fredag 30 december 2011

Mammas pojkar


Med risk för nakenchock...

... men det här är yngsta sonens favoritställe.

Ni skulle bara höra snarkningarna.

Jo, förresten.. Tandläkarbesöket gick bra. Jag fick godkänt och pluttisen skötte sig bra också.


Finns nått gott i allt?

Med tanke på antalet blåmärken som stora sonen har just nu och antalet tjut vi hört från honom på sistone så drar jag till med en kvalificerad gissning om att han precis haft en växtspurt.

Shit. Det betyder ju inte bara att han är extra klumpig just nu. En shoppingrunda är närstående...

Det tar vi en extra godisbit för!

Idag är det dags för ett tandläkarbesök. För mig. Uscha, jag varken gillar eller ogillar besöken.

Inte är de särskillt trevliga, besöken alltså, för jag gillar inte när någon gräver runt NÅGONSTANS utan jag har kontrollen. Men jag gillar när de är över och över går det ju.

Lite olyckligt känner jag att det är för att jag tror att jag fått ett hål. Håll tummarna för att 1) de ser inte hållet eller 2) det faktiskt inte är ett hål.

torsdag 29 december 2011

Nyårsutmaning, del två

Fan... Jag måste städa.

Nej. Inte för att gästerna kommer bry sig om mina hundhårsdammråttor. Nej då.

Jag måste städa så att jag hittar de två "extra" stolarna till köksbordet. Och med extra så menar jag de inte sånna stolar man har i garderoben utan som faktiskt tillhör bordet och står framme jämt.

Var de är?

Under allt bråte såklart. Var trodde du?

onsdag 28 december 2011

Vilken tråkig NEJ-dag det varit. Usch!

Livet med en 2,5-åring är inte alltid lätt alltså. Som idag. Fy fasen...

Det är inte det att sonen varit jäklig eller dum. Han har bara testat gränser på dumt sätt idag. Som att hoppa på kökspallen så den flyttar på sig o han ramlar emellan. Eller springer runt i huset utan att ha plockat upp sina leksaker o snubblar på dem. Eller hoppar vilt i soffan. Eller... Ja, ni fattar hur dagen har varit va?

Och mannen o jag har inte sagt annat än nej idag. Känns det som. Nej och tråkiga uppmaningar om att sluta hoppa, plocka upp och ta det försiktigt.

Nää, nu hoppas jag att morgondagen blir bättre. 

Go'natt eller nått.

Lite hjälp med bilder tack!

Någon som har en android telefon och blogger? Hur gör ni för att vända på bilder i inlägg? Mina hamnar nästan jämt på sniskan...

Och så får de ett rutmönster i sig desutom. Hur fasen får jag bort det?

Jaha, och vad ska du göra ikväll då?

Jag? Jo, jag har kvällen räddad om man säger så...



Blåbärspannkakor

Ja joo... Det var alltså blåbärspannkakor på bilden i inlägget innan. Eftersom allt är äggfritt här hemma numera så är ju även pannkakorna drabbade. Och en sak är säker, utan ägg försvinner mycket av smaken.

Så vi testar lite olika smakhöjare, typ.

Blåbär som nu exempelvis. Mycket gott. Men nästa gång ska jag ÖSA i massor med blåbär.

Vetemjöl
Mjölk
Lite socker
Ett paket frysta blåbär
Nån nypa vaniljsocker

Det var lite svårt att inte få dem att se brända ut. Gissar på att bärens mörka färg bidrog till synvillan, för de smakade definitivt inte bränt.

Smaklig måltid!

Mhmm, jag återkommer med smakresultatet...


måndag 26 december 2011

Det här med att ta vara på tiden...

Så fort man träffar någon äldre, som har äldre eller vuxna barn, säger de alltid att man ska "ta vara på tiden". Som om man inte förstår att barnen blir äldre.

Men ändå.

De menar ju väl, det fattar jag ju. Men jag blir ändå irriterad. För visst vill jag ta vara på varenda sekund med mina barn. Se varje nytt leende som lillplutten lyckas med. Uppleva varje härligt bus som min stora grabb fixar.

Samtidigt som jag vill vara mig själv. Inte bara mamma. När jag klämde ut första ungen för snart tre år sedan sa jag inte hej då till MITT liv. Jag sa hej till familjelivet. Och i det ingår alla familjemedlemmar. Var för sig och alla tillsammans.

Så vad gör dessa kommentarer om att man ska "ta vara på tiden"? Jo, de ger en dåligt samvete. För att man vill skita ifred nångång ibland. För att man inte vill titta på barnprogram 24/7. För att... För att... För en jävla massa anledningar!

Så ni äldre och ni andra som vet med sig att ni fäller sånna kommentarer till småbarnsfäräldrar. Minns tillbaka på när ni själva var där och svettades i takt med illvrålen vid skötbordet. Eller de härliga panik- och jag-är-en-usel-mamma-känslorna när ungen leker hela havet stormar i matvarubutiken. För det är ju precis den tiden man vill ta vara på och uppleva om o om igen. Eller hur?

Nä, trodde inte det. Så snälla håll bara tyst. Säg att ungen är söt, att den jobbiga tiden går över även om det känns långt dit och gå därifrån.

Tack!

söndag 25 december 2011

Nyårsutmaningen

Är sjukt sugen på att göra en vit chokladmousse till nyår. En sån jag o systeryster gjorde förra året.

Men det är ägg i.

Några tips på hur man fixar fluffet och smaken utan att blanda in ägg i receptet? För mousse alltså.

Bakpulver? No egg? Bara strunta i det?

torsdag 22 december 2011

Har ni tänkt på en sak?

Att små barn som ligger i knät är en perfekt blandning av hunden i tom & jerry och Kalle anka.


Jultid som nybliven tvåbarnsmorsa och jag funderar.

Så här nära julafton vill man ju, iallafall jag, vara helt klar med ALLT julstök. Det är inte jag.

Det saknas en julklapp - till yngsta sonen. Och det ser ut som att en tornado dragit fram i hela huset. En tornado som varit jäkligt duktig på att lämna efter sig både halvätna gamla mackor, leksaker och gårdagens strumpor. Hur många strumpor förbrukar man på en dag egentligen??? Och så ska jag göra en sjuhelsikkes massa köttbullar också. Fan.

Trodde att jag skulle kunnat göra åtminstone köttbullarna under stora ungens middagsvila. Men snorungen råkade somna tio minuter i bilen i förmiddags och vägrar nu att somna om. Envis som rackans den där. Brås på farsin, det är ett som är säkert!

Jag säger bara att det är tur att vi inte ska ha julfirandet här hemma! Och att de som skulle kunna dyka upp här innan en städpatrull dragit fram faktiskt inte bryr sig om mina dammråttor eller strumphögar. Skönt! Och vet ni? Det är t.o.m sånt folk jag skulle kunna sätta på att hjälpa mig röja lite. Hehe....

En av mina barnsliga fasoner...

... är att jag ääälskar domherrar. Finare vinterfåglar finns inte enligt mig. Och varje år försöker jag locka fram dem med diverse godsaker.

Men de är svårflörtade de små jäklarna.

Bar för en liten stund sedan fick jag hur som helst syn på en. Wohoo!! Äntligen!

Nu väntar jag med kameran i högsta hugg vid finparketten (kökssoffan) för att få lite bildbevis. Annars tror väl gubben att jag sett i syne igen.

Fast jag lovar! Det var två stycken domherrar jag såg i somras. Kom inte dragandes med att de gömmer sig i skogen då. Jag bor ju för fasen i urskogen!

onsdag 21 december 2011

Så här i julstöket...

Tar barnen och jag en liten paus och sticker till stadens bibliotek. Och denna gång verkar det dessutom bli väldigt trevligt.

Me like!!



måndag 19 december 2011

Ja, jag erkänner... Jag fuskar i wordfeud...

... men till mitt försvar spelar jag på engelska. Amerikansk engelska för att vara exakt.

Och så fuskar jag bara genom att slå upp ord. Typ som ett korsordslexikon. Och jag lär mig massor på köpet.

Men skäms - det gör jag!

Klart att alla medlemmar i familjen ska få "äta ute" nån gång ibland.


Äggfri griljering av julskinka

Och så var julskinkan griljerad och provsmakad. Och utvärderingen av det nya receptet gjort.

Och hur blev det då undrar den nyfikne... Jo, helt perfekt! Jag tror inte att jag lyckats så väl någon gång med att få smeten att sitta kvar. Hälften brukar alltid rymma sin väg innan jag lyckas mota in skinkan i ugnen.

Jag använde:

Ljus sirap
Senap
Ströbröd

I ungefär varannat recept jag hittade stod det lika delar sirap som senap. Men jag tyckte det lät lite för sött för min smak så ungefär hälften av senapsmängden i sirap tog jag. Och ströbröd till den konsistens jag ville. Typ grovkornig senap. Jäkligt grovkornig.

Mums blev det! Sötheten i sirapen märktes inte alls. Iallafall inte så smaken förstördes. Det ska ju vara lite sötsur så där. Det enda sirapen märktes på var att men blev lite kletig om fingrarna om man pillade på griljeringen. Och det måste man ju inte göra jämt precis.

Smaklig måltid!


söndag 18 december 2011

Äggfritt på julskinkan

Eftersom stora sonen är äggkänslig blir julen lite speciell i år. Det är första äggfria julen för honom och för oss.

Hittade lite tips på nätet om äggfri griljering till skinkan. Senap, ljus sirap och ströbröd.

Återkommer om hur det blir.

lördag 17 december 2011

Kära tomten! Iår önskar jag mig snark- och dregelsömn i julklapp. Tack!

Alltså, det här med sömn. Jisses vad man är beroende av det. Och då menar jag inte för sånna självklara saker som att kroppen måste återhämta sig.

Nej.

För humörets del och för att man ska kunna hantera en 2,5årings tester o trotser är det otroligt viktigt med sömn. Kvalitetssömn. Inte sån där jag somnade fem minuter i soffan och har nu nackspärr-sömn. Nejdå, här pratar vi om snarkande och dreglande på kudden-sömn.

För att tala ut om något jag gissar att ni redan förstått så har denna natt varit en sån där natt man gärna glömmer. Går vidare från och helst i sovande tillstånd.

fredag 16 december 2011

Pruppunge

Ni vet att små barn fiser mycket, eller hur? Jo, min lilla son slår rekord i antal fisar BIG TIME!

Vi andra har roligt iallafall.

Kanske skulle byta namn till Pruppis istället?

onsdag 14 december 2011

Och hur gick det?

Ja, inte fasen hade han sovit när jag hämtade honom på dagis. Den saken var säker.

Fick också veta ett o annat om hur envis son jag har. Som tar varje tillfälle i akt för att testa gränserna.

Lite i stil med att halvfint säga att han är jobbig.

Bästa minen ever fick jag iallafall när jag sa att jag tycker att hans envishet är en bra egenskap. Bra men jobbig.

Om jag vore sketarik skulle jag ...

... skaffa en sån här till min storasyster. För det är hon värd!

En självdoserande tvättmaskin.

Tjaa, varför inte. Vi kan ju göra det här med dagis som en följetång eller nått...

... för en riktig såpa är det iallafall. Suck..

Tog mod till mig idag, efter era kommentarer om att de faktiskt ska se till ALLA barns behov osv. Tack! Det känns väldigt skönt att det inte bara är jag som tycker så (återigen, jag fattar att de inte kan gå efter ett barns behov endast. Men det betyder ju inte att man får skita i dem heller.).

Men ja, jag sa till fröknarna idag vid lämningen att sonen verkligen behöver sin vila. Det spontana svaret från en av fröknarna?

- Men vi kan faktiskt inte bara se till hrpf (namnet) och låta honom väcka alla de andra barnen.

Nej. Det har jag ju inte heller påstått att de ska göra! Tror de verkligen att jag tycker att alla fröknarna ska svansa efter min son och besvara hans minsta lilla vink? Det kan ju inte vara första gången de stöter på en sån envis unge som min.
Fan, en av fröknarna hade ju jag när jag gick på dagis - och jag vet att jag var minst lika envis. Bildbevis finns liksom! Desutom får jag det bekräftat från mina föräldrar varje gång de är barnvakt. De har liksom rutin på det där envisa barnet. Rutin som man inte kan lära ut, sån rutin man får efter år av att ha med ett envist barn att göra.

Förselog att låta honom sova i annat rum. Finns inga rum att lägga honom i.
Nähää, men om han ligger i samlingsrummet då? Nej, då vet vi att han inte kommer somna.
Testa går ju? Ja, fast det kommer inte att fungera.
Gå en promenad med honom i vagnen? Det kan vi inte göra, vi har inte personal till det.

Okej, det där med personal fattar jag. Det accepterar jag också till viss del. Avdelningen har går på är en 1-4års grupp och mer än hälften av barnen vilar middag. Många av dessa barn behöver klappas, sjungas eller något annat för för att de ska somna. Det går åt tre av fyra i personalen. Den fjärde tar hand om de andra större barnen.

Det återstår o se hur de gjort idag. Nått skulle de testa och jag hoppas verkligen att det fungerar för gårdagen behöver jag ingen repris på. Verkligen inte!

tisdag 13 december 2011

Kämpa för varenda unge!

Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.

UNICEF/Josh Estey
Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad.

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering.

UNICEF/Georgina Cranston
På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller "facebooka" om barns rättigheter.

Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet.

Du kan göra större skillnad än du tror.

Ps. Vill du gå med i vårt nätverk bloggare för varenda unge - läs mer här!

Vad fasen gör de egentligen?

Nu har det hänt igen. IGEN! Vad fasen gör de på stora sonens dagis egentligen?

Att man inte kan anpassa verksamheten kring en unge har jag full förståelse för. Faktiskt. Även om det kanske inte låter så just nu. Så här ligger det till...

Sonen behöver fortfarande vila på dagarna, han är ju bara 2,5 år så särskillt konstigt är det ju inte. Det finns ju lika många ungar som redan slutat sova middag vid den åldern som det finns de som fortsätter ett tag till. Men min unge är envis. Han har kommit på att om han skriker inne i rummet där de andra sover så får han leka mera. Ja just det ja - han är jäkligt smart på sättet om jag inte nämnt det tidigare.

Men han behöver sin sömn. Annars orkar han inte hela kvällen. Inte ens hela eftermiddagen. Alternativen över hur eftermiddagen/kvällen sedan kan se ut, när han skippat vilan, är många men humöret är densamma - totalt jävla omöjlig att ha och göra med. Säger man detta till personalen får man det väldigt (inte) överraskande svaret Ja, men han är ju pigg. Och tillräkligt stor att klara sig utan vilan.

Tro fan att han är pigg då! Då är han ju på dagis, omgiven av kamrater. Inte hemma där man ska trotsa och leva rövare. Jag säger att han inte orkar, lyssna för fan!

Sorry, spårade ur lite där. Jag blir bara så upprörd över hur de hanterar den informationen jag kommer med. Jag som förälder känner mitt barn bäst och säger jag att han inte orkar vara vaken hela dagen ännu så har jag god grund för det påståendet.

En annan sak som nästan fick mig att börja tjuta vid en av dagishämtningarna förra veckan var att en fröken från en annan avdelning erbjöd sig att hjälpa mig ta på grabben. Den lilla enkla saken fick mig nästan att tjuta - jovisst. Och vad säger hon? Jo, att det är självklart att de ska hjälpa till, det är ju därför de är där. Men hur gör fröknarna på sonens avdelning? De går. Det närmaste hjälp jag fått från dem är "Men mamma blir ju ledsen om du inte följer med" sen går de.
Förr har jag kunnat vänta  ut sonen, alltså att han fått leka klart. Men med en unge till i vinterkläder fungerar inte det. Jag försöker, men nej. Den lilla blir för varm och den stora vill inte leka klart. Och jag blir förstörd.

Och efter ett försök att fördriva tiden trivsamt på stadens bibliotek känner jag mig inte bara förstörd - jag känner mig manglad, ihopskrapad och tömd på gödselstacken i väntan på dyngspridaren. Eftersom sonen inte sov idag, blev vistelsen... tja.. låt mig säga att jag än en gång undrar varför de satt tidningsdelen så nära barnavdelningen. Det blev tomt på tidningsdelen. Ingen ville sitta kvar. Ingen. Inte ens gubben med hörapparat som han först knäppte av. Så illa var det.

Och så säger vi HURRA HURRA på din 1-månadersdag!

Nu är denna lilla kille en hel månad gammal. Jajamensan, nästan lika gammal som gatan.



De la om asfalten här för inte så länge sen så - jooo! Jag kan faktiskt säga att jag är en son som är gammal som gatan!

Lite lustigt är det allt att tänka på att jag för en månad sen;

- inte kunde knäppa min jacka,
- vann över gubben i midjemått och
- var tvungen att äta småportioner för att själva magen var i vägen för - ja, magen.

Ja, och så tryckte jag ju ut en unge på nästan 3,5 kg också.




Har ni tänkt på en annan sak föresten? Jo, nästan alla tycker att små bebisar luktar gott. Många iallafall, skit samma. Men vet ni vad de egentligen tycker luktar gott?? Fosterfettet. Sug på den ni!

måndag 12 december 2011

Syskonkärlek <3

Mm, jag lovar. Den lille av dem var lugn precis innan. Gillar liksom inte blixten bara...

Inte den bästa bilden att skicka in till "Välkommen till världen" va?


lördag 10 december 2011

Ett sånt där onödigt inlägg

Dagen har gått i två tecken: småsnuttande och trots. Ingen bra kombo för en nybliven tvåbarnsmorsa med sömnbrist.

Då är det bra att man kan få lite hjälp. Typ lämpa över en av ungarna till föräldrarna och försöka vila ikapp lite sömn. På grund av småsnuttandet blev det visserligen ingen sömn vid vilan med jisses vad skönt det är att bara få ligga ner utan att ha dåligt samvete över det!

Nämen, blev det en liten tjeja?

Nej.

Bara för att byxorna är rosa har ungen inte automatiskt en snippa mellan benen.

Och föresten. Du behöver inte backa undan i ren förskräckelse. Byxorna smittar inte ner dig med nån obotlig sjukdom som din min gärna avslöjar att du tänker.

Vänliga hälsningar från mig till dig i affären igår.


onsdag 7 december 2011

Nähä, det fanns tydligen inga snoppar på Blocket. Grymt besviken!

Alltså, det stod att man kunde söka på kön. Så det gjorde jag. Men inte fick jag någon träff heller!

Eller jo, en halv träff fck jag. För tydligen är en
snipa en båt. Och det fanns fyra stycken inom mitt sökområde.

Men snopparna o snipporna lyste med sin frånvaro. Snacka om besviken! Jag som tänkte att det skulle bli en bra julklapp ju!!

Kläder efter kön eller kläder som kön eller könskläder? Spännande är det iallafall!

Har nån utav er en Iphone eller Android? Naturligtvis eller hur?

Gå in och kolla på Blockets app. Tydligen finns det kläder där som är kön. Alltså inte bara färger o så utan KÖN.

Häftigt, måste genast kolla in vad de menar!

tisdag 6 december 2011

Här sker det lite framsteg må jag säga. Operation Blöjfri går framåt. Jajamensan!

Om det gått framåt så pass att han nu sitter på pottan? Nää, hur kan du tro det!? Men vi får veta när något är på gång. Istället för efteråt.

Frågar alltid om han vill sitta på pottan/toan och får nästan alltid ett nej.


Får typ alltid ett nej nu föresten. Trotsåldrar är väl för härliga??

Dagens utmaning är att överleva

Oma man säger så här. Dagens utmaning är att överleva.

Jag som tyckte häromdagen att jag kanske kommit på ett knep för att en vakennatt skulle kännas okej. Mjaa, det knepet fungerar inte riktigt när man får två stycken på raken. Så långt kan jag säga iaf.

söndag 4 december 2011

Alltså, jag menade ju mer "en hel natts sömn" men längtar du tills de flyttar hemifrån så visst...

Jag: Jag tycker det känns lite lättare med vakennätterna just nu.

Gubben nickar långsamt som för att visa att han tycker att hans fru blivit tokig.

Jag: Jo, men så där som man ska tänka om värkarna!

Gubben kastar iväg en blick som säger att hans fru faktiskt har blivit knäpp.

Jag: Ja alltså att efter varje vakennatt är man en natt närmare....

Gubben skiner upp som ett liljeholmens: ...dagen då de flyttar hemifrån!!?