onsdag 8 maj 2013

Nu får det snart vara nog!

Jag gillar verkligen inte tanken eller idén om att tvinga barnen att lära sig saker, tidigare tyckte jag att ”det är ju så man gör” men efter hand har börjat känna en allt större avsmak för det där.
Att tvinga barnen att samsova eller sova själva. Att tvinga barnen sluta med napp eller sluta äta på nätterna. Att tvinga barnen att anpassa sig efter olika normer och ”regler”.
Missförstå mig rätt här för jag är inte en motståndare mot regler eller lagar. Absolut inte! Det är grejen med att tvinga någon att utveckla delar av sig själv som personen inte är redo för som jag är emot. Och att tvinga ett barn att sluta äta på natten eller sluta med blöja eller vad som helst är inom den kategorin tycker jag. Och samtidigt som den tanken är stark i huvudet på mig är jag så sjukt le på att inte få sova en hel natt, inte ens flera timmar i sträck, för att nappar tappas och inte hittas eller att det ska ätas välling. Sjukt trött!

Jag kommer inte ens ihåg när jag sov en hel natt sist, jag har ingen aning om det rör sig om ett halvår eller två år sen sist. Minst två gånger per natt vaknar jag av att någon av ungarna gnäller eller vaknar av olika anledningar. Ska inte den ena äta eller hitta sin förbannade napp så har den andra nattskräck. Det är bara rena turen att de inte vaknar allt för lätt av varandra, trots allt skrikande och tjutande. Jag vaknar ju å andra sidan hur lätt som helst, det räcker med att hunden ligger och krafsar med tassarna i sömnen på nedervåningen för att jag ska vakna. Suck!

Men nu har jag snart fått nog av det här vaknandet på nätterna, antingen kommer jag att gå emot vad jag själv tycker och tror på eller så kommer jag att börja sova på nedervåningen med hörselproppar. På den nivån är det. Och ska jag sova på nedervåningen så får hunden sova någon annanstans.

I natt var en sån natt där jag inte ens fått sova två timmar i följd innan det var dags för någon av ungarna att gnälla, eller hunden som drömde. Jag känner mig väldigt sliten i både kroppen och huvudet så koncentrationsnivån kommer säkert inte ligga på topp idag. Jag önskar att jag kunde knäppa med fingrarna och så skulle allt nattvaknande vara som bortblåsta.

Jag önskar att jag kunde få sova en hel natt. En hel natt. Bara en natt, men hel.

2 kommentarer:

  1. Asså. Jag kan hålla med dig i sak. (Och gud vet att jag också veeerkligen vill sova!) MEN. Jag tror också att vissa saker är barnen redo för, men de vet inte om det själva. Och då handlar det bara om att prova. Att ta ett par jobbiga nätter för att lära barnen sova hela natten, funkar det inte så innebär det att de inte var redo. Funkar det så kan man ju inte säga annat än att de var redo?

    Men som min Arvid, han har på 1,5 år aldrig sovit en hel natt = han vet inget annat. Han är inte medveten om hur en hel natts sömn får en att må så att säga. Skulle han veta det tror jag han skulle välja det alternativet. Alltså - lär honom. (Inte för att vi gör det just nu - vi orkar helt enkelt inte...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej absolut, att ge möjligheten till att utvecklas ska man alltid göra. Men hur ska man göra då? Det är där vi sitter fast, för jag vill inte tvinga honom (alltså ta bort vällingen helt och hållet) samtidigt som jag fattar att det är just det jag behöver göra för att sporra honom. Det är verkligen jättesvårt!

      Så som våra sömnkonton är nu skulle ingen av oss orka med några jobbiga nätter. Det är knappt att jag orkar med en vanlig natt. :-/

      Radera