onsdag 7 november 2012

Och jag säger bara: BRAVO SATS! och BRAVO JOSEPHINE!

Någon som sett SATS reklambild med Josephine? Men du kanske sett Katrins hån mot reklamen?


Katrin undrar varför det är okej i Sverige att tjejer är mulliga när det inte är okej i andra länder, andra storstäder. Nu vet ju inte jag hur påläst hon är, men rakt upp och ner så känns det lite som att det kanske inte rör sig om så mycket. Inom det här det vill säga.

Nej, det är inte så i resten av världen. I en del länder (kulturer) är det till exempel mannen som ska smycka ut sig. I en del kulturer är bland det finaste som finns att ha pyttesmå fötter. Och i andra så är det finaste du kan vara just MULLIG.

Så länge du är hälsosam spelar det liksom ingen roll hur många kilo du har på kroppen. Visste ni föresten att en smal person kan ha dubbelt så mycket fett i kroppen än en betydligt större? Hälsa handlar om så mycket mer än siffror på en våg, vilket vara det allra viktigaste för en del.

Och ska vi prata om vad som är sjukligt eller inte så är väl den där besattheten om något sjukligt?

6 kommentarer:

  1. Det du säger är intressant. I Västvärlden så associerar vi hälsosam med smal, medan man i många andra länder associerar man det med att vara lite mullig. Inte fet, men några kilo av det som vi här kallar övervikt. Jag (ca 70 kg) och min kompis (ca 50 kg) backpackade runt om i Asien och det var förvånande för mig hur jag fick fler kommentarer än henne om att jag "looked healty". Vi är så fixerade vid vågar, måttband och dieter istället för att hitta en vikt och en livsstil som man mår bra av. Jag tror bantande bland normalviktiga leder till att de så småningom riskerar att både bli feta och lida av näringsbrist.

    Katrin hungrar efter uppmärksamhet, så hon kastar ju ur sig sånt här då och då för hon vet ju mycket väl hur det kommer att bemötas. Det är de klassiska orden från Söderbergs Doktor Glas som återkommer. "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.".

    SvaraRadera
  2. Så tror jag också att det är, vi stirrar oss för blinda på vågen att vi missar annat viktigt.

    Och jag lider så när jag hör och ser barn säga att de är feta och måste banta, när de inte ens är i närheten av att vara ohälsosamma. Det gör mig riktigt ledsen och jag önskar att de som höjer rösterna för att vi alla ska vara "smala och snygga" skulle inse vad det är de faktiskt gör.

    Vilka ideal de tvingar på barnen istället för att låta dem vara just barn.

    Men ibland känns det så hopplöst.

    SvaraRadera
  3. Hej! Jag tycker det är tråkigt att vi inte bara kan vara dom unika människor vi är allihopa. Med våra goda och dåliga sidor. Måste ju vara en mening att vi är skapta så olika. Tröttsamt att aldrig kunna vara sig själv, utan försöka vara som alla andra.

    SvaraRadera
  4. Menar du Katrin, mig eller Josephine?

    SvaraRadera
  5. Jag förstår. Tyvärr tror jag att om ingen säger ifrån så blir det bara värre. Alltså mindre och mindre accepterat att vara sig själv.

    SvaraRadera