtrycker och har gjort det i jag-vet-inte-hur-länge?

Det är lite som att säga att det är synd om ett fotbollslag för att en spelare är skadad. Det är inte synd om fotbollslaget - det är synd om spelaren. I laget finns flera andra spelare som bidrar till en match.

Och lite som där spelar det roll om det är en stor eller liten personlighet (spelare) som är skadad för om det ska blir högljudda protester eller bara axelryckningar.

Bild lånad från googlesökning.
Hänger du med på jämförelsen?

(och bara för att ingen ska tro att jag valde fotboll som jämförelse av fel anledning så är det för att jag såg på en match igår och det va det första som poppa upp i huvudet. //miljöskadad)

måndag 9 juni 2014

söndag 8 juni 2014

Jag syndar idag!

Första dagen denna långhelg som hushållssysslar, bygger, målar eller öser grus.

Det känns syndigt..!

fredag 6 juni 2014

Det här med att jag är feminist..

Jag tror på jämställdhet mellan människor oavsett vad som dinglar och var på kroppen dinglet sitter. Jag tror också att olika nationaliteter och bakgrunder i ett samhälle berikar. Jag tror att barn som visas respekt lär sig att respektera andra.

Och jag tror att vi kan skapa ett samhälle där vi istället för att se till vårt eget inskränkta bästa kan se till varandras välmående. Men jag tror också att vi har lång, lång väg kvar innan vi är där.

Jag tror att om ingen börjar kommer vi aldrig att komma framåt.

Därför.

Därför är jag feminist. 


torsdag 5 juni 2014

En käftsmäll borde de alla ha!

Nä, det menar jag såklart inte. Bara lite. Och bara nästan. Men jag är så jäkla trött på det här att vuxna människor ska säga till mina barn om vad som är rätt och fel för pojkar och flickor.

Orden kommer ur barnens munnar men det jag hör är föräldrarnas trångsynthet som bara väller fram i stora vågor.

Hur många gånger jag har kvar att kunna tala med mina barn om saker som färger på kläder vet jag inte. Men varje gång det dyker upp känner jag att jag traskar närmare det där sista tillfället. Det gör mig så otroligt ledsen att mina barn slutar med sin egen stil eller sitt eget intresse för att de andra barnen (föräldrarna) säger att det är fel.

Om mina barn helt plötsligt ändrar intresse ska det vara för att de själva vill det. Inte för att de påverkas negativt av omgivningen.

Det är klart att jag vet att vi alla påverkas om omgivningen, att vi alla vill passa in (vi är ju faktiskt ett flockdjur) och att äldre (idoler) har ett helt otroligt inflytande. Många av de här sakerna är goda saker. Om vi inte skulle se upp till äldre hade vi inte lärt oss nödvändiga saker som små. Vi hade heller inte lärt oss rackartyg men ändå. För det mesta är det goda egenskaper vi har nedärvt.

Det dåliga är såklart när inflytandet påverkar negativt. När andra rackar ner på oliktänkande eller de som skiljer sig från normen.

I barnens förskola, liksom i varenda förskola i Sverige, finns en jämställdshetsplan och en genusplan. Om de heter så i läroplanen vet jag inte, men förskolorna har i alla fall skrivet att de ska verka för en jämställd och genusmedveten miljö.

Alltså. Inget tjafs om att pojkar gillar allt från drakar till fjärilar. Inget tjafs om att flickor gillar allt från drakar till fjärilar. De är barn. Och barn kan gilla allt från drakar till fjärilar. Punkt.

Men likt förbannat märker jag så tydligt att miljön inte är tillåtande. En del hänger på att personalen inte ges förutsättningarna till att skapa den där miljön. En del hänger på att personalen inte går in för det här, de tror inte på det, ser inget fel med tidigare synsätt och så vidare. Och en del hänger på att många föräldrar tycker att skillnanden de visar inför könen inte spelar någon roll - vi är ju olika, så är det bara!

Och jo, jag fattar hur de menar. För det var inte så länge sen jag var där själv. Men nu har jag fått på mig sånna där "genusglasögon" och ser hur mycket vi begränsar barnen utan att ens vara medvetna om det själva.

Jag skulle vilja dela med mig av mina glasögon till de där föräldrarna (och personalen) som envisas med att skilja på könen. Efter att jag gett dem där där smällen...


söndag 1 juni 2014

En morgon på landet

Nog för att vi bor på "landet" men det är ändå en ovanlig syn när kossor dyker upp utanför fönstret.