onsdag 14 november 2012

Skillnaden mellan första och andra barnet - Ajabajja!

När Sebastian var liten och började undersöka allt i huset började såklart ajabajja-åldern. För oss föräldrar alltså. Men serni, Sebastian var en aning för ivrig på livet för att vi skulle palla med att säga ajabajja femtielva upphöjt till åtta på en dag. Så alla prydnadssaker fick flytta upp en våning.

Och sen en till.

Och sen en till.

Och sen försvann några fönsterbrädor.

Och alla ytterkläder.

Och grindar sattes upp.

Han var nyfiken på allt och testade gärna, gääääärna allting flera gånger. Jag kan lova att vi har en uppsättning med kontaktproppar som skulle kunna fylla flera hus kontakter. Och han bara log åt oss när vi sa till att han inte fick pilla på kontakter "Det gör jag ändå!" eller ville äta på oätliga saker.

Jag har med andra ord inte så många saker framme längre, prydnadssaker alltså. Skräp som reklampapper har jag desto mer av. Eller det syns nog bara mer nu...

Men Hampus. Han som inte har fått den här vanliga nufårviflyttauppalltenvåningrejset som sin storebror blir så otroligt ledsen när vi måste säga till honom att inte pilla i kontakter eller pussbitas/blåsbitas. Först ska läget kännas av; menar mamma/pappa allvar? och sen kommer stora underläppen följt av storgrinande. Hjärtskärande storgråt med krokodiltårar.

Om det är bättre eller sämre, har jag ingen aning om. Jag är bara så sjukt imponerad att de kan vara så lika men ändå så olika.

Sebastian är den otroligt nyfikna som vill veta hur allt fungerar och testar våra gränser till max och samtidigt är blyg och försiktig. Medan Hampus är tänkaren, som är helt orädd och lite extra känslig.

Det ska bli så roligt att se båda utveckla sina personligheter ännu mer, se om Hampus oräddhet smittar av sig på Sebastian. Och Sebastians vetgirighet smittar av sig på Hampus.

För det märks redan att Hampus tar efter Sebastian i testandet. ALLT som storebror gör ska han också testa... På gott och ont.

2 kommentarer:

  1. Haha vad roligt! Här är det lite tvärtom. Erik är iofs vetgirig men inte så att han ska pilla på allt jämt. Så vi har aldrig plockat undan saker. Sen kom lillebror och ingenting får vara ifred för honom! Men vi försöker att inte ta bort saker ändå utan bara säga nej.

    SvaraRadera
  2. Fungerar det? Eller blir Arvid bara ledsen eller fortsätter pilla?

    SvaraRadera