torsdag 22 januari 2015

Tänk positivt!

Det slår över mig, speciellt på morgonkvisten, att jag tagit på mig för mycket i och med pluggandet. Kvällstrött som jag är blir det lite annorlunda för att jag håller mig uppe om kvällarna för att plugga. Okej, det är bara några dagar ännu. Men det är så här min plan ser ut just nu.

Att plugga efter att barnen har lagt sig. Med vissa undantag då. Som att jag igår läste ur kurslitteraturen medan ungarna kollade på Bolibompa. Kunde hämta ut alla utom en bok igår.


Ni som har eller håller på och studera samtidigt som ni har småbarn - hur löser ni det? Redan nu efter några dagar märker jag ju hur illa det går åt hushållet, men jag kan inte riktigt göra båda. Åtminstone inte ännu. Kommer det senare, när en har det bättre i ryggmärgen?

söndag 18 januari 2015

Vad hände egentligen? Jag menar, hur tänkte jag??

Från och med imorgon är jag studerande igen. Och heltidsarbetare. Och tvåbarnsmamma. GULP!!

Hur hade jag tänkt här? Att det kommer att ordna sig är jag övertygad om. Frågan är bara hur. Och eftersom jag vill det här sååå mycket är jag lite rädd att jag tagit mig vatten över huvudet.

Vad jag ska plugga? Webbdesign. På distans. Och jag har redan kunnat lyssna på några föreläsningar. Än så länge (hehe... det handlade ju bara om introduktionen) är det sånt jag haft ett hum om men inte så mycket kunskap. Det går lite att säga att jag nu fattar diskussionen jag hade på jobbet i höstas med en kollega. Och varför hen blev lite frustrerad på mig i sina försök att förklara. Jag hade blandat ihop "klient" med något helt annat. Fråga mig inte hur för just nu fattar jag inte hur jag ens kunde tänka i de banorna. 

Önska mig ett stort lycka till! Och kom gärna förbi med matlådor och annat nyttigt så jag slipper lägga tiden på sånt tråkigt... Hahaha!

onsdag 14 januari 2015

Den perfekta föräldern

När jag tänker på "den perfekta föräldern" ser jag inte en förälder som aldrig gör något fel, aldrig skriker åt sina barn, alltid är pedagogisk.

Nä, jag ser en förälder som gör misstag men som ger sig chansen att lära sig av det.

"Okej, det fungerar inte att skrika och hojta på morgonen när klockan rusar iväg - vi kanske ska prova klädrejset/gå upp tidigare/barnen får ta själva vara med och bestämma kläder på kvällen innan/..."

Och ska jag vara helt ärlig så tänker jag nog inte att den föräldern är perfekt heller. För jag tror inte att någon av oss blir perfekta. Det är som att säga att vi är klara med vårt mål och det finns ingen anledning till att fortsätta utvecklas efter det. Det går jag bara inte med på! Att utvecklas är livsviktigt!

Om jag är den där som analyserar händelserna och ser vad jag kan göra bättre? Jo, ibland. Ganska ofta. Men alltid? Onej, det orkar jag inte. Jag är mänsklig och har mina begränsningar jag också. Och jag gör verkligen inte alltid det jag kommit fram till fungerar bättre heller.

fredag 9 januari 2015

Rakt in i hjärtat - så många tankar på så liten tid

Missade du "Rakt in i hjärtat" igår? Ingen fara, första avsnittet är tillgängligt på SVT play ett tag framöver.


Mer passande namn på serien går inte att hitta, den gick verkligen rakt in i hjärtat och upp i huvudet för att sätta igång en massa olika tankar.

Om det är rent egoistiska tankar eller nån slags bearbetning eller nått annat vet jag inte, och på ett sätt bryr jag mig inte vad det är för slags tankar, men det som nästan knockade mig var de tankar om att jag har utsatt mina föräldrar för detta.

Det finns ingen skuld. Ingen sorg. Det är mer som ett konstaterande.

Jag föddes med hjärtfel - jag behövde genomgå en operation - min familj fick gå igenom sjukdomstiden med mig på gott och ont. Jag överlevde och jag lever normalt idag. Det är inte alla som gör det och jag hade en otrolig tur som fick träffa en skicklig kirurg och för det första att jag har en pappa som såg direkt att jag inte mådde bra som spädbarn.

Det finns vänner i min närhet som gått igenom liknande saker som jag och min familj, eller rättare sagt mina föräldrar och min storasyster. För jag kommer inte ihåg något. Bland mina vänner finns de som har ett lyckligt "slut" på tiden och de som har ett mindre lyckligt. Många tankar gick även till dessa familjer. Hur känner dem inför det här? Är jag provocerande när jag pratar om min tid, jag ser ju att det inte är lätt för familjerna som går igenom detta!

Men starkast igår var ändå känslan över styrkan. Och då menar jag inte det här som i serien nämndes som "typiskt skandinaviskt" att vi håller uppe en fasad av nått slags neutralt läge. Utan att dessa familjer går igenom något svårt, många lever i den här vardagen i många år (hela liv ibland), hanterar upp- och nedgångar på sina egna sätt och ändå.. Glädjen. Den rena livsglädjen som strålar. Det där som vi andra tar för givet i vardagstristessen, det fångar familjerna upp och använder varje tillfälle till fullo.

De har en erfarenhet jar inte önskar någon genomgå, men de har också en erfarenhet jag önskar att alla kunde få ta del av. Och det är glädjen.

Detta är Hildur, ett av barnen som är med i serien.
Bilden är lånad från svt.se

(När du kikar på serien, var beredd med näsdukar för det lär behövas)