torsdag 31 maj 2012

Mina söner har en genomrutten mamma, i alla fall ikväll!

Hampus var svårsövd. Ville bara ligga i famnen samtidigt som jag går runt o gungade på honom.

Sebastian var gosesjuk och ville inget hellre än att sitta i soffan i min famn och titta på Disneykanalen.

Ja, ni förstår ju säkert hur det slutade. Sebastian fick sitta själv i omgångar i soffan medan jag sprang upp o ner för att ena stunden söva Hampus (FÖR FEMTE GÅNGEN!!!) och andra stunden sitta och mysa med Sebastian i soffan.

Varför räcker man inte till ibland!? Fy ända in baljan vad rutten jag kände mig när jag gång på gång fick säga till Sebastian att "Nä, nu måste jag gå och söva Hampus igen". Eller när jag fick lämna Hmpus lite halvledsen för att ta hand om en förvirrad kille på nedervåningen.

För att spä på min genomruttenhet nu på kvällningen så sa min allra finaste Sebastian till mig att han saknar mig. Berättade för honom att jag saknade våra stunder och att jag saknade honom. Jag dig mamma får jag som svar. Åhh!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar