Bara för att vi är vänner, släkt eller familj kan du inte förvänta dig mer av mig än dig själv i vår relation. Jag kräver inte mycket men ta mig inte för givet.
För om du gör det kanske det inte finns något att bygga vidare på till sist. Det finns en begränsning på hur mycket jag orkar bära. När den gränsen är nådd så måste jag låta oss försvinna till ett jag själv.
Jag tänker till exempel på vänner som förväntar sig att det är jag som ska hålla kontakten. Det fungerar inte. Även om jag vet med mig att jag inte är den rätta att tala om sånt då jag själv är dålig på att hålla kontakten. Rättare sagt så glömmer jag fort bort det jag vill göra för att något jag måste göra pockar på uppmärksamheten just där och då. Och jag är inte den som tänker hålla sånt emot någon (det är ju inte så att jag är ensam om det där beteendet) - OM det är därför ansvaret stundtals ligger på mig.
Vad du än gör, ta inte mig för givet för jag tar inte dig för givet!
