onsdag 31 augusti 2011

En kunskap att skryta med i sitt CV kanske?

Den som säger "ÅH, den här filmen kan jag se HUR många gånger som helst!!". Den personen har inga barn. Som går upp tidigt. Och kräver samma film om och om igen. Varje morgon.

tisdag 30 augusti 2011

Kämpa för varenda unge!

Jag är en bloggare för varenda unge, är du?



Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.

Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad.

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering.

På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller" facebooka" om barns rättigheter.

Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet.
Du kan göra större skillnad än du tror.

Ps. Vill du gå med i vårt nätverk bloggare för varenda unge - läs mer här!

Denna text är kopierad från UNICEFs hemsida.

xoxo och allt det där

Nu har jag sökt jobb!
Så håll tummarna för att jag fjäskat och skrytit på rätt saker så att jag, först o främst får komma på en intervju men även att jag får själva jobbet!

/klappar på axeln

måndag 29 augusti 2011

Operation blöjfri påbörjad

Jag: Vill du ha underbyxor idag?

Sonen: Nää

Jag: Vill du vara blöjfri?

Sonen (hoppar upp o ner): JA!

Två par kalsonger senare och ett golv blötare så är vi igång med operation blöjfri. Tänker inte tvinga fram något, vill han ha en blöjfri dag i dag men inte imorgon är det helt okej. Jag ser ändå toppen av blöjhögen, ljuset i slutet av blöjtunnelntunnan och allt det där.



Desutom är han helnöjd i sina underbyxor. Känner efter, testar att studsa på rumpan, kikar in i och vrålar stolt "KISSIG" när saken är klar.

Men... Ska bara... Lovar!! Sen så.

Jag känner det på mig, idag kommer bli en sån där dag då jag vill alldeles för mycket.

fredag 26 augusti 2011

Jag är ett geni!

Satt precis och tänkte på om jag inte kunde inhandla middagssakerna innan badhuset idag. Ni vet, så man slipper en trött ilsken 2-åring i mataffären. Inte kul för någon. Och jag kom på värsta affärsidén! Jag är ett geni!

Ni vet sånna där skåp som finns i nästa varje affär, som man kan skövla in sina redan inhandlade kassar i för en femma. Vad sägs om sånna kylskåp istället!? Ahh, ahh?? Smart va! Då kunde man ju handla innan, när ungen är glad, och bara åka dit och hämta ut grejerna efteråt, när ungen är sur.

Alltså, ibland förvånar jag t.o.m mig själv.

Fredag idag, stora planer idag!

Vaknar upp; ryggen är paj, gubben är trött som få (inte så underligt) och sonen hyperaktiv. En ganska vanlig morgon alltså. Förutom två saker - det är fredag och jag har smidit planer för dagen.

Jodå, förutom det vanliga härjet här hemma ska sonen och jag efter middagsvilan åka in till stora staden och in till badhuset. Och varför tänker ni, du hade ju ont i ryggen, ska du verkligen gå till badhuset med en 2-åring själv då. JO! För vet ni, då får jag stå hur länge som helst i duschen. I kanonvarmt vatten! Fatta vad skönt!!

Efter det när sonen är så där lagom go, ska vi snabbt svänga in på någon affär och inhandla grejerna till kvällens middag och mys. (Fast för myset blir det nog inga större inköp, sonen såg popcornskålen här hemma. Tror faktiskt att den räcker.)

Det, mina damer o herrar, är mina stora planer för denna fredag.

torsdag 25 augusti 2011

Kanelvåfflor

Ingredienser

75 g margarin eller smör
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 msk socker
1 msk kanel
1 krm salt
2 dl mjölk
1 ½ dl vatten

Gör så här

Smält margarinet/smöret och låt det svalna.

Blanda de torra mjöl, bakpulver, socker, kanel och salt i en skål. Tillsätt mjölken, vattnet och det avsvalande matfettet. Vispa smeten klumpfri.

Grädda våfflorna och njut!!


Supergott recept, påminner en aning om mjukpepparkaka. Så här hemma lär detta bli i julklassiker. Eller nja, det var faktiskt alldeles för gott för att hålla till en viss del av året. MUMS!

onsdag 24 augusti 2011

För att det är gott såklart!

Hjälp med disken - jättebra.
Bada med ett glatt humör - jättebra.

Äta bubblorna och dricka vattnet - mindre bra.

Så vad gör man när sonen verkar tycka att det inte finns något godare än gammalt disk- och badvatten???
Argumenten mot börjar tryta, i alla fall de han lyssnar (lyssnade) på...

/Suck

Tjocka Maggie bli smal och populär

Nog att det ska finnas böcker inom de allra flesta ämnen. Böcker som tar upp jobbiga saker. Men den här tar väl fan priset!? En inspirerande bok, som vänder sig till så unga barn som fyraåringar, som handlar om överviktiga Maggie som bantar och blir skolan populäraste fotbollsspelare.




Bilden är lånad från Aloha Publishers hemsida.
Författaren, Paul Kramer, till boken förstår inte varför den fått så hård kritik. Han har tydligen skrivit fler böcker om jobbiga ämnen som sängvätning och skilsmässor. Jag undrar just hur de där böcker utspelar sig. Sängvätaren mobbas kanske till torra nätter? Och barnen klandras för skilsmässan? Varför frångå ett vinnande koncept liksom!!??

Kolla illustrationen på bokens framsida. Påminner inte den äckligt mycket om skräckbilderna man ser när anorektikers och bullemikers tankegångar illustreras? Ett barn står framför en spegel och ser en helt annan bild speglas tillbaka. Okej, den brukar visas tvärtom. Men någonstans börjar ju tankarna.

Maggie har tydligen en väldig potetial som döljs av hennes övervikt. Tydligen kan hon ingenting pga detta. Just när hon är överviktig alltså. Jag menar, för vilken överviktig person kan något över huvudtaget... Det är bara smala personer som är duktiga. Som kan saker. Som har någon sorts kompetens i vårat samhälle.

Boken ska visa en flicka som tar sitt öde i egna händer. Okej, tanken är bra. Men var någonstans är det rätt att ett barn måste ändra sitt yttre för att bli accepterad? Återigen, är det inte vi vuxna som måste lära våra barn att människor ser annorlunda ut och att det är OKEJ. Det är bra att vi ser, är och beter oss annorlunda - individuellt.

Tänk om Maggie har en sjukdom, måste äta kortison och därför är "överviktig". Ska hon sluta med sin livsviktiga medicinering, skada sin hälsa, för att bli accepterad?

Tänk om Maggie fortsätter med sin spegelvridna bild av sig själv? Och blir anorektiker. Träningsnarkoman? Hon kommer ju säkert fortfarande vara populär, hon är ju smal, så då måste det ju vara okej. Eller hur.

För det enda rätta är att vara smal, följa normen och aldrig sticka ut. Och för guds skull! Kom ihåg att överviktiga kan ingenting, inget alls.

Händerna bakom ryggen men jag lovar ändå.

Sonen är på dagis, gubben och hunden är i skogen och jag sitter ensam hemma. Otroligt hur tyst det kan vara i ett hus! Det är så att man börjat sakna "mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma" redan på den här korta stunden.

Idag väntar en del hushållsarbete. Urk! Jag får ju skylla mig själv som skjuter upp allting, men ändå. Att gnälla lite gör ändå saken bättre. Det är tur att det är tråkväder ute också, då kommer jag itne få dåligt samvete för att jag tar en innedag istället för, tjaa - klippa gräset kanske.

En liten stund till bara framför dumburken, sen ska jag sätta igång med alla de där måsten. Jag lovar!

tisdag 23 augusti 2011

Gabriellas sång med Helena Sjöholm


En stark låt som sjungs av en av sveriges starkaste röster. Kan man annat än rysa??
Lyssna desutom på texten....

Efter sommarlov kommer TVmys

Första dagen på dagis tog hårt på pojken, på mig också. Jisses vad man måste försöka hinna med...

Det blir en lugn eftermiddag/kväll med massa tvmys idag. Och jag tänker inte klaga!

måndag 22 augusti 2011

Åh, typiskt!

Bara för att man var duktig och hängde ut tvätten för att den skulle hinna torka till kvällen - hade det hunnit börja regna precis när man var på väg ut för att hämta in den (inte längre) torra tvätten.

Typiskt...

Halva höst-/vintergarderoben är fixad - skönt!


Bara lite tröjor kvar, och en vinterjacka - sen kan snön komma! Teoretiskt alltså, den behöver inte komma riktigt än...

tisdag 16 augusti 2011

Man vet att sonen är trött när...

... han inte ens klagar över att DVD-filmen bara visade menyn och inte själva filmen.

Jag känner...

... att det inte är en så rak väg jag har framför mig just nu.

Det är inte bara trist, det är lite deprimerande och väldigt skitjobbigt också.

//suck

måndag 15 augusti 2011

Ett enkelt matlagningstips...

... om du ska tina något i micron - gör det inte på full effekt i x antal minuter då. Resultatet blir visserligen varmt, men inte särskillt ätbart.

/suck

Dagis vs Förskola

Ibland när jag har tid över, inte så ofta numer men det händer, så brukar jag kolla in Familjelivs debattforum. Delvis för att få mig ett skratt och delvis för att förundras över hur folk  - vanligt, hederligt folk - kan bete sig på nätet när de är skyddade bakom en skärm.

I debatten Föräldrar som inte kan lära sig att säga förskola... får vi lära oss att de som säger dagis är inkompetenta. Snart kommer även standardfrasen "sånna som du borde inte fått skaffa barn" att användas. Nära den nivån är det - nästan jämt. Och jag kan knappt låta bli att garva.

Ja - det heter förskola. De har numera en läroplan och de som jobbar där har (ska ha) en pedagogisk utbildning.

Jag säger; Kärt barn har många namn.

Det går knappt en dag (när man rör sig bland småbarnsföräldrar) utan att man får höra mellis, frulle eller rygga. Smeknamn, alias and so on... Någon som klagar på dem? Föräldrarna som "lär ut" ord som inte finns egentligen? Nej. Varför?

Jag säger inte att man inte får säga mellis o allt det där, jag menar helt enkelt bara att dagis är ett vedertaget begrepp nu för tiden och borde vara lika okej att använda som andra ord i samma klass.

Det finns helt klart annat att lägga energi på. Argenergin. Skrattenergin går i toppen över ett sånt här ämne!

söndag 14 augusti 2011

Fasen vad jag är bra!

Kära blogg!

Idag har jag gjort något som jag faktiskt inte trodde att jag skulle orka göra. Wohoo till mig!!

Jag och sonen åkte själva till simhallen och hade jättemysigt. Han skötte sig kanonbra och jag orkade hänga med. Men visst, när mat-och-sov-klockan började göra sig påmind blev det en hel del gnäll, trots och utmaningar. En fläskläpp och blödande tand senare var vi sams igen och kunde duscha - läääänge.

De har nämligen en väldigt bra grej på våran simhall: badbaljor. Och där får man plaska hur mycket man vill, man får sitta o skvätta ner mamma, man får till o med ha i hur mycket tvål som helst i vattnet. Lödder är ju inte bara fint - det är tydligen gott också....

Allt det där betyder att jag får duscha ifred och hur länge jag vill och hur varmt jag vill! Här behövs det ju inte längre duschas snorkallt, det gillas skarpt!

Nu är vi hemma igen, sonen sover och jag är pigg på koffein. Annars hade jag gjort honom sällskap i snarkandet.

Jag är fasen bra på väldigt många saker. Och det är lika kul varje gång när man upptäcker det!

fredag 12 augusti 2011

Jag saknar dig, jag saknar dig

När jag vär mindre (yngre?) läste jag en bok som heter Jag saknar dig, jag saknar dig. Det var vid den tiden då jag upptäckte hur spännande och gripande böcker kan vara. Detta är faktiskt en av de första böckerna jag blev riktigt gripen av. Kärleken, sorgen.

Författare till boken är Peter Pohl och Kinna Gieth.

Detta står i beskrivningen i Adlibris:
Två tonårsflickor springer över vägen efter bussen till skolan. De är tvillingar, enäggstvillingar. Den ena systern blir påkörd och dödad.


Detta är berättelsen om Tina som blev kvar, tvungen att försöka stå upprätt i livet utan sin syster Cilla.

Hösten 1990 får Peter Pohl ett brev från Kinna Gieth, då 14 år. Hon berättar att hon hade läst hans bok Alltid den där Anette! tillsammans med sin tvillingsyster Jenny. I slutet av boken dör Anettes tvillingsyster och tillsammans hade tjejerna pratat om just det, vad skulle hända om en av dem dog.

Ett par veckor senare omkommer Jenny i en trafikolycka.

I sitt brev frågar Kinna Gieth Peter Pohl om han kan tänka sig att skriva en bok tillsammans med henne. Det kunde han. Drygt ett år senare var boken färdig. Resultatet hade blivit en tidlös beskrivning av bottenlös sorg, men också om kärlek och hopp. Direkt när den kom var det klart att det var en ungdomsboksklassiker.

Den belönades med Augustpriset 1992 och den tyska översättningen fick Deutscher Jugendliteraturpreis 1995.

På listan över hela 1900-talets bästa svenska böcker kom Jag saknar dig, jag saknar dig! på 27:e plats, framröstat av mer än 21 000 biblioteksbesökare över hela landet.

Genom åren har Jag saknar dig, jag saknar dig! blivit en kultbok bland tonåringar. Ständigt utlånad på biblioteken och tryckt i nya upplagor. Och i januari 2011 kom filmen, i regi av välrenommerade Anders Grönros (Agnes Cecilia - en sällsam historia, Glasblåsarns barn).

I samband med filmpremiären kommer Peter Pohls älskade roman ut i ny utgåva.
För mig, just då, var detta bara en bok. Jag visste faktiskt inte förens nu att den är/kan vara baserad på verkliga händelser eller känslor.


Nu är det alltså dags för filmpremiären och jag längtar. Detta är verkligen en film jag vill se. Att jag måste ladda upp med tre lådor näsdukar (trots att jag vet vad som händer) gör mig inget. Jag undrar bara om det är någon som skulle kunna tänka sig att sitta brevid en stortjutande mjölkkossa på bion.

Any takers??

Ge dig/er!? Sök uppmärksamhet på annat håll för fan!

Allvarligt! Vad fan tänker man med när man gräver ner explosiva saker i en sandlåda? Vid en förskola.

Inte fasan är det med hjärnan, för den bara måste vara bortblåst sen länge innan!

Jag kan också vara farlig...

... i trafiken.

Jag har nämligen en liten skräck för att köra bakom timmerbilar. Det är inte själva lastbilen jag är rädd för. De är stora och kan ibland köra efter störst-går-först-metoden, men ändå. Nej, jag är inte rädd för att köra bakom en lastbil.



Timmerlastbil. Bilden är lånad från wikipedia.
Men en timmerlastbil! Onej, då kör jag om vid första bästa tillfälle. Och ibland (kan jag tycka efteråt) inte vid de bästa heller utan bara första tillfället.

Jag är nämligen livrädd för att lasten ska lossna. Okej, risken är nog ganska låg egentligen - om de inte råkar ut för en olycka. Men för mig är det ett för stort OM. Dessutom flyger det allt som ofta av bitar; kvistar, bark eller annat som kläms fast mellan stockarna. Skulle det träffa min bil när jag kör bakom är jag övertygad om en säker ond död.




Bilden är lånad från Folkbladet.
Skulle du vilja ha suttit i bilen på bilden?? Jag vill det definitivt inte, därför är jag ibland en fara i trafiken och håller mig borta från timmerbilar.

torsdag 11 augusti 2011

A Modern Sexual-Assault Tale



Då var det dags igen för en sista dag...

Imorgon är min sista dag på sommarjobbet. Fast det känns inte lika sorgligt som förra gången. Det känns faktiskt mer som att jag ska gå på semester. En välförtjänt semester.

Nästa vecka kommer att innehålla en del jobbiga saker men mest roliga. Som att leka med syster o systerson. (jaja, svåger också...) Jag låter det vara osagt vilka saker som är jobbiga och vilka som är roliga. ;-) Hehe! Jag tror nämnligen att de är självklara, speciellt för de som känner mig väl.

onsdag 10 augusti 2011

It's alive!!

Jajamen, jag lever. Och jag har inte glömt bort er. Jag har bara förträngt er lite. Så där som man gör när tvätthögen svämmar över (igen! vart ända in i helvete kommer alla kläder ifrån??) , jobbtakten ökar när när alla är tillbaka och det ska återgå till det normala samt när man fått en släng av trötthet på kvällarna som inte är utav denna värld.

Ni vet, vid sånna tillfällen plockar man bort allt som inte är måsten i vardagen och slänger sig på soffan för att snarka TVn om kvällarna istället.

söndag 7 augusti 2011

När man har en bergodalbane-dag...

.... är det bra när det mest är berg och inte dalar.

Kiss- och bajshumor? Ungefär - ja...



Men jag kan inte låta bli att skratta o tycka den är bra. Sorry, har försökt. Men jag har tydligen låg humor...

En fråga också, är det Peter Jöback som är med i videon? Eller har han en dubbelgångare?

Alltid är man bra på något!

Hehe! Det är inte alla som kan göra gelé-saft. Det ni! Men smaken är det inget fel på iaf.

Ett kom-i-håg till nästa gång, låt vinbären nästa vara övermogna så de inte har lika mycket pektin i sig...

fredag 5 augusti 2011

Du och jag fatso, du och jag

Min nya bil har kommit med en ny finess, den är höj- och sänkningsbar. Och gör så helt själv när man låser upp bilen/sätter sig i bilen/kör med bilen osv. Ni fattar va? Igår på vägen hem efter middagen körde vi en omväg hem, skulle hämta upp ett Blocket-fynd, och var tvungna att stanna för en pissepaus*. Det här är när vi skulle åka igen.

Jag, till gubben lite så där halv sarkastiskt: ÅFAN! Vad feet du är!! (så där som de säger i nån sketch)

(Bilen var tvungen att justera sig när han satte sig där i.)

Får ett skumt ögonkast.

Jag sätter mig själv i bilen - bilen måste justera sig igen och gissa vem det tog längst tid för.

Jag: Ja, det var väl bara väntat det där eller?

Får ett nickande svar...


* Pissepaus är när man inte längre kan hålla sig utan bara MÅSTE pinka. Det kvittar var, det kvittar hur - bara man får lätta på trycket. DET är en pissepaus.

Om det så är det sista jag göööööör!!!!




Fast idag har jag smågodis i beredskap...

Efter B kommer paltkoma

För er som inte fattade mitt inlägg igår så firade alltså jag o "gubben" bröllopsdag igår. Vi hade lurat mina föräldrar till att vara barnvakt och begav oss iväg till en ny favoritrestaurang. Sahara i Västervik.

Utsikten vi hade under middagen.
Bilden är lånad från Saharas hemsida.
Otroligt god mat, fint upplagt och de gör en väldigt lyxig känsla med enkla medel. Exempelvis serveras en flaska vin i en champangehink. De är serviceinriktade och trevliga. Kort sagt - ÄT DÄR!
Tyvärr är väl både gubben och jag lite bortskämda med eget kött, vilket gör att man lätt klagar på kvaliteten när man äter ute. Så var det här också. Sorry Sahara! Men smaken... Den var det då inget fel på. Uuhh, så gott allt var!

Menyn för kvällen var:

Tunnbrödskorg med skagenröra
Entrecote med pommes och bearnaisesås
Vaniljglass med jordgubbar och grädde

Till detta drack vi:

Öl
Vitt vin
Coca cola

Efter allt det där infann sig en massiv paltkoma.

torsdag 4 augusti 2011

Har man sagt A får man säga B, men det tänker jag inte göra ändå. HA!

För fyra år sedan sa två väldigt viktiga personer ja till varandra i en liten stenkyrka från 1100-talet. Personerna i fråga var otroligt nervösa den dagen och även om de tyckte att de skrek ut ja till varandra så pep de i själva verket bara ut det lite svagt. Filmbevis finns för den som tvekar. Det var faktiskt så pipigt lågt att församlingen bakom paret måste tvekat att det ens hände, men eftersom båda personerna sedan gick ut därifrån med var sin ring på var sitt finger måste de ändå sagt nått bra. Uteslutningsmetoden.

För att fira den nervöst pipiga tillställningen tänker paret idag inta sin middag långt ifrån köket. Närmare bestämt - vardagsrummet. Nej nej, jag skämtar inte. Så är det och så får det bli.

Däremot har paret tillfälligt flyttat vardagsrummet till okänd ort. Man kan säga att utsikten är betydligt blötare än den som vanligtvis är utanför parets fönster. Men nej! Mer än så säger jag inte!

I could tell you, but then I'd have to kill you...

För att du vill göra dig förstådd helt enkelt.

Visste du att engelska inte är världens mest talade språk? Njoo, det kanske du visste för spanskan är det snäppet fler som talar. Men, vet du vilket som är är världens mest talade språk? Som vinner med hästlängder jämfört med fjuttiga engelska och spanska. Ja, till o med över franskan!

Mandarinkinesiska

Jajamen, det är språket du borde plugga för att göra dig förstådd av flest människor i världen. Totalt talas språket av 937 miljoner människor och är det offciella (stavas?) språket i fem länder.

Bara att anmäla sig för språkutbildning här.
Eller för en internationellare touch, här.

Engelskan kommer på tredje plats och talas av totalt 322-372 miljoner människor och offciellt i 115 länder medan spanskan kommer som nummer två med sina 332 miljoner människor i offciellt 20 länder.

Men hörrni, fatta vilken folktäthet det måste vara i de där fem länderna som det snackas mandarinkinesiska. Jisses liksom!



Äsch! Jag påstod inte att det var det mest utbredda språket, bara att det talades av flest!

Källa: Illustrerad Vetenskap

onsdag 3 augusti 2011

Miljontals barn drabbade av svältkatastrofen på Afrikas horn

Jag är numera "bloggare för varenda unge" och texten här nedanför kommer från http://www.unicef.se/.

En livsfarlig kombination av torka, pågående konflikter och eskalerande matpriser har lett till svår undernäring i Östafrika och miljontals barn och kvinnor riskerar nu att dö.

En kvinna och flera barn promenerar, i sandstorm,
mot sitt tält i Dagahaley lägret i norra Kenya.
Foto: Kate Holt/ UNICEF
UNICEF finns på plats och gör allt vi kan för att rädda barnens liv genom att se till att de får rent vatten, näring, vård och mediciner.

Och du kan vara med och rädda liv. SMS:a LIV till 72 900 och skänk 50 kr. Det räcker till 13 påsar nötkräm mot undernäring eller 29 påsar vätskeersättning. Tre påsar nötkräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda livet på ett undernärt barn.

Foto: Kate Holt/ UNICEF
Du kan även ge en gåva till Östafrikas barn!

Läs mer om vad UNICEF gör för barnen på Afrikas horn.

Kopiera inlägget, gilla det på Bloglovin', dela det på Facebook eller twittra om det. Sprid budskapet - genom att hjälpa andra, hjälper vi även oss själva. Ge ditt bidrag.

tisdag 2 augusti 2011

Ett husmorstips till dig från mig; Trolla bort mystiken kring strumpförsvinnandet vid tvättning

När man tvättar strumpor har den ena strumpan en tendens till att försvinna - alltid. Hur det kommer sig och var strumporna tar vägen är verkligen ett mysterium.

En del hävdar att det är trädgårdstomtar som snor dem. En del hävdar att det är tvättmaskinen själv som äter upp dem.

Men hur det än är, så försvinner det strumpor.

Mitt tips (som jag fick av systeryster när jag klagade över fenomenet förra gången) till dig är att tvätta strumporna i en tvättpåse (tvättpåsar om du har många strumpor)! Fungerar hur smidigt som helst och inte en enda har försvunnit sen jag började med detta.

Min syster däremot har trädgårdstomtar/tvättmaskiner som snor/äter strumporna direkt från tvättkorgen. Mot det har jag än så länge inga tips... Har du nått du vill dela med dig av?

Fast... Det kanske bara är jag som inte går till jobbet och tänker att det är farligt att umgås med arbetskamraterna ifall att de skulle bli kära i mig?

Läste en rubrik på en debattartikel nyss; Att komma ut - ett krav eller valfritt. Nu kan ju artikeln handla om många andra saker också men mina tankar går direkt till att öppet berätta att man är homosexuell. Komma ut ur garderoben.

Bilden är lånad. Och för er som inte vet så är detta Prideflaggan.
Om det nu är så viktigt att medge, erkänna, kallade det var du vill, att man är homosexuell. Eller bisexuell för den delen också. Måste det väl betyda att det är lika viktigt att berätta att man är hetrosexuell också? Ja' menar, läggning som läggning.

Jag "erkänner" att jag inte känner en enda öppet homosexuell person, vad jag vet om. En bisexuell som jag knappt vill kännas vid, men det är allt. Och där handlar inte min ovilja om läggningen utan om helt andra saker. Också.

Men det stör mig inte ett dugg, att jag inte känner någon alltså. Jag går inte runt o ropar ut min läggning - varför skulle nån annan behöva göra det? Vad folk gör i sitt sovrum tillsammans med en partner (eller utan) struntar jag blankt i. Liksom folk inte behöver bry sig om vad jag gör i mitt sovrum.

En annan sak med det här hysterin över att stämpla homo- och bisexuella. Vad tror folk egentligen? Att bara för att man har en annan läggning blir den personen plötsligt attraherad av ALLA av samma kön? Det verkar vara det som är en stor grej när man snackar med folk häromkring.

"Vill inte umgås med en bög för han kan bli kär i mig" Öh, jaha... För att du är så fantastiskt ödmjuk då eller?

Fast... Det kanske bara är jag som inte går till jobbet och tänker att det är farligt att umgås med arbetskamraterna ifall att de skulle bli kära i mig? Vi är ju faktiskt bara två tjejer på en avdelning där det är nästan tio killar.

Åh, jag glömde - jag måste ju också komma ut. Jag är hetrosexuell. Utan homofobi om ni inte redan fattat det.

måndag 1 augusti 2011

Han kommer aldrig kunna ta ett andetag till. Aldrig.

För två veckor sedan hittades en liten pojke, 15 månader, död i sitt hem. Hans mamma hade då ringt efter hjälp för att pojken var livlös.

Pojken blev bara 15 månader. 15! Han hade knappt firat klart sin ettårsdag innan han dog. Innan han, troligtvis, misshandlades till döds. Hur kan man göra så? Varför? Hur kan man som vuxen göra ett så litet barn illa?

Skrek han mycket, kolik? Var han en krävande bebis som bara ville bli buren. Ett barn som kanske vänt på dygnet?

Vad var det som gjorde att de vuxna rättfärdigade sitt handlande? Vad?

Jag har full förståelse för att man i vissa situationer tänker dumma tankar. Att man efter flera sömnlösa nätter och kanske till o med dagar bara vill ge upp. Men att verkligen misshandla? Nej, aldrig.

Obduktionsrapporten visade att pojken hade närmare 80 skador när han dog. Ett var ett två veckor gammalt lårbensbrott. Har ni någonsin sett en äldre människa med lårbensbrott? De är inte så värst rörliga. Tänk då ett litet barn, med all den nyfikenhet och utforskarglädje de har. De flesta barn går runt ett års ålder. Han var 15 månader. Han kanske precis hade lärt sig gå. Eller skulle precis ha lärt sig gå om han hade kunnat stödja på benet.

Hans mamma och hennes sambo anhölls samma dag som pojken dog, misstänkta för att ha misshandlat pojken till döds. Vilket straff de än får kommer det aldrig att vara tillräckligt. Inte ens om de blir inspärrade resten av sina liv och behandlade på precis samma sätt som de gjorde med pojken.

Han kommer aldrig att få fylla två år. Aldrig köra moppe eller dansa. Aldrig se en solnedgång. Han kommer aldrig ta ett andetag till.

Varför??

Inte läge att vara sur nu i efterhand inte.

Nja, några sovmornar för resten av året blev det inte. Visst sov pojken längre än vanligt men knappast så länge som jag trodde han skulle göra efter att ha somnat efter 21.

Ikväll när vi är två vuxna på en unge kommer han säkert att somna på två minuter. Men men... Vad gör det om hundra år, nu efteråt menar jag.