måndag 24 september 2012

Att vara kvinna är att ­vara sexuellt tillgänglig utan att be sin partner att dela ansvaret.

Fick nys om en krönika i Aftonbladet (jajaja, jag vet att det inte är världens bästa tidning att söka fakta i precis men deras krönikörer är inte helt tokiga ibland). Krönikan heter Sexuell frihet finns inte på pillerkartan.

När jag började läsa tänkte jag att det var ännu en tyckasigpåare om p-piller och vad kvinnor kan/inte kan drabbas av på grund av dem. Men njaa, riktigt så var det inte. En liten tvist där i slutet kan vi säga. Läs gärna krönikan, den är läsvärd. Roligt var det också att få höra om pillrens ankomst till världen.

Den lilla tankeverksamhet jag har efter helgen (feber) sattes igång efter jag läste krönikan. Jag började med p-piller när jag var 14 år. För att få ordning på fanskapet, mensen alltså. Och jo, det fungerade. Fick några starka små vita piller vars namn jag nu har glömt. Fast tanken när jag började med pillren var att jag skulle äta dem ett tag, rucka igång min egen cykel och sen sluta. När jag slutade efter flera år var min cykel fortfarande rubbad och jag hade gått på mig runt 15 kilo som jag inte kunde bli av med hur jag än försökte.

Och frågade jag någon kunnig om viktuppgång vid pillerknaprande sa de att det sambandet inte finns. Näähää....

Några gånger försökte jag byta sort, mina starka piller var dyra trots sub, men var tvungen att återgå till det gamla vanliga hela tiden.

Började med kopparspiral och förutom isättningen var det bland det bästa som hänt mig. Jag såg sidor av mig själv som jag inte ens anade fanns där. Minipillren jag hade precis innan spiralen hade gjort mig deprimerad, tappat aptiten på precis allt: mat, sex, livsgrejer. Men tro inte att jag kunde gå ner i vikt för att jag tappade matlusten! Det kändes verkligen som att mitt liv började om på nytt. Jag går aldrig tillbaka till att trycka i mig massa hormoner igen om jag absolut inte måste.

Men det som kändes bäst, som att en sten släpptes från axlarna, var att jag inte längre behövde tänka på Vad händer sen? När alla dessa ägg som jag hindrat med hormonerna vill ut? Eller vad händer med dem i mig under tiden? och så vidare. Jag kunde älta det där länge och jag kan än i dag tänka hur det där måste ställa till det för oss kvinnor senare i livet. Vid klimakteriet exempelvis. Att någon håller upp ett dokument där det forskats om att det inte finns några risker viftar jag bara bort. För jag vet. Jag vet att vissa saker når inte forskningen fram till. Som viktuppgång vid pillerknaprandet.

Det finns mängder, och då menar jag MÄNGDER, med andra preventivmedel än bara p- och minipiller. Eller andra hormonstyrda preventivmedel. Och det ligger I N T E på kvinnans ansvar att skydda båda vid sex. Det är B Å D A S ansvar.

Om du inte är redo för att ta eventuella konsekvenser: graviditet, sjukdom. Se då till att skydda DIG eller ha inte sex alls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar