torsdag 27 februari 2014

Tror jag verkligen på den där skiten?

Det kommer stunder då jag tänker "är det värt det" eller "tror jag verkligen på det här" när jag märker hur personer i min närhet medvetet eller omedvetet går emot självklarheter inom jämställdhet (som de också har klagat över). Det vore så enkelt att bara strunta i alltihop och hålla med.

- Absolut, pojkar och flickor ÄLSKAR sina bilar och dockor var för sig, det har de gjort ända sedan de låg i magen!

- Alla flickor ÄLSKAR att laga mat och längtar efter ha en man att stå bakom och stötta. 

Och hade det där varit sant så hade jag verkligen slutat streta emot och bara följa med strömmen. Men det finns inte en uns av sanning i att flickor per automatik gillar dittan och pojkar gillar dattan. En individ, oavsett könstillhörighet, kan fatta ett tycke för något - en färg, en leksak, en person. Och om inte individen har blivit styrd från början så handlar tycket om den individuella smaken.

Om det i så fall gäller att en flicka gilllar rosa och klänningar så handlar det om att HON gillar det. Inte hennes SNIPPA eller att det FÖRVÄNTAS av henne.

Om hon istället gillar bilar och schackrutiga kläder så är det också okej. För det handlar fortfarande om HENNES smak. Inte om det som hon har blivit lärd att tycka om.

Detsamma gäller vårt, vi vuxna, beteende. Och det känns tungt att många inte ser det självklara. I hur vi, av andra, förväntas agera och reagera. Vi klagar på att män inte gör några vettiga hushållssysslor (ja, jag drar alla över en kam nu) men skämtar samtidigt om det med glad ton som för att visa att det är okej. Männen klagar på hur lång tid det tar för en kvinna att göra sig iordning innan ett möte men fasar samtidigt för kvinnor som är osminkade och kallar dem gärna för fula ord.

Om det är ett önskvärt beteende att kvinnan ska ordna, förbereda och laga  all mat men inte få cred för det så okej, det får stå för den familjen. Det är inget som jag kan göra något åt, förutom att möjligtvis visa sammanhang och försöka öka förståelsen för jämställdhet och sitt egna värde. Men kom inte till mig och klaga på att mannen inte gör något eller väldigt lite och att han när han gjort en pyttedel får all uppmärksamhet om du samtidigt inte är beredd för att stå på dig mot könsrollerna.

Sammanfattningsvis så kan jag säga att ja, jag tror definitivt på den här skiten! Jag kan definitivt se kopplingarna från det att ett barn föds, hur barnet sedan uppfostras enligt vissa normer för att som vuxen beklaga sig över sin könsstereotypa situation.

Det är lite som att lära sig cykla, har du en gång fattat grejen med balans på två hjul så är det nästintill omöjligt sluta fatta. Samma grej med det här, har du en gång sett kopplingen kan du inte att sluta se den. Det kanske är svårt ibland liksom det kan vara svårt att börja cykla efter ett långt uppehåll, men om än stapplande så kommer du likt förbannat att kunna cykla.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar