fredag 31 januari 2014

Många böcker små

Köpte böcker hräom veckan, en till bokklubben, en bara till mig och en till Sebbe. Än så länge har jag bara gett mig på två av tre böcker. En on liten handling och Värsta prutten, Lolly!

Vad jag skrattade när jag läste om Lolly och hennes pruttande! Hade bett gubben att demonstrera armhålepruttandet för Sebbe innan vi började läsa boken, för att han skulle få veta vad det är. För trot eller ej, även om vi alla skrattar gott åt ickeluktandepruttar så har vi aldrig introducerat barnen i pruttande med armhålan. Jag vet inte ens hur en ska göra.


Formatet på boken var väl kanske inte den bästa, storpocket eller mjuk liten bok eller vad man ska kalla det. Den blev väldigt lätt att tappa bort hur som helst och vi har nu letat efter boken i flera dagar! Sorgen..

Den andra boken som jag har börjat med är som sagt En ond liten handlig. Jag har förstått att Elizabeth som skrivit boken gjort en hel del böcker i samma serie. En deckare, kriminalare. Tjock är den också. Sååå tjock. Men som tur är har den lite större text och bra med marginaler. Så även jag som läser otroligt sakta får chansen att vända blad i skaplig takt.

Så snart som jag har kommit en bra bit in i boken, eller efter nästa bokcirkelträff, så ska jag börja med Med känsla för barns självkänsla. Det känns som en väldigt nyttig bok för mig att läsa nu när båda ungarna börjar kämpa sig fria på olika sätt. Jag hänger liksom inte med! Och måste bli knuffad i rätt riktigt känner jag. Hoppas bara att Petras bok är lite insiktsfull och proppad med aha-upplevelser som hennes blogg är!

Inte hittat den än, kolla här: petrakrantzlindgren (en annan du)

torsdag 30 januari 2014

Brukar försäkringsbolag förhala?

Det har varit ganska tyst här i bloggen ett tag, anledningen till det är såklart att livet har kommit emellan med älgkliv men också den här jobbiga resan som vi håller på och gör. Det har blivit många telefonsamtal på sistone och inte ett enda av dem har slutat med att någon part känner sig tillfreds.

Det är otroligt jobbigt. Jag blir otroligt trött och matt och vill inget hellre än få ett avslut på det här. Just nu känner jag att även ett negativt (för oss) besked är ett bra besked, för då kan vi gå vidare. Just nu står vi bara och trampar och jorden under mig är lite tillplattad som jag känner mig.

Vad ska vi göra? Brukar försäkringsbolag förhala beslut så att den tredje parten tröttnar och slänger in handduken? Att vissa företag gör så, det är helt klart sant. Men försäkringsbolagen? Är inte de tänkta att vara opartiska? Varför får jag nu känslan av att de inte är det? Hur tillmötesgående de än har varit mot mig.

Som vanligt blir det många frågor i huvudet när inga svar kan ges.


söndag 26 januari 2014

Försök nummer två med bikarbonaten

Har testat det tidigare, att tvätta håret med bikarbonat, och även om håret verkar må hur bra som helst av det så är jag en alldeles för torr typ. Min hårbotten blev sjukt torr och jag fick lägga av efter bara några tvättar. Sedan dess har jag legat lågt med no poo i schamponeringen, kört mitt specialschampo och ÄCV-sköljningen efteråt. Men på sistone har hårbotten börjat klia även med det vanliga schampot.

OOH NO!!

Så jag gjorde lite mer efterforskningar i no poo, men shit vad mycket låter krångligt. Jämfört med att åka till affären och köpa en schampoflaska alltså. Det enda som lockade var det här med bikarbonaten igen, men jag var ju tvungen att få till det så att inte hårbotten blev så himla torr som förut.

Snackade med en kompis som hade ett helt annat recept än det jag testade med förra gången. Jag blandade bikarbonat med vatten så att det blev slushigt alltså några cl vatten. Hennes recept var på några dl vatten! Tänkte att okej, kanske därför mitt blev så starkt! Snackade lite till och kom fram till att blanda ÄCV/vatten och bikarbonat vore värt att testa.

Sagt (eller skrivet) och gjort. Igår gjorde jag min blandning, skummade ner hela köket kändes det som och idag får räknas som dag 1 i no poo-testande igen.

1 dl ÄCV
1,5 dl vatten
2 msk bikarbonat

Blanda ihop och var försiktig - det skummar!


26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…

Den som blir av?

Förr var jag tvungen att nästan i samma sekund som jag klev upp. Eller ja, först rusa till toan för att kissa (oförändrat) och sen glufsa i mig frukost. Allt från o'boy till gröt till rostmackor till yoghurt stod på menyn. Sen blev jag gravid och kunde bara trycka i mig några brödsmulor till frukost för att inte kräkas.

Och som du säkert redan vet är jag livrädd för att kräkas, så om det betydde att jag skulle gå hungrig på förmiddagen bara för att slippa kräkas så gjorde jag det med glädje! Sen att jag inte alls var hungrig är en annan historia.

