torsdag 30 april 2015

– Kritiken blir lite fånig tycker jag personligen, säger Johan Herdeby

Kritik är alltid fånigt för den som inte förstår problematiken.

Är det någon som har missat Ica Växjös bild från fruktavdelningen häromdagen? En välfylld fruktavdelning med meloner och texten "Tjejerna från fruktavdelningen har schyssta meloner!".

Bildkälla: Expressen.se
Visst låter det oskyldigt.
Visst låter det som en skämtsam grej att säga.
Visst vill många kvinnor skämta om det här, på egen bekostnad.

Visst, visst, visst...

Ställ nu frågan "varför" fem gånger på det här och du måste desutom svara efter varje fråga för att gå vidare. Inte så lätt va? Att få vettiga svar menar jag.

Det är för att det här är så skevt. Det är en sexistisk grej. Oavsett om skämtet uttalas av en kvinna på bekostnad av en kvinna (sig själv?). Kvinnors kroppar tillhör enligt samhällets normer inte kvinnorna själva. Kropparna ska fixas till för att behaga. De ska bedömas. Kommenteras. Studeras. Utnyttjas. Vem som än gör själva handlingen spelar ingen roll.

För några år sedan hade jag också skrattat åt skämtet. Jag hade även svarat kritikerna med att "allt ska ju överdrivas, vad löjligt" precis som jag sett att kommentarerna har varit den här gången. Men vet ni vad, ni som tycker att kritiken är löjlig, om ni bara öppnar ögonen och ser hur mycket som samhället prackar på oss skulle ni inte tycka att det är löjligt längre. Ni skulle bli rädda.

Rädda för att ert barn, syskon, kompis blir påverkad av sån här skit och kanske till och med tror på den. Som att kvinnor ska bedömas efter sina "meloner". Att hon endast är något värd om hon är snygg och villig. Men inte för villig för då är hon en slampa. Som att det är tufft att en tjej har skinn på näsan men absolut inte för mycket för då uppfattas hon som besvärlig och det är farligt som kvinna att vara besvärlig.

Eller som när en kvinna blir våldtagen och får höra av så kallade profesionella yrkesgrupper att hon borde klätt sig annorlunda. Att hon bad om det. Hade hon också "schyssta meloner"?

Det finns många saker som är allvarligare än Icas lilla skämt från fruktavdelningen - absolut. Men det betyder inte att vi lägger fokus på fel saker. För hur ska människors tänk kring kvinnokroppar, för alla kroppar för den delen, kunna ändras om vi inte gör det i detaljerna också?

Johan, snälla - säg inte att kritiken är fånig för det är den inte. Du bara förstår det inte än. Men jag hoppas att du gör det snart, för din och din omgivnings skull.

lördag 25 april 2015

Jag tror att jag älskar Hanna!

Näst sista uppgiften innan kursen är slut går in på sin sista vecka snart. Och jag sitter som vanligt fast och känner mig både blåst och jäkligt duktig. Ganska frustrerande när jag med hjälp av mina kurskamrater känner att jag förstår, bara för att sen när javascripten ska skrivas upptäcka att jag nog inte alls har fattat. Eller tänker väldigt, väldigt konstigt.

Efter den här uppgiften är det "bara" projektarbete kvar. Har haft svårt att arbeta både med den och med uppgiften samtidigt så jag har mest gått och filat på idéer som jag efter inlämningen av uppgiften måste få ner på pränt. Den 7 juni ska allt vara inlämnat och det känns väldigt skrämmande. Och skönt. Och en aning tråkigt också. För än så länge är det ju roligt det här. Det är lite som att ha hittat hem. Till ett jäkligt stökigt och oorganiserat hem men ändå ett hem!

Mitt i att jag sliter mitt hår (igen) över den här uppgiften så har jag gått och blivit lite smått kär i Hanna. Hanna har granskat alla mina uppgifter i kursen och jag har hittills fått godkänt på alla. Den där senaste, den med kaninerna som skulle byta färg, som jag gnällde om för inte så många veckor sen - den fick jag precis besked om att jag blev godkänd på. Av ingen mindre än Hanna. <3 Att hon desutom skriver "Bra jobbat med extrameriterna...". Jag behövde verkligen få höra det där!


Om jag hade fått dricka alkohol hade jag korkat upp och hävt i mig champangeflaskan som står och dammar i källaren. På riktigt.

tisdag 21 april 2015

Ska väl inte klaga va?

Det kom ju lite typiskt det där med magsjukan. Och nu vabb för hosta och snorighet som gör ungar sömnlösa på nätterna. Har vår vabuari börjat nu eller? Ooh, jag hoppas verkligen inte det!

Det är bara några veckor kvar sen är det ju långsemester för mig innan bebisen kommer. Innan dess vill jag ju kunna avsluta saker på jobbet i lugn o ro. Inte som förra gången när jag fick lämna nästan allt ouppklarat, visserligen pga sjukskrivning men ändå.

Dag nr två med vabb är snart avklarad och jag får väl ända se det positiva i det hela att det 1, inte är pga magsjuka längre och 2, när ungarna inte längre kan leka ihop (eller vara ifrån varandra) kan ta min solstol och placera mig i närheten samtidigt som jag njuter av solen.

lördag 18 april 2015

Vart kom det där ifrån egentligen?

Hur vet du att du överlevt en oväntad natt med magsjuka? Jo, massa olika "knappt smuttade på"-glas vid nattduksbordet, knappt halväten banan i sängen brevid och sprängda blodkärl runt ögonen.

Ja, förutom att du inte längre behöver känna känslan av att din inävlor är på väg ut i attackerna.

Och en annan sak som jag precis lärt mig: sammandragningar efter magsjuka är inte att leka med! Ont som fan men såklart ofarliga. Men om förlossningen skulle ställa upp på ett hembesök för injektion av kvaddlar skulle jag inte tveka att tacka nej!



torsdag 16 april 2015

Å h jag kissar snart på mig av skratt!


"Låt den första urinen rinna ner i toaletten"

Personen som skrivit den instruktionen kan inte ha kommit ihåg hur det är att vara gravid och dessutom hålla sig från att kissa på natten! Här rinns ingenting, här jetstrålar vi!

tisdag 14 april 2015

Uppriktig fundering

Det finns stödstrumpor för att minska svullnad i underben och öka blodcirkulation.

Men finns det motsvarande för snippor??

måndag 13 april 2015

Jag är så otroligt bra!

Det tog längre tid än vad jag hade väntat mig och mer kraft också. Men jag tror att jag lyckats knäcka ytterligare en del i tänkandet med JavaScript. Desutom har jag fått lite blodad tand och smått börjat fundera om det finns någon kvartsfartskurs i programmering jag kan gå efter den här kursen.



Vi fick fyra veckor på oss att lösa en programkod som skulle användas till ett spel, där användaren gissar vilken färg på 15 kaniner som det blir flest av, få veta svaret utan att behöva räkna själv och sedan kunna se hur många gånger en gissar rätt eller fel. Lätt som en plätt eller hur! Öhh, nää. Det var ju som sagt betydligt svårare än vad jag trodde. Hade en lite förhoppning om att eftersom jag kan HTML så skulle jag ändå rätt så snabbt luska ut hur JavaScript skulle användas. HA HA HAAAA!

Nej. Fungerade inte så.

Igår var det inlämningsdags för uppgiften och jag hade bestämt mig för att åtminstone lyckas lösa godkänd-biten. Det gick inte alls åt rätt håll när jag försökte ge mig på extrameriterna samtidigt så till slut övergav jag det helt. Så, med godkänd-delarna klara i uppgiften och endast stavfelsrättningen kvar i rapporten kom jag så klart på en grej som jag inte testat tidigare. För extrameriterna alltså. Klockan var efter 19 igår kväll när poletten trillade ner och jag tänkte att jag ändå skulle ge det en chans. Om jag skulle fastna eller köra slut på mig själv innan inlämningstidens slut vid midnatt så hade jag ju ändå något att lämna in.

Första försöket gick inte så bra. Men på andra försöket lyckades jag lösa början på första problemet. Och sen nästa. Och nästa. Och nästa. Sen snyggade jag till i min kod och kom på att jag även skulle vara tvungen att skriva om rapporten. Klockan 22 på kvällen. Yepp. Bara att börja skriva.

Hur det kan ta sån tid att skriva referenser är mig helt åt skogen konstigt...

Ytterligare en timme senare var jag klar. Så med 53 minuter till godo lämnar jag in uppgiften - med extrameriterna fungerande och en välfylld rapport. (Borde verkligen lära mig att skriva less is more.)

Jag var så trött och glad och sprickfärdig av stolthet över mig själv att jag satt och halvbölade. Hade jag varit lite piggare hade det nog kommit riktiga tårar istället för den brännande känslan bakom ögonlocken bara.

Jag har ingen aning om jag löste uppgiften på ett smidigt sätt, troligtvis inte. Eller om jag ens får godkänt. Men just nu skiter jag i den biten, för jag klarade det faktiskt! Med min programkod går det att spela på de där färglada kaninerna om och om igen.

Idag har jag känt mig bakis hela dagen för att jag inte kom i säng eller kunde somna innan tolvslaget. Var ju alldeles för uppe i varv för det! Och även om jag känt mig lite vimmelkantig (ska bli skönt med att lägga sig på soffan om en stund) och jag varit virrigare än vanligt under dagen så känns det helt klart värt det.  

För jäklar var jag är bra!

tisdag 7 april 2015

Skärpning!!

Det är spännande det här med att le och säga "hej" till folk en möter på arbetsplatsen. Eftersom jag är är på en ganska stor arbetsplats kan det vara ganska jobbigt att hälsa på alla. Jobbigt som i att jag inte hinner med att säga ordet innan nästa person dyker upp. Så det har blivit att pejla läget och se om personen jag möter är mottaglig eller inte för ett "hej", "god morgon" och så vidare.

Men jag hälsar alltid på de som går i min korridor, har ingen aning om vilka alla är men om de rör sig regelbundet i korridoren ser jag det som en självklarhet att hälsa. Oavsett om de är mottagliga eller inte. Kan bli lite udda situationer av det, ja... Öhh, hur som helst.

I takt med att min mage började växa så började allt fler (av en speciell kategori, gissa vilken) sluta hälsa på mig med ett leende. Ett torrt "hej" var allt jag lyckades klämma ur vissa.

Varför liksom?

Nu har det börjat vända igen efter en tids torra hälsningsfraser. Men alltså, alla kan inte gått ihop gemensamt och bara "nä, nu ska vi vara tjuriga och sluta hälsa - alla är med!". Själv gissar jag att det har berott på att de trodde att jag hälsade på dem av en anledning. Det vore inte första gången någon gör det misstaget med mig.

Blir en aningens trött på det där beteendet faktiskt. Jag säger inte att det absolut är den anledningen men baserat på hur personerna beter sig så - tjaa, vad ska jag annars dra för slutsats?

Känner att det är lite som att de tycker att jag har "friendzone"att dem. Och blivit sura över det.

Skärpning!

lördag 4 april 2015

"LET IT DOE!"

Den här uppgiften i kursen som jag håller på med nu är verkligen, v e r k l i g e n, jättesvår. Mest för att jag aldrig sysslat med javascript förut. Vi ska skapa ett program där det går att gissa på en färg och sen slumpa fram tre färger på 15 kaninbilder och sedan få ett rätt/fel-svar. Låter ju inte helt svårt eller hur?



Nää, så tänkte jag också i början. Att det här, det fixar jag. Kanske inte lätt men jag trodde nog inte att jag skulle behöva ta alla de fyra veckorna vi fick på oss. Sista veckan påbörjas nu och jag har några deluppgifter kvar innan jag är klar. Eftersom jag hittills klarat av 1-2 deluppgifter i veckan så känns det aningen stressigt igen.

Roligt. Men stressigt.

Så pass att jag kommer på mig själv i olika situationer sitta och fundera över koden och olika lösningar. Typ mitt i natten, som i natt då jag vaknade av att jag drömde om uppgiften. Fortsatte tänka på lösningar och kunde inte somna om fören två timmar senare.

Behöver nog lyssna på min yngsta unge när han sjunger "LET IT DOE!" ("Let it go" från filmen Frost). I alla fall om nätterna. Lyssna på honom alltså, inte sjunga.

//gäsp