torsdag 31 januari 2013

Om att äta djur

När jag växte upp var jag fruktansvärt allergisk, så pass att jag inte kunde äta det kött som gick att köpa i en vanlig affär. Utan min farmor och farfar fick föda upp grisar som de sen slaktade och vi fick köttet. Och annat viltkött också för den delen.

Det var kanske inte hela anledningen till att de hade grisar, men vi fick hur som helst köttet därifrån när jag var mindre.

Det blev en ständig fråga vid matbordet det där, har svaga minnen av det. Om vart maten (köttet) kom ifrån. Och om det gick att ha ketchup eller lingon till. Men det är en helt annan grej som vi kan ta sen nån gång.

Var det inte min gris som låg där på tallriken ville jag inte äta. Tror att jag kallade alla grisar hos farmor och farfar för Flinta eller Fred Flinta. Men på den punkten är jag inte helt hundra!

Och jag tänkter på det där när jag hör andra föräldrar som inte riktigt vill visa att köttet de äter kommer från djur. En del föräldrar gör aktiva val och för en del blir det liksom aldrig av att berätta om det, det är inget naturligt snack hemma hos dem. Och nu ska jag inte säga att jag hade full koll när jag var liten, på vad jag stoppade i mig. Jag visste såklart vad en gris var för något, jag hade ju klappat och "gosat" med grisar hos farmor och farfar. Men jag hade inte den blekaste aning om vad en älg var, för någon sådan hade jag ju inte sett.

Men jag tycker det är intressant att höra om varför man inte pratar med barnen om vad de äter, i köttväg. Grönsaker och frukt är det många som tar som naturligt att visa var de kommer ifrån - äppelträd och grönsaksland. Men kött är liksom lite tabu.

Inte hemma hos oss dock. Det är en aning svårt att undanhålla barnen vart vårat kött kommer ifrån när det styckas på köksbordet. Och jag måste säga att ingen utav barnen har någonsin (okej, Hampus är bara ett år men han kunde ju lika gärna tyckt att det var skitäckligt så han får hänga på också) visat den avsky som jag hör många barn visa när de förstår att kött är lika med djur. Det är snarare tvärtom.

Sebastian frågar ofta om vem som sköt djuret, var det sköts, vilken del vi äter. Han kanske inte är så haj på att måla huvudfotingar men att peka ut olika köttbitar på både sig och djuret det kan han. Och Hampus lär följa i samma fotspår och som det lilla matvrak han är försöker han alltid ta sig en smakbit när det styckas hemma. Urk!

Vad jag menar är, barn behöver inte skyddas från det här. Det är min åsikt. Äter ni kött hemma och ni visar vart grönsaker och frukt kommer ifrån, gör samma sak med köttet. Det kan bli många intressanta pratstunder vid matbordet kan jag lova! Undanhåll inte det här för barnen för att du är rädd.

Barn är väldigt nyfikna och har inga fördomar!

onsdag 30 januari 2013

Tunaskolan - om du vill kika på flickor på toaletten

Bild lånad från aftonbladet.

Sexism säger Astrid, 14 år, elev på skolan.
Humor säger Agneta, okänd ålder, rektor på skolan.

Ännu ett exempel på när tanken som var god - gone bad...

När vi ändå är inne på det här med ord

Hur många har försökt berätta en rolig historia som inte alls var rolig när du återberättar den men hur rolig som helst när du hörde den?

Så där så du småfnissar när du berättar den men de andra sitter som fågelholkar runt omkring.

Det händer mig ofta...

Ord är laddade

En del ord kan väcka starka lustkänslor och andra kan skapa irritation eller bara olust. Vissa ord kan debatteras i oändlighet och andra faller i glömska.

Ordet hen väcker debatt.

Ordet hora väcker känslor.

Ordet kärlek väcker också känslor, men helt andra.

Språk utvecklas hela tiden, ord tillkommer och ord faller bort. Blir förlegna så att säga. Vem hade till exempel hört ordet ogooglebart eller överklassafari för några år sedan? Inte jag.

Vad har du hört för nya ord på sistone?

tisdag 29 januari 2013

måndag 28 januari 2013

söndag 27 januari 2013

Minus på tålamodskontot - great!

Varför är det alltid så att när den ena föräldern är borta sover barnen skitdåligt och när ungarna sover hos mormor & morfar så sover de lääänge på morgonen?

Ja, du anar säkert att det varit så i helgen för mig..?

Blev väckt av Hampus vid tio, tolv, ett, två och tre för att gå upp vid sex. Två vällingflaskor istället för det numera "normala" en flaska välling på natten. Pust! Fick till en liten stunds morgonmys med Nalle Puh och kaffe (gissa vem som gjorde vad..) för att sen få höra stora jagärsåtröttochgrinigHJÄLPMIG-sången hela förmiddagen. För inte ville han sova på förmiddagen heller!



Efter 45 minuters sövning sov han cirkus 40-45 minuter. Så där lagom att jag hann somna riktigt gott, sånt är tortyr!

Sebbe däremot, sov så gott hos mina föräldrar. Den lille rackaren, sovmorgon tycker jag att han kan ge oss andra vanliga dödliga i huset ibland också. Men men, hämnden är ljuv! När han är tonåring och ska sova bort hela dagar så kommer jag där med dammsugaren i högsta hugg! Hehe!

Hur som helst, med en taskig sömnatt i bagaget så har jag väl inte varit på det allra mest strålande humör jag kan vara på.

Och för det, ber jag ALLA som jag träffat på idag om ursäkt. Verkligen.

fredag 25 januari 2013

Hänger du även med på ett försenat nyårslöfte?

Att våga mera
  • Våga stå för vad du tycker, även om du just där och då är ensam om det.
  • Våga göra det där steget, som du länge tänkt på men ändå inte tagit.
  • Våga utveckla dig, vare sig det är en ny kunskap, ditt sätt att tänka eller något helt annat.
Låter det som ett bra nyårslöfte? Det är inget enkelt precis. Mycket svårare än ett "gå och träna minst tre dagar i veckan"-löfte. Det tar mycket kraft och vilja för att utveckla sig själv men det är det värt.

Jag tänkter så här:

Jag har många bra idéer. Det har jag, det är inte bara skryt över något som jag tycker mig kunna. Jag är bra. Jag är nytänkande. Och jag gör alltid mitt bästa för att se problem/lösningar/idéer från olika håll, synvinklar.

Mitt sätt är inte alltid det bästa, men jag kan ändå göra mitt bästa på det sättet.

Ändå är det här med att våga en stor grej jag måste jobba på. Inför vissa har jag så svårt att utrycka mig så att både jag och personen/erna förstår. Jag vet vad det beror på. Och som sagt, det är något jag måste jobba på.

Att våga mera.

Jag tänkte att jag skulle börja, öh, utöva en sport?

Bilbalett

Och så tänkte jag att jag skulle börja lite smått med att öva på piruetter i rondeller. Är det för ambitiöst? Jag kanske ska ta en paus över helgen och se om det är någon som vill vara med i min "nya" sport?

För övrigt kan jag meddela att jag nog inte var först, bilspåren i snödrivan var en aaaning avslöjande. Men om det betyder att jag misslyckades med min halva piruett eller inte vågar jag inte riktigt säga än...

torsdag 24 januari 2013

Grinden!

Se på fasen, nu fungerar uppladdningen av bilder igen!

Så här kommer bilden på grinden som Samuel och pappa byggde, ni vet den där som fungerade så bra.

Hej alla barn! Gillar ni att gå på bio?

Och bor i Oskarshamn eller runt omkring? Säg till era föräldrar att det finns en jättebra filmklubb på Sagabiografen och att de börjar visa vårens filmer nu på söndag!

På söndag blir det Bu och Bä & Jaguaren. Filmen börjar klockan 14:00 så kom i tid, det brukar vara många biosugna barn och föräldrar!

Nog för att jag själv kallat med mjölkkossa under amningsperioderna, men inte var jag beredd på att bli kallad det av andra ändå.

Igår. Jag sitter på golvet med Hampus, som börjar bli lite trött och då också en aning extra gosig och närgången. Han har fått en (o)vana att stoppa ner handen i BHn på mig vid sånna tillfällen.

Jag: Men, Hampus... Vad tror du att jaghär där egentligen?

Han grävde ganska så mycket. For runt som en vetgirig tonåring ungefär.

Sebastian: Mamma, du har ju mjölk i magen förstår du väl?

onsdag 23 januari 2013

Börjar SVT bli snåla?

Fick igår på bilradion höra om den nya tvavgiften som börjar gälla från februari. Och ärligt, är detta ett PR-trick? Vill de skynda på besluten de väntar på från regeringen? Har företagsfesterna blivit för kostsamma? Vad!?

De ska lägga ut hela sitt utbud på nätet och om en kanal har hela sitt utbud på nätet blir det också en betalkanal. Och eftersom SVT-kanalerna finansieras genom tv- och radioavgiften istället för som Viasat eller Canal digital så läggs alltså en avgift på alla hushåll.

Kul. Genomtänkt där. Verkligen.

Varför gör de helt enkelt inte som många andra kanaler? (Så som dom också har haft en variant av.) Lägga några serier öppna för alla, för att locka in tittarna till att bli medlemmar och betala en medlemsavgift. DÄR och DÅ kan de visa hela sitt utbud. Vad är det som inte lockar med den idéen?

Kommer de som har en lägre hastighet på uppkopplingen få en lägre avgift än de med högre? Med deras mättekniker som det talades om måste de ju nästan få uppgifter från leverantörerna om vilka hushåll som har uppkoppling. Eller? För då kan de lika gärna få se vilken sorts uppkoppling man har.

Okej, jag kan förstå att deras motiv är att skynda på beslutsprocessen. Men att det ska drabba hushållen? Nej, jag kan be om ursäkt om det är så men jag förstår helt enkelt inte idéen med att det ska drabba en tredje part.

Det talas mer och mer om att glappet mellan de socialaklasserna, ska det här också bli en sådan grej? 2000 kr om året är faktiskt mycket pengar för många. Och en dator med internet är nästan ett krav för att klara skolarbeten nuförtiden. Så är det verkligen helt genomtänkt av SVT att göra gapet större?

Just sayin...

tisdag 22 januari 2013

Aha-upplevelser som småbarnsförälder #1

Upptäckten när en sitter på jobbet och plötsligt ser matrester på vad man tog för rena kläder på morgonen.

Choklad om någon undrar, och ja - choklad ÄR mat. Så det så.

måndag 21 januari 2013

Varför känns just det så extra naket för?

Har du liksom jag spenderat tid i en gynekologstol, eller gynstol, eller här-sitter-jag-och-dinglar-med-benen-rätt-upp-i-luften-å-hoppsan-vad-det-drar-om-stjärten-stolen? Och har du liksom jag tänkt på att på den där korta lilla stäckan mellan omklädningshytten, som är mindre än en IKEA-pall, till stolen känner man sig så himla naken?

Inte? Kanske bara är jag då...

Det slår liksom aldrig fel. Jag kan gå nästintill spritt språngande näck på en badplats, byta om helt obehindrat i omklädningsrum och allt det där utan att känna mig naken. Blottande naken.

Men där. Just där vid den där jäkla stolen. Då känner jag mig näck, som att jag ska blotta mig mitt på stan.

Varför liksom? Jag är inte speciellt blyg av mig på den fronten och tycker helt ärligt att det är en helt onödig känsla.

En riktigt fullspäckad vecka

Det blir inte många lugna stunder den här veckan det kan jag lova.
  • Bli uppkopplad en tredje gång för inspelning av hjärtrytm.
  • Åka till Linköping för att göra en röntgen.
  • Lämna in bilen på verkstad, vilket också påminner mig om att jag verkligen måste boka tid för besiktning.
  • Den dära bättre hälften ska vara borta hela helgen och jaga.
  • Sebbe ska spendera helgen hos sin mormor och morfar.
  • Sebbe och jag ska gå på bio.
Ja, och så ska jag hinna jobba ikapp allt som jag måste ta ut ledigt om för alla kontroller. Med alla turer inräknat så har jag totalt varit i sjukhusmijlöer inte mindre än sju gånger i år. På bara tre veckor alltså.

Det ska bli väldigt skönt när den här veckan är över kan jag lova...

söndag 20 januari 2013

Det här med barnkläder...

... blir jag allmänt trög på alltså.

Kom på den briljanta idén att beställa lite kläder på nätet för att jag sällan kommer iväg och när affärer har öppet. (Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det vore inte helt fel om de småbarnfamiljsanpassade butikerna öppettider en aning. Typ så där öppna vid sju på morgonen och sen inte stänga fören sena kvällen så att man har möjlighet att åka när barnen fortfarande är pigga efter nattsömnen eller när de små monstren gullungarna har lagt sig igen.)

Men alltså, det är ju sjukt svårt att hitta ett ställe på nätet som har det allra mesta jag letar efter. Villervalla, Pippi, Hello Kitty, Disney och till bra priser. Någon som har ett bra tips?

Har kollat in nelly, jollyroom, bubbleroom och hm, åhlens. Men jag har liksom ingen lust att beställa från femtioelva olika ställen.

Antingen får jag väl göra det, beställa från massa olika ställen. Eller så måste jag verkligen ta mig i kragen och ge mig ut på shoppingrundor...

lördag 19 januari 2013

Om du tar dig en funderare, vad kommer du fram till då?

Tänk över de saker du gillar coh inte gillar att göra. Du kom på några saker va? Bra.

Tänk nu efter varför du tycker som du gör om dessa saker. Du får inte svara för att jag gör det. Det är inget giltigt svar.

Jag tycker om att laga mat, för det mesta. Det går i perioder det där, men för det mesta gillar jag det. Varför? För att jag förknippar mat med gemenskap. Jag är inte uppvuxen med att alla äter på olika tider (förutom frukosten) utan att alla satt vid bordet, åt och pratade om dagen. Och när vi alla hade ätit upp och det var dags att verkligen ta tag i de där tråkiga läxorna gjorde vi det oftast vid köksbordet när mamma eller pappa plockade undan och gjorde rent i köket.

Hela köket och atmosfären där betyder gemenskap och familj för mig.

Vad jag inte tycker om är att handla kläder. Inte på riktigt. Och inte till mig själv. Det är roligt att handla kläder till barnen men tanken på att jag själv måste ha kläder, gå och prova och allt det där. Nej, det är ytterst sällan jag tycker det är roligt. Och de få gångerna det är det, så är det inte kläderna utan sällskapet som gör det roligt.

Vad gillar du? Och vad gillar du inte?

fredag 18 januari 2013

Jag tror att jag hittat ett fel...

Följ min blogg med Bloglovin

Sådär, nu ska vi se om ni kan hitta mig på bloglovin igen.

Släng dig i väggen Hello Kitty för nu är det Mimmi som gäller

Fyndade en tröja till Sebbe på mellandagsrean, han fick välja helt själv - storleken blev lite knasigt stor men va fasen han växer i den.

En svart- och vitrandig långärmad tröja med en glad och glittrig Mimmi på magen.

Häromdagen när jag kom hem fick jag höra:

- Mamma, tack för att du köpte den här till mig! Vet du, Lova har en lika dan. Jättefin!

torsdag 17 januari 2013

Jag lärde mig hacka grönsaker samtidigt som jag ammade en bebis

Jag började jobba innan Hampus fyllde ett år, nästan en och en halv månad innan han fyllde, och även om det inte borde vara något konstigt med det så som arbetslivet ser ut idag så höjde ganska många på ögonbrynen.

Inte för att de tyckte att jag var dum som började jobba. Nej, det hoppas jag verkligen inte att de tyckte. Men det var många som blev förvånade. Många räknar med att mamman ska vara hemma länge. Att hon inte vill börja jobba. Så när det är tvärtom blir det tissel och tassel med en gång.

Ingen tänker riktigt på att pappan oftast börjar jobba - heltid - nästan direkt efter födseln. Det går de där tio pappadagarna hemma och sen börjar allvaret eller vardagen igen.

Men jag ska vara ärlig att så gjorde vi när Sebastian kom till världen och vi hade inte en tanke på att vi båda kunde dela upp föräldraledigheten mer. Och det slutade i att Sebbe fick vara hemma med mig i lite mer än ett år och sen med mig eller pappan (jobbade två-tre dagar i veckan) under ett halvår.

Förutom att jag inte fick en lika lång mjukstart (typ ingen alls) så tycker jag att det har varit många gånger bättre denna gång, när vi båda har varit hemma ända sedan Hampus kom. Jag hemma på heltid och pappan hemma två dagar i jobbveckan.

Och det är stor skillnad på barnen. Hampus har en helt annan kontakt med sin pappa än vad Sebbe har, även om Sebbe har god kontakt. Det är ju inte så att pappan varit frånvarande under hela uppväxten tills nu.

Kommentarerna jag har fått har varit allt från Men, vem är hemma med pojken nu då? till Men du saknar dem väl och vill vara hemma egentligen? och Hur går det då? Du får väl ändå ingen mat på bordet när du kommer hem?

Och jag känner lite att jag skulle vilja svara på alla dessa nyfikna frågor:

Men, vem är hemma med pojken nu då?
- Jag är inte säker på om det går till så här i alla familjer som bildas. Men i våran familj var vi två vuxna som bestämde oss för att ha sex av en speciell anledning - att skapa/få ett barn. Vi var alltså två med i den här vuxenleken och nu också två som tar ansvar för barnet. Du kan få gissa vem den andra personen är och jag kan till och med ge dig en ledtråd: det är inte brevbäraren (vi har en kvinnlig).

Men du saknar dem väl och vill vara hemma egentligen?
- Det är klart att jag saknar mina barn och helst skulle vilja vara med den 24/7. Men jag ÄR också mänsklig och vill inte ha två ungar klistrade på mig 24/7. Men tanken är god. Dessutom är jag ingen sådan person som kan fjäska mig till matvaror när jag veckohandlar eller övertala energibolaget att inte stänga av elen med någon form av muta in natura för att vi inte har pengar. För belive me! Det är inte gratis att gå hemma... Och en av de sakerna som gör att jag verkligen vill jobba är att jag får vara mig själv. Inte mamma Angelica utan bara Angelica. Att jag utvecklas som person hemma är skitbra att ha i bagaget, men det ser inte så bra ut på mitt CV om jag skriver att mellan år 2009-2012 lärde jag mig att hacka grönsaker samtidigt som jag ammade en bebis och få ihop det till en nyttig arbetslivserfarenhet. De flesta skrattar för att de tror att jag skämtar.

Hur går det då? Du får väl ändå ingen mat på bordet när du kommer hem?
- Det går bra. Barnen har överlevt och ingen av dem har stannat i växten. Men jag trodde heller inget annat. Visste du föresten att bebisar skriker tills de får som de vill? Vad det gäller maten så.. Ritkigt vad vill du säga med det? Att du när du var föräldraledig hann med att laga mat varje dag? För det gjorde inte jag. Vissa dagar var jag överlycklig, tjutande överlycklig, om jag kunnat sitta själv på toa och panikbajsa i två minuter. Eller kunnat plocka ur diskmaskinen. Om du kunde fixa alla hushållssysslor varje dag när du var hemma så grattis, du lyckades med något som många av oss andra dödliga inte gjorde.

Jag skulle vilja påpeka att sånna här frågor gör inte att mamman känner sig mer bekväm i att börja jobba, vi som började när barnen var "mindre" gör det alla av olika anledningar. En del tvingas in i det och en del börjar frivilligt, med glädje kanske till och med. Och istället för att prata om att bebis-/småbarnstiden försvinner så snabbt, att man ska ta tillvara på tiden så kan du väl berätta om din erfarenhet. Dela med dig av det där som du tycker att du var helt ensam om att tycka när du började jobba - att det var skönt att få dricka varmt kaffe igen för det hade du nästan glömt bort hur det smakade. Att få prata annat än bajskonsistenser vid matbordet.

Sexy baby

Tänk dig att du fått höra från din första pojkvän att du ser konstig ut där nere. Att du inte ser ut som tjejerna på filmerna. Och din enda chans till lycka är en intimoperation.

Eller att du har så stark önskan av att få dansa och enda sättet du känner till är att dansa vid en stång. Att ditt bästa karriärskliv var när du bestämde dig för att börja med porrfilm.

Och tänk dig att växa upp i en miljö där du som 12-åring inte blir accepterad som du inte klär dig utmanande. Lägger upp sexiga bilder på dig själv på Facebook.

Bilden är lånad från imdb.com
Om de här tre tjejerna såg jag en dokumentär igår. Såg du den också? På kunskapskanalen. Jag hoppas att de visar den fler gånger för det var en liten ögonöppnare. Och även om det kanske på min text låter som att det var en tyck synd om mig-dokumentär så var det absolut inget sånt. Det handlade om tre starka kvinnor som blivit (och blev) påverkade av av dagens normer och som utspelade sig på tre olika sätt.

Jag försökte hitta den på SVT Play, men den ligger inte upplagd där. Dokumentären har visats på filmfestivaler och den visar utan att skuldbelägga dagens ideal om kvinnans kropp, feminism och sexualitet.

Jag såg när jag googlade att den finns på lite olika sidor, så sök upp den om den inte visas på Kunskapskanalen igen.

Sexy baby

onsdag 16 januari 2013

Tjohoo för nackspärr!

Eller ja, riktig sån där jagkanintetittaåtnågotjäklahåll är det inte. Men det är ändå förbannat svårt att röra på huvudet.

Jag har aldrig fått nackspärr i vaket tillstånd, om vi säger så. Bara vaknat upp och känt ett PANG och sen blivit orörlig. Så för den som är nyfiken kan jag nu säga att nackspärr också kan komma smygande för att sen bara HAHAnusitterjaghärochflåsardiginacken! och sen är man nästan totalt orörlig i huvudet.

Roligt värre...

måndag 14 januari 2013

Välkomna välkomna

Jag håller mig kort, för jag vet ännu inte om jag fått det att fungera än. Men välkomna alla ni gamla som nya läsare!

Jag tänkte faktiskt inviga nya bloggen med en liten frågestund. Jag frågar och du svarar, okej?
  1. Kan du kommentera?
  2. Fungerar prenumerationen som den ska?
  3. Ser bloggen ut som... vanligt?
Ja, jag tror att vi nöjer oss så så länge. Jag har ju inte hela kvällen på mig!

Viktig info!!

Alltså, jag har varit inne på det förut. Men det börjar dra ihop sig för att verkligen bestämma sig nu.

Om inte jag kan fixa problemet jag har med blogger kommer jag att byta plattform, eller vad de nu vill kalla det. Dels för att jag inte hittar någon information om hur jag byter inloggningsuppgifter och sånt. Och dels för att det bara blir sämre och sämre med möjligheten att lägga upp bilder. Fungerar nästan aldrig numera.

Så jag behöver lite hjälp? Du som bloggar, vad använder du för plattform, verktyg och hur tycker du att det fungerar, kan du blogga från mobilen? Har du bytt emellan olika? Eller kanske fixat ett liknande problem som jag har?

You know that feeling?

Som när du tittat ett tag på ett klädesplagg, utryckt högt Men VEM skulle vilja ha på sig något sånt där?

Och precis då går skolans snyggaste och populäraste tjej och hänger tillbaka en sådan tröja och går mot kassan med en annan.

Eller som när du pratat om vad tycker om en person och det inte är de mest smickrande tankarna.

Och tjejen som sitter brevid visar sig vara en väldigt nära släkting...

Ja, den känslan. Ungefär så kan vi säga att jag kände igår kväll.

Lite jobbigt, lite pinsamt men mest skrattretande åt mig själv.

söndag 13 januari 2013

Lite skit i hörnet visar att du haft något roligare för dig

Våran kvällsrutin ser ut ungefär så här:
  • vi nattar barnen,
  • vi slänger oss i soffan (eller jag vid datorn nere och han vid datorn uppe),
  • vi gör välling inför nattamaten,
  • vi letar efter kattens leksaker (ungefär här blir vi lite äcklade),
  • vi går och lägger oss.
Och varför vi blir äcklade när vi letar efter leksakerna är för att vi flera kvällar lyst med en ficklampa längs med golvet. Gör inte det. Fy flääen! Med två barn som stimmar omkring, en hund och en galen katt så kvittar det helt om vi dammsugit två timmar innan, det är ändå fullt med damm och hår på golvet.

För att ingen ska bli för äcklad för att komma hit så vill jag bara påpeka att vi dammsuger minst en gång om dagen.

Hur ofta dammsuger du?

lördag 12 januari 2013

Snillet spekulerar

Är du också en sån där person som kommer på asbra idéer när du sitter på toan? Eller nattar barnen? Eller något annat bra som du inte kan gå ifrån för att skriva upp den braiga idén?

Då är du inte ensam. Vi är minst två i den klubben. Om vi ska starta en klubb alltså. Annars är vi bara två som använder vår tankeverksamhet på de mest korkade ställen.

Idag kom jag på tre bra idéer. Nummer ett var när jag sövde Hampus andra gången. Nummer två var när jag borstade tänderna på Sebastian. Och nummer två var när jag låtsades sova i hans säng för att han också skulle blunda, och då förhoppningsvis somna.

Ingen av dessa idéer kommer jag nu ihåg. Men de var bra. Åtminstone det kan jag lova.

Bly, arsenik och kadmium i barnmat

Säkert så är jag sent ute med att få veta sånt här, och hade inte en kompis lagt ut en status om det på facebook vet jag inte när eller ens om jag fått reda på det här.


Tydligen finns det arsenik, bly och kadmium i den mesta barnmaten du köper till ditt barn. Speciellt välling och gröt om jag förstått rätt.

Kadmium och arsenik finns naturligt i jorden och kan därför tas upp av växter, som spannmål (ris, havre, vete och så vidare) men det kan även finnas arsenik i vattnet som används. Dessa halter som kommer naturligt är inte heller skadligt.

Samma sak gäller för bly.

Men. Det finns alltid ett men. För även om halterna i alla sorter som testades är under gränsvärdet så räcker det med tre mål om dagen med vissa märken för att det ska bli mätbara skillnader i IQ-nivån hos barn. Och föräldrar rekommenderas att inte bara variera kosten utan även bland de märken man köper på gröten och vällingen.

Det här har gjort mig så pass mörkrädd att jag nu sitter och googlar recept på att göra egen välling. Samtidigt som jag fasar över att detta bara är början på långa raden av varningar av arsenik, bly och kadmium i mat. För finns det i spannmålen de gör välling och gröt av - då finns det i alla spannmålsprodukter. Så hur jag än vrider och vänder på det i huvudet kommer jag inte undan.

Hur känner du inför det här?

onsdag 9 januari 2013

Kors i taket, nu flyger prickiga grisar och allt det där

VI! Vi har byggt en barngrind till trappan hemma. Jo, du såg rätt - VI och BYGGT i samma mening. Helt otroligt...

Eller ja, jag mätte och köpte virke sen snickrade gubben plus min pappa ihop den. Den blev jättefin och fungerar perfekt - Hampus stod och ylade nedanför trappan medan Sebastian och jag städade upp leksakerna på övervåningen.

Och hade inte blogger dummat sig hade ni även fått en bild på grinden här. Men jag får väl uppdatera inlägget sen när blogger vill vara med på noterna igen.



tisdag 8 januari 2013

Läget just nu

Jag går och släcker lampor som inte behöver vara tända. Samuel går och tänder lampor så att varje litet vrå lyses upp.

Vad är det med karlar och tända tampor!?

Jag har gått nästan hela jul- och nyårsledigheten och släckt efter Sebastian som tänt alla lampor han kommit åt.

Irriterande far-son-drag det där. Sjukt irriterande.

söndag 6 januari 2013

Hur vill du bli friad till?

Nu säger vi att du vill bli friad till alltså, även om du inte vill gifta dig.


Såg videon på en annan bloggsida och ville visa den här också. Vilken påhittig människa och vilket stort gäng!

Själv fick jag frågan på en lördag för en drös år sedan, strax innan fotbollen på tv skulle börja:

- Om vi vinner nu, så gifter vi oss nästa år va?

Vi vann inget det lördagen. Inte många rätt alls på tipset om jag minns rätt. Men vi gifte oss inte heller året därpå. Utan året efter.

Han är väldigt romantisk min karl... Haha!

Kramp i benet-känsla och trötthet, det är en lagom söndag det

Visst är det obehagligt att vakna upp med kramp i vaden? Snäppet mindre obehagligt men ändå same/same är att vakna upp med krampkänningar i vaden som inte släpper.

Slutsatsen av den här envisa känslan är att jag antingen har jag haft kramp i vaden i natt utan att vakna av det (inte så troligt) eller att jag håller på att få kramp i vaden. Det känns med andra ord som att jag går med livet som insats i trappan upp och ner med Hampus i famnen. Och jag sitter och funderar på om jag ska tvinga fram en kramp för att obehaget ska släppa, även om jag vet att jag blir så jäkla öm och svag i vaden efter en kramp.

Desutom är jag sjukt trött idag, och det har ajg bara mig själv att skylla så egentligen borde jag inte ens klaga om det. Jag har nämligen börjat följa en serie, True Blood, och den är en aaaaning för spännande för att jag ska släcka lampan i tid. Sena kvällar och tidiga mornar är som vanligt inte bästa vänner.

Men den är bra. Kanske att jag skulle kika in mig på ett avsnitt till just nu.

lördag 5 januari 2013

I'm back!!

Nu tror jag nog bestämt att jul- och nyårsledigheten är över för den här gången. Jag bestämde mig ganska kvickt för att inte känna någon press över att skriva inlägg under ledigheten, och det har som du kanske märkt gått väldigt bra.

Ett ynka litet inlägg på vad blev det, två veckor? Så länge har jag nog aldrig varit tyst här, men så nyttigt det är att bara vara tyst ibland också! Nu har jag mängder med material i huvudet, nu gäller det att skriva ner stolpar på alla idéer så att det blir något vettigt av dem.

Så.. Vad har du styrt med under jul och nyår? Fart runt som en snorloska för att hinna fira hos alla släktingar eller har du kunnat ta det lugnt, kanske fått släktingarna att åka till dig?

Vi firade jul hos min storasyster och hennes familj (jag fick äntligen sniffa bebis igen!) och nyår firades in här hemma med god mat och gott sällskap. Inga fyverkerier dock, Orux är fyverkerirädd och de vuxna i familjen (och sällskapet) känner av småbarnsåren så vi släckte alla lampor lååångt innan midnatt. Vid 21:30 slocknade lampan för mig närmare bestämt.

Ja, jag tror jag börjar så här. Med ett svammelinlägg.

Vi hörs!