måndag 4 april 2011

Såklart att skönhetstävlingar ökar självförtroendet, även för de som kommer sist och kallas fula.

Alla ser olika ut, okej enäggstvillingar gör det inte men nu räknar jag inte med dem, och gör så ända från första dagen. Nej, tidigare till o med. Från första äggdelningen har vi våra "utseenden" klara. I stort sett.

Att vuxna ägnar sig åt att tävla om vem som är snyggast, är helt upp till dem. Jag hade en dröm när jag var liten att jag skulle vinna Miss Universum och då äntligen bli omtyckt. Jo, det är sant. Jag trodde inte att man kunde bli omtyckt om man inte såg bra ut! Jag brukade leka att jag vann och alla andra kandidater var folk i min direkta närhet (klasskamrater, syster och dennes kompisar osv) och de alla hamnade väldigt långt ner i snygglistan. Eller vackerlistan.

Jag ska också erkänna och jag inte för så länge sen (läs: år sedan) tyckte att skönhetstävlingar var bra av olika anledningar. Ökat självförtoende var en anledning.

Nu vet jag bättre, nu ser jag saker mycket mera klart. Och därför gör sånt här mig arg.


I ett mejl fick jag denna "reklam" och under rubriken fanns ett antal bebisar som pockade på uppmärksamheten; välj mig, jag är sötast, jag såklart. Och jag kan inte låta bli att undra varför föräldrarna ställer upp på sånt här?

Mitt barn är ju såklart det finaste barn som finns. Den mest intelligenta. Den mest tjurskalliga och den mest underbara lilla person du någonsin kommer att träffa. Precis som ditt barn är, eller kommer att vara, för dig. Det är inget man kan tävla i. När ska det gå fram i hjärnan på dem som anordnar och de som anmäler sina barn till sånna här tävlingar? När?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar