Kvinnor är svaga, har mindre (ingen) hjärna, har inget logiskt tänkande. Och. Så. Vidare. Det är inte länge sedan det där var vanliga, helt okej, tankar. Det var så det va. Och fortfarande ÄR på vissa platser. Här lever fortfarande den där första biten kvar kan jag känna, att kvinnor är svagare i sin natur.
Men vad då svagare undrar jag? I vilken form är jag svagare? Och mot vilka - männen? Är jag svagare än min man i muskler - ja, jag har inte samma kroppsbyggnad som honom och kan inte lyfta lika tunga föremål. Men betyder det att jag är svagare? Om jag är mindre till kroppen och kan lyfta samma mängd (jämfört med kroppsvikten) som honom räknas det ändå som att jag är svagare då eftersom vikten mätt i kg på föremålet blir mindre? Eller räknas jag som lika stark för att vi procentuellt kan lyfta lika mycket?
Är jag svagare för att jag anses mer känslig än min man, mer benägen att gråta eller visa empati? Ska jag sträva efter att gråta inombords, inte visa några känslor? Är jag inte starkare om jag vågar visa dem? Vågar stå för att jag känner det jag känner?
De som säger att kvinnor är svaga får gärna förklara det här för mig, för jag förstår verkligen inte varför jag ska räknas som det svagare könet.
Mitt kön är en del i skapande av liv. Och inte bara den inledande fasen utan genom hela skapandet. Är det en svaghet?
Mitt kön blöder varje månad för att visa att min kropp är redo att skapa liv. Är det en svaghet?
Den som säger att kvinnor är svaga i den här bemärkelsen har aldrig känt styrkan en kvinna känner när hon fött fram ett barn. Inte heller upplevt känslan som kommer när varje toalettbesök ser ut som en slaktplats.
Jag undrar, vem är det egentligen som är svag? Är det könet som är svagt oavsett om det är ett manligt eller kvinnligt kön eller är det individen som förtrycker som är svag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar