fredag 20 mars 2015

"Du behöver förstå att det vi gör nu är inte lagligt."

Kan vi sluta ge varandra dåligt samvete? Det vore så mycket enklare att slippa den biten i livet. Så mycket enklare!

Jag har ju redan berättat om att jag för några veckor sedan fick spendera en eftermiddag på förlossningen så det är inget nytt. Jag tycker fortfarande att det var rätt att åka in och tackar min påpushare för vara på mig om det också. Så det är inget sånt jag har dåligt samvete över.

Igår var jag hos barnmorskan för en rutinkontroll, så där att mäta magen och lyssna på hjärtljud. Allt såg bra ut, livlig bebis som stötte till doppler(?)-maskinen flera gånger när vi skulle lyssna på hjärtljuden. Lite lågt järnvärde - heller inget nytt. Varpå barnmorskan tittar i sina anteckningar och läser upp att jag just åkte in för några veckor sedan.

- Ja, jag ser ju här att du varit på förlossningen för att du misstänkte vattenavgång. Och det var det ju inte, naturligtvis...

Jag har bestämt mig, jag gillar inte min barnmorska. För det första, det var inte JAG som misstänkte det. Det var personen i andra änden av telefonen både på MVC och senare på förlossningen. JAG misstänkte ingenting. Såklart att tankarna hade dykt upp, jag hade ju googlat. Men jag tänkte lika mycket på flytningar som på att jag blivit urininkontinent som på vattenavgång. Så hen behövde verkligen INTE poängtera för mig att det är högst ovanligt med vattenavgång i den veckan och så vidare. JAG ringde för att jag inte visste vad det var. Hade jag vetat hade jag inte behövt att ringa.

Jag är en person som sällan, otroligt sällan, ringer till sjukvården för egen del. Jag kan ringa för att kolla upp saker med barnen och för att få tips och råd. Men inte om mig själv. Jag ringer INTE om minsta lilla grej som hen antydde med sitt "naturligtvis".

När sånt här händer och jag inte är förberedd blir jag så paff att jag inte reagerar med en gång, det kommer alltid mycket senare.

Så som svar fick hen väl nått "ja, jo, bla bla bla" från mig. Kändes väldigt maktutövande mot mig just då. Men jag fick ändå fram min begäran om att göra ett GBS-prov.

Trodde att hen skulle sätta i halsen. Och de följande tio minutrarna försökte hen förklara för mig vad GBS är och att hen aldrig varit med om att en kvinna haft det på den MVC-mottagningen. Vi kan väl säga att det inte gick hem hos mig, och att sakerna hen berättade för mig inte alls stämde överens med det som står på 1177 eller på de sidor som sjukvården själva hänvisar till. 

- Du behöver förstå att det vi gör nu är inte lagligt.

Tydligen får de inte begära sådana tester om det inte finns tydliga bevis för att kvinnan har en urinvägsinfektion. För det är bara då som kvinnan kan ha GBS enligt barnmorskan.

- Jag får väl hitta på nån anledning då?

Jag skiter faktiskt i hur hen gör. GBS är trots hens utlägg vanligare än vad en tror, det är också vanligt att bäraren inte har några symptom och det är inte heller det allra vanligaste att bebisen drabbas men det händer. Att endast kolla när kvinnan uppvisar tydliga tecken på urinvägsinfektion ger alltså väldigt missvisande siffror.

Och jag är ganska så säker på att vi inte bröt mot någon lag när jag fick röret med mig hem för att kissa i.

torsdag 19 mars 2015

Not bad at all

Sol. Varmt, gott te. Jobba i pyjamas vid nästan lunchtidstimmen.

Distansarbete är toppen ibland!

måndag 16 mars 2015

Jubel och firarhelg!

I fredags fick jag reda på att jag blev godkänd på den där uppgiften som jag ojjade mig över häromveckan, då när jag och barnen hade varit sjuka och jag missat nästan två hela veckors pluggande. 

En del av mig trodde att jag skulle bli godkänd och en annan del trodde att det var omöjligt eftersom uppgiften jag lämnade in hade några fel och jag varit tvungen att göra den i sån rasande takt att jag var helt övertygad om att jag missat ta med ett av kraven. I ett kort mejl i fredags fick jag reda på att jag blev godkänd på uppgiften och jag höll på att börja gråta av lycka. Och lättnad.


Det var även inlämningsstopp i söndags för uppgiften efter den och jag lyckades lämna in med några dagars marginal. Känner mig riktigt nöjd över resultatet faktiskt. Så håll tummarna för mig att känslan är rätt och att jag blir godkänd på den också!

Påbörjade en till uppgift i helgen - javascript. Pust o stön vad den kommer bli kämpig! Jovisst, förra uppgiften var också ett helt nytt område för mig men det verkar som att det inte är ett av de stora områden så uppgiften var inte mer än två veckor lång. Den här med javascript är fyra veckor lång. Och den jag ojjade mig över förut var tre veckor, så ja... det här är ett större (eller mer komplicerat?) område tror jag. Desutom är det dags att börja med projektarbetet. Ännu mer pust o stön!!

Alltså, inte gnälligt "pust o stön". Jag gillar det. Lär mig massor som jag har nytta av redan nu i jobbet. Känner att jag skulle kunna erbjuda kompisar som vill skapa webbplatser, att jag kan hjälpa till (bara för att jag vill öva). Och sånt.

Men det är klart att det tar tid det här. Jag sitter i stort sett varje kväll med näsan i bok eller framför en skärm. De kvällar jag inte gör det har jag hunnit mycket på fika- och lunchraster på jobbet, bara för att jag ska kunna ta det lugnt en kväll. Så arbetsbelastning på en dag blir ju samma, fast andra tider.

Och visst skulle det gå att säga att jag pluggar bort min graviditet, men nä. Tiden jag sitter och pluggar hade jag spenderat på något annat sätt som hushållssysslor eller bara glo på tv. Om jag glor i en bok istället så är ju inte det särskilt mycket annorlunda. Det är väl den där veckan som jag pluggade järnet som det märktes att jag valde bort något viktigt. Både familjen och graviditeten. Och det är ju det jag jobbar för nu, att det INTE ska bli så igen.

lördag 14 mars 2015

Smart katt

Hund ligger i hundbädden och sover.

Katt ser det och smyger dit.

Katt lägger sig i hundbädd.

Katt börjar "massera" hund.

Hund blir sur, snäser ifrån och går därifrån.

Katt brer ut sig i hela hundbädden och börjar spinna.

tisdag 10 mars 2015

Jag blir ALDRIG frisk

När folk får höra att jag är ett hjärtebarn, alltså föddes med ett hjärtfel, så är alltid frågorna efter det desamma. En av de frågorna är om jag är numera är frisk. Enkelt svar - Jag blir ALDRIG frisk från det här.

Jag kommer alltid att få gå på kontroller för att se att inget händer med min "lagning" och för att se hur hjärtat utvecklar sig. Det låter kanske lite konstigt när det ändå var 30 år sedan jag opererades. Men sanningen är att ingen vet hur framtiden ser ut för personer med liknande hjärtfel och liknande lagningar. Åldras hjärtat snabbare? Har jag större risk för andra hjärtbesvär? Och så vidare.

Det är min generationen av hjärtebarn som "sätter standarden" till stor del. Det är på oss som läkare och forskare ser hur effektiva, eller inte alls, behandlingarna vi gått igenom är.

All sån här forskning går framåt, och det har det gjort ända sen innan jag opererades. Det är inte så att de kör en metod, väntar 30 år och ser om de behöver justera något. Nej, utveckling sker hela tiden. Det jag menar är många av oss hade innan det började satsas på forskningen en helt annan förväntad livslängd än vad som kan sägas idag.

Många av oss lever, som en del kallar det, helt normala liv. Det betyder inte att vi är friska. Och vi är inte ensamma i det här, det finns många sjukdomar som har samma grej för sig.

Jag kommer aldrig att bli frisk, det är inte någon förkylning som jag kan vänta ut. Jag kommer alltid att behöva anpassa mig efter rekommendationerna som ges, vid graviditet, vid influensatider, vid resultat av undersökningar. Men eftersom jag är så pass "frisk" som jag är kan jag också diskutera med min läkare och gemensamt besluta vad som passar mig och min situation bäst. En del av oss har inte den möjligheten, och där är det enklare att förstå vår situation, när vi tvingas avstå från aktiviteter, kanske inte har orken att gå själva längre sträckor eller liknande. De problemen går liksom att ta på. Mitt, till exempel, gör inte det.

Nej, jag blir inte arg när någon frågar om jag är friskförklarad från mitt hjärtfel. Jag gillar faktiskt att sprida den lilla kunskap som jag har. Jag kan inte svara för alla, men jag kan svara för mig. Det som är speciellt nu är att det här bli extra tydligt när jag är gravid och frågan om när barnet är beräknat dyker upp. Jag är inte den sortens person att jag då väljer att mjuka upp stämningen genom att säga något flytande. Jag vet när jag kommer att bli igångsatt, jag vet var det kommer att ske och jag vet anledningen till detta - det är inget jag undanhåller. Naturligt blir det följdfrågor på sånt.

Så åter igen, jag är inte arg. Jag vill sprida förståelse. Och jag vet inget annat sätt än att vara så ärlig jag kan. Kan vi sluta se så chockade ut när en person faktiskt svara på frågan än ger nått "fint" svar?

söndag 8 mars 2015

Det var bättre förr!

Diskussionen dyker upp, som från tomma intet - Det var bättre förr! Då behövde minsann aldrig barnen aktiveras eller skämmas bort så där.

Om vi ska titta lite närmare på det här, var det verkligen bättre förr? Jovisst är det sant att barnen idag aktiveras på olika sätt av och med föräldrarna på ett annat sätt än min eller tidigare generationer gjorde. Det är simskolor, lekland, teatergrupper, andra träningsformer eller helt andra saker. Utbudet är större nu än "förr". Bättre? Kanske.

Vi kan i alla fall konstatera att de barn som vill, behöver och har möjlighet till det kan aktiveras på flera olika sätt nu än vad som tidigare kunde erbjudas. Det ställer hårdare "krav" på föräldrarna som eventuellt måste köra mer på barnen om aktiviteterna ligger långt borta. Barn som bor nära aktiviteter skjutsas också på av olika anledningar.

- Vi fick minsann ta oss fram själva om vi ville nånstans!

Absolut, visst var det så i många fall. Tänk då på att dagens familjer har det aningen bättre ställt ekonomiskt än t.ex våra föräldrar. När jag hör räntorna som de tvingades betala vid huslån blir jag förvånad att så många av mina klasskamrater ändå bodde i hus jämfört med lägenheter. Även barnomsorgen var det stor skillnad på. Bränsle till bilen är dyrare idag - ja, men om vi slår ihop allt så verkar det ändå som att barnfamiljerna idag har mer pengar än generationen innan. Vi har råd att skjutsa. Desutom får vi en lugn stund med barnen till och från aktiviteterna, där vi kan prata ostört. Vet inte om jag kan se något negativt med det, oavsett om det bara handlar om fem minuter. Och om barnet känner sig mer sedd av det här, vad är då skadan?

- De är så lata ungdomarna idag!

Lata, hur? För att föräldrarna skjutsar dem? När jag läser nyheterna och de i stort sett varje vecka rapporterar om hur barn far illa på olika sätt till och från skolan/aktiviteter/och så vidare, är det då konstigt att föräldrarna vill skydda sina barn? Jag tycker inte det. Det går inte att säga de som bor i ett mindre samhälle "går säkra", sånt där skit händer överallt! Och vem är det som oftast är boven i sånna här fall? Vuxna. Om det var så mycket bättre med uppfostran förr, borde de vuxna i så fall göra sånt där?

- De är ju aldrig ute, vill bara sitta framför datorn eller mobilen!

Våra sociala normer har förändrats, idag träffas allt fler via trådarna i backen (och i luften) än genom tidigare sociala sammanhang. Den sociala biten flyttas från ansikte mot ansikte till ansikte mot skärm allt mer. På gott och ont. Och det här har tidigare generationer varit med och bidragit till! Det är inget som barnen eller ungdomarna hittat på över en natt. Det har byggts upp. Av oss "gamlingar".

Skämmer vi bort barnen mer idag? Ja, kanske. Men jag är absolut inte övertygad om att det en dålig sak. Vi kan också välja att se det som att för varje generation lär vi oss något nytt om hur barn behöver bli behandlade. Det är inte länge sedan som föräldrar drogade (jo, det är säkert!) sina barn för att kunna arbeta. När barnen sen blev tillräckligt stora, vilket betydde att de inte var gamla alls när de började arbeta, fick de hjälpa till med arbetet. Visst känns det otänkbart idag?

Vi har lärt oss att barn behöver bli behandlade med respekt för att lära sig ge respekt. Att aga ett barn till visa respekt gav inget annat än ett sårat barn som lärde sig ljuga, smyga och andra otäcka saker. Och de känns (hoppas jag) också helt främmande. Men det var så de gjorde - förr.

Om jag ser att mitt barn har behov som kan tillfredsställas och samtidigt ge barnet möjlighet att utvecklas som person genom att erbjuda olika aktiviteter, varför skulle det vara något dåligt?

Nej, jag behöver nog få det här förklarat för mig en gång till om jag ska förstå vad det var som var bättre förr.

torsdag 5 mars 2015

LOOK WHAT I HAVE CREATED!

Kommer du ihåg filmen "Cast Away" med Tom Hanks. En slags modern Robinson Crusoe-variant. Och när hans karaktär i filmen lyckas göra upp eld för första gången?

EXAKT SÅ känner jag varje gång jag lyckas med ett moment i kursen.




(Wilson finns också med på ett hörn och pushar på mig att fortsätta försöka, felsöka och läsa.  Och min blick till honom är också den lika dan. Muttrandes.)

onsdag 4 mars 2015

Det finns ju smidigare sätt att få reda på sånt här än ett "förlossningsbesök"

Gårdagen blev inte riktigt som planerat, efter en föregående kväll och förmiddag som var lite speciell så att säga ville de att jag skulle åka in på en kontroll på förlossningen.

Bilden är lånad från en googlesökning och har
inget att göra med sjukhuset jag åkte till.


Jag tror aldrig att jag har fått hjälp så snabbt någon gång faktiskt, antingen kom jag precis mellan andra verkliga förlossningar eller så behövde det jag skulle kollas för kontrolleras snabbt. Ingen aning, och tänker inte ta reda på det heller.

Varför jag åkte in? Jo, kvällen innan, alltså i förrgår, hörde jag ett högt "plopp" och resten av kvällen behövde jag byta trosskydd ett antal gånger så att säga. Så misstänkt för tidig vattenavgång (tror att det kallas PROM men är inte säker) var det jag åkte in för att kolla.

Som tur är var det falsk alarm men vad det berodde på kunde de inte säga. Antingen tryckte bebisen mot urinblåsan så hårt att jag gick o kissade på mig hela kvällen och förmiddagen (fast jag kände ingen lukt) eller så var det riktigt kraftiga flytningar som tydligen gravida kan drabbas av (mycket öhh trevligt) eller så är det urinvägsinfektion (som jag måste lämna in prov för att kontrollera nu i efterhand, naturligtvis hann jag kissa innan de sa till mig att kissa i mugg. Naturligtvis.).

Och jag som hade andra planer för eftermiddagen...

söndag 1 mars 2015

Jo tack, en bra kväll..

En son sjunger "Let it go" från filmen Frost.

En son leker flygplan som Abbe i Madicken.

Katten ramlar i trappan i en försök att leka med hundarna.

Jag dricker påskmust och ska ge mig på nästa uppgift på kursen. (denna gång upplagt på tre veckor istället för allt arbete på en vecka)