Clementinskadad

Jag skriver ibland om hur klantig jag kan vara. Häromdagen kunde jag skriva upp ännu ett exempel på knäpp klantighet i min bok. Om jag hade haft en sådan bok det vill säga. Jag lyckades skada mig när jag skalade en clementin.

Nu tror du kanske att jag skämtar, men sedu - det gör jag inte. På något sätt lyckades jag bända loss skinnet under nageln på min högra tumme. Inte mycket. Nej, nej. Men tillräckligt för att jag skulle se lite blod och för att det skulle irritera mig senare på kvällen när jag blev öm i tummen. Och naturligtvis hela kvällen lyckades dra upp "såret" igen.

Varför är det så föresten? Om det gör ont på ett ställe på kroppen, varför råkar man alltid stöta emot där. Prick på stället. Det är aldrig så klockrent att slå sig på samma ställe gång efter en annan som när man redan innan har ett blåmärke (eller som jag, bara ont eftersom jag så sällan får synliga blåmärken).

En gång fick jag småsår på flera fingrar (kanske alla fingrarna, kommer inte ihåg) när jag skulle krossa digestivekex. En annan gång såg jag inte en glasdörr och gick rakt in i den. Ytterligare en annan gång stack jag mig i ögat med en mascaraborste trots att jag inte ens var i närheten (enligt mig själv) med borsten för tillfället.

Och alla små skärsår från när jag läser böcker ska vi inte tala om... Jisses!

Åter till min clementinskada. Jag är fortfarande öm i min tumme.