Det går inte att lura ett troll!

Jag kallar min minsting för trollet, och om du inte märkt det ännu så har båda barnen varsin "etikett". Lilla grodan och Lilla trollet. Vad lilla grodan kommer av kan jag förklara i ett annat inlägg, nu ska det handla om trollet. Alltså Hampus.

Hampus är smart. Han är inte lättlurad. Hampus är påhittig och envis.

Som exempel:

Hampus har varit lite dålig i veckan och för att inte bli smittad själv så har jag så långt jag kunnat undvika pussar på munnen. För i barnvärlden fungerar inte små nätta plutmunspussar, åå nej... Det är stora gapande, heldregliga och underbart blöta pussar som gäller. Men Hampus är inte så värst pussig av sig. Mot mig. Dom andra ska i familjen ska han pussa på hela tiden men inte mig. Skumt, men åter igen. Det är inte det som det handlar om.

Jag har försökt unvika pussar.

Häromdagen såg Hampus att jag och modellen äldre grabb i familjen pussades och han blev naturligtvis pusssugen då. Kommer dundrande mot mot med plutmunnen redo. Försöker få honom att pussa mig på kinden istället.

Tror du att jag lyckades? Nej, just det. Han gnussade runt ända tills han kom runt ansiktet på mig och gav mig en ännu större puss.

Så inte bara lyckades jag att inte undvika en puss, jag blev desutom ännu mer nerdreglad än vid en vanlig puss.

Eller som när Hampus ska borsta tänderna och jag fuskar och inte duttar på en rejäl klick tandkräm åt honom. Då kan han peka på någon av tandkrämstuberna, prata på med sitt ännu obegripliga språk och blir ruskigt arg tills han får den där klutten.

Då får jag höra ett nöjt Mmhmm innan han börjar suga och gnugga runt med tandborsten i munnen.

Som sagt, han är påhittig och envis. Han är smart och definitivt inte lättlurad!