Jag försöker vara öppensinnad, inte ha förutfattade meningar, inte ta något eller någon för givet. Hela rasket. Men. Jag är också mänsklig och vissa av mina åsikter (som inte ens var mina från början) sitter så hårt rotade att jag får problem av dem gång på gång. Och ständigt påminns jag om att jag måste skapa mina egna värderingar, tankar och åsikter.
Jag påminns också ständigt om att vissa åsikter inte är okej. Och jag undrar alltid varför. Varför ska människan som är så unik inte kunna få ha unika tankar? För att de inte stämmer överens med sina egna? För att man är rädd för att öppna sig lite, lite för andra? Skälen är säkert lika många som det finns människor. Eller finns det bara ett enda skäl? Och vad är det då för något!?
Jag kan hålla med om att vissa åsikter är kränkande, rent av farliga. Men de måste ju få finnas också, eller? Vad händer om man en dag säger stopp att vissa tankar inte får tänkas?
Är en människa som utfört en farlig handlig, farlig för en annan människa, dömd för alltid? Beror det alltid på personen i fråga eller handligen? Eller beror det enbart på oss medmänniskor?
Jag är inte samma person som jag var för tio år sedan och jag kommer definitivt inte vara samma person om tio år. Är du? Är personen som utförde en farlig handling samma person nu som då denne utförde det?
Jag tycker att jag har utvecklats. Fått mer erfarenhet. Skapat mig mer erfarenhet. Och jag hoppas så innerligt att denna utvecklig har lett mig framåt så som jag själv känner att den har, att jag blivit en bättre människa. En bättre medmänniska. Inte sämre. Och absolut inte den samma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar