tisdag 14 maj 2013

Skillnaden mellan första och andra barnet - närheten vid sovdags

Närgångna barn är inget som jag är så där ruskigt van vid om vi säger så, inte när det gäller att sova på natten. Sebastian har aldrig varit den där som gillat att sova tätt intill oss, om det inte varit något speciellt alltså, utan han har velat ha oss nära när han ska somna istället. Så är han nu också och det är verkligen jättemysigt att ligga hos honom när han ska sova.

En av mina såna där barnsliga familjeföreställningar är att ligga och läsa massor med sagor på kvällarna till barnen somnar bredvid en. Att jag inte riktigt har orken själv just nu att läsa många och långa sagor behöver vi inte tala så mycket om tycker jag.

Hampus däremot… Vill inte ha oss i närheten när han ska somna, om det inte varit mycket under dagen eller att han är sjuk förstås, men han kommer in i perioder då han på nätterna han vill ha koll på oss. Perioderna är täta och intensiva, det känns inte riktigt som att vi hinner ur förra innan nästa går igång. Och nu är verkar vi gå in i en sån period igen.

I två nätter nu så har Hampus fått sova mellan oss, ena natten från tre (lagom då jag gav upp att försöka sova och sen kunde somna nån halvtimme innan Sebastian vaknade) och andra natten nu fick han komma in till mig direkt när han började knussla vid 21 och sen flyttas över igen till sin säng när vi annars skulle bli tre i sängen. Pust! Det är liksom i vissa sömncykler som han verkar behöva tryggheten av oss.

Det som är lite tråkigt är att varken jag eller gubben sover särskilt bra med en knubbig ångvält i sängen. Så trots att det är jättemysigt och allt det där skulle jag vilja att han kunde sova i sin säng istället. Är jag hemsk då? Jag försöker ge honom extra närhet under eftermiddagen och kvällen när vi är hemma: sitta i knät, många kramar och pussar, hålla handen och så vidare. Men det verkar inte vara tillräckligt.

Har du erfarenhet av närhetskranka barn? Vill du dela med dig? Jag skulle väldigt gärna vilja höra om andra föräldrar som har eller har haft det likadant.

6 kommentarer:

  1. Erik har inte heller velat vara nära - inte när han somnar heller. Han har bara sovit i vår säng nån gång när han varit sjuk egentligen, varken vi eller han har sovit gott med honom där.

    Men på sistone har han märkt att Arvid sover en del hos oss (vi flyttar in honom runt 2-3-snåret också som ni gör) och då velat sova hos oss ibland också. Det får han inte. Däremot får han somna i vår säng ibland, dock utan oss. Det brukar funka rätt bra, så bär man upp honom nån timma senare.

    Arvid verkar också vara känslig en viss del av sömnfasen som du säger, typ runt 2-3 ungefär. Ibland så tidigt som 23, ibland inte förrän vid 4-5. Men alltid, varje natt. Han har aldrig nånsin sovit en hel natt igenom, på 1,5 år. Och det börjar sätta sina spår (under mina ögon framför allt!)...

    SvaraRadera
  2. Är det att Arvid "bara" vaknar eller ska han äta/leka o sånt också när han är orolig på natten?

    SvaraRadera
  3. Han har ju alltid sovit på natten om man säger så, aldrig vaknat och velat vara vaken - ens som bebis. Men han får ju välling i mängder - lätt 3-4 flaskor per natt. Vilket oftast leder till att han kissat på sig på morgonen. Det är ofta det han vaknar av. Imorse hade jag tur och kunde byta blöjan vid 5 och så somnade han om med oss till 6:30. Men ibland somnar han inte om efter blöjbytet. Måste verkligen sluta med att ge honom så mycket välling på natten. Alternativt ordna nåt som är mer mättande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har också flera flaskor på nätterna, nu är vi nere på 2 per natt ungefär. Och även det känns mycket så jag förstår verkligen att 3-4 flaskor känns tufft!!

      Har ni testat att minska på innehållet eller göra vällingen blaskigare? Fungerade bra med Sebbe, efter första natten med blaskig välling slutade han vilja äta på natten och sov hela nätter, typ. Verkar inte vara lika lätt med Hanpus dock..

      Radera
  4. Nej det har vi inte provat! Vi har bara provat (med båda barnen) att öka grovleken, dvs byta till nästa åldersgrupp på vällingen, för att ge dem nåt mer mättande. Kanske skulle prova att göra blaskigt istället...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så har vi också gjort, gått upp en grovhet. Men det finns liksom ingen högre att gå på nu. :-/ Annars har ju det sättet varit toppen tycker jag. Och då har man ju märkt att det är mat de behöver/vill ha.

      Testa går ju alltid! Sebbe slutade ju med välling nästan direkt efter att vi gjorde den blaskigare. Hampus, tjaa - han är snäppet värre på att vara matvrak.

      Radera