Nu för tiden, när jag har vant mig av med att störtdyka på frukosten straxt efter att ögonlocken öppnats på morgonen, så räcker det med "lite" kaffe och nån macka. Och på vardagarna får helst frukosten vara på jobbet istället, så att jag kan äta minst TVÅ tuggor utan att behöva rusa upp för att hjälpa till med någon fantasikris hos ungarna.


lördag 25 januari 2014

Är det möjligtvis någon som sett en sån här förut?

Antingen om de går att köpa någonstans eller en beskrivning på hur man kan göra en själv?


25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.

Jag bjuder på två gamla godingar, för let's face it mitt kök har inte ändrats sen dess..




Januarikalenderrejs

16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.

I mitt sovrum finns en liten smyg som är ytterligare ett ställe i huset där vi samlar på oss alltiallogrejer. Det är en väldigt bra smyg, den rymmer väldigt mycket grejer.


Det tråkiga är bara att vi måste rensa där ibland för att få plats med med grejer..

17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

OSTEHAPS! Och brieost såklart.

18. Hepp! Dagens filmtips.

En film som jag nyligen såg och som grep tag i mig nått så otroligt var 12 years a slave. Grym handling om en grym tid.

En annan film som jag nyligen såg, men inte kunde titta på hela pga ja - barn, är Frozen. Barnfilm, också helskön och en jätterolig wow-upplevelse när en disneyprinsessa för första gången säger att "hon inte får gifta sig med en man som hon nyss träffat". (Drottningen säger till sin syster)

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

Fasen, jag har gjort många fynd. Många blunder också för den delen. Men det bästa fynder som jag kan komma på nu är en barnstol i äldre modell. Sån där pinnmodell. Häng kvar jag googlar fram en bild!


Ja, alltså. Stolen är undanplockad just nu och jag orkade inte gå ner till källaren. Men den plus en barnpulka blev ett bra fynd för nästan fem år sedan, 20 kr eller nått sånt för båda två.

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

FILMEN OM MITT LIV SÅKLART! Där skulle det definitivt krävas ett pistolhot för att jag ska gå med på att leva om skolåren igen. Jisses.

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

När dagen har fungerat någotsånär som smärtfri, alltså knappt inga bråk. Barnen som hjälper till frivilligt utan att börja bråka om vem som ska lägga dit JUST DEN gaffeln på JUST DEN platsen och så vidare. Det är en stor high five på det!

Eller när jag lyckas göra ärenden med barnen i släptåg. HIGH FIVE!

Eller när jag lyckas handla kläder till mig själv på en shoppingrunda där jag ska handla kläder till mig själv. HIGH FIVE!

Eller när jag lyckas komma ihåg saker. HIGH FIVE!

Jag har inte så höga förväntningar, eller?

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

Hehehehe.. He. He. He.. Bokhylla? Seriöst? Tror kalendermakaren att jag har en bokHYLLA? Jag har ingen aning om var mina böcker hamnar efter att ungarna fått tag i dem. Jag hittade för ett tag sedan ett fodral till en bok jag velat läsa ganska länge och som är helt väck.

I bästa fall har jag en kasse att lägga böckerna i längst in i garderoben. Och någonstans där (eller någon annanstans) ligger en av mina favoritböcker.



Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross

Förstår du hur exalterad jag blev nyss när jag hittade en länk till IMDB, DET FINNS EN FILM OCKSÅ!

23. Hepp! Dagens musiktips.

Hmm, musik. Jo - Nickleback, Foo fighters, Bryan Adams. De är bra. jag lyssnar på så mycket blandat att ajg aldrig kommer ihåg vad banden eller artisten heter. Just nu är jag inne i en Johnny Cash-period till exempel.

Mitt tips - topplistor av vilket slag ditt humör för dagen än är!

24. En grej jag borde ta tag i.

Okej, beredd?

  • Badrummet
  • Sovrummet nere
  • Hallarna
  • Garderoben
  • Byta om till vettiga kläder
  • Städa
  • Tvätta
  • Ta fram mat
  • Fotoboken till Hampus över hans första år (sebbe fick sin i fyraårspresent eller nått, så än har jag tid på mig)
  • En kopp kaffe till
  • Skaffa nytt batteri till datorn
  • Och
  • Vidare



torsdag 23 januari 2014

Hjärtebarnens månad

Det föds 1000 barn med hjärtfel i Sverige varje år. Många av dem har forskningen att tacka för att de lever idag. Källa: Hjärt- och lungfonden

Stöd forskningen så att fler hjärtebarn får chansen att leva! Hjärt- och lungfonden har nu i dagarna startat en insamling med ett mål på 400 000 kronor just för forskning om barns hjärtsjukdomar till den 28 februari. Och som du säkert vet så ligger det här mig extra varmt om hjärtat eftersom jag själv föddes med hjärtfel.

Varje liten gåva är värdefull - du kan rädda liv! Vill du ge en gåva genom mitt insamlingshjärta kan du göra det här:
Och om du vill ge en gåva i andra summor kan du alltid använda PG 90 91 92-7 eller använda det här formuläret på deras hemsida:
 Om du istället vill skapa ett eget insamlingshjärta kan du läsa mer här:

Ge din gåva

onsdag 22 januari 2014

Egenmäktigt förfarande : en roman om kärlek av Lena Andersson

Första boken i bokcirkelklubben var alltså Egenmäktigt förfarande och jag vidhåller i att det inte är en bok som hade valt i första taget av flera anledningar. Men jag är glad över att jag har läst den.

Bildkälla
 Enligt Adlibris handlar boken om detta:
Ester Nilsson är poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation. En dag får hon en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Från och med nu ska hela hennes tillvaro hänga samman med denna till sin avsikt helt oskyldiga begäran.

I publiken sitter konstnären själv, hänförd, och de två möts för första gången efter föreläsningen. Ett slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i sin enkla grymhet, storslagen i sin fullständiga hängivenhet.

Egenmäktigt förfarande är en berättelse om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir. Lena Andersson skildrar här hur det känns att utsättas för den stormande passionen utan att fullt ut kunna gå upp i den. Det är en detaljstudie i makt och besatthet, rolig och smärtsam om vartannat.
Lena Andersson vann Augustpriset 2013 med denna bok, kategori var Årets skönlitterära bok.

Själv är jag fortfarande lite osäker på om jag gillade boken eller inte. Jag lyssnade på den och Lena är själv uppläsaren i den, vilket sällan är bra, och i detta fall passade det inte alls enligt mig. Har läst några recensioner som säger att hon passar bra ihop med hur boken är skriven, den är väldigt avskalad på så sätt att läsaren inte får en tydlig bild av hur omgivningen eller huvpersonerna ser ut. Det märktes tydligt på vår träff då nästan alla hade olika uppfattningar om hur gammal Hugo var eller hur väninnekören till Ester såg ut.

Men visst, Lenas röst passade kanske ihop med bokens utformning? Hur som helst lyckades hon inte fånga mitt intresse. Det blev till och med så att jag hade missat en karaktär i boken. Totalt. När de andra i gruppen började prata om en tredje viktig person i boken var jag helt lost. Och det i sig var ganska underhållande.

En annan "rolig" sak med boken är språket, för gillar du svåra ord blandat med vardagligt så är detta en bok för dig. Själv kände jag mig dum som inte fattade så mycket stundtals, kanske vid de tillfällen som den där tredje huvudpersonen dök in? Men språket är hur som helst väldigt speciellt.

Nån gång under sista halvtimmen eller så, tänk på att jag lyssnade nu för jag har ingen aning om hur mycket en halvtimme betyder i vanlig bokform, kunde jag för första gången förstå boken. Och när jag väl fattade vad egenmäktigt förfarande betyder (fråga inte, jag kan inte förklara) och när Ester i boken beskrev sin artikel - då, DÅ blev jag fast (men kan ändå inte säga om jag gillade den eller inte). Jag gillade verkligen artikeln och vill fortfarande läsa den i verkligheten. Gillade också skarpt kopplingen Lena gjorde mellan hederskultur och det trånande som Ester håller på med i boken. Det var ett nytt sätt för mig att se på hederkultur. Om jag håller med eller inte - njaa, jag vet ärligt inte.

Jag rekommenderade boken till systeryster, men jag är inte säker på om det är en sån bok som jag skulle rekommendera till vem som helst. Den är speciell och det krävs nog en hel del av läsaren också. Vilket jag inte var beredd på alls.

tisdag 21 januari 2014

Jag tror att han försöker säga mig något...


Gubben skickade den här videon till mig, jag anar att han vill säga något med den...

måndag 20 januari 2014

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.


 Jajaja, jag vet att jag ligger efter. Igen. Det bara blev så. Okej?


Okej. Tillbaka till det här. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.

Stress. Helt klart stress. Jag lever i två olika vardagar beroende på gubbens jobb men stress är alltid återkommande som en dålig sak hemma. 

Den ena veckan lämnar jag barnen på dagis och som alla småbarnsföräldrar känner till är små barn inte så villiga att hjälpa till varje morgon. Lägger jag till min urdumma tidsoptimism och "rädsla" för att komma för sent så kan du kanske ana hur våra mornar ser ut. När det är riktigt illa alltså. Varje morgon den veckan övertalar jag mig själv om att det inte gör gör något att komma för sent, och nästan varje förmiddag kan jag konstatera att jag misslyckades.

Grejen är också den att jag inte bryr mig alls på samma sätt om någon annan kommer för sent (så länge det finns vettiga anledningar).

Och den andra veckan är det jag som ska sköta kvällssysslorna med allt vad det innebär. Lite samma procedur som den första veckan, bara en annan tid på dygnen. Minus att jag har en tid att passa efteråt.

Jag kan säga dig att det är väldigt jobbigt att i en veckas tid ta kvällsansvaret, jag än en gång grymt imponerad av alla ensamstående föräldrar som klarar av det här nonstop. Jag kan åtminstone försova mig på morgonen efter om kvällen var för jävlig och då veta att jag inte är själv om hela ansvaret. Jämt.

Stress gör mig vansinnig av flera anledningar.

  1. Jag vet att jag inte har någon som helst nytta av att stressa vid dessa situationer. Ändå gör jag det.
  2. Nä, det var nog bara den anledningen. Men det kan kännas som för många ändå. Jag nöjer mig med den. 


onsdag 15 januari 2014

Det här med livlig fantasi..

..det kan ställa till med mycket trubbel känner jag. 

Jag har alltid haft livlig fantasi, i den utsträckningen att jag förskönade verkligheten som barn och kunde komma på långa ramsor om vem som gjorde vad när jag inte ville erkänna att det var jag som släckte ljusen. Förmågan att göra så här verkar ha gått i arv till åtminstone ett av mina barn. Och jag börjar nu smått ana vilka sitsar jag satt mina egna föräldrar i många gånger.

Under en ganska lång period har ett av samtalsämnena hemma varit att det är okej att bli arg men det är inte okej att slå. Vilket verkar i sin tur ha lett till att slå är ett av favoritorden i att beskriva något. När jag med andra ord frågor om hur dagen har varit får jag ganska ofta som svar att den och den har slagit mig, jag har slagit den och den. Och så vidare.

Många av sakerna som berättas hörs att det är rena fantasier, och jag frågar om händelserna och får förklaringar som ibland stämmer och ibland inte gör det. Visst är det irriterande att ungar har sån fantasi att de ibland tror att deras fantasi är verklighet, men jag ser det ändå inte som en dum eller farlig sak att ljuga. Det har kommit att bli en sån sak som jag numera ser som en del  i utvecklingen.

För om ett barn ska lära sig, som exempel, att det som händer i filmer och dataspel är på låtsas så måste ju barnet också veta att det finns sanning/lögn, fantasi/verklighet. Och vilket sätt är inte bättre att upptäcka detta på än att låta sin egen fantasi flöda?

Men ibland tar min rädsla över så häromdagen när jag fick en berättelse om hur en viss närstående person slagit och sparkat min son kände jag att jag var tvungen att sätta stopp. Med både långa och korta ord försökte jag förklara att detta är ett ämne som det inte får förekomma några fantasier. OM han blir slagen måste vi få veta det och det är absolut förbjudet att hitta på att han blir slagen.

Det är inte direkt min filosofi att förbjuda saker, men jag har vissa gränser. Att säga osanningar (för det handlar inte om att medvetet ljuga, det handlar om att fantasin fortsatt spinna loss) om sånt här måste bli en av mina gränser.

Rädslan som sköljde över mig är om någon tar hans fantasi för verklighet. Jag vill ju att vi, vuxna som barn, ska tro på varandra. Det i sin tur betyder att de ska tro på att han blir slagen. Vilket är så långt ifrån sanningen som det går att komma. I min rädsla målade jag nog upp en ganska krass bild av vad som kan hända om en ljuger om sånt här, panikgråt blev resultatet och en kommentar dagen efter om hur viktigt det var att säga till och säga rätt.

Hur gör du när ditt barn låter fantasin skena iväg?


tisdag 14 januari 2014

Öppen fråga till Beatrice Ask

Hej Beatrice Ask!

Jag har med anledning av den nu senast diskuterade våldtäktsdomen fått en fantastisk möjlighet, men vill bara dubbelkolla med dig så att det inte skett ett missförstånd.

För att göra en lång historia kort så fick jag mitt andra barn nu i somras och upplever med två barnstolar, barnvagn mm (du vet säkert hur det är) att min Skoda Fabia blivit lite trång. Dessutom är det en 07:a så den börjar bli gammal. Min granne har en jättefin mycket större bil som jag sneglat på ett tag. (Vi delar carport så jag har möjlighet att se den på nära håll.) Så när vi häromdagen möttes i ett av vinterns gråa skyfall in imellan husen och carporten - jag släpandes på min bebis i sitt tunga babyskydd - gav han mig ett vänligt leende, som jag bara kan tolka som ett tyst medgivande till att jag kan ta hans bil. Han förstod min situation, det kände jag tydligt.

Nu vill jag bara dubbelkolla med dig innan jag tar bilen att det, om det mot all förmodan skulle bli så att han polisanmäler mig sen - man vet ju inte, han kan ju ångra sig, sådant händer ju - att det kommer kunna ställas utom allt rimligt tvivel att jag hade för avsikt att stjäla bilen. För det har jag ju inte. Vi har en tyst överenskommelse bara.

Tacksam för snabbt svar!

Med vänlig hälsning
Lina



Text från Linas statusuppdatering på Facebook. Kunde inte sagt det bättre själv, så varför inte kopiera?

Asså, kolla - vi är ju på pricken lika! Eller hur!?




Lite glasögon och lugg sen så kan jag gå som en look-a-like!

14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…

Men ÅH! Måste jag välja någon tråkig tv-serie då? Jag skulle kunna tänka mig att hoppa in i New girl, The big bang theory och några till. Mest tror jag på New girl för jag äääälskar de färglada kläderna och så påminner hon mig lite om mitt förvirrade jag.

En uppspeedad version av den förvirrade jag.

Bildkälla

måndag 13 januari 2014

13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..

En av de fulaste böckerna jag känner till är Maggie goes on A Diet och handlar om en 14-årig tjej som bantar. Bara där i namnet är det ful. Så. Jävla. Ful.

Bildkälla
Jag har inte ord nog som kan beskriva hur dum jag tycker att denna sortens bok är. Så jag håller tyst.

12. Hepp! Dagens tv-tips.

Tv..? Tv-tips..? Jag kollar ju inte på tv längre! 

Nu ljög jag.

Jag kollar på barnkanalerna på tv, för efter att barnen har lagt sig så a) orkar jag inte byta kanal och b) sover oftast jag också. Men på barnkanalerna kan jag starkt rekommendera Dr McStuffins - en tjej vars mamma är läkare och hon leker att hon också är det, fast för leksaker och gosedjur. Det sjungs och dansas och det är väldigt färgglatt. Med andra ord, barnen hemma gillar den.

Bildkälla

11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…

Fasen, nu ligger jag efter...

Bästa grönsaken, hmm.. Till vad? Äta? Leka med? (hey! Inget snusk - alla vet hur roligt det är att splatta till tomater.)

Frösta grönsaken som kommer upp i huvudet är gurka, om det nu är en grönsak. Jag är så otroligt dålig på sånt där. En grönsak är enlingt min egna definition något som jag har till maten och som inte är sallad.

Bildkälla

Gurka.

Fast det är inte min favorit. Det var den som invaderade mitt huvud först.

lördag 11 januari 2014

Vem har rätt att bli arg?

Rätt svar borde väl rimligtvis bli alla? Vi har alla rätt till våra känslor. Oavsett hur stora eller små de är. Så långt håller alla med tror jag. Det är när det väl kommer till kritan som det kan åsikterna kan gå isär. Och känslorna. Och reaktionerna.

Micke Gunnarsson är en i raden som lyckas beskriva några av de känslorna jag har för just frustration och ilska. Mest frustration om jag ska vara ärlig. Det är nog min största irriterande känsla med föräldraskapet. Frustration. Över att inte bli förstådd. Att inte förstå. Att inte kunna hjälpa eller förmedla "på rätt sätt".

Första gången som jag läste en jämförelse med hur föräldrar och andra vuxna ofta pratar med barn blev jag riktigt ledsen. Hur kunde jag inte ha sett sambandet tidigare? Hur kunde jag ha missat det som var så självklart! Aldrig att jag skulle fråga min kollega vad fasen hen tänkte på, att hen aldrig förstår. Aldrig.

Men vi gör så mot barnen.

- Vad trött jag blir på dig, att du aldrig lyssnar!

- Vad är det du inte fattar?

Vem har inte sagt varienter på dem liksom? Sån självklarhet i att inte säga så till ens vän eller kollega, var är självklarheten i att inte säga så till barn? De är lika mycket individer och människor som vi vuxna, och vi behandlar dem riktigt uselt på den här punkten. Det gör ont i mig när jag tänker på det.

Alla har rätt att bli arg - ja. Men alla hanterar inte ilskan rätt. Vad är rätt då undrar du? Ja, jag också för den delen! För min egen del vill jag reagera med ett slags lugn.

Om något av mina barn spiller ut halva mjölkpaketet för tredje gången på en förmiddag är det väldigt lätt att ta till med det där klassiska och nedvärderande jag gör det här du lilla vän, för du kan ju tydligen inte. Men nej, jag vill inte reagera så! Går världen under om mjölken blöter ner halva köket för tredje gången på en förmiddag - nej. Så varför ska jag reagera som att den gör det i så fall?

När jag trampar och snubblar över sylvassa legobitar för sjuttioelfte gången på en kväll är det lätt att klanka ner och skälla för att leksakerna inte ligger på sina platser och så vidare. Återigen, går världen under? Nej. Troligtvis inte och min reaktion är överdriven.

Det betyder inte at jag inte har rätt att bli irriterad, känna frustration eller vilken del i känsloregistret jag än känner. Det enda som detta betyder är att jag ska behandla mina medmänniskor aka mina och andras barn med den respekt som alla förtjänar.

Jag kan hålla med om det är jävligt svårt att bryta det här mönstret, jag håller påför fullt just nu. Vissa dagar går bättre än andra. Och det är lika med barnen.

Hur tänker du?

fredag 10 januari 2014

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.

Okej, okej, jag erkänner! Jag kunde ingen bok som jag tycker är snygg. Men..

Jag googlade fram en bild på den typ av böcker jag tycker är snygga, det gills. Det måste det göra! Eh?

Tänk hur många som har fått läsa detta godingar? De är ju helt underbara! Ett sånt liv de har haft. Älskar gamla böcker.

Lukten - inte så mycket.

Jag är helt tagen av tanken över att böcker, äldre än de på bilden visserligen, är skrivna för hand från början. Allt det där arbetet med att få en bok skriven. Och sedan hur tryckningstekniken uppfanns och gjorde det möjligt för fler att äga böcker när också fler var läskunniga.

Själv äger jag ingen bok av detta slag. Lite lustigt med tanke på hur mycket jag gillar dem.

torsdag 9 januari 2014

Nu börjar du snart gå till överdrift med det där..

Säger gubben lågt till mig när jag smetar in olivolja i hårtopparna för att det lättare ska gå att reda ut. 

Lite rätt har han också, jag har gått bananas på EKO och närproducerat och fairtrade och No poo och allt annat sånt där på sistone. Men det har blivit väldigt viktigt för mig. Allt skit som vi stoppar i oss. Alla onödiga E-ämnen som till slut gör oss dåliga. Det påverkar mig.

Visste du till exempel att det för endast säg 20-40 (kommer inte ihåg vilket) år sedan tog två år för en kropp att förmultna och det idag tar minst sju år för kroppen att komma till samma stadie? **

På grund av alla mediciner, konserveringsmedel och annat skit som vi stoppar i oss.

Ja - ekologisk, närproducerat och det andra kan vara (och är ofta) dyrare än andra billighetsmärken. Men smaken och mättnadskänslan är bättre med ordentlig mat. Det vet ju alla! Till exempel smör. Hur många har inte hört frasen och att har du riktigt smör i maten så blir det en bättre och mer långvarig mättnadskänsla? Det gäller samma sak för resten av ingredienserna. Använder du kött där det inte är insprutat massa vatten i för att få upp vikten så säger det sig ju självt att du kommer att bli mättare. Alltså använda en mindre mängd och därmed också hamna i samma eller i en lägre prisklass än om du köper det genmanipulerade och bearbetare köttet. Eller grädden. Eller kaffet.

Så långt som jag kan kommer jag att fortsätta handla med medvetenhet. Jag kan inte göra det inom alla områden på en gång. Det går inte. Det blir för mycket för mig och jag känner att jag då kommer att floppa efter ett tag. Nej, jag har bestämt mig för att vi börjar med maten. När det känns naturligt och det fungerar kommer jag att gå på nästa grej. Och sen nästa. Och nästa..

Jag har redan börjat, visserligen av andra skäl, med No poo vad gäller hud- och hårvård (i en liten utsträckning). Där har jag också planer på att utveckla mig. Men jag måste göra det i min takt.

- Så länge du inte går till överdrift! säger gubben och påpekar att den ekologisk falukorven är sjukt mycket dyrare i kilopriset än vad den andra är. Jo, visst. Det är den. Men då kan vi välja att antingen skippa falukorven eller köpa närproducerat.

Det finns alltid alternativ!



**Alltså, ta åren med en nypa salt. Tänk perspektivet istället.

9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

En grej. EN grej? Jag har flera stycken jag skulle vilja vänja mig av med! De flesta av dem har med mitt föräldraskap att göra.

Typ släppa rädslan för stökighet vid lek. Den är liksom helt irrationell, jag klara ju av andra typer av stökighet. Det stör mig inte ett dugg. Och ändå så kallsvettas jag när barnen vill hjälpa mig med bakningen eller när de ska sitta och måla med vattenfärger. Helt jäkla störd är jag på den punkten.

Eller det här med att kunna vara i nuet, det är jag väldigt sällan. Det vore lite bra att kunna vänja mig av vid att alltid tänka både bakåt och framåt samtidigt. Jag vet att det där tänket inte direkt har gjort mig lyckligare. det ställer nästan bara till med huvudbry och ångest. Men ändå så fortsätter jag.

Men en grej som stör mig mer än allt annat nu för tiden - PMS. Den jäveln skulle jag kunna mörda för att bli av med. Om den däremot hör till denna kategori att kunna vänja mig av med som i att jag har ett val i att reagera som jag gör när den där typen tar över mina känslor, ja det vet jag ärligt inte. Såklart att jag väljer mina reaktioner, men under PMSen så är det precis som att den där jäkeln reagerar snabbare än mig. Jag hinner liksom inte med och så står jag där efteråt och bara WTF just happend!?

Jag känner ett beroende komma smygande

Av min nyfunna hårfärg. Jodå, det är säkert. Jag hörde talas om det här innan jag köpte hem pulvret med henna. Det fanns en risk för att bli beroende och sanna mina ord - jag är på den vägen. Det känner jag skarpt. 

Förutom topparna som jag "förstörde" i blonderingen för några veckor sedan så blev håret efter bara en behandling mycket bättre i kvaliteten. (hoppas, hoppas att det håller i sig!!) Det känns lite som att jag suttit med en inpackning i håret i flera timmar, vilket å ena sidan ju är helt sant. Jag hade ju den där blandningen i håret i flera timmar!

En av planerna förra helgen var att köpa ett paket pulver till för att vara förberedd här hemma inför nästa omgång, men nja den var slut i affären så jag får vänta till den här helgen eller nästa. AHH - mitt begär då?? Okej, jag överdriver liiite. Ynkapyttelite.

Faktiskt.

Jag visste ju att ångra en färgning med henna inte var ett alternativ eftersom det aldrig går att förutspå resultatet om jag skulle färga med en metallisk färg på hennan. Så det går ju att säga att mitt påbörjade beroende är lite bra? Eller hur? För visst vore det hemsk om jag skulle ångra mig nu och bara: Nej fy fan, så här vill jag inte se ut! och så går det inte att fixa! På ett vettigt sätt alltså.


Vilken jäkla tur att håret blev helt outstanding underbart!

onsdag 8 januari 2014

8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…

Men hallå!? Vad är det här med alla pistolhot? Jag har gevär, jag kan fan hota tillbaka! Så det så. Jag känner heller inte till någon författare så bra att jag skulle kunna hångla med hen.

Eller vänta nu, det kanske är så att jag ska pistolhota författaren under tiden? Det skulle definitivt underlätta saken, för att kliva fram till någon och bara tja, ska vi hångla? njaa, inte riktigt min grej. Även om jag faktiskt har gjort det. Mixat resultat. Senaste personen jag gjorde så mot har jag liksom inte blivit av med heller. Efterhängsen typ det där, gift med han är jag också...

Alternativen blir ju fler om jag får hota lite. Helt klart. Men nä, jag kommer inte på en enda författare just nu som jag vill dela spott med.

Får jag tänka lite på saken?


tisdag 7 januari 2014

7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

Alltså, det där är bara ett av ställe jag sitter på när jag bloggar. Ibland snor jag en av barnens stolar, de är lite högre och bekvämare att sitta på nämligen. Inte lika mycket träsmak i röven på fem minuter. Ibland måste jag stå och blogga eftersom alla stolar är putsväck och jag endast kan skriva något ord då och då eftersom två mini-me härjar med mig.

Därav förklaringen till att det kan bli ganska hoppigt i mina texter ibland. 

Fast det tror jag ju att ni redan har gissat er till. Och något säger mig att jag påpekat det där förut?

Hur som helst.

Sittande på en kökspall, vid en bar/bänk/extra-förvaringsplats-för-att-vårat-skräp i köket sitter jag och skriver ner mina geniala texter.

Jag är ett geni!!
Och varför flyttar jag inte på datorn undrar du? Jo, för att jag ännu inte fixat ett nytt batteri till eländet (kanske två år sedan det började strula?) så den fungerar endast med laddaren i kopplad. Och jag lär aldrig skaffa ett nytt batteri heller så det är lika bra att vänja sig vid träsmaken i röven. Vilket jag har. Nu har för övrigt mina ben somnat också.

Jag kan se min systeryster göra detta..

... och jag själv också för den delen. Men på något sätt känner jag att min syster skulle kunna gå så här utan en unge bredvid sig, liksom enbart för att det är såå coolt!


måndag 6 januari 2014

Lika skönt som det är att gå på ledighet, lika skönt är det när den är slut

Före ledigheten:

Innan barnen - Ska bli så skönt, bara ligga och slappa. Inte göra ett dugg. Inga måsten. Inga krav. Ahh, livet!

Efter barnen - Den här ledigheten ska vi verkligen umgås, mysa och bara ha det trevligt! Ingen ska vara arg. Vi ska inte stressa. Bara umgås! Åh, vad jag saknar barnen i veckorna när allt bara stressas förbi!

Nära ledighetens slut:

Innan barnen - Fy vad tråkigt att gå tillbaka till jobbet, jag vill vara ledig meeeera!!

Efter barnen - Yes! Snart dags att vila upp sig på riktigt!

6. Hepp! Dagens boktips.

Åh, åh - då måste jag ju bara tipsa om The book thief av Markus Zusak. Boken handlar om Liesel Meminger som växer upp i tyskland under andra världskriget. Och här är grejen, det handlar inte så mycket om kriget. Eller jo, det influerar ju boken i hög grad annars hade det ju varit hur knasigt som helst. Men grunden i boken handlar om Liesel. Och om Döden. Och då menar jag inte döden som i att många dog under denna tid utan om själva Döden. Det är han som berättar hennes historia.


Jag lyssnade på boken och blev helt fängslad av den. Inte nog med att berättaren var otroligt duktig, historian är fängslande i sig. Något som jag förstod saknades i ljudboken är de teckningar som finns med i pappersböckerna. Jag tror inte att själva texten saknades, för det kommer några avbrott ibland som jag misstänker nu i efterhand är just teckningarna. Men jag ska skaffa boken också för att kunna läsa den på riktigt.

En av mina favoritböcker!

söndag 5 januari 2014

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

... OSTBÅGAR!

Och choklad.

Och Lillebrorost.

Det bara så synd att det luktar så förskräckligt efter att en ätit upp en påse med ostbågar.

* viftar med handen framför näsan *

lördag 4 januari 2014

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

Vi kan säga så här, jag har inte det största vardagsrummet i världen. Men ett av mina klassiska drag där är den ständiga tvätthögen, och den är nog också bland de största i världen. Jämt.


Vi kan också säga så här, att om blogger vore mer samarbetsvillig hade jag kunnat visa en betydligt mer överskådande bild på vardagsrummet. 

fredag 3 januari 2014

3. En grej jag skulle vilja lära mig.

Klockrent! Teckenspråk. Har alltid varit fascinerad av det och ångrar en del att jag inte valde det som tillvalsämne i gymnasiet när jag hade chansen. Anledningen till det kommer jag inte ihåg nu, men säkert så krockade det med något annat som jag behövde läsa. 


Jag tror stenhårt på att alla har nytta av att lära sig teckenspråk, att språket blir tydligare för barn och att det är lättare att kommunicera med andra. Utan att vi tänker på det använder vi kroppen en hel del när vi talar, det är en del av oss och de som kan behärska det tolkas även som bra talare. Jag menar, vem har inte suttit och lyssnat på någon som antingen står eller sitter blickstilla och bara talar monotont? Urtrist!

Nä, mer kroppsspråk och teckenspråk åt alla!!

Nytt utseende på bloggen

Hojta till om något är svårt att läsa, funktioner som inte fungerar eller något annat som inte stämmer!

Det är livsfarligt med inredningstidningar!

Fick tre eller fyra egentligen nummer av Family Living, en inredningstidning. Inte för avancerade grejer, inte sånt där som en tänker att Jo, det är är ju jättesnyggt -på ett hotell! istället för att en blir sugen att fixa hemma.

Den här tidningen är inte så. Vilka idéer jag har nu! Det kan möjligtvis vara så att jag dundrar in till stan i dag för att göra slag i saken av en av grejerna. Det finns en möjlighet till det ja.

Och alltså, mitt hus. Där kan vi lugnt påstå att det behövs uppfräschningar både här och där. Vissa betydligt mer omfattande än andra. Men alla rum utom två måste fixas.

Eller nä, måste, måste de väl inte. Men efter mina katastrofförsök till fotoväggar så behöver jag antingen sätta upp plakat på väggen för att dölja alla hål. Eller så tapetserar vi om.

Jag tror att vi väljer alternativ nr 2.

torsdag 2 januari 2014

2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

Min gissning är att jag ska välja ett citat som jag inte vill ha i svanken? Typiskt, eftersom jag gärna vill ha något där. Kanske inte ett citat men tanken är liksom inte främmande om vi säger så.

Ett dåligt citat från en låttext skulle kunna vara, fasen det här blev svårt med en gång...

Baby, I can see your halo - Halo med Beyoncé

Perfekt ställe i svanken också va - vink vink!

Skulle jag ta något från en av mina favoritlåtar skulle det kunna vara.

The right thing to guide us 
Is right here inside us 
No one can divide us 
When the light is nearly gone 
But just like a heartbeat 
The drumbeat carries on  - When we stand together med Nickelback

Jo, den skulle det bli. 

Blogutmaning! Januarikalendern

Systeryster tipsade om en bloggutmaning - ääälskar utmaningar! I sin fullhet ser det ut så här. Och det går ut på att varje dag posta ett inlägg med dagens rubrik på (kolla listan).


1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.
2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…
3. En grej jag skulle vilja lära mig.
4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.
5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…
6. Hepp! Dagens boktips.
7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.
8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…
9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.
10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.
11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…
12. Hepp! Dagens tv-tips.
13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..
14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…
15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.
16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.
17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…
18. Hepp! Dagens filmtips.
19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.
20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...
21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.
22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.
23. Hepp! Dagens musiktips.
24. En grej jag borde ta tag i.
25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.
26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…
27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…
28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.
29. Hepp! Dagens middagstips.
30. En grej jag är himla bra på.
31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...

onsdag 1 januari 2014

Blodgivare

Har jag sagt att jag fick min okej-stämpel i rumpan denna gång när jag sökte om att bli blodgivare? Jag har försökt förut men utan rätt intyg så fegade läkarna på blodgivningscentralen ur och sa blank nej. Denna gång hade jag intyg på papper, muntligt och erbjudande om att den läkaren kunde kontakta min läkare för med information. Och det gick!

Äntligen kan jag börja få ge tillbaka! Jag har velat göra detta så länge, sååå himla länge. För mig är det jätteviktigt att få ge något tillbaka. Jag skulle inte vara här säger de ju på reklamen om hjärt- och lungfonden. Och för mig stämmer det. Jag skulle verkligen inte ha varit här om det inte funnit forskning kring hjärtfelet jag föddes med. Och jag skulle heller inte ha funnits här om det inte hade funnits blodgivare när jag gick igenom min operation.

Så hur kan jag inte vilja detta? Tänk om mitt bidrag kan rädda ett annat barn med hjärtfel? Vem som helst egentligen. Men självklart slår mitt hjärta lite starkare för barn med hjärtfel. Det kan jag knappast neka.

Är du blodgivare och vad är dina tankar kring det? Kanske har du valt att inte bli blodgivare och hur tänker du kring det? Ett bra nyårslöfte vore kanske att komma på sin egen ståndpunkt inom detta?