Nu när det bara är dagar kvar till julafton så pratar såklart många om julen och allt där runtomkring. Bland annat julklappar. Inte så konstigt precis, eller hur?
I år är inte bara första julen då Sebastian följer någon julkalender, första året på länge för mig också för den delen. Tror inte att jag har sett någon kalender på tv sedan jag bodde hemma. Det är också första julen som jag verkligen kan ge mina barn leksaker som de vill ha utan att endast gå efter prislappen.
Så du kan ju gissa hur det gick...
Ska jag räkna efter i pengar så blev det inte jättedyrt med årets julklappsinköp, jag fyndade rejält på Ullared. Men ska jag räkna i antalet klappar så oj! Det blev sjukt många!
Det är så att jag till vissa personer känner att jag måste förklara mig. Och jag vill göra en sak tydlig här också, varken jag eller han dennadär här hemma överöser barnen med saker andra tider på året. Vi har det väldigt koncentrerat på just jul och födelsedagar. Kanske därför det blev sånna mängder iår?
- Mamma, FÅR jag verkligen den här?
Det brukar vara Sebastians standarsreplik när det kommer till fredags-/lördagsgodis som han får välja själv i affären. Så ja, vad ska jag säga? Det känns inte direkt som att han tar för givet att han ska få saker. Och varje liten sak han ändå får är väldigt speciell för honom.
Det är så det blir när man sitter med en massa lån, bilar och föräldrapenning. Inga pengar att spendera betyder minimalt med presenter.
Hur andra familjer har råd med husbygge, nya bilar, utomlandsemestrar och en hel del annat vardagslyx samtidigt, det är en gåta för mig. Vad drar de in på?
Vad drar du in på när det är lite knapert i plånboken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar