 |
| Bildkälla |
Som jag skrivit tidigare så är ett av kännetecknen för nattskräck att den återkommer vid samma tid varje natt (vi kan kalla det för att barnet får ett utbrott, det känns nästan så i alla fall). Så en av sakerna som vi gjorde var att väcka barnet strax innan utbrottet startade. Det tog några nätter såklart innan vi hade kollat in en bra tid för att väcka men det var det helt klart värt.
Vi väckte heller aldrig så mycket att han vaknade utan bara så pass att han rörde lite på sig. Så där som alla gör om en petar lite på dem i sömnen. Det räckte för att han inte skulle fastna mellan de två sömnstadierna.
En sak som vi la märke till efter det va att ju tröttare, alltså slutkörd eller övertrött, han var vid läggdags desto större va risken att han skulle få ett utbrott på natten. Om han va alldeles för trött hjälpte inte ens att väcka honom innan, det kom liksom bara lite senare istället.
Så om vi såg att han va trött under dagen, om det hade varit mycket intryck och så vidare fick han sova en stund på dagen.
Visst blev det svårare att lägga honom i vanlig tid på kvällen sen, men han hade betydligt färre utbrott (inga alls följande natt eller betydlig mer sällan) om vi lyckades sova på dagen.
Nattskräck är som vanligast i förskoleåldern, att det börjar då. Hur länge det kan hålla på är högst individuellt. Jag hör om barn som har nattskräck (alltså utbrott eller gå i sömnen) långt upp i skolåldern också. Om det är för att "knepet" jag skrev nu inte fungerar eller om det beror på annat är såklart svårt att säga. Hur som helst, om ditt barn har nattskräck så är det värt att prova att väcka barnet och att klura ut barnets sovmönster (hur mycket sömn som barnet behöver och när).
Kan inte svara för om det fungerar på sömngångare också. Jag har upplevt våra nattpromenader som mer oregelbundna i tiderna än skrik-/gråtutbrotten. Och att väcka handlar ju om att bryta mönstret, så ja - testa går ju alltid.
Lycka till hörrni!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar