Vilken tjock mage du har, det är äckligt!

Sådärja, nu börjar de komma igen. De där uttrycken från förskolan som inte är så poppis hemma: fegis, vad tjock du är, dum i huvudet och annat skojsigt. Storebror säger till lillebror att han är äcklig för att han har en tjock mage - trevligt, utomordentligt trevligt.

Det blir en hel del samtal vid matbordet och vid läggningar alltså, som du säkert kan ana. Och nej, jag skäller inte på honom. Jag frågar vad han tycker att det betyder, vart han har hört det, om någon sagt det till honom och så vidare. För jag vill inte göra en stor grej av det på det sättet att han kommer att börja säga det när han blir arg, för att vi ska reagera. Bästa sättet? Nää, kanske inte. Men det är så vi gör just nu. Vi får ju testa oss fram liksom. Varje sån här grej är ju ny både för ungarna och oss.

Hur som helst så pratade jag med personalen på förskolan när vi tyckte att det blev för många "det har hen sagt" som svar på frågorna om vart det kommer ifrån. Personalen tog det på allvar, de hade inte hört något men skulle vara mer uppmärksamma. Super! Jag var rädd att när jag berättade vem som sagt vad enligt min fyraåriga källa så skulle de bli sura men jag blev väldigt bra bemött. Helt klart en förbättring från förr!

Och i går fick jag veta vart de tror uttrycken kommer ifrån, det är nämligen fler av barnen som börjat med samma uttryck.

- Vad du är tjock!
- Du är dum i huvudet!

Tydligen kommer uttrycken från en av böckerna som de läser, om bockarna Bruse som går till badhuset istället för över bron. Barnen älskar boken och vill höra den flera gånger om. Kollar jag i de förhandsgranskningar som finns på nätet så ser den rolig ut också. Men efter vad barnen har uppfattat med boken så är personalen inte längre säkra på om de ska fortsätta läsa den eller bara ändra i texten efter eget huvud.

Bilden är lånad från adlibris.se

Och det som jag kan läsa om boken i olika recensioner är det många barn som gillar den. Och det gör mig ledsen, för om en grupp ungar i förskoleålder uppfattar det som roligheter att kalla andra för dumma i huvudet eller äckliga då måste det finnas fler barn som gör det. Vår förskolegrupp är inte unik på något sätt.

Vad var det jag ville säga med det här? Jo, du kan aldrig vara nog så kritisk som när du ska läsa sagor för barn. De är otroligt duktiga på att uppfatta "dolda" budskap, sociala normer och annat sånt som vi vuxna ser som humor kan barnen uppfatta som sanningar. Varför skulle det annars anses så udda och fel att vara lite extra rund om magen? Barnen har inte själva kommit på att de ska banta, är fula eller något annat som inte "stämmer in". De gör bara som vi har lärt dem.