Jag saknar dig, jag saknar dig

När jag vär mindre (yngre?) läste jag en bok som heter Jag saknar dig, jag saknar dig. Det var vid den tiden då jag upptäckte hur spännande och gripande böcker kan vara. Detta är faktiskt en av de första böckerna jag blev riktigt gripen av. Kärleken, sorgen.

Författare till boken är Peter Pohl och Kinna Gieth.

Detta står i beskrivningen i Adlibris:

Två tonårsflickor springer över vägen efter bussen till skolan. De är tvillingar, enäggstvillingar. Den ena systern blir påkörd och dödad.


Detta är berättelsen om Tina som blev kvar, tvungen att försöka stå upprätt i livet utan sin syster Cilla.

Hösten 1990 får Peter Pohl ett brev från Kinna Gieth, då 14 år. Hon berättar att hon hade läst hans bok Alltid den där Anette! tillsammans med sin tvillingsyster Jenny. I slutet av boken dör Anettes tvillingsyster och tillsammans hade tjejerna pratat om just det, vad skulle hända om en av dem dog.

Ett par veckor senare omkommer Jenny i en trafikolycka.

I sitt brev frågar Kinna Gieth Peter Pohl om han kan tänka sig att skriva en bok tillsammans med henne. Det kunde han. Drygt ett år senare var boken färdig. Resultatet hade blivit en tidlös beskrivning av bottenlös sorg, men också om kärlek och hopp. Direkt när den kom var det klart att det var en ungdomsboksklassiker.

Den belönades med Augustpriset 1992 och den tyska översättningen fick Deutscher Jugendliteraturpreis 1995.

På listan över hela 1900-talets bästa svenska böcker kom Jag saknar dig, jag saknar dig! på 27:e plats, framröstat av mer än 21 000 biblioteksbesökare över hela landet.

Genom åren har Jag saknar dig, jag saknar dig! blivit en kultbok bland tonåringar. Ständigt utlånad på biblioteken och tryckt i nya upplagor. Och i januari 2011 kom filmen, i regi av välrenommerade Anders Grönros (Agnes Cecilia - en sällsam historia, Glasblåsarns barn).

I samband med filmpremiären kommer Peter Pohls älskade roman ut i ny utgåva.

För mig, just då, var detta bara en bok. Jag visste faktiskt inte förens nu att den är/kan vara baserad på verkliga händelser eller känslor.

Nu är det alltså dags för filmpremiären och jag längtar. Detta är verkligen en film jag vill se. Att jag måste ladda upp med tre lådor näsdukar (trots att jag vet vad som händer) gör mig inget. Jag undrar bara om det är någon som skulle kunna tänka sig att sitta brevid en stortjutande mjölkkossa på bion.

Any takers??