söndag 31 oktober 2010

Bestämd herre

Jag: Kan du säga "pappa"?
Grodan: Nej
Jag: Kan du säga "mamma"?
Grodan: Ja
Jag: Vill du säga "mamma" då?
Grodan: Nääää

Botemedel mot surkärringsjuka!?

Plus två panodil. Nu jäklar ska här botas surkärringsjuka!!

Jag har ett beroende

Att jag har ett beroende är väl en sak, men nu har jag upptäckt att även min lilla parvel också fastnat i fällor, inte bara ett utan flera beroenden.

Banan
Ost
och det viktigaste - Nappen

Häxan Surtant??

Se upp, för här har man tydligen förvandlats till häxan Surtant!!!




Och vad ska man göra åt saken?? Någon?

fredag 29 oktober 2010

Och detta blev av....

  • Vika en biljon maskiner med tvätt
  • Tvätt TVÅ maskiner
  • Plocka disk till förbannelse
  • Dammsuga upp ett ton hundhår o 500 kg sand
  • Döda skogsmöss
  • Handla
  • Besök av världens finaste T


Bäst av allt på hela dagen var besöket. Du gjorde min dag, gumman!!! <3

Min att-göra-lista för dagen (hoppfullt tänkande)

  • Vika tvätt
  • Tvätta några maskiner (kolla vädret o se om det blir blåsigt o utan regn idag)
  • Plocka med disk
  • Dammsuga
  • Moppa golv
  • Bädda rent
  • Döda skogsmöss (inte jag, Anticimex)
  • Få besök av fina T (ett absolut underbart måste, inte hoppfullt tänkande)
  • Handla
Fullspäckad hemmadag!!

Idag ska mössasen DÖ!!

Efter att stora S och jag (fått tummarna ur *pip* och) fixat in micron i ett köksskåp har vi fått påhälsning av söta (hrmpf!) små skogsmöss som gnagar i sig knäckebröd. Den enda ätliga för dom i det skåpet. Fruktansvärt äckligt! Och jag kommer behöva sanera hela huset känns det som!!

Att de är i väggarna o söker skydd, eller upp på vinden o gör samma sak, gör mig inte ett dugg. Men jag vill inte ha dem inne i huset. Där är det tvärstopp på min gästvänlighet.

Idag kommer Anticimex hit och ska hjälpa oss lösa problemet åt oss - äntligen!!!


Död åt alla skogsmöss i mina köksskåp!!!



Nu har jag banan smetat över hela armarna (kan meddela att det blir väldigt stelt efter ett tag)...

onsdag 27 oktober 2010

WOHOO!

Prenumeranterna på bloggen ökar med 100 %! Wohoo!!! Nu är det hela 2 stycken!!! Förstår ni hur nöjd jag är????




(jag vet, jag är superlarvig - men jag bryr mig inte... ;-) )

Föräldramöte - att vara eller icke vara?

Nervös, förväntansfull o hela kittet alltså? Första föräldramötet är på G och jag vet inte riktigt vad man ska förvänta sig... Det är ju inte så länge vår lilla skrutt har gått på dagis menar jag, så några idéer att komma med till förbättringar o sånt har jag inte.

Tycker fortfarande vi är i en sorts inkörningsfas där massor av frågor/rutiner ska "lösas". Exempelvis;

hur...
...länge ska man stå och prata med personalen vid lämning/hämtning?
...mycket ska man informera om vid taskigt sovda nätter?
...mycket ska man fråga om hur barnets dag har varit och hur mycket är självklart för personalen att berätta?

Några exempel alltså. Är det bara jag som tänker så här? Eller går alla föräldrar igenom den här proceduren? Hur lång tid ska den här fasen ta egentligen??

Jaja, vi får väl ta en sak i taget som vanligt. *suck* Att inte barn kom med handböcker som också gällde oss föräldrar, vad mycket lättare vissa saker skulle bli då.. (och tråkigare, men det bryr vi oss inte om just nu...)

söndag 24 oktober 2010

"Orakat - håriblet eller bara härligt?"

Jaopp, lite tid över och då skummas Wendela igenom igen... Denna gång hamnade jag på en artikel om kvinnors kroppsbehåring. Mycket spännande! Och får en att fundera liiite. (Klicka på rubriken för att komma direkt till artikeln, så slipper du leta. Om du vill läsa den alltså.)

I artikelt intervjuas bloggaren Arvida Byström om fenomenet hår eller inte hår. Det räknas upp ett antal kändisar som kommit till röda mattan med hår lite här o där. Uppmärksammat satans! Å ena sidan kan jag undra varför och å andra sidan förstår jag precis! Efter att ha läst Lady Dahmers blogg ett tag känns det mer naturligt att visa sig orakad. Inte för att hon hjärntvättat, tvärtom (!), hon får en att tänka till. Liksom denna Arvida Byström, antar jag.

Okej, nu är det ju inte precis så att jag kastat bort rakhyveln, men paniken som kunde komma när man upptäckte att man hade orakade ben och det enda man hade att sätta på sig var en kjol - är borta.

Så... Det jag kan förstå med att det blir så nedrans uppmärksammat är just därför att det anses kvinnligt att inte ha hår på benen, under armarna (på armarna) osv.. Ställena vi tjejer inte får ha hår på är ju fler än de ställen vi får ha hår på. Sjukt, eller hur? Men ändå, så är det kvinnliga kravet - håller ni inte med?? Därav förståelsen alltså.

Det jag kan undra över är varför och hur det blev så här? Jag har ju minnen från småskolan, där en av grejerna jag blev retad över, och speciellt gympalektionerna där det påpekades att jag hade håriga ben (och armar). Va f*n - jag kan komma ihåg att min mamma fick övertala mig om att jag verkligen inte behövde (eller fick för den delen) raka benen - att jag var fin som jag var. Naturlig.
Är det där det bottnar? Grupptrycket? Tjaa, kanske. Eller till stor del? Men vad är förklaringen till allt när vi blir äldre då? När grupptrycket inte borde spela lika stor roll? Växer vi aldrig ifrån det? När det gäller så mycket annat växs det ju både hit o dit o på tvären... Feströkning, den där extra drinken innan man går hem, kasta snöbollar på bilar o massor av andra saker.

När du står framför spegeln, i duschen eller var du än rakar dig - släng en tanke på varför du gör det. Du kanske inte slutar, och det är inte det jag kräver heller, jag menar bara att det är jäkligt nyttigt att tänka till ibland på varför man gör saker. Och helst sånna saker som man bara gör av farten!

Själv har jag inte hittat mitt svar på frågan om hår eller inte hår än, men jag tänker och det är huvudsaken!!

Ny header?

Många som piffar till sina bloggar nu, borde göra desamma. Men har total idétorka... Help?? Nån som har några smarriga idéer att dela med sig?

Ska den här förkylningen ALDRIG gå över??

Vaknade imorse strax innan 04, hörde sen sonen gnälla lite så jag gick o la mig hos honom. (Nu äntligen går han med på det och kan då somna om istället för att vakna en gång var 30 min!) Då kände jag det, igen... Huvudvärken... Varför, varför kan det inte gå över??? Det verkade som att det gjorde det i några dagar. Vad var det då?? Lugnet före stormen??

Nu försöker jag kurera mig med diverse grejer, så håll för fabian tummarna för att det ska börja verka snart!!!

Och ingen pilates blir det den här veckan heller, vilket inte gör under för humöret precis. Speciellt inte när man vräkte i sig både ostbågar o godis igår. *suck*

Gör upp planer om att gå i ide tills förkylningen går över...

torsdag 21 oktober 2010

Tänder ett ljus för alla änglar

Tänder ett ljus för alla änglar ikväll...

Så liten plats en människa tar på jorden.
Mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det.

Så litet en människas hjärta är.
Inte större än en fågel.
Rymmer ändå hela världen
och tomma rymder större än hela världen
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.

Inger Arvidsson



Tänk på vad du har, din familj och dina nära - en sekund och de kan vara borta. För alltid? Nej, men saknaden blir inte mindre för det. Visa vad du känner, vilka du älskar och vilka du saknar - din tid på jorden är inte för evigt, så ta vara på den!! ♥



Tänker på er, gråter och önskar att jag kunde hjälpa er bära smärtan om ens för en liten stund...

onsdag 20 oktober 2010

Mot friskare tider, det kräver jag!!

Efter nästan tre veckors (jo, faktiskt tre veckor idag på pricken) förkylning kräver jag nu att det ska gå mot det friskare hållet! Har det inte varit totalt igenkorkat i näsan har jag hostat mig blå. Har jag inte hostat mig blå har jag haft så ont i halsen att allt, och då menar jag allt, har smakat brända popcorn. Har det inte smakat brända popcorn har jag haft feber. Och har det inte varit feber så har jag haft ont i bihålorna. Nu får det vara nog!!

Idag är första dagen som jag inte vaknade upp o kände det som att jag ville sova bort ett decenium av förkylningar. Snälla, låt det här vara den första av många fler sånna dagar!

Imorgon kan jag ju till o med åka o jobba, saknar jobbet faktiskt. Hur roligt det än är att gå hemma (när man är frisk alltså) så behöver man (iaf jag) den sociala kontakten.

Den vuxna sociala kontakten.

Det går inte att förneka det längre

Hur gärna man inte ville, innan skrutten kom alltså, att TVn skulle fungera som barnvakt - så går det inte att förneka längre! Lillkillen älskar Emil i Lönneberga, Tjorven, Alla vi barn i Bullerbyn osv. Så fort musiken från nån av dessa kommer igång blir han som förhäxad. Sött - absolut! Bra för samvetet - inte ett dugg!

Eller får man vända det åt andra hållet? Jag passar på att göra saker medan han ändå är upptagen? (Och strunta i att det i själva verket var jag som startade TVn och filmen åt honom..) Det låter ju mycket bättre än att TVn får vara barnvakt nångång ibland (förlåt, nu ljög jag... varje morgon...). Suck!

Hur gör ni om mornarna? Sätter ni ungen framför TVn och passar på att fixa i ordning allt eller är TVn ett stort NO-NO?

tisdag 19 oktober 2010

Ett tips...

... så här på kvällskvisten. Se inte en spännande, thrilleraktig film själv när det är mörk ute. Speciellt inte om du har en tendens till att vara lite mörkrädd plus har en hund som reagerar starkt på ljud när han känner av din nervösa energi.

Nu ska jag tända alla lampor o gå o lägga mig..

//skakar tänder, ryser och ser mig nervöst omkring

Gladare, charmigare o vildare pöjk får man leta efter...



måndag 18 oktober 2010

Vänner är bland det bästa man kan ha!

Har upptäckt en sak, ganska självklar och en sak som jag återupptäcker lite då o då men ändå. Vänner är bland det bästa man kan ha, vänner som man inte behöver vakta tungan inför, som  förstår att man har en dålig dag, bara vill prata av sig eller skvallra hejvilt. (Nu tycker ju inte jag att jag är en sån som skvallrar särskillt mycket, och jag är nästan alltid det sista som får veta saker.)

Dom vännerna är få, de växer inte på träd och man får verkligen anstränga sig för att hitta dem. Men när man gör det, då kan man skratta sig lycklig!!


Jag hoppas att ni vet vilka ni är som sätter guldkant på min dag!!

fredag 15 oktober 2010

Kommentarer o lite bloggfix

Har fått veta att det inte går så bra att kommentera mina inlägg, och det gillar ju jag. Att man gör alltså. Så nu har jag fixat lite med en inställning och vill gärna att någon som inte har inloggning till blogger.com eller ett google-konto testar att kommentera. TACK!!!

Sen får ni andra också väääldigt gärna kommentera också. Hihi!

Vampire Diaries


 Kolla de tidigare avsnitten (om du missat det tidigare) och bänka dig sen torsdagar kl 20 framför TV6 och Vampire Diaries!!




Kan det bli bättre?? Näää... Inte i min TV-värld iallafall.

onsdag 13 oktober 2010

Enivs, njaaa - säger du det??

Kollega: Nej men, är du förkyld fortfarande??

Jag: Jo, det håller i sig än. Men med panodil o nässpray går det bra.

Kollega: Men du har varit förkyld länge nu?

Jag: Jaoo, den är lika envis som jag..

Kollega: ..ÅÅH, DÅ ÄR DET ILLA!!!!

Vaddå leksaker när man har en påse med regnkläder!?

Barn är roliga, barn är ärliga, barn är barn helt enkelt!

Detta hände imorse:

Kallt ute, mamman packar ner det fodrade regnstället i en påse för att ta med till dagis (JA, jag veet!! Det heter FÖRSKOLA egentligen, men jag bryr mig inte. För mig heter det, och kommer alltid att heta just, DAGIS.) Pöjken blir impad av påsen och vill bära den till bilen.

Pojken blir mäkta stolt framma vid bilen av att ha bärt påsen hela vägen!!

Framme vid dagis, pojke sträcker sig efter påsen (som han omsorgsfullt lagt nere vid fötterna på passagerarsidan) direkt när fötterna nuddar gatan. Påsen ska han minsann själv bära in.

Inne på dagiset släpper han inte taget om påsen en enda gång vid avklädningen av ytterkläderna, mamman imponerad! Puss, puss och hej då!! Mamman trodde en kram var på ingång men nej - påsen måste hållas, kan inte släppa påsen. Pojken klättrar upp till stora fönstret för att vinka hejdå, efter att ha visat nästan alla barnen att han har en påse - viktigt förstår ni!, utan att släppa påsen förståss och vinkar som en tok med båda händerna. Fast påsen är tung så utanför ser mamman bara påsen guppa och andra handen tokvinka.



Denna älskade påse, så stolt pojken var som kunde bära den hela vägen till bilen och sen ändå in till dagiset. Inte undra på att han inte ville släppa den.
Undrar om han släppt den många gånger under dagen, kanske till o med ligger o sover med sin kära påse?

Mitt första TraderaFYND

Igår var det fotbollskväll hemma hos oss och istället för att sitta o dega framför tråkig fotboll satt jag framför Tradera. Och då gjorde jag mitt första FYND, så härligt - eller hur!!!?

Det blev en grårandig tröja till lilla pöjken till det braiga priset av 1 krona. Kan det bli bättre?? Nää!!! Sånna fynd uppskattas för en småbarnsförälders tomma plånbok. Eller nja, det som uppsakttas mest av plånboken är väl enbart inkomster, men för en småbarnsförälder är sånna här fynd vääldigt uppskattade.

tisdag 12 oktober 2010

Hatar

Just nu, just i detta ögonblick har jag kommit på att jag hatar något. Ett starkt ord (intensiv o. ihållande känsla av ovilja mot ngn l. ngt [så att man önskar ondt över l. söker skada l. fördömer föremålet för denna känsla]; äv.: stor motvilja, avsky.), som man ska vara j*kligt försiktig med. Men det här hatar jag.




Att vara förkyld.

måndag 11 oktober 2010

Man kanske skulle bli hobbyastronom??

Lånar lite bilder från DN..




















Håll med om att man blir inspirerad av bilderna. Såå otroligt vackert!!
Himlen har alltid fachinerat (hur fasiken stavas det???) mig, dess mystik - dess oändlighet. Det finns något... magiskt över det.

Tack för inspirationen fotograf P-M Hedén!!

lördag 9 oktober 2010

Sömnbanken lite fylld

Natten till idag tog mina föräldrar hand om lillprinsen så att de två slutkörda småbarnsföräldrarna fick sova lite. Otroligt skönt!! Och otroligt tacksamma är vi också!

Nu hoppas jag att vi båda efter lite mera sömn inte ska promenera på varandras nerver och att avbrottet för sonen ska göra att han börjar sova hela nätter igen. Ungen är 18 månader och jag tycker banne mig att det börjar bli dags nu. Tänk vad underbart om han kunde säga till oss varför han ska vakna så om nätterna, om och vad vi kan göra för något som kan hjälpa honom att sova ordentligt.

Ikväll blir ännu en tidig kväll, lillgrabben bestämde sig vid kvart över 18 att vällingflaskan skulle fram - somnade mitt i maten och sovit sen dess (med ett avbrott). Så det lär bli en tidig morgon alltså.

En prenumerant!

WOHOO!!! Jag har fått en prenumerant på bloggen!! Mera, mera, MERA!!!

//lycklig

Love Not Me for Comely Grace

Love not me for comely grace,
For my pleasing eye or face;
Nor for any outward part,
No, nor for my constant heart:
For those may fail or turn to ill,
So thou and I shall sever.
Keep therefore a true woman's eye,
And love me still, but know not why;
So hast thou the same reason still
To doat upon me ever.

- John Wilbye -

fredag 8 oktober 2010

Sjukstuga

Här hemma har vi sjukstuga nu. Jag ligger nästan helt däckan o sonen är inte långt därefter. För min del är det förkylning som gäller och för sonen förkylning plus ögoninflammation. Kul kombination va!?

Så mannen fick snällt stanna hemma idag o VABBa, för jag orkar inte både ta hand om lillkillen och mig samtidigt idag. Tycker lite synd om mannen, jobba sent - upp tidigt - ta hand om grinig unge och en ännu grinigare fru. Stackaren!!
Mannen frågade om han fick gå o vila sig ett slag o jag bara kände paniken växa, NEJ!! Orkar inte, orkar inte med mig själv idag. Jag är verkligen ingen kul människa när jag är sjuk, uruselt humör o grinig som få.

Måste se till att göra något riktigt bra för mannen sen när jag blir frisk, som sovmorgon en hel vecka. Måste bara orka först. Alltså börjar jag inte idag, idag är en sån dag då jag blir yr så fort jag står upp och har feberont i hela kroppen.

Ingen bra dag alls...

tisdag 5 oktober 2010

Bloglovin

Det står på min statistik att nån/några läser mina inlägg från Bloglovin. Vem?? Är sjukt nyfiken. Har ju skaffat ett konto där nu och inte fasiken kommer det upp att jag har prenumeranter. *buhu*

Behöver lite egoboost här känner jag, läser du min blogg via bloglovin tryck på knappen brevid inläggen här - snäääälla!? Känns så tomt varje gång jag går in o kikar o så står det 0 prenumeranter 0 läsare. *buhu ännu mer*

Son of a hunter 2.0

Alltså, jag har ju redan berättat om att pöjken nu säger kfft om pangan. Men mannen min berättade en så rolig grej som pöjken gjorde häromdagen i samma tema.

Hunden var ute o gjorde det han brukar (pinkar, skiter o lever rövare eller sover) och pöjken får syn på honom genom ett av fönstren. Direkt, utan att tveka tydligen, sätter han upp ena armen, drar den andra mot sig som att han håller en bössa o säger KFFT. Pöjken skjöt hun'...

När mannen försökte berätta att man inte skjuter hundar utan älgarna i skogen osv, gick pöjken inte med på det alls. Hunden skulle skjutas, tydligen, för han "sköt" den flera gånger.

Börjar se en ljusning på snor- o hosta tiden

Äntligen och inte en dag för tidigt känns det som att förkylningen har släppt sitt grepp om mig.

Och det betyder att jag äntligen kan börja tjoa o tjimma igen. Ligga på golvet o kräla, flåsa o svettas till min träniningsfilm. Ska bara ge det någon dag till, skulle ju vara skönt att också kunna höra vad de säger på filmen. För än är det totalstopp i hörapparaten.

söndag 3 oktober 2010

Son of a hunter

Det märks att sonen min har en ganska jakttokig pappa. Och att son och far är tokiga i varandra.

Sonen härmas i det mesta nu, väldigt sött och stressande. Hehe! Och eftersom det börjar bli riktiga jakttider här hemma får ju sonen syn på bössan lite titt som tätt. Nu har han lärt sig (av sin pappa naturligtvis) hur man håller bössan och vad bössan "säger".

Frågar vi vad bössan säger, sättar han den ena armen den andra samtidigt som han sträcker ut den andra armen. (Ni som jagar fattar vad jag menar va, även om jag inte kan förklara så bra just nu - skyller på för lite kaffe.) "Siktar" och säger sen "KFFT".

Alltså, han är inte ens två år och blir helt lyrisk när han får syn på en bössa. Hur ska det här sluta?? ;)

//Funderar lite smått på om även denna unge kommer undra vem som skjöt falukorven...

------------------------------------------------------------------------------
Sorry, fel av mig... Det är när vi frågar vad pangan säger som han gör så där.
------------------------------------------------------------------------------

lördag 2 oktober 2010

♥ älskade lilla unge ♥

♥ ♥ ♥

Jag: Säg mamma
Grodan: Mi mamma (min mamma)

Jag smälter... älskade lilla unge!!

♥ ♥ ♥

Hur och med VAD tänkte dom??

Alltså, under hela min uppväxt har skolan (mest skolan) tjatat om att man ska träna för att hålla sig frisk. Jo, det låter ju logiskt. Man är vältränad, kan boxa bort bacellurerna lätt liksom.

Men hur kommer det sig då att varje gång jag tränar blir jag dyngsjuk?? Det lönar sig ju liksom inte att komma i form om man bara kan träna var tredje vecka!

fredag 1 oktober 2010

Håll tummarna nu för bövelen!

På att sonen min bestämmer sig för att denna nya sovtrend håller i sig, åtminstone över helgen. Minus mardrömmarna som han hade inatt då'rå.

Hela veckan har han sovit lääänge, typ ända till 7 eller efter 7. Det gillas, starkt!

Lite update om födelsedagen

I tisdags fyllde jag år, himla trevligt ska ni veta! =) Och jag tror att jag för första gången kom ihåg att bjuda på fika på jobbet. Häpen?? Det är jag.

Skulle varit så duktig i söndags o baka snickerskakor (men kunde inte, för svåger var hemma hos oss o sånna kan jag inte baka när han är där - finns inga kvar då.. Hehe!) och ananaspaj som jag skulle bjuda på på jobbet. Tror ni att det blev något gjort eller?? Nää, snickerskakorna hade jag ju visserligen en ganska bra bortförklaring till men ananaspajen??

Men jag har lärt min kära man bra (det har tagit många år ska ni veta). Han erbjöd sig att fixa iordning pajen på måndagskvällen när jag var iväg på jobbfestligheter. Och han gjorde't!! Och den blev såååå god!! Så god att jag nu bestämt att det är han i fortsättningen som bakar, inte jag. ;)

Pajen gjorde stor succé på jobbet, och ännu större när de hörde att gubben min bakat den. Fick stränga pekfingrar om att jag inte fick säga något till gubbarnas fruar om att män också kan baka. Haha! De ska bara veta...

Efter jobbet bar det iväg hem, där god mat väntade (ragger med bacon om jag inte minns fel) och sen på kvällen kom lillasyster o mamma.

I födelsedagspresent fick jag, förutom det jag tidigare nämnt; ett par skor, en spa-behandling, cash och en förkylning.

Om det är någon som känner sig manad att hosta fram ett kvitto på förkylningen hojta gärna till, för den vill jag väldigt gärna lämna tillbaka o byta mot en snorfri näsa.

GRATTIS svåger..

...på födelsedagen!!!