fredag 29 maj 2015

Förälskelsens förbannade påklistrande beteende syskon emellan

Har nu varit hemma i... två (?) veckor och de allra flesta dagar går bra. "Lite" syskonbråk men inget som jag inte räknat med. Det jag inte hade räknat med är att behöva bli så arg varenda dag för att avstyra bråk, lugna ner tempot och annat sånt där livskrisande. Vi har haft en så lång period nu när alla lyssnat på alla att det här liksom slagit omkull mig av förvåning. Det är ju så onödigt att vara arg. Det spär även på deras humör till det sämre. Vi förlorar alla på det ju!

Men egentligen, det är inte så konstigt att vi har den här situationen. De har slutat på förskolan, jag är hemma med dem varje dag, de längtar efter farmor som kommer om några veckor, bebisen kommer i samma veva och så vidare. Det är STORA förändringar både för en tre- och en sexåring. Borde varit förberedd men nähä, det var jag inte.

Idag är det återigen en sån där dag då mina barn visar hur förälskade de är i varandra (jo, förälskade!) och inte kan låta bli varandra. Men de kan inte riktigt hantera varandras känslor och det blir pannkaka av allting. Och jag väntar bara på att den ordentliga blodutgjutelsen ska infinna sig. För nu ger jag upp.

Det går liksom inte att säga hur många gånger som helst på en dag att brottningslek mellan två så skilda kroppsstorlekar inte är lämpligt.

Eller att det inte är den smartaste idéen att ha vattenlekar med varandra på en trädgårdsbutiks fontänavdelning.

Eller att småkundvagnsrally med knuff bland hyllorna i en matvaruaffär borde undvikas.

Nån gång kommer en av dem få in en kalasträff på den andra i leken och kalla mig galen men efter det kommer det åtminstone bli lugnt ett tag. Efter gråten och tröstandet alltså.

I övrigt så testar jag för första gången att göra syrensaft. Provsmakning blir imorgon eller på söndag.

torsdag 28 maj 2015

Ska ni inte ta reda på vad det bli!?

Nej, tänk för att vi inte ska det. Vi har inte gjort det någon av de tidigare gångerna och tänker inte göra det nu heller. För oss finns det en stor charm i att inte veta. Att gissa och spekulera. Varför skippa det liksom? Vi kan ju ändå inte göra nått åt saken om det skulle visa sig vara det vi minst tror.

För övrigt så gissar jag på en elefant.

Det finns många och åter många myter om att det går att avgöra på hjärtljud, magens form, det mamman är sugen på och så vidare i all oändlighet. Inget av det där har stämt på mig, även om det är roligt att testa. Okej, några stämmer ju fast det har inte stämt klockrent på de tidigare gångerna, alltså jag kan inte säga att det är en grej som stämt båda gångerna. Om det stämmer på pricken för några så grattis! Ni är säkert en av få det faktiskt gör det på.

Om jag skulle lyssna på allt sånt där så skulle vi ha fått en pojk och en flicka samt vänta en tredje variant av kön nu.

Men det syns ju så tydligt på ultraljud.
För dig kanske, men inte för mig. Jag kan skilja på rumpa och huvud men där går liksom min gräns. Jag kan se katter i magmuskulaturen eller en tredje hand så vi kan säga att jag aldrig kommer att se könet heller. Och säger en till personalen att en inte vill veta, då är de faktiskt snälla och inte visar det.

fredag 22 maj 2015

40 blir 25 i ett nafs

Idag går jag tydligen in i vecka 35 enligt gravidappen på mobilen, och har 40 dagar kvar innan BF (beräknad förlossning). Vilket betyder att det är cirka 25 dagar kvar innan operation bebisvräkning påbörjas.

Vore väldigt skönt om det också visar sig att det faktiskt blir så! Och inte nått "inte moget, avvakta en vecka" eller vad de nu säger i sånna situationer.

Båda de andra gångerna har det ju kommit som en överraskning att förlossningsarbetet verkligen varit på gång när vi besökt förlossningen, så bara för att jag ska känna att jag inte har koll på sånt här skulle det inte förvåna mig om det är tvärtom denna gång. Eftersom jag vissa dagar har så många sammandragningar att jag får lägga mig i badet för att avgöra om det är fejkvärkar eller riktiga menar jag.

I övrigt så får jag både höra att jag är stor och liten om magen. Gissar att det beror på personernas egna referenser för själv tycker jag att jag är lagom. Det är lagom svårt att klippa tånaglarna eller ta på mig skorna (blir ju helt anfådd av att utföra såna gymnastkonster och samtidigt försöka hålla balansen). Är en lagom stor hylla på kvällen när äter en skål yogurt eller annat nyttigt/onyttigt. Och så vidare.

Och med "bara" cirka 25 dagar kvar så kan jag med all säkerhet stå ut med både ryggontet och halsbrännan. Och kissepauserna på nätterna. Och böket med att ta mig upp från i stort sett alla positioner. Och.. ja du fattar säkert att listan kan bli lång på slutet.

måndag 18 maj 2015

Var försvann orken?

Alltså, jag anar ju vad som hänt men jag va liksom inte beredd på det. Jag förberedde mig på jobbet för att gå hem. Avslutade det jag kunde och lämnade över resten till de som tog över. Och det har känts bra, som att jag har haft koll.

Men tydligen så drog jag även ner på tempot på plugget också och har skitsvårt att koncentrera mig och att framförallt komma igång. Med bara en uppgift kvar! Skitdumt.

Jag skyller på att jag får ont i ryggen av att sitta vid datorn, vilket jag också får. Men hej - jag får liksom ont i ryggen av allt annat också så det är ingen bra undanflykt.

Jag skyller på trötthet, vilket också stämmer men återigen. Jag SKA ju vara trött nu på slutet och hade räknat med det. Ingen bra ursäkt det heller.

Och nu är det inte lång tid kvar innan det är dags att lämna in. Jag har uppgiften klar i huvudet men nästan inget klart att lämna in. Skärpning!

Efter jag vilat ryggen några minuter på soffan då bara måste jag starta upp datorn! Lovar.

söndag 17 maj 2015

Skum känsla

Åt väldigt sen lunch idag och kom på att middagen därför också skulle bli väldigt sen. Som är lika med sen läggning av barnen.

Som småbarnsförälder räknar jag vissa dagar timmarna och minutrarna till kvällsläggningen. Idag va en sån dag..

Kommer hur som helst på efter några sekunder - Det kvittar ju om barnen lägger sig senare än vardagstiden ikväll. De ska ändå inte iväg till förskolan. Jag slutade ju jobba i onsdags och räknar nu på allvar ner till bebisvräkningen.

Väldigt skum känsla att inte behöva ställa klockan ikväll. Det betyder visserligen inte att jag får sovmorgon, inte när småhuliganerna går upp vid 5-6 i vanlig tid. Ja, skum känsla som sagt.

torsdag 14 maj 2015

Saker jag verkar få avstå med ett tag

- Dammsuga soffan
- Rengöra bilen invändigt
- Plocka hundbajs på trädgården

Inte ens skållheta bad verkar ge sig på den smärtan. Skönt att det bara är några veckor kvar tills jag får tillbaka min kropp igen!

måndag 4 maj 2015

Att förlora en vänskap

Jag sörjer att jag inte kunde läsa vänskapen till en del av mina vänner bättre. Att "ytliga" saker kan komma emellan oss. Jag sörjer det periodvis ganska mycket och däremellan förstår jag att vänskapen som jag trodde var starkare inte är var det och att det är okej. Även om det gör ont. Det är svårt men okej att släppa taget om förlorad vänskap.

Det handlar om vänskap där vi delar grundläggande värderingar, kanske till och med humor och som det "klickade" med nästan redan från början.

Men av olika anledningar, eller egentligen snarlika anledningar, så har vi glidit isär under en längre tid eller så har det gått ganska snabbt, i takt med att jag upptäckt vem jag är och vad jag står för. Och desutom numera vågar ha åsikter om det.

Bildkälla

Jag trodde när jag var mindre att det var personerna som vågade stå upp för sig själva som automatiskt blev de populära, lärde mig ganska kvickt att det inte var så men de populära var ändå sånna personer som hade starka åsikter så helt fel kanske jag inte hade ändå?

Sedan tänkte jag att det var de söta, vackra och snygga personerna som var de populära. De med självförtroende. För jag trodde verkligen inte någon som betraktades snygg kunde må dåligt. Idag vet jag bättre än så.

Det jag vill säga med det är jag hela tiden trott olika saker om vänskap som inte stämt. Som att bara de populära kunde ha många och verkliga vänner. Jag vet ju nu att det inte är så. Det är bevisat för mig flera gånger om.

Så trots att jag sörjer den förlorade vänskapen till vissa gläds jag också med de nya vännerna jag har mött och tagit till mig. Vänskap som bygger mer på respekt för varandra än de andra gjorde och jag tackar alla er för att ni visar mig gång på gång vad vänskap egentligen handlar om.

lördag 2 maj 2015

Bebishumor?

Jag går och kissar (okej, sätter mig på toa  o kissar då'rå!).

Jag kissar mängder, gör klart och lämnar toaletten.

Bebisen får för sig att försöka klättra ut? Eller tycka att det finns mer plats att busa på? Eller jag vette katten. Trycker hur som helst mot blåsan så att jag måste kissa lite till.

När jag lämnat toaletten.

Varför? Nån slags bebishumor som jag inte förstår mig på? Tacka vet jag trosskydd i alla fall!