Mamma, jag tävlar med mig själv. Och jag VINNER!

Det blev full fart i fredags när jag kom hem efter jobbet eftersom Hampus är sjuk - igen. Suck och stön! Host, feber och snor i sånna mängder att man funderar på att kontakta Guinness rekordtv.

Men eftersom hans hosta bara blir värre pch värre för varje gång han får tillbaka den och att han knappt får vara feberfri mer än några dagar innan nästa omgång så ringde jag till vårdcentralen och fick komma in dit lite snabbt för en koll.

Det blev rejält snabba vändningar där ett tag, för vårdcentralen stängde vid 15 och jag fick till mig att åka in direkt till dem straxt innan 14. Gubben som redan var på väg in till stan i annat ärende fick vända, för att Hampus bilbarnstol fanns naturligtvis i den bilen. Och Sebastian som fortfarande gick i pyjamas fick bråttom på med kläderna när han förstod att vi skulle till doktorn med Hampus.

Jag är GRYMT imponerad av Sebastian. Så jäkla duktig! Inget gnäll, inget förhalande - på med kläderna "Mamma, jag tävlar med mig själv. Och jag VINNER!" som en liten iller.

Desutom hade barnen och jag hunnit börja med att moppa golven, och mina barn och vatten har en viss relation. Vatten i alla dess former är fruktansvärt kul, så du anar säker hur roligt de tyckte det var att moppa. Och deras miner när de förstod att vi snabbt var tvungna att sluta.

Hampus, efter vårdcentralsbesöket.

När vi kom hem fick barnen fortsätta moppa ett tag. Tills jag tröttnade. Jag tror ärligt att de skulle kunna hoppa över nattsömnen bara för att få springa fram och tillbaka med den där snuskiga moppen.

 

I baljan. Skaka runt. Krama ur. Nudda golvet. I baljan. Skaka runt. Krama ur. Nudda golvet. I balj... Jamennifattar! Tålamodskrävande.

 

Och jodå, inget allvarligt med Hampus. Rejäl förkylning, inget att göra åt. Men vi fick Mollipect mot hostan och jag hoppas att det hjälper. Det skulle verkligen inte skada att få sova mer än nån timme i stöten utan att bli väckt av en ledsen, hostande Hampus.