"Nej nu jävlar"

Tänkte jag och bokade tid för en grej som jag pratat om i jag-vet-inte-hur-många-år, och vad skönt det kändes! Har haft flera sånna där jävlaranamma-tillfällen nu ett tag och det känns riktigt bra. Först ut var ju min utbildning, att jag äntligen tog tag i att gå den där kursen som jag suktat efter. Sen blev det Göteborgsvarvet. Det är ju inte gjort ännu, men jag tränar inför det och det är mycket längre än vad jag kommit tidigare. Och nu, nu har jag även en av de där tatueringarna som jag prata om så länge.

Faktiskt så länge att jag pratade om varianter på den jag nu skaffade redan innan barnen kom. För det blev deras namn som förgyller min kropp. Det lät sliskigt jag vet. Men hur som haver, nu står deras namn på min ena arm och de är jätteglada över det precis som jag! (jag kommer i framtiden ha problem med att motivera varför de inte ska rita på sig själva med permanenta pennor)

För en vecka sedan på pricken, satt jag där i stolen och var ganska nervös men mest förväntansfull. På bilden ser du tatueraren Staffan på Creation Corner (JA - jag gör "smyg"reklam, jag är nöjd med både tatueringen och bemötandet!) när vi är ungefär halvvägs genom.