tisdag 14 september 2010

Inbillningen som blev ett faktum

VC konstaterade dubbelsidig öroninflammation på pöjken, fem dagar med Kåvepenin behövdes det också tydligen.

Och som vanligt är vi inte som vanligt folk i våran lilla familj - Kåvepeninen hamnar i soptunnan (lugn, jag ska inte kasta den där - jag ska vara en snäll liten flicka o lämna in den på apoteket igen) pöjken kräks så snart äckelmedicinen hamnar i magen. Så imorgon får vi, också snällt, ringa tillbaka till VC och säga att det inte fungerar - ge oss nått annat eller säg vad vi ska göra istället.

I know! Man behöver inte käka medicin vid öroninflammation, det läker ändå... Men det känns bättre, för en annan, för en själv. Då gör man något. Man bidrar. Man hjälper till. Man får det onda att gå över snabbare.

Nu sover min lilla prins i sin myshörna i vardagsrummet.

Sovrum + natt = ligga i sängen = ont i öronen = vettskrämd = bära ner honom igen o låta han somna i soffan = sova i myshörnan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar