Min farmor brukade berätta för mig att när min pappa var liten klädde hon honom i en klänning en gång. Jag har alltid trott att det var för att farmor så gärna ville ha en flicka eller för att pappa hade så fint rött lockigt hår.
Det har faktiskt inte slagit mig fören nu att det faktiskt kan ha varit för att hon tyckte att könet inte sitter i kläderna. Att det faktiskt är okej att klä pojkar i rosa, tunikor eller andra typiska tjejkläder. Och att en flicka faktiskt kan ha murriga, pösiga pojkkläder.
Jag har alltid sett min farmor som en väldigt stark kvinna. Av flera olika skäl. Denna lilla insikt att hennes klädesval för min pappa den gången kanske hade en baktanke gör ju inte att hon förminskas precis.
Hon är och förblir en av mina starkaste förebilder!
För att förtydliga lite här... Barn blir inte homosexuella för att deras kläder inte är könstypiska. Min pappa är ett levande exempel på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar