måndag 26 december 2011

Det här med att ta vara på tiden...

Så fort man träffar någon äldre, som har äldre eller vuxna barn, säger de alltid att man ska "ta vara på tiden". Som om man inte förstår att barnen blir äldre.

Men ändå.

De menar ju väl, det fattar jag ju. Men jag blir ändå irriterad. För visst vill jag ta vara på varenda sekund med mina barn. Se varje nytt leende som lillplutten lyckas med. Uppleva varje härligt bus som min stora grabb fixar.

Samtidigt som jag vill vara mig själv. Inte bara mamma. När jag klämde ut första ungen för snart tre år sedan sa jag inte hej då till MITT liv. Jag sa hej till familjelivet. Och i det ingår alla familjemedlemmar. Var för sig och alla tillsammans.

Så vad gör dessa kommentarer om att man ska "ta vara på tiden"? Jo, de ger en dåligt samvete. För att man vill skita ifred nångång ibland. För att man inte vill titta på barnprogram 24/7. För att... För att... För en jävla massa anledningar!

Så ni äldre och ni andra som vet med sig att ni fäller sånna kommentarer till småbarnsfäräldrar. Minns tillbaka på när ni själva var där och svettades i takt med illvrålen vid skötbordet. Eller de härliga panik- och jag-är-en-usel-mamma-känslorna när ungen leker hela havet stormar i matvarubutiken. För det är ju precis den tiden man vill ta vara på och uppleva om o om igen. Eller hur?

Nä, trodde inte det. Så snälla håll bara tyst. Säg att ungen är söt, att den jobbiga tiden går över även om det känns långt dit och gå därifrån.

Tack!

2 kommentarer:

  1. Ligger mycket i det du skriver som vanligt ;-)
    Fast just det där med att ta vara på tiden har jag valt att se som så att man tar vara på tiden även när man är för sig själv.
    Även som mamma o fru/sambo behöver man ju ta vara på egentiden oxå för att få batterierna laddade, för allt annat, för att få stanna upp o "sakna" dom små troller som ibland ger en gråa hår, hjärtsnörp o annat.
    Bara en liten tanke från mig

    SvaraRadera
  2. Ja, det är så jag tänker också.

    Det är en av anledningarna till att det är så tråkigt att få hör "ta vara på tiden". Oftast kommer den kommentaren i samband med att man säger nått om att det vore skönt med lite tid iväg från trollen. Gå på stan själv. Eller få läsa sin bok en halvtimme utan dåligt samvete.

    Men när barnen är vuxna eller betydligt äldre så de klara sig själva, verkar det som att den insikten gått förlorad. Som att all småbarnstid är rosenskimrande. Lite som påståenden "Små barn små beskymmer, stora barn stora beskymmer". Man har bara glömt att alla bekymmer är stora just då, oavsett ålder på barnen. :-)

    SvaraRadera