fredag 15 juli 2016

Så här är det

Enda sedan jag har varit liten har jag tyckt om böcker, har haft en liten (eller ganska stor, men lite hemlig så där) dröm om att skriva något som väcker känslor och tankar precis som vissa (både längre och kortare) verk har gjort med mig.

Någonstans i mina gömmor har jag en hel anteckningsbok sedan högstadiet där jag skrev en novell/bok/vet inte vad jag ska kalla det. Stycket som jag skrev häromdagen på bloggen kommer därifrån. En del av det åtminstone, en del av det jag minns. För inte hittar jag den boken nu eller!

Att skriva är för mig att rensa tankarna. Det händer väldigt ofta att jag påbörjar ett inlägg till bloggen, ett brev till någon, ett sms, vad som helst - bara för att kasta det sen. Jag skickar aldrig iväg det. Och de gånger jag faktiskt gör det, går det oftast snett.

Som när jag för några veckor skrev ett sms till en vän och det hela urartade lite. Inte alls så som jag hade tänkt att det kunde uppfattas. Nej, då är det bättre att skriva i massor, kasta och sen kanske få ner något vettigt. Det där första som jag skriver är oftast väldigt... inne i mitt huvud-prat. Ja, så kan vi säga. Och det kan, precis som i alla andras huvuden, vara väldigt rörigt och osorterat.

Så.. så var det med det.

torsdag 14 juli 2016

Tungt att börja om

Förra veckan sprang jag ju Oskarshamns stadslopp. Är rusktigt stolt fortfarande! Och sen har jag av olika anledningar inte kunna ta mig ut på samma sätt som innan dess. Sjuka barn, tidsbrist, fruktansvärt dåligt väder och så vidare. Bortförklaringar säger du kanske, det gör inte jag. Jag hittade andra sätt att träna på under tiden istället. Det var bara den där "riktiga" träningen som uteblev.

Att stå på balansbräda till exempel, det är inte fy skam det som träning under kontorstid. Det tycker i varje fall inte jag. Lite svårt att göra koncentrationsgrejer men inte omöjligt.

Hur som helst så kom jag ut och skulle intervallträna med Orux i förrgår. Alltså latare hund får en nog leta efter! Hahaha! Ja jisses, jag fick dra med honom när vi skulle springa. Och när vi gick ville han bara stanna och kissa och lukta på allt minst varannan meter. Blir nog inga fler intervallträningar med honom, bara promenader. Gamla gubben har rätt att tjura, men jag slipper det gärna när jag väl kan ta mig ut.

Får se om jag kan samla ihop mig för en runda idag eller om jag ska försöka mig på ett ordentligt pass med bålstyrka istället.

Önska mig lycka till!

onsdag 13 juli 2016

För alltid förändrad

Bussen vibrerar när den bromsar in. Mina knän som jag satt upp mot sätet framför trycks fast hårdare av kraften. Det går inte fort men det känns i kroppen ändå.

I vanliga fall tycker jag bra om bussresor. De är på något vis avkopplande. Det händer ganska ofta att jag somnar i sätet. Men den här gången känns det på något sätt annorlunda. Som att jag vet att något kommer att hända.

Bussen har knappt lämnat hållplatsen innan den bromsar in. Det är därför det inte går så fort. Jag har åkt i flera mil men allt som krävdes var några meter för att allt skulle bli annorlunda.

Tänk att allt kan förändras på så kort tid. På några sekunder eller några meter. Några ynka få centimeter.

När bussen lite senare börjar åka igen är mitt liv för alltid förändrat. Någonting fattas, hjärtat känns tungt och jag blir aldrig densamma igen.

fredag 8 juli 2016

Jag överlevde. Jag kom i mål. Jag är en lokalkändis!

Igår sprang jag mitt första lopp, Oskarshamns stadslopp. Lite nervöst. Lite kissenödigt. Men mest förväntansfullt.

"Ska jag värma upp?"
"Hur mycket ska jag värma upp?"
"Jag härmar min syster så fixar sig resten!"

Ungefär så gick tankarna. Och tänkt och gjort, jag härmade min syster innan loppet och med henne som dragplåster (det heter så va? personen som pushar en i ett lopp?) så tog mig i mål på den sex kilometer långa banan med tiden 39.59. Sååå sjukt stolt! Mest för att jag tog mig i mål men också för att kunde springa mestadels (gick i den sjukt sega och långa uppförsbacken man sprang nästan hela resten av sträckan) och att jag gjorde en bättre tid än vad jag hade väntat mig. #göteborgsvarvet2017 ser ut att kunna genomföras ändå hörni!

Lagom till att vi skulle börja andra varvet på banan gick första i mål, vi gjorde en perfekt tajming också för när vi kom på målrakan började det hojtas, skrikas och klappas händer som bara den. "Shit vad häftigt, för oss!" hann jag tänka innan jag upptäckte att det mest troligt var för vinnaren. Men äsch! Han sprang ju bara i 19 minuter, vad är det för larv?? Jag sprang minsann dubbelt så länge och det är sjukt bra!

När jag väl hade förstått att det inte riktigt var för mig och min syster som publiken applåderade bestämde jag mig för att det ändå var för oss. Klapp på axeln liksom och fortsätt springa - fortsätt springa - fortsätt springa (sjunger på i huvudet som Doris i Hitta Nemo). Positivt med att vi tajmade vinnaren:

- vi fick sjukt mycket applåder och hejjarop
- vi fastnade på bild och är numera lokalkändisar!


Där! I röd tröja är jag! Lokalkändis a la Monsters Inc Mike Wazowski-style!

tisdag 5 juli 2016

Sommarpratare - Tom Malmquist

Brukar du lyssna på sommarpratarna i P1? Inte? Gör det. Otroliga programledare och tal/berättelser. Lyssnade på Tom Malmquist sommarprat till sin dotter Livia om sorgen och livet efter hennes mamma som dog när Livia föddes.

Det är lätt att tro att det inte är ett program som en orkar lyssna på men så är det inte. Han skulle gärna få berätta mer även om det också är otroligt sorgligt.

Så här står det om Tom Malmquist:
"Romandebuterade förra året med I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv - en verklighetsbaserad bok som skildrar hur hans höggravida fästmö Karin dör i akut leukemi samtidigt som deras barn, Livia, räddas. Några månader senare dör även hans pappa, den tidigare sportchefen på Expressen, Thomas "Malmen" Malmquist. 

Boken belönades med DN:s kulturpris, Karin Boye-priset och är nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris 2016. 
Var en lovande ishockeyspelare innan han lade av som 16-åring och har gett ut två diktsamlingar, Sudden death och Fadersmjölken."
- Sveriges radio, P1

Den boken hamnar definitivt på min måste-läsa-lista. Sorglig och hoppfull och älskvärd, helt definitivt.

>> Glöm inte att lyssna på sommarpratet!

måndag 4 juli 2016

Första loppet på torsdag

På torsdag smäller det för min del, första löpartävlingen! Om det går att säga tävling, för jag ska ju inte tävla mot någon. Egentligen. Mitt mål är att komma i mål utan att avlida på kuppen. Komma i mål i ett stycke kanske går att säga också? Hur som helst. På torsdag. Då. Då ska jag springa i en sjuhelsikes massa uppförsbackar med påhejande publik.

Min PT (aka lillasyster) beordrade mig, eller "föreslog" men beordrade låter roligare, att gå i rask takt åtta km för att få en löparrunda i benen motsvarande fem-sex km. Tänkte ut ett stråk att gå och tog med mig hunden också. Den gamla gubben ville inte träna mer efter typ två km, men piggnade på sig så fort han fick vittring av något vilt. Är så glad att jag lyssnade på min ljudbok under tiden, hade nog gjort i byxan mer än en gång annars så mycket som han ville längre in i skogen.



Nu blev det ju inte åtta km utan närmare en mil som vi gick. På grund av kossor. Är skiträdd för kossor. Och nu har bonden släppt ut korna på sista biten där jag brukar springa/gå. Fan. Kossor är otäcka. Så ja, så vi fick några extra kilometer i benen, mitt sällskap och jag.

Bara att kolla ut en ny dragning på rundan så att jag smidigt kan börja och avsluta den hemma som tidigare. Har upptäckt att det är mycket roligare att springa runt än att springa fram-och-tillbaka. Inte omöjligt med alla vägar som vi har i skogen utan det blir att fixa lite fler ljudböcker bara för att kunna gå på lite upptäcktsfärder.