"Du behöver förstå att det vi gör nu är inte lagligt."

Kan vi sluta ge varandra dåligt samvete? Det vore så mycket enklare att slippa den biten i livet. Så mycket enklare!

Jag har ju redan berättat om att jag för några veckor sedan fick spendera en eftermiddag på förlossningen så det är inget nytt. Jag tycker fortfarande att det var rätt att åka in och tackar min påpushare för vara på mig om det också. Så det är inget sånt jag har dåligt samvete över.

Igår var jag hos barnmorskan för en rutinkontroll, så där att mäta magen och lyssna på hjärtljud. Allt såg bra ut, livlig bebis som stötte till doppler(?)-maskinen flera gånger när vi skulle lyssna på hjärtljuden. Lite lågt järnvärde - heller inget nytt. Varpå barnmorskan tittar i sina anteckningar och läser upp att jag just åkte in för några veckor sedan.

- Ja, jag ser ju här att du varit på förlossningen för att du misstänkte vattenavgång. Och det var det ju inte, naturligtvis...

Jag har bestämt mig, jag gillar inte min barnmorska. För det första, det var inte JAG som misstänkte det. Det var personen i andra änden av telefonen både på MVC och senare på förlossningen. JAG misstänkte ingenting. Såklart att tankarna hade dykt upp, jag hade ju googlat. Men jag tänkte lika mycket på flytningar som på att jag blivit urininkontinent som på vattenavgång. Så hen behövde verkligen INTE poängtera för mig att det är högst ovanligt med vattenavgång i den veckan och så vidare. JAG ringde för att jag inte visste vad det var. Hade jag vetat hade jag inte behövt att ringa.

Jag är en person som sällan, otroligt sällan, ringer till sjukvården för egen del. Jag kan ringa för att kolla upp saker med barnen och för att få tips och råd. Men inte om mig själv. Jag ringer INTE om minsta lilla grej som hen antydde med sitt "naturligtvis".

När sånt här händer och jag inte är förberedd blir jag så paff att jag inte reagerar med en gång, det kommer alltid mycket senare.

Så som svar fick hen väl nått "ja, jo, bla bla bla" från mig. Kändes väldigt maktutövande mot mig just då. Men jag fick ändå fram min begäran om att göra ett GBS-prov.

Trodde att hen skulle sätta i halsen. Och de följande tio minutrarna försökte hen förklara för mig vad GBS är och att hen aldrig varit med om att en kvinna haft det på den MVC-mottagningen. Vi kan väl säga att det inte gick hem hos mig, och att sakerna hen berättade för mig inte alls stämde överens med det som står på 1177 eller på de sidor som sjukvården själva hänvisar till. 

- Du behöver förstå att det vi gör nu är inte lagligt.

Tydligen får de inte begära sådana tester om det inte finns tydliga bevis för att kvinnan har en urinvägsinfektion. För det är bara då som kvinnan kan ha GBS enligt barnmorskan.

- Jag får väl hitta på nån anledning då?

Jag skiter faktiskt i hur hen gör. GBS är trots hens utlägg vanligare än vad en tror, det är också vanligt att bäraren inte har några symptom och det är inte heller det allra vanligaste att bebisen drabbas men det händer. Att endast kolla när kvinnan uppvisar tydliga tecken på urinvägsinfektion ger alltså väldigt missvisande siffror.

Och jag är ganska så säker på att vi inte bröt mot någon lag när jag fick röret med mig hem för att kissa i.