måndag 30 april 2012

Nej, det går inte att skämma bort spädbarn!

Hur skulle det gå till egentligen? Va!?

Det är inte bara lite irriterande att få kommentarer om att jag/vi skämmer bort Hampus för att vi bär mycket på honom. Och för att vi gungar på honom för att han ska sova.

Men det som är mest irriterande är att jag aldrig kan försvara mig och vårat sätt att hantera barnen just där och då. Jag vet vad jag anser och vad jag tycker är rätt och fel inom just detta. Men icke!

Orden stockar sig och jag ser mest ut som ett fån med mitt Nää, så tycker inte jag.

Barn är byggda för att bäras. Barn behövet tryggheten som närheten ger. Den gör att barnet blir tryggt, starkt och relationen melkan barn och förälder stärks hela tiden. Du kan inte skämma bort ditt barn genom att bära på hen!

Ja, vi har vant Hampus med att bli gungad till sömns. Delvis. För detta är även det sätt som han själv visar att han vill bli sövd på. Det har han gjort sen i stort sett dag ett.

Så just hur har vi skämt bort honom.där?

När Sebastian var liten lyssnade jag på de där personerna som sa att vi skulle vänja honom från start att sova själv, exempelvis. Resultatet blev att han blev otrygg i somnandet och vi fick stå, timtals vissa dagar, och trösta och söva om honom.

Det har jag förstått i efterhand. Så tro inte att jag kommer göra om samma misstag med Hampus! Jag är inte dum.

Nej, att skämma bort ett barn med trygghet går liksom inte. Det enda som händer är att barnet bara blir mer tryggt.

Nått bidrag till brasan måste vi ju ha

Så.

Idag fräser vi bort en stubbe. Jag har hört att rutten stubbflis brinner bra.

söndag 29 april 2012

Min farmor är en stark kvinna!

Min farmor brukade berätta för mig att när min pappa var liten klädde hon honom i en klänning en gång. Jag har alltid trott att det var för att farmor så gärna ville ha en flicka eller för att pappa hade så fint rött lockigt hår.

Det har faktiskt inte slagit mig fören nu att det faktiskt kan ha varit för att hon tyckte att könet inte sitter i kläderna. Att det faktiskt är okej att klä pojkar i rosa, tunikor eller andra typiska tjejkläder. Och att en flicka faktiskt kan ha murriga, pösiga pojkkläder.

Jag har alltid sett min farmor som en väldigt stark kvinna. Av flera olika skäl. Denna lilla insikt att hennes klädesval för min pappa den gången kanske hade en baktanke gör ju inte att hon förminskas precis.

Hon är och förblir en av mina starkaste förebilder!




För att förtydliga lite här... Barn blir inte homosexuella för att deras kläder inte är könstypiska. Min pappa är ett levande exempel på det.

lördag 28 april 2012

Det är ett hårt jobb att vara fotomodell

Vi hann inte ens ut från parkeringen innan Hampus slocknade efter babysimmet idag.

Idag var det fotografering. Hårt liv det där.

torsdag 26 april 2012

Okej, så vilka ska man satsa på?

Strumpbyxor. För barn. Färgglada strumpbyxor till min knubbiga lilla bebis.

Tips någon? Har sett en riktigt häftig sida en gång, för länge sen, men nu hittar jag inte länken någonstans. Typiskt.

Bildbevis på macktjuven!


Man kan väl säga att det inte är riktigt så stora bitar av mackan kvar nu. Och att det är en väldig tur att jag har en ny, fin snabeldrake.

Joey don't SHARE food!!!

Det börjar bli matkrig här hemma.

Så fort Hampus ser mig äta vill han ha. Nu senast min macka. MIN macka.

Hungrig.

onsdag 25 april 2012

Min son vid läggningsdags

Sebastian: Schh!!

Jag blir tyst.

Sebastian (tittar sig omkring lite frågande och lyssnar väldigt intensivt)

Jag fortsätter att vara tyst men fnissar hysteriskt inombords.

Sebastian: Vad är det??

Jag: Jag vet inte, vad tycker du att det är?

Sebastian (klappar sig om knät och ler): Det är en pippi, där.




Ja,det är ju inte fel på fantasin.

Är det så här det känns alltså?

Inatt var första natten som Samuel kunde ta Hampus ÖVER ett av nattmålen. Förstår ni hur stort det är!?

Att Sebastian hade värsta mardrömmen som inte riktigt ville gå över på två timmar (kändes sjukt jobbigt igår kväll, för jag hann precis somna till när han började vråla igen) känns som ingenting nu på morgonen. Jag har fått sova!! I mer än två timmar i stöten också!

Olalaaaa! Nu inväntar jag bara en liten lägesrapport om hur Samuels natt kändes. Om han är villig att göra om det och så. Typ snart...

tisdag 24 april 2012

Wohoo! Idag är jag fan bra!!

Vissa dagar kan en sne blick från en kråka starta världskrig i mitt huvud och vissa dagar kan jag bli så sjukt nöjd över min dagsprestation.

Idag är en sån dag. Fråga mig inte vad jag har gjort. Fråga mig hur jag gjort det.

Eller nää, gör inte det för jag vet ju inte hur jag gjorde det. Då skulle jag ju göra så varje dag dööhhööh!

Pepp till mig! För trots min sjukliga trötthet har jag kunnat behålla mitt goda humör HELA dagen. En liten miss i morse bara, men det var innan jag ens klivit ur sängen så det räknas inte.

Ja, jag vet att jag gnäller mycket men jag ÄR trött

Men nu orkar jag inte så mycket mer. Eller ja, det gör man väl alltid. Men det är ordentligt på min bristningsgräns nu vad gäller nattsömn.

Straxt innan den senaste förkylningen börade Hampus att sova lite längre om nätterna. Sisådär en tre-fyra timmr i sträck. Himmel så skönt det var!! Men nu efter att förkylningen ebbats ut och vi alla börjar bli piggare så slår han till med tätare intervaller än innan. Max två timmar mellan uppvakningarna.

Desutom är han inte riktigt lika lätt att söva om på natten just nu. Nånting spökar för honom - tänder, utvecklingssprång, kräver mer mat - nåt är det och vi har inte lyckats luska ut vad än. För inget stämmer helt o fullt.

Nu ska vi i alla fall börja med välling också, förutom gröten. En liten sorgedag för mig eftersom jag verkligen vill amma, men nu orkar jag inte vara vaken så om nätterna längre. Nu har vi hållt på ett halvår snart med det och som för istort sett alla andra i slutet av en graviditet sover man pissdåligt. Det känns som att jag har gjort mitt med ständiga nattvak nu. På ett tag.

Håll tummar, tår och tänder för bövelen för att han ska däcka proppmätt om kvällarna nu och sova betydligt längre om nätterna.

måndag 23 april 2012

Skillnad mellan barn nr ett och barn nr två - part II

Idag var vi till BVC med bägge barnen; 3-årskontroll för den ena och vaccination för den andra. Kul att se hur mycket Sebastian har vuxit sen sist, det var ju liksom ett år sedan vi var där med honom.

Men det var inte hur mycket bägge pojkarna ar vuxit som slog mig idag, det var det här med skillnaden mellan första och andra barnet. Hur mycket man lägger på minnet. Okej, när vi var på kontroller med Sebastian när han var liten visste jag exakt - E X A K T - hur mycket han vägde, hur lång han var och hur siffrorna hade sett ut gången innan. Stenkoll. Verkligen.

Nu?

Jaaa.... Jag vet att vi sa att Sebastian är 98 cm lång och att Hampus väger, öhm, över sju kg iallafall. Straxt över sju och ett halvt kg till o med. Men alltså, den där kollen jag hade förut. Den är borta. Totalt borta. Och idag glömde vi båda barnens gröna böcker (de där fylla-i-böckerna man får från BVC) så jag kan inte tjyvkika där heller.

Typiskt.

Små barn, spädbarn speciellt, är experter på att känna skillnaden på dig.

Jennifer skriver att hon ka ta sig ett glas eller två när barnen somnat och ställer frågan om vad vi läsare anser. Inte om hennes sätt utan rent allmänt.

Och det får mig att fundera lite. För å ena sidan tycker jag att du som förälder absolut kan ta dig ett glas eller två när barnen somnat eller vid en bjudning eller... Ja, när du kan och vill helt enkelt. Så länge som det inte påverkar dig eller barnen är det okej.

Men å andra sidan tycker jag inte att det är okej. För jag anser inte att barn ska behöva se sina föräldrar, eller andra vuxna, påverkade av alkohol. För sanning är att du blir påverkad hur lite du än dricker. Ditt omdöme blir påverkat och du luktar annorlunda. Små barn, spädbarn speciellt, är experter på att känna skillnaden på dig.

En riktigt klurig fråga med andra ord. Och varje gång jag tänker till så ändrar jag mig från ena gången till det andra om det är okej eller inte. Jag kan liksom aldrig svara på sånt. Inte så att jag ärligt kan stå för det nästa gång jag får samma fråga.

Mest för att det beror så mycket på situation till situation antar jag.

söndag 22 april 2012

Så många inlägg och så lite tid

Det har inte blivit så många inlägg på sistone; magsjuka, allmän stress oc livet helt enkelt har kommit ivägen. Men ha tålamod! Jag har många uppslag till bra inlägg i huvudet, ska bara få tiden att sitta ner o skriva dem också.

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn!

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder . För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

tisdag 17 april 2012

Ja! Vi har överlevt, men inte så mycket mer än så känner jag just nu.

Jisses vilken intensiv helg det har varit och inte ett dugg på det sättet jag trodde förra veckan. Nejdå, helgen började ju med att Sebastian åkte på någon konstig maginfluensa som liksom aldrig gick över.

HA! Gick över - jag vet ju inte om han är frisk än. Natten är ung som sagt. Men peppar peppar ingen av oss andra (jajoo, Hampus är väl också kass i magen men han håller ju på och odlar fram tänder fortfarande) har känt något. En aning chockerande med tanke på den mängden kräks familjen har fått ta del av under helgen fram till idag.

Alla dagarna gick ju i samma lunk, att få i Sebastian tillräckligt med vätska utan att chocka magen. Och ta hand om Hampus som nästan samtidigt klev upp ännu ett snäpp på förkylningstrappan och drog på sig feber.

Men natten tog priset. I allt. Kräks. Gråt. Snor. Feber. You name it! Och Samuel fick åka iväg till akuten med Sebastian för att vi blev rädda (efter femte kräksdagen) att han var uttorkad. De åkte halv två och kom hem halv fem. Med goda nyheter. Tack o lov! Ingen uttorkning och vi fick lite råd och peppning över hur vi skulle tackla de förljande dagarna.

Så ja, idag har vi varit trötta. Alla utom Hampus har varit trötta. Han var febergrinig istället. Så iväg med honom till VC för en liten koll under eftermiddagen.

Känns ju sådär när ungen hostat i en vecka, förkylningen hela tiden blir värre med alla de gosigheter som följer med en bebisförkylning och att febern var hög. Goda nyheter där också. Skönt!

"Bara" en vanlig förkylnig. En jätteelak förkylning som säkert kommer av alla dagisbaciller han utsätts för. Var rädd för lunginflammation eller nått. Puh!!

Ja, där har ni min helg fram till nu. Den som skulle innehållt både dop och treårskalas fick så snällt innehålla kräks o snor i mängder. Bättre lycka nästa gång planeringen! Typ.

Får jag bjuda på en snaps av Proviva spetsat med vätskeersättning?

Och om du klämmer i med en rejäl snapsvisa kan du få en snaps på ren vätskeersättning. Det du! Det är grejer det.

Vi är på överlevnadsstadiet här hemma

Varken mer eller mindre.

Snark!

Ja, just det... Glömde jag berätta? Sebastian är magsjuk IGEN och Hampus har fått feber.

söndag 15 april 2012

"Men det är ju BRYNÄS!! Flytt' på dej!"

Jaha, nu hjälper det inte ens att stå framför TVn naken för att få lite uppmärksamhet.

Det märks att det är favoritlaget om man säger så.

Idag är en sån dag. När jag helst av allt skulle vilja rymma en dag och bara vara, ta hand om mig, umgås med mina vänner och dricka mitt kaffe v a r m t.

Det finns en klar nackdel med att bo som vi gör och vara föräldraledig. Inte bara kombinatonen av de två sakerna utan även var och en för sig.

Jag älskar att jobba. Jag gillar verligen att ha en arbetsplats att åka till och bara jobba. Jag gillade det förut men nu älskar jag det. Varför? Jo, jag får vara mig själv. Äta själv, dricka mitt kaffe/te varmt och gå på toa när jag behöver det och utan minst en unge i knät.

Missförstå mig rätt här, jag älskar att vara föräldraledig och spendera tid med min barn! Annars hade jag ju aldrig valt att Sebastian skulle få ett syskon. Han börjar ju bli så självständig nu att jag faktiskt kan hänga tvätt utan att behöva underhålla honom samtidigt.

Men jag har inga fritidsintressen som tar mig iväg från familjen på naturligt sätt. Vilket gör att jag går här och vankar hemma. Pillar med lite olika saker och projekt. Utflykter måste nästan alltid planeras innan numera så de är inte supermånga.

Och det gör att jag bli sååå le på att gå hemma. Idag är en sån dag. När jag helst av allt skulle vilja rymma en dag och bara vara, ta hand om mig, umgås med mina vänner och dricka mitt kaffe v a r m t.

Att vi bor som vi gör gör ju att de där jag hade bara vägarna förbi-fikastunderna, eller för all del pratstunderna vid staketet, inte finns. Lite trist när en går hemma så här. Väldigt skönt när även jag jobbade. Allt har sina för- och nackdelar. Synd bara att jag känner mig så förbannat negativ till det mesta, just nu. För sån här är jag inte! Fråga vem som helst av mina vänner, visst klagar jag som alla andra gör med sån här negativ stämning rent allmänt - Nej.

Jag måste verkligen komma igång med nånting - träning, scraping, samla in kottar från skogen. Vad som helst. Det är tur att sommaren är på gång och det blir ljusare om kvällarna. Vad mycket lättare det är att hitta på saker när det är ljust ute. Lustigt egentligen. Men det känns precis som att en får lite extra tid på dygnet under sommarhalvåret.

Idag skulle det föresten ha varit treårskalas för Sebastian med allt möjligt folk. Kanske därför jag känner mig så nedstämd. Hade verkligen sett fram emot helgens alla bravader. Till och med disken.

lördag 14 april 2012

Fredag den f**ng trettonde

Nån som missade att det var fredag den trettonde igår? Det gjorde inte vi. Gårdagen kommer banne mig gå till historien som världen värsta fredag den trettonde.

(Öhm, jag tror att min son suttit vid datorn och ätit eller druckit något, tangenterna lyder inte riktigt som vanligt om man säger så. Många omskrivningar för att det saknas bokstäver mitt i orden. En lite parantes bara..)

Som vanligt körde Sebastian sitt gnällrejs när han inte fick som han ville, enda skillnaden vad jag kan se nu efteråt är att han liksom aldrig gav upp.

Jag vill ha O'boy - då fixar vi det = gnäll
Jag vill gå upp och leka med bilarna - vänta tills mamma vaknat = gnäll
Mamma, jag vill ha tröst - mamman tröstar = gnäll

Och så vidare...

Sen kom det. Kräksmaratonen. Hela förmiddagen bestod i Kräks i hinken! och Bara små klunkar så du in... - kräks i hinken!!

Jag och Hampus rymde hem till mina föräldrar, annars hade Samuel fått tagit hand om två kräkande personer. Mindre trevligt.

Det allra tråkigaste med magsjukan igår var att vi blev tvungna att ställa in både Hampus dop och Sebastians kalas. Vi hade sett fram emot båda såå mycket och eftersom det var så svårt att hitta ett datum som passade de flesta kändes det bara för typiskt att han skulle bli sjuk just denna dag.

Fy fläen för fredagar den trettonde!

Så helgen kommer i stället bestå av att vi sanerar huset, kurerar sonen och tycker lite allmänt synd om oss själva.

Ett litet tips...

... när du rensar barnens (eller din egen) garderob med gosedjur. Släng dem inte!

Lämna in dem till närmaste räddningsstation.

Där kommer de att användas till barn som råkat i nöd och behöver en gosig figur att krama. I varje ambulans finns nämligen ett speciellt fack "gossedjur" för detta.

Så istället för att gosedjuren hamnar på soptippen eller loppisen, lämna in dem så de kan hjälpa rädda barn!!

torsdag 12 april 2012

De steriliseras utan deras medgivande

Har de nån sorts tidsbespararknapp eller går de på nått??

Asså, jag blir bara mer och mer imponerad, för att inte talad skrämd, av de där småbarnsföräldrarna som alltid har så välstädat hemma.

Här har jag hela veckan försökt och röja och städa inför kommande helg med både dop och kalas - utan större framgång måste jag ju medge. Hur fasen kan de? Hur o r k a r de?

De måste ju städa varenda liten "ledig" minut. Eller??

Mitt lilla troll...

... börjar bli stor!

- Två tänder
- Vända från mage till rygg
- Vända från rygg till mage (idag!!!!)
- Mumsar gröt som bara den

Jajoo, hormonell som en är nu för tiden så började jag i princip böla när vi fick beskåda första vändningen, allihopa!

Treåringens födelsedag

I tisdags fyllde som bekant min modell större grabb t r e år, tiden har gått sjukt fort. Dagen till ära firade vi genom att göra saker som Sebastian gillar och han fick välja helt själv. Planen blev traktorkörning, McDonald's käk och bad i simhallen. Riktigt så blev det inte, men det blev såå bra ändå!

Först blev det paketöppning och tårtätning, blå tårta. Blå tårta nästan helt igenom. Tur att han inte ville ha grön tårta!! (Fan, dumma blogger! Kan fortfarande inte lägga ut bilder!! Arrgghhh!) En bok, ett spel och en leksakstraktor med tillbehör blev morgonens presenter.

Sen åkte vi till en granne och lånade hans traktor för att köra några varv. Sebastian fick syn på en trampbil/traktor och var lite mer intresserad av den i början men så fort han satt i traktorn var leksaken glömd.

Vid lunchtid blev som lovat McD-mat. Jo, vi tycker faktiskt att det är gott med sån skräpmat ibland. Inte lika mycket som förr men tillräckligt för att inte ge upp det helt, sådetså. Och på vägen in till stan pratade vi om vad vi skulle göra härnäst, men han visade inget som helst intresse för att bada. Nej blev svaret varje gång vi frågade. Så vi kontaktade en god vän istället för att kolla om vi kunde komma på studiebesök.

Som pricken över iet körde en brandbil förbi och Sebastian blev överlycklig. Så ni kan ana hur härligt det kändes att kunna säga till honom att sånna ska vi åka och titta på, om du vill förståss. Och det ville han! Väldigt entusiastiskt tills vi kom in på brandstationen. Då blev han blyg gullungen.

Hela eftermiddagen spenderade vi med att hoppa i och ur brandbilar och ambulanser, pilla på diverse grejer, fika med världens bästa utsikt (MASSA brandbilar) och så fick han träffa både brandmän och ambulanspersonal. OCH se blåljus i verkligheten.

Ja, ni kan ju säkert föreställa er hur snacket varit här hemma de senaste dagarn...

På kvällen kom desutom en av Sebastians favoriter - "lilla" kusinen! Många kramar, en hel del bråk och några goa skratt toppat på det. Små barn är väl för härliga när de leker?

Bilder från dagen kommer när Blogger skärper sig.

tisdag 10 april 2012

Hipp hipp HURRA för våran Sebastian idag!

Exakt nu för tre år sedan ploppade han ut. Mitt livs största mirakel, 3030 g och 48 cm lång. S e b a s t i a n.

Namnet Sebastian var bestämt sedan långt innan, flera år faktiskt. Och vilken tur vi hade att han faktiskt var en Sebastian och inte något annat. Det kändes som den mest naturliga saken i världen att kalla honom det.

Förlossningen var både det häftigaste och det jobbigaste jag varit med om. Och jag kunde verkligen inte förstå de kvinnor som sa att det kunde tänka sig att göra om det - på stört! Men han var så perfekt, och han var min, att jag trots all trötthet, träningsvärk och förstörda muskler visste att det var värt allt.

Hans första födelsedag firades med tjocka släkten med den obligatoriska tårtan och pannkakstårta. Det känns väldigt länge sedan nu, men jag kommer ihåg hur misstänksam han var mot sina paket på morgonen. Öhm, så var det inte senare under dagen. Även om jag har för mig att jag och Samuel fick öppna de flesta - pappret och snöret var ju roligast.

På hans andra födelsedag blåste det som bara den. Måste varit därför jag inte skrev ett endaste inlägg om själva dagen. Dumt gjort av mig! Men den gick i samma anda som den första - släkt och vänner som grattade, många paket och skratt.

Nu på hans tredje (!) födelsedag. T R E D J E ! ! ! Har vi planerat in hel dag med bara gottigheter, såklart har Sebastian fått bestämma helt själv vad han vill göra dagen till ära. Så idag ska vi;

- Bada i simhallen
- Äta på McDonald's
- Åka traktor

Jag tror att vi kommer få en riktigt, riktigt fin dag hela familjen!

(Blogger dummar sig så jag får inte till några bilder, gör ett bildkollage med åren som gått så ni får se hur min lilla, lilla bebis vuxit och blivit en riktigt stor busunge! )

torsdag 5 april 2012

Fan fan fan!

Säg inte att det är nån slags magsjukeomgång! Säg att det är den där jäkligt envisa förkylningen som spökar.

Och säg för h-te att det går över snabbt! Det räcker med en kväll själv med barna när en är dålig själv.

onsdag 4 april 2012

Och jag som bara skulle köpa ett paket blöjor...

Hampus nya ätstil...

... jaja, han nyper mig inte längre i bröstvårtan. Och det är ett stort plus!

Pruppungen som vägrade sova...

Det här kommer att bli en riktigt toppendag!! *

För varje fas som Hampus, eller Sebastian för all del, går igenom blir jag mer övertygad om att jag inte helt är funtad för att vara småbarnförälder. Ge mig ungarna när de är en sisådär 3-4 år eller nått. Då jävlar - då är jag med!

Men den här första tiden med alla vakennätter och en frustrerad bebis som inte ännu lyckats bemästra nästa fysiska grej. Jahujedamig!

Som inatt, inatt vet jag inte vad det var med Hampus. Säkert en spänd mage som satte stopp för alla fredliga nattövningar, såsom snarkande. Det skulle gungas, det skulle matas och sen gungas lite till.

Och när han äntligen kunde slappna av och somna i min famn hörde jag andra tassande fötter följt av ett dunder o brak in i sovrummet - Sebastian. Som just nu finslipar på sin förmåga att tjuta sig till saker när hans lillebror sover. Great.... I love it, liksom! Några tips på hur man slipar bort den egenheten?

Ja, för övrigt så ska jag äntligen få en stund för mig själv idag. Klippning står på schemat och jag har redan sagt till gubben att jag INTE kommer ta med Hampus. Jag ska sitta själv och om jag vågar tänker jag be dem schampoonera mig t v å gånger. TVÅ!

* Jag är en aning ironisk, ja....

tisdag 3 april 2012

Min blåa fara o jag...

... fi fan vilket team vi är! Hela (okej, nästan hela) huset är dammsugat o moppat. FATTA!! Jag har kunnat städa utan några griniga eller skrämda ungar!


En sån här pärla blev det. Och ja, Sebastian är väldigt nöjd över att den är BLÅ!

Provkörde dammsugaren när Sebastian kom hem från förskolan. Han höll för öronen ett tag men sen var ju kartongen till dammsugaren alldeles för rolig så då fick han släppa öronen. Och!! Han satte inte tillbaka händerna. Wohoo!!

Jag kan äntligen dammsuga när det behövs och behöver inte längre passa på när han är borta (alternativet var ju liksom att skrämma ungen, ingen höjdare...). I like it!

Blått, blått och åter blått

Sebastian har kommit in i en fas då allt ska vara blått. Även om han sen väljer andra färger så säger han att han vill ha blått. Lite trixigt ibland, men det går.

Nu kollar jag med andra ord in blåa födelsedagstårtor. Den ska vara blå och ha blåbär på sig. Såklart.

Spännande!

Undrar hur drömmarna ser ut med blå hushållsfärg i sig?

måndag 2 april 2012

Idag har jag blivit med dammsugare

För några dammsugningar sedan började jag märka en klar försämring på våran trogna ljudmackapär. (Ja, den låter så högt att Sebastian antingen rymmer till det andra våningsplanet eller tar på sig hörselskydden.) Och för någon dag sedan gav den upp totalt!

Jag började acceptera att den var precis stendöd i suget när jag efter några minuter fortfarande inte kunde få upp det där jäkligt envisa gruskornet.

Så idag begav sig hela familjen för att inhandla denna viktiga hushållsapparat - dammsugaren.
J
ag är sjukt nöjd över mitt inköp (bild med mig o min nya atteralj kommer sen. Jag blev fasen trött o ville gå o lägga mig istället för att fixa ett kort.) och längtar faktiskt lite till imorgon när jag får provköra min blåa fara!

söndag 1 april 2012

Den första bissingen!


Nu har den kommit, svaret (orsaken) på Hampus ständiga grinighet. Min annars så glada bebis har varit som förbytt vissa dagar.

Jag såg dem för ett tag sedan men tänkte att det skulle dröja läääänge innan de såg dagens ljus, men icke!

Igår bröt sig första tanden igenom. Tyvärr är den fortfarande lite kameraskygg, men vad kan en förvä ta sig egentligen av en så nykläckt tand?

Den andra verkar vara hack i häl, så det lär väl inte dröja länge innan min glada bebis blir förbytt igen.

Hoppsan.... Den dog!

Det gör det bara lite extra knöligt. Eller utmanande!

Sebastian fyller år snart och vill vara med i tidningen MEN inte bli tagen på kort. Humm...

Är det tillåtet att använda ett skitgammalt kort o hävda att han har faktiskt växt...?