måndag 20 maj 2013

Jag måste sluta bete mig som en treåring själv!

Det har säkert med avundssjuka att göra eller att han behöver mer uppmärksamhet än han får just nu eller en utveckligsgrej han behöver hjälp med att komma förbi, jag förstår att det är något och ändå kan jag själv bete mig som en trotsig liten fjortis/treåring när det passar som allra minst. Åh, varför!? Jag vinner inget Årets mamma-pris för den här morgonen det är ett som är säkert!

Sebastian har fått för sig att riva sönder alla teckningar som Hampus ritar, och då menar jag ALLA. Jag har nu bara en teckning kvar som Hampus har ritat och den har jag gömt. Förstår du hur irriterande det är att inte kunna behålla ens en enda teckning?

Så när det var dags igen för att riva teckningar, eller ja - en teckning. Så gick jag bärsärkargång, fy fasen vad trött jag blev på detta beteende. Just då på Sebastian och sen efteråt på mig. Började gasta och fick tag i en närliggande teckning som Sebastian ritat och hotade med att riva sönder den om han fortsatte att riva i Hampus teckning. Vilken han naturligtvis gjorde. Pust!

Så jag rev hans teckning.

Hans fina teckning som han ritat en älg på (han har hittills bara kladdritat, vill liksom inte sitta ner och ta sig tiden att rita figurer). Jag och älgen som fått samma huvud på teckningen. Jag levde nog upp till teckningen i alla fall, jag med horn på huvudet. Ja, jag blev jättearg och besviken på att jag inte får behålla nån teckning från Hampus bebistid. Så de där hornen passade bra. Usch!

Jag måste lära mig att behärska mig i sånna situationer, jag bara måste! Varken hans eller mitt eller Hampus humör blir ju speciellt bättre av att jag får ett utbrott, eller nån av de andra heller för den delen. Men deras utbrott är en del i utveckligen, så hur jag än vrider och vänder på det är det tillåtet för dom att få dem men inte för mig. Om vi ska dra det rakt av alltså.

Och inte bad jag om ursäkt heller på morgonen när det hände, det var jag alldeles för arg och ledsen för. Ikväll får han och jag försöka prata om det som hände, åh vad jag hoppas att jag inte förstörde hans nyfunna målarlust! Jag känner mig helhemsk!

Vi ska vara väldigt nära varandra när han ska sova.

2 kommentarer:

  1. Usch ja sånt där mår man ju dåligt över. Ju äldre Erik blir desto mer inser jag hur dåligt tålamod jag har. Dessutom är han ju i åldern nu då han babblar och babblar och frågar om allt och jag har alltid HATAT när barn är i den åldern. Jag visste att jag skulle hata den här perioden. Men man måste ju kunna lägga band på sig. Jag kämpar också med det men lyckas tyvärr väldigt sällan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där är jag lite tvärtom, jag älskar barns nyfikenhet. Fast jag gillar däremot inte om att svara på alla frågor, speciellt inte när frågorna är samma dag ut och dag in och flera gånger i följd. Då blir jag lite trött. Men det har väl nån bra funktion det också antar jag. Jag vet bara inte vad just nu.

      Sebbe förklarade en gång vad man använder en tampong till (och beskrev VAR den ska sitta) på förskolan, den fröken såg lite paff ut kan jag lova. Han var överlycklig över att "mamma använder OCKSÅ blöja" desutom. Hehehe... Oopps liksom. ;-)

      Radera